Skillnaden mellan att kräva ett beteende och att sträva efter ett beteende

Påven höll nyligen ett Jultal där han kräver av homosexuella att inte ha ett homosexuellt beteende. Tydligen är det inte en synd att vara homosexuell men de skall tydligen inte vara homosexuella. Genetiken är inte synd, för då blir det rasism, men fysiologin är tydligen syndig. Frågan är om inte detta är rasism i alla fall?

Påvens första encyklika hävdade att Gud är Kärlek. Detta hindrade inte Påven att ge 100m katoliker en örfil lagom till Jul. Ungefär 10% av mänskligheten är homosexuell.

Katolikerna kräver ju också av sina präster att inte ha något sexuellt beteende över huvud taget. Detta är ytterligare ett krav av sexuell natur som går mot biologin. Dvs emot vetenskapen.

När Påven går emot biologin tenderar folk att strunta i vad han säger som i fallet med abort i USA, där c:a hälften av katolikerna röstade på Obamas pro-choice linje. Katolikernas flitiga användande av preventivmedel är ju ett annat exempel. Italien är ju ett av de länder i Europa med lägst nativitet.

Politiken däremot, strävar ju efter att följa biologin. Att försöka förstå hur människan trivs bäst och lösa problem utifrån detta. Det hindrar ju inte att man kan sträva efter en idé. Det borde ju utgöra en slags evolutionärt tryck skapat av tänkandet. Kvalificerade gissningar behövs ju också ibland när kunskap saknas i en fråga.

Är det då inte rimligare med en strävan snarare än ett krav?

Inom politiken följer nu Obama centerns vilja och har fått med sig 80% av befolkningen enligt DN.se. Han utlovade pragmatik snarare än ideologi. Eftersom han bara hade lite över 50% av rösterna i valet borde detta betyda att många republikaner nu är för honom på grund av att han valde en nationell säkerhetstjänst som var republikansk. Han kombinerar vad som är viktigast för demokrater med vad som är viktigast för republikaner.

Man ser i den Amerikanska pressen en önskan att "the grand old party", dvs republikanerna, behöver idéer för att återgruppera inför nästa val. Förhindrar Obamas pragmatik republikanerna att komma tillbaka? Eller med andra ord, har slagsmålet om makten över centern börjat på allvar?

I Sverige slaktades vänsterpartiets ideologi för att ett tvåpartisystem skulle bildas. Dvs höger och vänster om den genomsnittliga folkviljan. En pragmatiker ser nu att Sahlins behov blir att ytterligare göra våld på vänsterideologin för att hon skall kunna komma tillbaka till centern, dvs folkets genomsnittliga vilja.

I Sverige verkar det som om regeringsdugligheten blir viktig. Borg är populärare än Östros. Han anses som mera kompetent. Obama har ju även han ett regeringselitiskt tänkande som ju verkar populärt. Demokraterna framstod som det mest kompetenta partiet i valet.

Reinfeldt har inte gjort detta ännu. Dvs hyrt in kompetens från vänsterblocket. Om regeringsdugligheten är central är ju detta den bästa metoden för att behålla makten på borgarnas planhalva. Sarkozy hyrde ju in Kouchner från socialisterna.

Frågan är vad läget är i Tyskland? Man har ju där en koalition och både finansministern och utrikesministern är socialistisk. Är detta en fråga om ett starkt centerstyre snarare än en kamp om makten? Det skall bli intressant nu att se vad som händer i valet 2009 när CDU/CSU och SPD måste polarisera sig för att gå till val. Kommer det att finnas tillräckligt med ideologi för en polarisering eller blir det bara en ny koalition?