USAs funktion i relation till Mellanöstern?

David Brooks skriver idag i sin krönika om en upplyftande optimism för fortsatt kommerciell kraft i den Amerikanska kulturen. Har man växt upp i Sverige kan det tänkas att drivkraften att tjäna pengar anses mindre moraliskt god. Dock är det så att om man får pengar så ökar friheten att göra gott. Drar man sedan slutsatsen att driftiga personer kan anses kunna förvalta förmögenheter väl så finner åtminstone jag en god moral i detta system.

Brooks säger vidare att:

"Washington is temporarily at the center of the nation’s economic gravity and a noncommercial administration holds sway. This is an administration that has many lawyers and academics but almost no businesspeople in it, let alone self-made entrepreneurs. The president speaks passionately about education and health care reform, but he is strangely aloof from the banking crisis and displays no passion when speaking about commercial drive and success."

Jag tolkar detta som att det kommersiella kommer att få ta sig ur finanskri(g)et själv. President Obama och hans administration är mer av en kommun som sköter det lokala? Här uppstår i så fall ett problem eftersom Presidenten driver krigsmakten medan densamma är mer kopplad till det kommersiella än till kommunen.

Tänker man på detta sätt undrar man vem som skall ta sig an AfPak. Irak är förhoppningsvis någorlunda löst. Enligt Gideon Rachman så har Vicepresidenten Joe Biden sagt att det inte finns någon militär lösning i Afghanistan. Senator John Kerry, som har tagit över som Chairman of the Senate Foreign Affairs Committee efter Biden, har också sagt att USA inte har för avsikt att göra Afghanistan till den 51 staten i USA. Condoleezza Rice menade som Utrikesminister dock att Irak och Afghanistan skulle i framtiden kunna tjäna som bryggor för USAs Asienpolitik.

Vad gör man då av landet som kanske bäst karakteriseras av buzkashi och burkor? Därom tvistar de lärde för närvarande. Frågan är om inte kommunen och Obama kanske har bättre lösningar än krigsmakten i detta fall? Som Rachman påpekar har man tagit sig an problemet och måste ro båten i land. "Age of Responsibility"!

Huvudproblemet är kanske att det kommersiella inte har mycket att hämta på denna öde plats som kallats imperialismens begravningsplats. Vilket innebär att det blir en skattefråga som skrivs av mot säkerhetsaspekten.

Irak ligger lite bättre till med sina oljeinkomster även om det låga oljepriset verkar hämmande just nu. Här fanns åtminstone en koppling mellan militär och det kommersiella. Vad som skulle intressera mig att veta är hur Israel och Irak förhåller sig till varandra. Jag har faktiskt inte sett en enda artikel om detta under det gångna året. Finns det förutsättningar för samarbete och samförstånd via den gemensamma nämnaren USA?