Svenska Bloggares Intressen?

Jag tror jag nämnt detta förut i förbigående men det fascinerar mig och därför gör jag ytterligare en kommentar.

Svenska bloggare är ju EU-medlemmar men varför intresserar de sig inte för vad de Europeiska ledarna har för sig? På bilden ovan ser man hur lite Angela Merkel, Nicolas Sarkozy och Gordon Brown refereras i svenska bloggar. Jag har med Sarah Palin som referens. Jag har även följt dessa namn på den vanliga ordsökningen under många månader. Den stora toppen är det Amerikanska valet. Det går inte att ha med Barack Obama eftersom han refererades så mycket vid valet att andra personer hamnar i bruset. Frågan är om inte alla svenska bloggare refererade till honom.

Varför är inte Sverige med i en allians med USA när intresset är så mycket större? Eller är det så att det inte finns något att tala om eftersom man är så förtvivlat överens inom EU?

Djävulens advokat säger mig att en möjlighet är att det som skrivs om USA är negativt till största delen och att man undertrycker skrivande om EU. En slags Europeisk maktpolitik med syftet att nå ikapp USA världspolitiskt? Hemsidan Spiegel ONLINE International (SOI) arbetar ju politiskt på ett sådant sätt mot International Herald Tribune, som är The New York Times dotterbolag i Paris, och denna maktkamp kanske återspeglar sig i den svenska bloggosfären. Personpolitiskt betyder detta nu att Obama 'fightar' Steinmeier. Två personer som naturligtvis är bästa vänner.

Orsaken till denna maktkamp är väl kanske att EU just gått om USA i den totala BNPn. Med detta mandat verkar Nicolas Sarkozy just nu bakvägen söka kraft från SOIs glödande tirader. Under förevändningen att det är bråttom och hela världen står i brand dikterar han en lösning till den 15:e november i USA.

Detta visar hur farligt det är att bara titta på BNP sifforna när vad som saknas är en reell federal struktur på Europa. Kriget i Georgien visade hur EU är splittrat i viktiga strategiska frågor. Finanskrisen visar att EU inte är funktionell vad avser koordinerade ekonomiska motangrepp och att de större nationerna ser sig nödsakade att agera utan det fulla mandatet på 27 länder. Sarkozy varnar för att främmande makt skall komma och köpa upp deras bästa företag då de står som lägst i kurs och Merkel välkomnar utländskt kapital.

Det skall bli intressant att se om en Euro-Club ersätter Lissabonfördraget, som ju havererade i och med Irlands Nej. Betyder detta slutet på vidare integrering av hela EU eller en rusning bland EU-länder att gå med i EMU?