Baruch Spinoza--en anomali?

Baruch Spinoza (1632-1677) var en av 1600talets mest berömda filosofer. Född sefardisk jude i Portugal flydde han med sina föräldrar till det liberala Nederländerna och en judisk församling. Som 24 åring blev han dock utstött ur sin församling på grund av sitt fritänkande, sin gudsbild.

Samtiden dömde ut honom som ateist men idag går hans tankar att förena med kristendomen, något som jag själv delvis har gjort med hjälp av kunskap om 2000talets vetenskap.

Spinoza hävdade att det bara finns en substans, nämligen Gud. Deus sive natura--Gud eller Naturen. Både ande och materia finns i substansen. Somliga har kallat honom för panteist. Denna gudssyn framgår av Spinozas huvudarbete Ethica ordine geometrico demonstrata som publicerades efter hans död, då det omgående blev förbjudet.

Själv har jag argumenterat för att anden kommer att kunna beskrivas i materiella termer, givet tid för forskningens framväxt. Det är därför onödigt att hävda dess självständighet. Detta gäller såväl för Den Helige Ande som för vår själ. Kropp och själ är två olika aspekter av samma förlopp.

Detta sätt att tänka kan tyckas ovanligt för dem som föredrar att ha en så kallad övernaturlig ande i Guds skepnad. Mitt sätt att tänka är dock förenligt med kristendomen samtidigt som den borde tillfredställa röster inom vetenskapen som är kritiska mot ande/materia uppdelningen. Det skapar också mindre problem för tänkandet i vetenskapen.

Det intressanta är att jag inte behöver byta ut den kristna nomenklaturen för att beskriva min gudsbild men att det på ett djupare plan skiljer sig fundamentalt. Jag får lite problem med skaparen i Trosbekännelsen eftersom Gud eller Naturen alltid funnits men det är inte mer problem än vad t.ex. Hawking har med the Big Bang som anammats av Katolicismen.