Syntax i de basala ganglierna?

Många anser att språket "sitter" i Brocas och Wernickes ytorna på vänstra hjärnhalvan men det går att argumentera att eftersom barn kan födas med skador på dessa områden ändå lär sig språket, om något senare, så är dessa ytor inte de enda som kan utföra de processer som språket innebär. Man kan med andra ord inte säga att det finns ett "språkorgan" på denna plats.

Det finns ett annat område i hjärnan som också har implicerats i språkfunktionen, nämligen de basala ganglierna. Steven Pinker har diskuterat att böjningen av regelbundna verb, som utförs av en regel, är en del av syntaxen, dvs ordnandet av ord i meningar, medan böjningen av oregelbundna verb kommer från minnet. Den syntaxberoende funktionen försämras hos patienter med Parkinsons sjukdom, som bl.a. drabbar de basala ganglierna.

Detta var något som Philip Lieberman visade tidigare hos Parkinson-patienter men också hos friska individer på hög höjd. De neuron som är involverade i syntaxen är tydligen känsliga för lågt syretryck.

Lieberman tror därför (1984), mot Chomsky, att evolutionen gick via motorkontrollen i basala gangliefunktionen av talet. Denna aktivitet tror han är relaterad med vad syntaxen kräver.

Lieberman tror inte att man skall jämföra hjärnan med en dator i ett "organ" som förordas av Chomsky. Man kommer inte åt språkets "rätta natur" på detta vis. Detta alltså från en person som var elektroingenjör innan han intresserade sig för språket.

Philip Lieberman var en av dem som hade en kommentar till Pinker & Bloom 1990 där han påpekade att det var trevligt att se att fler såg språkfunktionen komma via en adaptation. I detta fallet en Darwinistisk preadapation som till exempel simblåsan hos en fisk som utvecklades till lungor.

Enligt Christine Kenneally var Lieberman ursprungligen en forskarstuderande till Chomsky som efter 1984 inte hade kontakt längre.