För Mänskliga Rättigheter, även i Sverige

Idag kommer man ihåg 60-årsdagen av Deklarationen för Mänskliga Rättigheter i FN. Enligt Eurobarometern har c:a 50% av befolkningen en positiv uppfattning om FN. Det är en högre uppskattning än vad folk har om politiska partier.

Sydsvenskan tar idag upp hot mot denna deklaration. Själv har jag lämnat in en stämningsansökan till Göteborgs Tingsrätt om brott som begåtts mot mig själv som bryter mot Mänskliga Rättigheter och mot Sveriges Lag.

Ansökan ligger fortfarande kvar...obehandlad! Det rör sig om tortyr och trakasserier.

Vad kommer att hända i Afghanistan?

Följande citat ur Robert Gates, den Amerikanske Försvarsministerns, artikel i Foreign Affairs kallad 'Preparing the Pentagon for a New Age' säger väldigt mycket om hur man tänker gå vidare i Irak och Afghanistan/Pakistan:

"The United States' ability to deal with future threats will depend on its performance in current conflicts. To be blunt, to fail -- or to be seen to fail -- in either Iraq or Afghanistan would be a disastrous blow to U.S. credibility, both among friends and allies and among potential adversaries."

Obamas förändring?

Jag kommer aldrig att komma till Beijing. Skall jag misströsta eller skall jag vara nöjd med att jag varit i vad jag betraktar som det bästa området med störst framtidspotential i Världen: USA och Europa.

Richard Armitage, en före detta vice utrikesminister i USA sade häromdagen på BigThink.com att USAs framtid ligger i Asien. Kommer detta att innebära att de relativt sett glömmer bort Europa?

Nicolas Sarkozy, som borde vara högt informerad, verkar gererellt sett vara nervös för Asiens framfart, men visade ändå häromdagen att han värderar Europas och USAs värderingar högre än ekonomiska värden. Han åkte till Gdansk och träffade Dalai Lama och de andra Nobel Fredpristagarna trots att Beijing hade hotat med sanktioner.

Man skyltar ju gärna med ekonomiska beräkningar om att Kina och Indien kommer att passera EU och USA vid den eller den tidpunkten men man säger inte samtidigt att deras samhällen inte kommer att ha den höga kvalitet och stabilitet som vår västerländska kultur vid denna tidpunkt.

Tror Armitage att framtiden ligger i den Kinesiska samhällsmodellen eller menar han att USA bara skall vara där och tjäna så mycket pengar som möjligt? En del talar om Kinas valutareserv med glittrande ögon men är Kina verkligen så rikt. Skulle inte de pengarna moraliskt sett plöjas ned i Kinas utvecklingsdel snarare än att den tjänar som ett hot och/eller ett hopp för västvärlden?

Fareed Zakaria talar i sin bok The Post-American World om att USA relativt andra makter kommer att falla vilket Robert Kagan faktiskt inte håller med om. Kagan tror inte att USA del av världsBNPn på c:a 25% kommer att falla signifikant. Vad Zakaria inte talar om tydligt nog i sin bok är hur långt före i samhällsutvecklingen Västvärlden är.

Frågan är om inte USA och EU är på väg in i en utvecklingsnivå på samhället som Kina aldrig kommer att kunna nå? Kina kommer kanske aldrig att utveckla de demokratiska institutioner och den frihet som finns i västvärlden.

Frågan är hur det Amerikanska samhällssystemet kommer att utvecklas under Obama? Det kan ju hända att vad han kallat "förändring" är något i själva samhällsstrukturen. David Brooks diskuterade detta härom veckan. John Harwood diskuterar i en artikel på nytimes.com hur något liknade håller på att hända.

Artikeln avslutas med följande citat:

“I would like to see us enter a post-ideological era in which policies are based on pragmatic considerations rather than conformity to a set of preconceptions rooted in a rapidly vanishing past,” Judge Richard Posner, appointed by Mr. Reagan to the federal appeals court in 1981, wrote in a recent blog posting. He preceded that wish with this: “I would be happy to see conservatism exit from the political scene — provided it takes liberalism with it.”

Ja, vad menar domaren Posner med detta? Brooks föreslog att tänkandet skulle komma från decentraliserade nätverk, vilka ju lär finnas även i Sverige, i stället från derivat av ideologier. Med andra ord så bör man försöka lösa problem som de dyker upp snarare än att försöka modellera verkligheten på en teori.

Ett stor problem med detta är att det kan bli svårt för USA att vara en ledare bland stater om det inte finns en plan eller en ideologi att följa. Ideologier är dock farliga. Stalins dito övervanns med att personer i USA insåg att den inte skulle hålla i längden.

Det går också att tala om en förändring av det Amerikanska samhället i riktning av Kinas system. Enpartistaten som dock är demokratisk. Ett post-partisanskt samhälle skulle ju innebära en marginalisering av partifunktionen. Kommer Sverige som i och med "trekantens" formering idag har fått ett tvåpartisystem följa efter USA i denna förändring?

Handel för/eller Mänskliga Rättigheter?

Kina pressar Nicolas Sarkozy nu när han skall träffa Dalai Lama i Polen enligt AFP. Kina hotar med komplikationer på multimiljon dollar handelsavtal.

Gideon Rachman tar en viktig poäng när han diskuterar vad som hänt med demokratin i Thailand. Medelklassen vill inte alls ha demokrati. De är oroliga för böndernas negativa inflytande på valen. Ett av hoppen med handeln med Kina är ju att det ökande välståndet skall göra att medelklassen börjar kräva politiska rättigheter.

Det kan alltså vara så att det inte går att moraliskt stödja handel med autokratier om Rachman har rätt. Sarkozy visar kanske egentligen prov på lite av detta tänkande när han säger att han vill skydda den Franska industrin och att han vill fortsätta tillverka bilar i Europa.

Hyundai och Kia är tydligen spekulanter på Saab men enligt Dagens Industri så skulle detta inte vara populärt i Sverige. Vår ekonomiska nationalitet minns kanske att varvsindustrin togs över av Koreanerna.

Vem är då Dalai Lama och varför är Kineserna så känsliga på denna punkt? Sarkozy hävdar att han möter Dalai Lama som en andlig ledare snarare än en frihetskämpe för Tibet. Och Dalai Lama säger att han söker endast ett bättre läge för Tibetanerna under Kinas ledning.

Kineserna talar om att de bilaterala relationerna är viktiga för att handeln skall utvecklas I detta fall betyder det att en handelspartner måste acceptera den ringa frihet Kineserna har. Kineserna har börjat ställa sina krav på relativt mindre länder som Frankrike.

De säger:

"Only under the condition of good bilateral relations can we create a sound atmosphere for our business relations."

Vad händer om vi skulle kräva detta med Kina, eller om USA skulle göra detta? Stoppas handeln?

Ryssarna verkar göra tvärt om med sina kärnvapenhot? Det är bara business.

Säga vad man vill om allt detta men jag tycker det är väldigt otrevligt med denna typ av Kinesiska hot.

Kompetens inte Lojalitet. Pragmatik inte Ideologi.

Jag läser under några dagar många av de evalueringar av Obamas nya team som publiceras på grund av att huvudmedlemmarna i den nya administrationen nu utsetts. En kommer från washingtonpost.com av Michael Gerson och kallas "Closet Centrist".

Något som slog mig var att Obama tycks inte ha rekryterat speciellt många från sin kampanj. Jag tycker att det var ju själva valet av honom som visade prov på det starka i USAs politiska system och personer som såg honom tidigt, och som arbetade hårt på grund av detta, borde anses ha en talang som är väldigt viktig för USA.

Intressant är då att Obama inte tycker detta själv utan i stället rekryterar skickligt folk med stora egon. Nästan alla artiklar jag läst innehåller en brasklapp om att detta kan leda till problem. Själv hade jag valt Hillary Clinton till president om jag varit demokrat, bl.a. på grund av att jag inte tror på att en akademikertyp är lämplig som manager för 300m innevånare. En akademikertyp väljer nog sitt kabinett som Obama har gjort.

Till Obamas försvar kan jag tilllägga att landets situation nu är så prekär att han nog kommer att få sitt "team av rivaler" att samarbeta trots allt. Dessutom har han genererat ett års frist på utrikespolitiken genom att skapa en situation av "Continuity we can believe in" som David Brooks på nytimes.com igår uttryckte det.

Kanske har Obama förstått från tunga så kallade "pundits" att han egentligen inte är kompetent att driva ett stort internationellt företag med sitt CV. Man kräver för detta tydligen mer erfarenhet och specialistkunskaper. Framför allt kanske i just management. Det är väl därför guvernörer ofta blir presidenter. Han har därför försökt kompensera för detta i sitt val av team. Själv håller jag dock inte med om att en politiskt vald person, dvs en person med folkligt stöd, måste framstå som en CEO, men det krävs ju att Obama kan hantera sitt "team av rivaler".

Jag hoppas nu på det bästa för världens skull. Själv röstade jag på John McCain men kan nu trösta mig med att det utrikespolitiskt, som var anledningen till detta val, har läget blivit bra. Hillary Clinton är ju en hök inom demokraterna. Egentligen är jag ganska nöjd med detta centristiska utfall. Som artiklarna ovan poängterar var nog inte Bush administrationen så tappad bakom en vagn som angavs under valet.

NATO behövs och för att vara solidariska med Väst stöder vi den Alliansen

Precis som jag avslutat ett inlägg om Ryssland och riskerna med den situation som detta land skapar i Europa så hävdar man på SvD.se Brännpunkt att man misstycker till vad man kallar "smyganslutning" till NATO. Jag tror det är helt avgörande att NATO finns och att USA är med i bilden för att inte Ryssland skall ta tillbaka den mark de anser sig ha förlorat. Så är det nog och politikerna får reda på detta från analytikerna men förmår inte tala om detta på ett förståeligt sätt till folk i allmänhet.

Jag läste blogginläggen som länkats till artikeln samt en tredjedel av kommentarerna. Det verkade på de sistnämnda att man inte tyckte att NATO behövdes för försvar av Sverige men få kommenterade om det nya med EU samarbetet och NATO, dvs insatsförsvarsprincipen. Med andra ord så händer det saker i världen som kräver en insats från Väst och där vi inte längre kan hävda att vi är neutrala för vi måste ställa upp som en del av kommunen. Dessa militärer riskerar att dö men det gör faktiskt brandmän och polis här i landet också. Det krävs dock att man arbetar upp en känsla av att vi tillsammans behöver detta och inte bara Sverige. Folk måste bli européer.

Problemet som artikeln tar upp är att de svenske inte vill vara med i NATO i någon större utsträckning. Bara 19% är för enligt en SOM undersökning. 37% svarade dock att de inte visste men var ej negativa. Då kan man i stället fråga sig om det är moraliskt rätt att inte vilja ställa upp tillsammans med de länder man normalt bedriver handel och umgås med?

Artikeln tar upp frågan om varför man nu har gått med på Lissabonfördraget som innebär att man måste hjälpa andra EU-länder i kris. Den frågan har ju sitt värde i detta att 26 EU-länder just har gjort samma sak och att det land som använde sig av en folkomröstning i praktiken visade att ungefär lika många vill, som inte vill, ha Lissabonfördraget på Irland. Vad detta i princip betyder är ju att det inte verkar som om man riktigt litar på folkomröstningar i denna fråga. Kanske är den för viktig? Men detta skulle då enligt artikeln inte var demokratiskt för en sondering visar kanske att frågan inte har tillräckligt stöd.

Varför kan då inte politikerna inte förklara dessa risker för folk i allmänhet. Tydligen har de inte folkets förtroende för det krävs en förklaring. I ett land som Sverige med en relativt USA fientlig press så blir det inte lättare i fallet med NATO. Regeringen kan säga till folk att de inte bör röka men det gör många ändå. Experterna säger detta. Det kostar samhället skattepengar och en massa lidande. Det är fel med andra ord. Har vi en situation där folk i allmänhet har fel för att de inte inser värdet med NATO. Detta tror jag i alla fall.

Enligt Eurobarometern finns där en tydlig misstro mot regeringar och politiska partier i Europa. Detta måste betraktas som ett viktigt problem för säkerhetsarbete där folkets röst skall höras av en regering. Ju mer politiken decentraliseras och folks förtroende vänds annorstädes ju sämre blir möjligheten för vad vi kallat demokrati.

Nyckelfrågan är att acceptera att USA och EU leder Sverige i dessa fall. Problemet är då med dem som är så USA fientliga att de bara skulle tolerera EU-ledarskap. De faller på att EU är inte tillräckligt starkt ens att hålla den ryska björnen på avstånd. Det går inte att båda ha kakan och äta den.

Mark Klamberg diskuterar också detta med skillnaden i politikernas position och allmänhetens i sin blogg.

En summering av läget i Ryssland från The Economist

The Economist publicerar då och då översikter på länder och det sista numret innehåller en uppdatering på Ryssland av Arkady Ostrovsky. Jag väljer att kort kommentera några punkter jag ej tidigare nämnt i bloggen men nämner också det ryska hotet eftersom det tas upp med emfas.

Korruptionen har blivit något som Medvedev, trots tillsynes goda intentioner, inte kan bli av med. Den är en del av systemet som det nu fungerar. Det kanske är därför utrikesministerna Sergeij Lavrov talar om att Ryssland skall leva i ett annat koordinatsystem än Europa?

Transparency International, som bedömer korruption, placerar Ryssland på ett index av 2.0/10.0 där Tyskland har 8.0 och USA, Japan och Frankrike har 7.0. Detta ger Ryssland en världsrankning av 147 där Tyskland har 14 och USA har 18. Som jämförelse kan också Somalia nämnas. Index 1.0 och rankning 180. Med andra ord kan man konkludera att situationen är mycket dålig. Mycket sämre än t.ex. Kina med Index 3.5 och rankning 72.

Man tar även upp orsaken till att Rysslands invånarantal minskar med 700000 per år. Det finns mindre än hälften så många män som kvinnor över 65 års ålder. Det är resultatet av alkoholismen. Tydligen är alkoholhaltiga drycker också immuna mot inflationen. Beräknad livslängd vid födseln är just nu c:a 65 år.

CIA World Factbook listar Ryssland med en befolkningsökning på (-0.47%) och det finns ett fåtal länder med lägre ökning som Lettland, Estland, Ukraina, Zimbabwe, Bulgarien, Trinidad och Tobago, samt Montenegro. Detta ger Ryssland en rankning på 225/232 i denna lista.

Det sista kapitlet i den 18 sidor långa översikten heter "Handle with care: A cornered Russia could pose greater risks". Man gör en jämförelse med glas: rigid men fragil där sprickor kan uppstå på ett oväntat sätt. Översikten tar inte upp det känsliga med eventuell vidare NATO-expansion men den sista subtiteln är att situationen bedöms farligare än under Det Kalla Kriget. Man hetsar mot USA. En rysk militäranalytiker, Pavel Felgenhauer, som korrekt förutsåg Georgienkriget säger att en ny militär konflikt, möjligtvis större, är ganska trolig ("only too likely").

Den ryska ekonomin lider för närvarande av att det inte finns billig kredit längre. Man hade finansierat sin industri med krediter snarare än att man lockat till sig utländska investeringar. De utländska investeringarna kommer ju med know-how och kontakter vilket krediter inte gör när de backas med aktieportföljvärden, som tyvärr vaporiserats sedan maj i år.