President Obama et al. eventuellt om fred i Mellanöstern

Det första jag noterar är att den blivande premiärministern i Israel Binyamin Netanyahus regeringskoalition som skall sväras in nästa vecka lagom till Pesach inte verkar vara internationellt populär. Der Spiegel, t.ex., massakrerade den blivande utrikesministern Avigdor Lieberman. Man massakrerade George W. Bush också samt var taskig mot Condoleezza Rice och Tzipi Livni. Det är lite "Död åt Amerika" och "Död åt Israel" à la Iran över just Der Spiegel. Det är ju faktiskt så att just Tyskland har problem med integreringen av t.ex. turkar. Tredje generationen turkar utan medborgarskap?

Detta betyder att när det Israeliska folkets majoritet har talat tvingar man Netanyahu att ändra uppsättningen för att blidka gudarna. Det blev höger-vänster om... med Ehud Barak från Arbetarpartiet som försvarsminister även fortsättningsvis. Enligt uppgift anser Barak att det är bättre att utföra opposition innifrån regeringen än utanför!?

Idag skriver Roger Cohen om President Obamas eventuellt nya fredsförslag för Mellanöstern. Och ni gissar rätt. Man kräver en tvåstatslösning. Netanyahus status quo med ekonomisk uppbyggnad, likt Reinfeldts jobb-linje, godkänns inte. EU säger likadant. Jag har gjort den jämförelsen tidigare men det är frestande att jämföra Israels situation med väl situerade Israel-Araber i staten Israel med partier i Knesset och resten av Palestinierna som en problematisk förort. Att forma en stat av en problematisk förort är inte lätt. Dock resulterar de många höger-religiösa partierna i regeringen till att ytterligare komplicera situationen.

Jag lägger märke till en detalj som förmodligen är positiv i det i Cohens artikel refererade dokumentet från Obamas rådgivare. Den teoretiska nya Palestinska staten skall vara demilitariserad. Detta stämmer faktiskt med Netanyahus syn på säkerhetsproblemet. Vad jag inte förstår är hur NATO som föreslås skall kunna säkerställa Israels säkerhet i regionerna bättre än vad Israel kan göra själva. Tyvärr bygger denna säkerhetsprincip på samma misslyckade problem som tidigare, nämligen att utbilda Palestiner för att under upp till femton år ta över säkerheten i Palestina. Turkiet som är NATO medlem med muslimer kanske kommer att stå med trupperna? Det blir fördel Palestina, mot fördel Israel i nuläget, vilket Israel förmodligen inte uppskattar.

Som Caroline Glick på The Jerusalem Post indikerade kommer man att involvera Hamas. Man vill ha en samlingsregering mellan Fatah och Hamas. Man kräver inte att Hamas erkänner Israel utan bara att de de facto deltar i samlingsregeringen. Detta medför en fruktansvärd prestigeförlust för Israel och går mot deras uppfattning av situationen där både Hamas och Fatah är för vilda för att tämjas i nuläget. President Obama hade indikerat att hans nya approach till fred i konflikten skulle vara "aggressivt". Som jag förstår det är den aggressiv framför allt mot Israel. Härmed har President Obama satisfierat ett av Ayatollah Khameneis krav. Handling!

Som jag indikerat själv tycker jag det hade varit bättre att släppa sanktioner och/eller krav på Iran om kärnteknologi än denna ganska abrasiva väg mot Israel. För mig är Hamas fortfarande terrorister. Iran däremot, ett land, representerar ett annat problem. Dr. Condoleezza Rice påpekade att Iran är Mellanösternregionens centralbank för terror. Kanske har man större effekt om man börjar där. Rice har också sagt att USA har inga eviga fiender. Libyen är ju ett exempel. Dr. Rice tog faktiskt tidigare än President Obama den militära lösningen från förhandlingsbordet genom att indikera intresse för att sätta upp en Amerikansk beskickning i Iran.