Mänskliga rättigheter i utrikespolitiken

Steven Erlanger skriver en intressant not på iht.com kallad Kouchner admits to clash between rights and policy. Man tar även upp fenomenet på EUobserver.

Bernard Kouchner är Frankrikes Utrikesminister och precis som i Tyskland har man en socialist på denna post. Han var tidigare en människorättsaktivist. Kouchner ville ha en minister i sitt department när han började, som Sarkozy beviljade, för mänskliga rättigheter. Nu säger han:

"there is permanent contradiction between human rights and the foreign policy of a state, even in France."

Han hävdar att det var ett misstag att instifta en sådan tjänst även om personen på densamma har gjort så gott hon kunnat.

Det är väl kanske en fråga om vad man i enskilda fall gör och vad man strävar efter. Det måste ju vara korrekt att sträva efter ett tillstånd där man satisfierar så många rättigheter som möjligt. Å andra sidan så räcker det ju inte heller att säga att man "strävar efter något". Det krävs ju lite substans också.

Vissa hävdar att man inte kan jämföra stater med individer. Dvs, vad som är moraliskt rätt för en individ behöver inte vara det för en stat.

Själv tog jag igår upp ett inrikespolitiskt problem med internationella förtecken. Brottslighet som bryter mot regler för mänskliga rättigheter och som även bryter mot Sveriges Lag måste ju bestraffas. Oavsett på vilket sätt brottet begås.

Det får ju inte finnas personer som står över lagen, och över andra, som vore de en adelssläkt. Ett sådant flagrant brott mot de mänskliga rättigheterna kommer att totalt förändra den värld vi lever i. Vår Västerländska Civilisation kommer att halka efter och jämföras med mer omogna diton.