Fred mellan dem i utanförskap och svenskarna?

Läser en artikel på iht.com som heter In Mideast, Rice tempers hope, as talks are stalled by Israel elections.

Fredsprocessen kommer att bero på om Tzipi Livni vinner kommande val, som är för en två-statslösning, eller om Benyamin Netanyahu vinner, som numera förordar en enstatlösning med en "ekonomisk fred".

Vilket system skulle vara bäst för freden, för folket?

Tanken slog mig att man skulle kunna förflytta problemet till Sverige och ha dem i utanförskap som Palestinier. Israelerna blir då de vanliga svenskarna. Det finns arbetande bland dem i utanförskap precis som hos Palestinierna.

Skall Reinfelds jobblinje med en ekonomisk fred lösa problemet eller skall Sahlins bidragsväg vara en slags två-statslösning?

I Sverige skjuter man inte raketer men väl bränner man bilar vid missnöje. Naomi Klein talade om en framtid då svenskarna potentiellt kommer att leva i motsvarigheten till den gröna zonen i Bagdad. Hur förhindrar man att denna uppstår.

Problemet är ju något enklare i Sverige för religionen är ju mindre inblandad men många av moskéerna hamnar kanske i utanförskapet.