Pinker och Bloom 1990

Enligt Christine Kenneallys bok The First Word från 2007 så startades forskningsfältet om språkets evolution med ett arbete av Steven Pinker och Paul Bloom 1990 i Behavioral and Brain Sciences, 13, 707-784. Ett "draft" finns på nätet och jag använder mig av detta tills jag får tag på ett publicerat original. Det verkar som om jag måste kravla mig till Medicinska Biblioteket.

Paul Bloom lär skall ha konfronterat Leda Cosmides, en evolutionär psykolog, efter en föreläsning på MIT och hävdat Chomskys linje men fått ett svar som gjorde att han skrev ihop några rader i riktningen naturlig selektion för språkets utveckling som han sedan diskuterade med Pinker. Resultatet blev den verbosa argumentering, tråkig som Pinker och Bloom själv kallade den, eftersom den hävdade, vad de tyckte var självklart, nämligen att språket kommit till via naturlig selektion som t.ex. ekolokalisationen hos fladdermöss.

1990 är ju ett ordentligt steg bakåt i tiden från 2002 och 2005 när debatten blossade upp ånyo men där finns en del resonemang som belyser kärnproblematiken i problemet som jag skall försöka diskutera.

Pinker och Bloom ger sig på Chomskys och Goulds teori att språket skulle vara en biprodukt av evolutionen av något annat eller som en konsevens av någonting annat. Man diskuterar möjligheten att okända fysiska naturlagar kan vara involverade. För mig låter detta mycket spännande och jag kan inte låta bli att tänka på Pinkers kommentar från october 2007 där han föreslår att medvetandet är resultatet av informationsbearbetningen snarare än av nercellerna själva.

Andra än Chomsky har också argumenterat emot att språket evolverat med naturlig selektion och hävdat att man ej ser: 1) genetisk variation; 2) inte existerar i intermediaära former; 3) ej ger någon selektiv fördel; och 4) att den kräver mer evolutionistisk tid än vad som funnits. Arbetet går ut på att argumentera ned dessa argument.

Är det verkligen dock så att språket är samma sak som ekolokalisation hos fladdermöss? Pinker och Bloom hävdar attt detta är deras enkla uppgift att bevisa. Jag tycker inte det verkar så. Vad som går in och ut i hjärnan på en människa är mer komplicerat och kräver den berömda rekursionen à la Chomsky som inte anses vara delbar utan som måste ha uppstått med en enda supermutation eller genom Guds försorg enligt vissa.

Gould har hävdat att "the Mind" är en enda "single purpose computer" och inte en ansamling mentala organ som Chomsky hävdat. Detta skulle i så fall passa bättre med förklaringen att det är hjärnans storleks ökning, av vad det nu var för orsak, som är orsaken till språkets uppkomst. Denna idé kanske har solidifierats något sedan man inte upptäckt några mentala organ med t.ex. fMRI.

Pinker och Bloom skriver: "Grammars are thought to be complex computational systems with many interacting rules and conditions. Chomsky (1981) has emphasized how grammars have a rich deductive structure in which a minor change to a single principle can have dramatic effects on the language as a whole as its effects cascade through grammatical derivations. This raises the question of how the entire system could be viable under the far more major perturbations that could be expected during evolutionary history."

Frågan är om "rekursionen" kan brytas upp och om man kan steg för steg sätta ihop den under evolutionen. Pinker och Bloom tar upp två arbeten av Gopnik, M där det hävdas att en gen kan vara ansvarig för en del av grammatiken: "More strikingly, Gopnik (1990b) has found a familial selective deficit in the use of morphological features (gender, number, tense, etc.) that acts as if it is controlled by a dominant gene." Detta var ett arbete i Nature och borde kanske ha avancerat till något användbart vid det här laget om det var intressant nog?

Det man lär sig av Hauser, Chomsky and Fitch 2002 och Pinker och Bloom 1990 sammantaget är att frågan om grammatikens odelbarhet är det som kvarstår som kärnpunkten i dilemmat. Pinker Jackendoff 2005, Fitch, Hauser & Chomsky 2005 och Jackendoff Pinker 2005 fortsätter debatten. Det verkar vara en debatt mellan det okända, okonventionella, spännande och det alldagliga.