Det Svenska och Globalismen

I och med debatten om det eventuella kontraktet för invandrare som Moderaterna föreslagit så uppstår problemet med vad som är svenskt och vad ett dylikt kontrakt i så fall skulle innefatta.

Vad skall till exempel våra skolbarn lära sig för att kunna vara kompetitiva globalt. En lista på världslitteraturens främsta författare saknar nog de svenska helt och hållet, till exempel. Bland annat av denna anledning finns ju numera skolor där undervisningen sker på engelska i Sverige.

Om man tar något så enkelt som den svenska maten så har den ju förändrats ganska mycket de senaste 30 åren. I matbutiken finns det numera mycket mer att välja ifrån. Från hela världen, men kanske främst från Sydeuropa. Det "typiskt" svenska försvinner med andra ord. Jag hör väldigt mycket mindre Carl Jularbos dragspels musik på radion nuförtiden jämfört med för 30 år sedan. Sveriges populäraste TVprogram, Doobidoo, presenterar åtminstone hälften av låtarna på engelska. Jag tror att de uppkommande 30 åren kommer att medföra än större förändringar.

Vad som var typiskt svenskt för 50 år sedan börjar kanske redan etnologerna nosa på. Jag ser detta som ett framsteg. Europas historia är en enda lång alienation mellan England, Frankrike Tyskland och Ryssland. Hoppet för framtiden står till att EU samarbetet så småningom leder till en förlikning snarare än en konkurrens och att mindre angränsande länder som Sverige assimileras till de större. Annars blir det ånyo ett krig.

Det är mot bakgrund av detta som jag tror det är olyckligt att formalisera något typiskt svenskt. Förvägra en person bidrag för brott mot kontrakt och de hamnar i stället bland ghettobildande konpatrioter, alternativt så svälter de ihjäl. Anne-Marie Ekström sade att det krävs något mer än ett kontrakt. Jag tror det krävs en förståelse för den process som pågår för att förena Europa, snarare än att en person blir typiskt svensk.