Har just läst färdigt boken Diplomacy av Henry Kissinger från 1994. En charmerande skrift som höjde min känsla för problemet USA och Europa betydligt.
Han skriver:
"In the post-Cold War world, the traditional European nation states--the countries which formed the Concert of Europe until the First World War--lack the resources for a global role. The success of their effort to consolidate themselves into the European Union will determine their future influence. United, Europe will continue as a Great Power; divided into national states, it will slide into secondary status."
Detta var 1994. Robert Kagan skrev något liknande på washingtonpost.com när Irland torpederade Lissabonfördraget. Nu ser det dock ut som om det bara blir ett års försening. Tack och lov!
Kissinger och Kagan säger alltså att man kan välja att gå i glömska med sin, t.ex., Svenska kultur, eller man kan hålla fanan högt som Europé.
Jag tänker på vad Sarkozy sa igår i EU parlamentet om att de större länderna har större ansvar i EU än de mindre staterna. Kan detta vara en introduktion för honom att ta sig an Euro-gruppen, som han talat om tidigare, nu när icke-Euro länderna Tjeckien och Sverige skall hålla i ordförandeklubban?
Med andra ord, har finanskrisen och det Franska ordförandeskapet för alltid förändrat EU? Tyskland röstade ned ett förslag från Sarkozy om ett speciellt ordförandeskap för Euro-gruppen, förövrigt.
Tyskarna går till val nästa år och vill väl ha lite lugn och ro. Frågan är om Sarkozy som har tre år kvar på sitt presidentskap kommer att hålla sig lugn? iht.com skrev en artikel om honom för första gången som var neutral och positiv häromdagen. Han har hunnit med mycket det senaste halvåret.
Rätt om kongressen.
1 dag sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar