Svensk forskning i en globaliserad värld

Professor Bo Rothstein, Statskunskap, Göteborg, skriver idag i Sydsvenskan om forskningens mål.

Målets hedervärdhet och möjligheterna att kompetitivt bearbeta ett forskningsfält måste ju med nödvändighet inte sammanfalla. Jag läste för ett tag sedan dock att Rothsteins förslag kan innebära att detta sker inom samhällsvetenskapen i Sverige.

De så kallade Fulbright stipendierna delas nämligen ut inom samhällsvetenskap men ej för naturvetenskap. Amerikanarna anser inte att de behöver tappa Sverige på information inom naturvetenskap men är intresserade av det politiska systemet.

Jag ger gärna socialdemokratin den poängen att de lyckats skapa ett ganska unikt och överlag bra politiskt system. Men frågan är om inte detta lågt korrumperade system offrat spetskompetensen inom naturvetenskapen?

Transparency internationals karta på världens länder visar på en något högre korruption i länder som leder inom naturvetenskaplig forskning. Det kan ju för all del vara en tillfällighet.

Om jag förstår Rothstein korrekt så frågar han om inte den samhällsvetenskapliga forskningen i Sverige är kvalitetsmässigt intressantare än den naturvetenskapliga och att man kanske därför skulle haft den med i det ökade stödet. Det är kanske en känslig fråga men Amerikanarna verkar också anse detta medelst Fulbright stipendierna.

Forskningspropositionens mål att öka innovationen för att framtida produkter skall kunna produceras borde ju annars leda till vinster som kan investeras i utvecklingsländer för att ge de ekonomiska förutsättningarna för att bygga korruptionsfria politiska system för optimal funktion. Speciellt i ett exportorienterat land som Sverige.