State-building?

Har tidigare diskuterat behovet av att de fria demokratierna skall kunna agera internationellt genom att göra interventioner, dvs bryta nationers suveränitet--om inte annat så för humanitära orsaker som till exempel i Myanmar, Sudan.

Att kunna göra interventioner är ju något som en nation som Ryssland är emot. Man vill gärna att internationell lag skall skydda dem som en "mur runt staden", enligt Robert Kagan.

Madeleine K. Albright, Utrikesminister i USA under Clinton, 1997-2001, skriver idag i The New York Times om detta problem med fokus på just Myanmar. Clintons administration hade för övrigt Irak på statuset "regime change".

Albright nämner Irakkriket som en orsak till att detta blivit svårare, åtminstone för unilaterala insatser från USA. Där förekom en massa retorik om "pre-emptive strike" som hon menar speciellt skulle ha skadat våra möjligheter att idag kunna agera på liknande vis.

Kommer själv ihåg att det också förekom retorik som att Iraks folk skulle få slippa att leva i ett land dominerat av rädsla. Kanske var det också så, om man jämför med Myanmar, att det behövs en faktor till. I Iraks fall vad det den ekonomiska faktorn, oljan.

I t.ex. Sudan finns den faktorn men det är tydligen Kina som skulle vara aktören i så fall. De kringliggande nationernas intresse måste ju också ses som viktigt, vilket man lärde sig från erfarenheterna i Irak.

Hade inte det varit för oljan skulle troligtvis situationen ha varit ännu sämre i Irak. Detta betyder att om en internationell humanitär intervention skulle företas i Myanmar, som saknar samma ekonomiska faktor, så stod man ensam med finansieringen av hela statsbyggnaden i efterförloppet--om en sådan statsbyggnad ens är teoretiskt möjlig?

Dessutom ligger väl Myanmar i gråzonen mellan de fria nationerna och det auktoritära nationerna. Frågan är alltså vilken form av samarbete mellan de fria demokratierna som är nödvändig för att man skall kunna lyssna på, som Albright skriver, rösten--eller ropen på hjälp--från Myanmars folk.

John McCain har ju som en av sina huvudmål att samla de fria demokratiernas kraft i ett förbund som motvikt till de auktoritära krafterna i världen. Detta mål verkar bli allt viktigare.