Lissabonfördraget

Vad kan vara mer lämpligt på midsommarafton, la veille de la Saint-Jean, att fundera lite på effekten av Irlands nej till Lissabonfördraget? De stora möttes igår. Tydligen mitt under Tysklands match mot Portugal i EM i fotboll. Jag är inte speciellt nationalistisk men tycker det är helt OK att heja på sitt lokala fotbollslag.

När jag läser i pressen ser jag inte riktigt skogen för alla träden. Men Spiegel ONLINE International listar de sätt som är framkomliga.

Nytt referendum på Irland
Nytt EU-fördrag
Fortsatt Nice-fördrag
Ett två-hastighets Europa

Angela Merkel argumenterade emot ett två-hastighets Europa. Hon menade att ett enat Europa är en stor tillgång som inte skall förstöras. Detta tycker jag låter mycket vettigt. Californien och Montana går ju knappast att jämföra men de är båda med i Unionen.

Nicolas Sarkozy tog tillfället i akt och poängterade att Irlands nej för honom betyder att utvidgning inte är att föredra längre. Detta är väl i linje med hans åsikt att EU skall stå mer separat från USA och därmed skall inse sina begränsningar.

The Economist hade tydligen ansett att det bara var att begrava fördraget, "Just bury it".

Personer som Jürgen Habermas och Dick Erixon anser att det är dags att lämna över EU åt folket med direktval av funktionärer. Med min begränsade erfarenhet så hade jag förstått att den nuvarande lösningen beror på språkförbistringen. Hur skulle alla EU medlemmar kunna relatera till en språkspecifik kandidat? Detta kommer inte att gå före den tidpunkt då sådana val kan föras på det gemensamma språket Engelska, ett av de 21 officiella. Det går ju nästan på den Europeiska Schlagerfestivalen. Det var bara Frankrike som gav poängen på modersmålet. Ryssland sjöng till och med på Engelska...och vann!

Dick Erixons inlägg om Irland och EMU förebådade kanske Irlands nej till fördraget men samtidigt är ju Irland ett av de länder som gynnats mest av medlemskapet i EU. Klubben igår gav tydligen Irland sommaren på sig att fundera på sin position.

Jag tvingas dock tänka på den stora frågan. Den om det ligger i tiden att ha en politisk-ekonomisk integrering av Europa. Där sackar Sverige efter. Palme sade ju nej till Brandt en gång i världen och på den bogen har det varit. Det måste vara rimligt med ett enat Europa. EU kan bli en strategisk pol bland många i världen eller bara bli irrelevant som Robert Kagan retades med. Jag tror ju som bekant att språkfrågan är kritisk men anar att den löser sig allt eftersom.

På det strategiska planet tror jag att det är absolut nödvändigt att EU, superstaten, bildas som motvikt till Ryssland lokalt och tillsammans med USA globalt som motvikt till Asien. I värsta fall kan en ny järnridå bildas i Europa om politisk integration i EU misslyckas.