Följer efterdyningarna till det Amerikanska presidentvalet. Man ser en något förvirrad diskussion om hur det republikanska partiet, eller GOP--grand old party, Lincolns parti, skall förnya sig för att vinna valet 2012. Men behöver de det? Det kanske räcker med att säga rätt saker i rätt tid i denna pragmatiska värld?
Scott Rasmussen visar att den så kallade Reaganismen fortfarande fungerar enligt sonderingarna i artikeln The Polls Show that Reaganism is Not Dead på wsj.com. Rasmussens poll var den som förutsåg valresultatet bäst i år.
Rasmussen skriver det följande som stämmer med Reagans valsituation:
"Barack Obama won the White House by campaigning against an unpopular incumbent in a time of economic anxiety and lingering foreign policy concerns. He offered voters an upbeat message, praised the nation as a land of opportunity, promised tax cuts to just about everyone, and overcame doubts about his experience with a strong performance in the presidential debates."
Det intressanta är också att 59% höll med om det som Reagan sade i sitt första installationstal:
"Government is not the solution to our problem; government is the problem."
Bara 28% höll inte med om detta. Detta är ju också en typisk republikansk slogan. Och i tider där Kongressen har popularitets stöd i trakten av 17% är detta förståeligt, vilket är 10% lägre än President Bush.
Det lustiga i denna kråksång är att hälften av demokraterna anser att det är negativt att liknas med Reagan, vilket innebär olika förväntningar bland de som valt Obama.
Vad som kommer att bli intressant att se är hur en populär President skall regera med en impopulär Kongress. Kongressen var ju demokratisk och har blivit mer så. Har den blivit mer populär i och med valet?
Har det blivit viktigare för ett parti att fånga stämningen än att ha en ideologi?
Vad ska en snusdosa kosta?
4 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar