Grundforskningspolitik

Två artiklar i SvD.se i helgen som avhandlar grundforskningspolitik förvånar och är värda en kommentar. Den första är från näringslivsrepresentanter och den andra från forskare.

Tydligen har investeringarna i grundforskning halkat efter under lång tid men man har ingen förklaring till varför detta har skett. Är det som den gamle amerikanske presidenten Jefferson sade: "science is to important for political trickery"? Nu ber man opolitiskt i vart fall regeringen om hjälp.

Båda representanterna anför ett EU mål på 1% av BNP som en av orsakerna till behovet. Det gäller nu att inte halka efter andra länder. För några år sedan fanns där en artikel i den Franska dagstidningen LeMonde av Romano Prodi, då arbetandes som president inom EU kommissionen (1999-2004), där ett katastrofscenario målades upp.

Japan och USA hade 9 respektive 8 forskare per 1000 industriarbetare medan EU hade endast 5/1000. Jag frågar mig om denna rapport ligger bakom EUs 1% mål? Frågan är i vilket fall om pengar kommer att stimulera blivande forskare till professionen eller om andra mer subtila fenomen sker i Europa som gör att intresset har minskat relativt USA och Japan. Man efterlyser nya visioner för ungdomarna som skall locka dem till kallet forskningen.

För den oinvigde ser det ut att vara frågan om krav som är närmast revolutionära. Man yrkar på en fyra gångers höjning av anslaget till Vetenskapsrådet, den instans som fördelar forskningsanslag till grundforskningen.

Dock är det bristande grundforskningsresurserna inget nytt. För 10-20 år sedan tvingades ju Astra börja rekrytera forskare utomlands och därmed flytta denna sysselsättning till där människorna fanns.

En sådan utveckling talar ju i stället för att man borde satsa pengar på att entusiasmera svenska ungdomar i en förberedande skolform av toppkvalitet för en senare forskargärning utomlands som sedan indirekt betalar tillbaka till Sverige med kontakter och i utlandet utbildade spetskompetenspersoner, snarare än att försöka hålla grundforskningen igång i Sverige.

De två artiklarna får mig att ställa frågan, har Sverige blivit en förort till USA och de stora forskningscentra i Europa forskningsmässigt sett? Är de efterfrågade anslagsökningarna en sista dödsryckning eller legitima krav?