Jag har visserligen sagt det förut, men det är så viktigt att det tål att upprepas, den Västerländska civilisationen är allvarligt hotad om Israel inte tillåts försvara sig mot 16000 terrorister som har allierat sig genom ett val med 1.5m Palestinier. Det skulle betyda att land efter land skulle kunna angripas med ett liknande scenario. Eurabia-konceptet blir till ett stridsrop.
I Sverige verkar opinionen i media och bloggosfär backa hamas även om stödet kommer från den Palestinska nerven mer än direkt för hamas.
David Brooks skriver i sin krönika att han letar efter den psykologiska effekten av offensiven mot Gaza. Han verkar ha samma tankar som Carl Bildt, nämligen att det skulle ha varit bättre om Israel nöjt sig med flygoffensiven och inte gått in på marken.
Frågan är dock vilken psykologisk effekt detta skulle ha givit. Raketerna skulle ha fortsatt som förr och hamas skulle ha dragit det längsta strået. Som jag ser det finns det bara en psykologisk poäng att ta för Israel, nämligen att ordentligt försvaga hamas. Det kommer tyvärr att bli dyrt.
Brooks tog också upp den poll som visade att det Israeliska stödet för en markoffensiv var begränsat. Eftersom det snart är val måste detta betyda att regeringen ser markoffensiven som mycket viktig för en framtida fred.
Anne Applebaum hävdar att det inte rör sig om en fredsprocess utan ett krig. Ett krig som inte tar slut förrän någon vunnit. Det har väl visserligen hänt förut att två stridande parter kommer överens om att man sluter fred även om ingen vann. Israel har ju befunnit sig i en miljö där de tvingats kriga med jämna mellan rum för att bestå. Detta är faktiskt en situation som USA och Europa också befinner sig i. Det verkar dock bara vara USA som förstått detta. Carl Bildt säger att EU står för miljön och freden. Jag är besviken, freden är inte given utan en ansträngning.
Gideon Rachman tar upp i sin blogg att Israel "testar" sitt internationella stöd. Tanken slår mig att det kanske är hela poängen med offensiven. Israel kan inte existera utan Västvärldens goda minne. I historien representerade Davids och Solomons rike ett "fönster" på c:a 90 år som till stor del berodde på ett maktvakuum i omgivningarna. Den här gången verkar det vara USA och Tyskland som håller lågorna brinnande på menororna. Alternativet är igen, diasporan. Detta sagt från den Svenska miljön där anti-Amerikanismen bara tycks överträffas av anti-Israeliska fenomen.
Jag vill också lägga till det faktum att Israels befolkning de senaste 60 åren också åstadkommit underverk genom att skapa den demokratiska stat som nu existerar utan jämförelse i omgivningen. Jag önskar att Arabvärlden också inser begränsningarna av sharia och förstår vikten av goda relationer med Västvärlden, eller nuförtiden, den globaliserade världen.
Med i SVT om tvångsblandning a la S
8 timmar sedan
