Idag till morgonkaffet ger mig min mor en mycket kritisk blick och refererar till en artikel av Bo Rothstein i dagens Göteborgs-Posten vid namn Bloggar utan Spärrar.
Tack och lov bemöts artikeln av Rothsteins kollega Ulf Bjereld som jag skriver ut och ber henne läsa för att förhindra att hon tror att jag arbetar i en kloak, som Rothstein skriver.
Min mor tycker att det verkar farligt att ingen överser vad som skrivs. Vem som helst kan ju ärkekränka vem som helst, menar hon. Jag försöker försvara mig genom att säga att visst går det att skriva vad som helst men systemet är självreglerande. Ingen vettig människa spenderar tid på bloggar med skräp och okvädningsord.
Själv tycker jag att det finns bloggar med för mig personligen intressanta budskap. Jag rekommenderar varmt personerna i min bloggroll. Informationen i nättidskrifter och tidningar är dock fortfarande väldigt viktig--om man som jag är intresserad av vad som händer ute i världen.
Rothstein har dock rätt så till vida att där finns många nedslående bloggar. Folk som klistrar Hitlermustascher på centerpartistiska riksdagsledamöter och annat.
Jag håller med Bjereld att bloggarna kanske inte är ett demokratiredskap så mycket som de är opinionsbildande. Diskussionen i kommentarsfältet är i allmänhet begränsad. Dock förstår jag inte varför de inte är maktutjämnande--om man med makt avser att en persons kommentarer betraktas av andra och blir betydelsefulla för dessa personer. Det Bjereld säger om hierarkier och oförmåga för individen att bli sedd förutsätter ju en censurmekanism som i sin tur säger att det inte finns yttrandefrihet i bloggosfären?
Rätt om kongressen.
1 dag sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar