Insatsen i Afghanistan är ett prov på vår lojalitet till våra vänner

Råkade se ett inslag på Aktuellt i går som handlade om en undersökning SVT gjort om det svenska intresset för Försvarets insats i Afghanistan. Gav referenser till Afghanistanproblematiken i ett inlägg häromdagen. Inslaget i Aktuellt gav ett generellt negativt intryck till tittarna och man ifrågasatte Sten Tolgfors utalande om att det finns ett brett stöd hos befolkningen för Afghanistaninsatsen. Även Carl Bildt menade att uppslutningen är stor.

Inslaget hade en del intervjuer med folk på gatan och med värnpliktiga. Det viktigaste som sades var förmodligen att Sverige inte längre är ett neutralt land. Det var en värnpliktig som lyfte denna utsaga till debatten.

Vi styr inte själva över vad som händer internationellt. Vi deltar i något som styrs av andra mer informerade och vi följer lojalt med. Detta kommer ju att bli mer och mer tydligt eftersom vi bara representerar 2% av EUs befolkning. Intressant nog är bloggning på engelska förmodligen en av de bästa möjligheter som finns för närvarande att nå ut för individen.

Det har alltså uppstått ett problem som Mats Knutsson på Aktuellt-inslaget nämnde. Det finns en skillnad mellan regeringens vilja och folkets vilja som är betydande. Med andra ord krävs det opinionsbildning för att öka förståelsen för Sveriges internationella position. Det krävs helt enkelt ett deltagande av Sverige som medlem i den fria världen.

Det krävs en tydlighet från regeringen om hur vår allians är konstruerad och om varför vi måste vara i en allians. Det hjälper ju inte heller att Cecilia Malmström talar sig varm för Lissabonfördraget, som om det införlivas, kommer att medföra att vi är i en försvarsallians inom EU. Afghanistan är ju ett uppdrag under NATO kommando enligt ett FN-mandat och Sverige bidrar som sympatisör.

Ulf Bjereld har utförligt beskrivit opinionsläget om Afghanistaninsatsen och NATO-medlemskap en en DN-debatt artikel. Jag tror att det krävs år av information med Alliansregeringen för att opinionen skall vända. Att opinionen inte är starkare idag visar att Svenskarna inte är informerade tillräckligt om vår situation i världen.

Sten Tolgfors menar, enligt Bjereld, att man inte diskuterar sig fram i NATO-frågan utan att det är en fråga om politisk vilja. Bjereld säger vidare att man skulle förlora sitt oberoende och sin handlingsfrihet om man går med i NATO. Han frågar sig också i en annan artikel om säkerhetsspolitik kan förenas med demokrati.

Frihet och demokrati är inte något som är självklart på Jorden utan något man faktiskt måste kämpa för. Man kan välja att få ett internationellt anseende genom att ställa upp solidariskt i denna kamp eller man kan förska dra sig undan som pacifist. Personligen tycker jag det är dags för Svenskarna att vara med och kämpa tillsammans med sina vänner.