America at the Crossroads

Francis Fukuyama har varit en neokonservativ anhängare men har på sistone tagit avstånd på grund av Bush administrationens agerande de senaste åtta åren. Han definierar i sin bok America at the Crossroads från 2006 neokonservatismen för personer som menar att:

1) Den interna karaktären av regimer har betydelse. t.ex. det är fruktansvärt av Kina att ha så dåliga mänskliga rättigheter. Realister är inte så nogräknade vilket gör det lättare att samarbeta med dessa stater. Condoleezza Rice är en sådan. Henry A. Kissinger har varit det länge.

2) Amerikansk makt har och kan användas för ingripanden av moralisk karaktär. t.ex. jihadismen och/eller Saddam Hussein är så farlig att en attack på Irak var nödvändig.

3) En misstro inför användandet av ambitiös nationsbyggnad. t.ex Obama säger att USA skall fånga bin-Laden så snabbt som möjligt för att sedan lämna Afghanistan. Vi skall avsluta kriget i Irak.

4) Att vara skeptisk inför möjligheten för internationell lag och internationella institutioner att skapa säkerhet och/eller rättvisa. t.ex. att FNs säkerhetsråd oftast är blockerat av olika åsikter mellan demokratier och auktoritära stater. Att använda sig av en "Coalition of the Willing".

Jag intresserade mig för Fukuyamas argument att Bush-administrationen hade överdrivit riskerna med jihadismen. Han använder detta som ett huvudargument för att Irakkriget var fel. Som vanligt tar han upp detta med att man inte fann några massförstörelsevapen hos Saddam Hussein.

Jag har väldigt svårt för denna teori eftersom man haft så stora problem både i Irak och i Afghanistan. Det verkar ju snarare vara så att man underskattat styrkan i så kallade terroristers förmåga att rekrytera medhjälpare.

Jag tror fortfarande, efter att ha läst denna volym, att kriget var nödvändigt och att Irakierna nu har helt andra möjligheter att skapa sig en framtid. Det Amerikanska Inbördeskriget kostade 660000 liv. Irakierna har jämförelsevis kommit lindrigt undan och jämför man med det elände som Saddam Hussein skapade med Iran-Irak kriget, och vad han därmed skulle kunna ha vidare åstadkommit om han satt kvar, så finner jag också en vinst.

Det faktum att Pakistan nu har problem med säkerheten för sina kärnvapen har ju inte minskat jihadismens potential för ett katastrofscenario. USA och NATO befinner sig nu på plats och har större möjligheter att påverka detta hot.

En progressiv förhandling med Iran kan skapa ytterligare stabilitet i området. Iran verkar vara ett stabilare land än Pakistan. Har Pakistan atomvapen är det kanske inte hela världen om Iran också får det. Det kan vara mycket svårt att förhindra att detta sker. Iran har faktiskt inte anfallit någon och bör därför inte anfallas. Dessutom såg de hur USA tog sig an Irak vid Kuwaitkrisen och 2003. De gör inget överilat.