Vem är lyckligast?

Life, Liberty and the pursuit of happiness.

Vem är lyckligast, den ateistiske forskaren eller den religiöse forskaren? Nedan följer ett experimentellt resonemang som inte nödvändigtvis måste vara sant.

Givet att det finns en rationell intelligens och en troskomponent som är kopplad till densamma som bygger på sannolikhetsresonemang. Givet också att det finns en traditionell troskomponent som inte är kopplad till det rationella tänkandet.

Det så kallade humanisterna värnar om forskningen och om en ateistisk tro. Nu måste man bestämma sig för om denna ateistiska tro hör till det rationella tänkandet eller om vissa eldsjälar har en traditionell ateistisk tro. Kanske finns det humanister av båda slagen, hum.a och hum.b.

Hum.a har goda förutsättningar för att vara lyckliga. Det finns harmoni i deras tänkande om de inte är religiösa utan ligger lågt på skalan av en tentativ genetiskt betingad andlighet.

Hum.b är utrustade med en slags andlig icke-tro. De borde också vara lyckliga eftersom det saknas en övernaturlig värld som ställer till det i forskningen.

Om man bråkar lite med hum.a och hum.b och lyckas 'övertyga' dem om att sannolikheten för att Gud finns är så stor att de måste ta med Gud i beräkningarna blir de nog initialt mindre lyckliga men kanske på lång sikt mer lyckliga.

Den religiöse forskaren har en mer problematisk sits. Det båda troskomponenterna kommer ofta i konflikt med varandra. Där finns dock mer potential även om lyckligheten beskattas något. Potentialen ligger i möjligheterna till ännu okända vidder--tankens flykt. Detta saknar humanisten eftersom de låser in sig i en icke-övernaturlig värld. Den religiöse forskaren får också lycka från sin andliga tro som kompensation.

Denna saknad av den Gudomliga dimensionen som potential inom forskningen togs fram i en diskussion mellan Richard Dawkins och Francis Collins som arrangerades av TIME magazine i november 2006 kallad God vs. Science.

Det som kan göra en religiös forskare lyckligare är att konceptualisera Gud som varandes Naturen. Detta skapar harmoni mellan de båda troskomponenterna som nu bearbetar samma potentiella domän.