Konstruktivt--börja tala med Iran om något som angår dem och som inte handlar om kärnteknik

FT.com skriver idag om hur USA inviterar Iran för diskussioner om policyn på Afghanistan. När allt kommer omkring är ju Iran ett grannland och oroar sig för Talibaner såväl som för drogproduktionen i Afghanistan.

Att oljepriset ligger på nivåer där ett land som Iran med 30% av sin BNP i subventioner till befolkningen och en ekonomi som till stor del bygger på olja och gas börjar tänka på nödvändigheten att diversifiera sin ekonomi.

Ayatollah Khamenei har ju sagt att Iran inte tänker engagera sig i Västvärlden om de inte behöver detta. Att engagera Iran i samtal där de är angelägna måste ju vara ett ypperligt första steg att normalisera relationerna.

En sondering som The New York Times och CNN gjorde mellan 19 till den 22 februari 2009 visade att 13% av Amerikanerna på gatan tyckte att det var dags att attackera Iran. I Iran skriker folk: Död åt Amerika! Död åt Israel! De flesta av Israels ledare ser Iran som ett existentiellt hot.

Obama-administrationens invit till viktiga diskussioner måste ses som en möjlig väg till avspänning. Speciellt som de i princip är omöjligt att stoppa Irans kärnteknikprogram och Irans framtid som kärnvapenmakt är något världen kanske får acceptera.

Toppstyrda nationer som Iran verkar fungera psykologiskt som individer. Ayatollah Khamenei vill förmodligen bli bekräftad i sin gärning--sin revolution. Vill man motverka det lokala kalla krig som uppstått i Mellanöstern kan slopandet av sanktioner mot Iran och normalisering av handelsförbindelserna med fler nationer än de av Ryssland oljeberoende Tyskland och Italien säkert vara hälsosamt.