Evolutionen av språket

Steven Pinker skrev The Language Instinct 1994. År 2002 skrev Hauser, Chomsky & Fitch en översiktsartikel i Science där man lär sig lite mer. Artikeln heter The Faculty of Language: What is it, Who has it, and How did it evolve?

Artikeln avser att sammanfatta forskningsfälten och kommer med ett arbetsförslag till ökat förståelse mellan fälten Biologi och Lingvistik. Man anser även att fälten Psykologi och Antropologi är involverade i frågeställningarna.

Det har utvecklats ett konsensus på senare tid där man anser att en substansiell evolutionär remodellering har ägt rum de senaste 6m åren sedan vår gemensamma anfader med schimpansen levde.

Författarna gör en viktig uppdelning i Faculty of Language--broad sense (FLB) och Faculty of Language--narrow sense (FLN). Denna uppdelning avser att råda bot på den kinkiga diskussion som uppkommer då man skall försöka se om där är en gradvis övergång till språket via primater eller en mer stegivs övergång. Det är hjärnans språkfunktion som avses. Ej gestikulerande och dylikt.

FLN är en fridissektion av det lingvistiska abstrakta beräkningssystem som representerar den Universella grammatiken. Det nämns inte i artikeln men jag tolkar det som att FOXP2 genen inte påverkar FLN. Ett biologiskt korrelat saknas alltså för FLN.

FLB är FLN plus åtminstone två andra system som de kallar "sensory-motor" och "conceptual-intentional". 'Sensory-motor' systemet är perceptionen och talet i princip och 'conceptual-intentional' systemet är de tankar, concept, som försegår utanför språket som till exempel hierakiska resonemang hos däggdjur.

En tanke är att FLN binder tillsammans 'sensory-motor' och 'conceptual-intentional' systemen hos människa. FLN anses unik för människa medan de andra två finns hos däggdjur och följer andra evolutionära vägar.

Evolutionärt sett skulle man då kunna påstå att ur de givna 'sensory-motor' och 'conceptual-intentional' systemen deriverades ett beräkningsystem som konstruerar en oändlig array av interna uttryck from de begränsade resurserna av det 'conceptual-intentional' systemet och som skapar medlen att externalisera och tolka dem på 'sensory-motor' sidan.

Det unika beräkningsystemet anses fungera rekursivt. Vad det är i hjärnan som gör detta är inte känt. Jag citerar: "However, little progress has been made in identifying the specific capabilities that are lacking in other animals". Man får det att låta som om någon satt in ett datachips. Brocas och Wernickes områden är dock inte nödvändiga. Är de skadade vid födseln får man fram en hyfsad språkfunktion, lite sent, vid fem års ålder, där andra områden tagit vid.

Man påpekar också att ordförådet och dess snabba inlärning hos ett barn jämfört med schimpansen får betraktas så unikt att det kan tänkas vara frågan om en evolutionär förändring även i minnesfunktionen.

Ett sätt att komma ifrån ett starkt argument för design, att den naturliga selektionen skulle ha verkat via en kommunikations förbättring, är att rekursionkapabiliteten, som på senare tid inte anses vara så komplicerad, skulle kunnat komma ur existerande hjärnvävnad genom adaptation där selektionen verkar via något annat än kommunikation individer emellan. Jag ställde den frågan härom inlägget: vad var det som gjorde att hjärnan ökade i storlek?

Jag saknar fortfarande information om hur minnet fungerar med de nämnda funktionerna speciellt som det anses vara tänkbart att en kraftig förändring skett även här. Författarna använder alltså ett modultänkande. Om detta stämmer bör det kunna detekteras med de non-invasiva teknikerna, t.ex. fMRI, som presenterades in läroboken Cognition... från 2007. Där gavs dock ingen heureka! upplevelse. Detta talar i så fall för en diffus representation över hjärnvävnaden...eller ett fenomen som sker utanför hjärnvävnaden?