Vem skall trösta Zimbabwe?

Zimbabwe har 12m innevånare och en GDP per capita (PPP) på $200. När skall man ge upp ett försök att demokratisera ett land? På Paul Wolfowitz, förre chefen för The World Bank verkar det som om Zimbabwe kan vara ett typiskt fall. Han skriver det följande i en artikel i The Wall Street Journal:

"Ideally a non-Western institution, such as the African Development Bank, could take the lead in summoning a Friends of Zimbabwe conference. Hopefully, the wealthy oil-producing countries would participate. So too could China and India, successful developing countries that have shown a new interest in Africa."

Condoleezza Rice ger i ett anförande från sin konferens om Palestinas framtid intrycket att man engagerar sig i Zimbabe via FN. Jag får intrycket att Zimbabwe har låg prioritet. Men å andra sidan hur många Palestina har man tid med?

Dick Erixon beskrev i starka ordalag hur EU ställde sig till problemet. Man talade tydligen om sanktioner mot ledare i Mugabes led.

Birgitta Ohlsson tror att Sverige med sitt icke-koloniala förflutna kan göra skillnad i diskussionerna.

Media ger uttryck för hur frustrerande det är att bevittna en kris som den i Zimbabwe men vad kan göras om inte det finns en tradition i världen att lösa kriser av detta slag med solid stats-byggnad efter insatsen? Condoleezza Rice talar om att bygga institutioner som kan göra just detta med den erfarenhet man har från Afghanistan och Irak.

Problemet är väl att det krävs organisationer av USAs och EUs samlade styrka för att dylika projekt skall kunna genomföras och för närvarande saknas ju ett reellt EU med en solid utrikespolitisk strategi. Lissabonfördraget är angeläget. Det representerar ett viktigt steg.