Läser en bok kallad Roman Catholicism and Modern Science. A History, 2006 av Don O'Leary. Den behandlar relationen från början på artonhundratalet till nutiden.
Som en introduktion behandlar den också fallet Galileo. Det anses vara ett viktigt prejudikat när den Katolska kyrkan för alltid anses ha felat och inte kan få detta förtroende igen. Man har retirerat till moral och etik.
Från en synvinkel av en sekulär vetenskapsman har utvecklingen varit trög, minst sagt. Katolska kyrkan har inte haft bråttom att anamma vetenskapen inom teologin. Man började t.ex. inte på allvar tala om en allegorisk tolkning av första moseboken förrän på 1970talet. Personligen tror jag det var den nukleära energin som imponerade.
Även om jag inte är en teolog så tror jag mig förstå problemet med bibeltolkningen. Man får se upp så att inte vittnesmålet faller. Vägen till frälsningen måste framgå. Och som de säger om och om igen i boken--bibeln är inte en naturvetenskaplig uppslagsbok.
Mitt i denna historik fastnade jag på ett inlägg av Charlotte på A Catholic Renewal. Det var en dikt som hon kanske kallar Varför jag inte sticker en hand genom en människa? Frågan var varför går det att sticka handen genom en död människas kroppsrepresentation men inte genom kroppen av en levande människa? Jag såg en teologisk och en vetenskaplig dimension.
Problemet är en variation av själens inträde i kroppen vid befruktningen, teologiskt sett. Hur representeras själen i kroppen, vetenskapligt sett?
Mitt i all denna katolicism finns där då en film på marknaden som kom ut 1999. Den heter Stigmata. Filmen svarar på Charlottes fråga: kan man lösa upp förbindelserna mellan cellerna i vävnaderna? De stigmata som bildas spontant på huvudpersonens hud är sådana separationer. Det är inte långsökt att tänka sig ett kirurgiskt sår rätt igenom kroppen som inte förstör några vitala delar. Svaret blir jakande--ja det går att föra en hand igenom kroppen.
En Jesuit präst utreder frågan. Dessa mirakel, finns dom? Är detta fenomen ett potentiellt förenande av de spirituella och de kroppsliga dimensionerna? En liaison dangereuse mellan teologi och naturvetenskap. Eller kanske snarare en liaison amoureuse med agape som den bindande energin som Charlotte föreslår i dikten.
Jo, EU-parlamentet är en blandning av cirkus och lekstuga
21 timmar sedan
1 kommentar:
Jan,
Eva-Maria upplyste mig just om att du kommenterat detta mitt inlägg i din blogg.
I övrigt ekar det ödsligt under det inlägget.
Hade faktiskt tänkt skriva till dig idag och höra hur du ser på frågan, så det var ju lite lustigt att du redan hade svarat - men jag skulle nog inte ha hittat svaret i din blogg utan Eva-Marias notis!
Skulle du vilja kopiera in det du skrev i din blogg som rör min fråga även i min blogg?
Jag har också följdfrågor - men det är ju bättre att de ställs i sitt sammanhang - så kommer det kanske svar från fler naturvetare utifrån det också.
Charlotte
Skicka en kommentar