Vi har en katt på besök och Baguera, som den heter, har varit här hela sommaren. Man får ju en viss typ av kontakt med en katt. Den verkar ha ett socialt behov, men endast när den själv vill--eller är hungrig.
Baggis blir fullkomligt till sig i trasorna när man tar fram en påse räkor från kylskåpet och sätter sig att skala dessa. Han blir motoriskt orolig och spinner som en katt. Försöker ta sig upp till själva källan av denna, tillsynes, underbara doft. Jo, han fick några räkor när jag var färdig, på sin matplats.
Poängen är att en katt kan vara väldigt charmig men får man ta med sig sina husdjur till himlen?
I boken Lidandets Problem från 1947 säger C.S. Lewis:
Jag tror att kristna människor med rätta kan tveka att anse några djur som odödliga, av två orsaker. För det första därför att de fruktar att när de i ordets fulla bemärkelse tillskriver djuren en "själ", fördunklar de den skillnad mellan djur och människa som är lika skarp i andligt avseende som den är dimmig och problematisk i biologiskt avseende. Och för det andra förefaller en framtida lycka, förbunden med djurens nuvarande liv, som en kompensation för lidande--så och så många årtusenden på de sälla betesmarkerna, betalade som "skadestånd" för så och så många års släpande på kärror--vara ett väl så klumpigt försök att tillämpa den gudomliga godheten."
Så tyckte vissa för 60 år sedan. Har något ändrat sig idag? Vi vet ju t.ex. att de högre djuren som vi har en bas på c:a 22000 gener. Det gör oss lika, åtminstone 'up to a point', som de säger i Anglo-Amerika.
Vidare har man lyckats arbeta fram egenskaper som är unikt mänskliga och som verkar bekräfta vad C.S. Lewis antog "lika skarp i andligt avseende". Nu finns där ju argument i andra riktningen. Författarinnan Christine Kenneally ville ju t.ex. i sin bok The First Word eliminera språket som något unikt mänskligt. Det vore ett steg närmare himmelriket för åtminstone schimpansen.
C.S. Lewis diskuterar dock möjligheten att våra tämjda djur är en del av vårt hushåll och därmed skulle kunna delta i vårt "status": "inte i sig själva men i sina Herrars odödlighet." Precis som vi säger att vi är i Gud och Gud är i oss.
En liknande frågeställning är huruvida djur lider. Speciellt de köttätande djuren verkar ju skapa en massa lidande. Om Gud är allgod, hur kan han ha tillåtit detta? C.S. Lewis föreslår att en miljon individer lider inte mer än en individ. Vidare säger han att ett djur upplever I-L-A-D-N-E-D medan vi människor upplever L-I-D-A-N-D-E. Detta knyter an till att vi har samma genetiska bas, dvs upplevandet av bokstäverna, men att något ytterligare tillkommer.
Det verkar svårt att tillföra något till C.S. Lewis diskussion. Eller vad tycker ni?
Baggis blir fullkomligt till sig i trasorna när man tar fram en påse räkor från kylskåpet och sätter sig att skala dessa. Han blir motoriskt orolig och spinner som en katt. Försöker ta sig upp till själva källan av denna, tillsynes, underbara doft. Jo, han fick några räkor när jag var färdig, på sin matplats.
Poängen är att en katt kan vara väldigt charmig men får man ta med sig sina husdjur till himlen?
I boken Lidandets Problem från 1947 säger C.S. Lewis:
Jag tror att kristna människor med rätta kan tveka att anse några djur som odödliga, av två orsaker. För det första därför att de fruktar att när de i ordets fulla bemärkelse tillskriver djuren en "själ", fördunklar de den skillnad mellan djur och människa som är lika skarp i andligt avseende som den är dimmig och problematisk i biologiskt avseende. Och för det andra förefaller en framtida lycka, förbunden med djurens nuvarande liv, som en kompensation för lidande--så och så många årtusenden på de sälla betesmarkerna, betalade som "skadestånd" för så och så många års släpande på kärror--vara ett väl så klumpigt försök att tillämpa den gudomliga godheten."
Så tyckte vissa för 60 år sedan. Har något ändrat sig idag? Vi vet ju t.ex. att de högre djuren som vi har en bas på c:a 22000 gener. Det gör oss lika, åtminstone 'up to a point', som de säger i Anglo-Amerika.
Vidare har man lyckats arbeta fram egenskaper som är unikt mänskliga och som verkar bekräfta vad C.S. Lewis antog "lika skarp i andligt avseende". Nu finns där ju argument i andra riktningen. Författarinnan Christine Kenneally ville ju t.ex. i sin bok The First Word eliminera språket som något unikt mänskligt. Det vore ett steg närmare himmelriket för åtminstone schimpansen.
C.S. Lewis diskuterar dock möjligheten att våra tämjda djur är en del av vårt hushåll och därmed skulle kunna delta i vårt "status": "inte i sig själva men i sina Herrars odödlighet." Precis som vi säger att vi är i Gud och Gud är i oss.
En liknande frågeställning är huruvida djur lider. Speciellt de köttätande djuren verkar ju skapa en massa lidande. Om Gud är allgod, hur kan han ha tillåtit detta? C.S. Lewis föreslår att en miljon individer lider inte mer än en individ. Vidare säger han att ett djur upplever I-L-A-D-N-E-D medan vi människor upplever L-I-D-A-N-D-E. Detta knyter an till att vi har samma genetiska bas, dvs upplevandet av bokstäverna, men att något ytterligare tillkommer.
Det verkar svårt att tillföra något till C.S. Lewis diskussion. Eller vad tycker ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar