Tron i vetenskapen

Språkets unika humana aspekt är en synnerligen pinsam affär för personer som hävdar att evolutionen är allt som hände efter the Big Bang. Man vill väldigt gärna visa att schimpansen befinner sig på en intermediär position mellan människan och tidigare djur.

Det har gått femtio år sedan den inflytelserika teorin om språkets "djupa strukturer" lades fram av Noam Chomsky. Dr. Chomsky menade att under de olika mänskliga språken finns där en 'mentalese' som är samma hos alla människor. En universell grammatik.

Trots alla framsteg inom genetiken har man inte lyckats finna några gener som styr grammatiken. För några år sedan var där i media en debatt om en språkrelaterad gen FOXP2 som ansågs vara den felande länken i evolutionsteorin om människan. Men denna forskning blev en besvikelse. Det var tillbaka till "square one".

I The Economist, sidan 81, 5 maj 2007 finns en artikel kallad "Gestures of Intent" som belyser problemet: evolutionen av språket. Man argumenterar för att gestikulerandet förkom det talade språket. Schimpanser har normalt ett 30tal gester.

Nu vet man dock att mänskliga teckenspråk är uppbyggda på samma sätt som de talade språken. Så evolutionen av språket som ämne gäller fortfarande ej eftersom man fortfarande inte har löst själva språkmekanismen.

Människor gestikulerar faktiskt fortfarande och troligtvis på ett mycket liknande sätt. Evolutionen av gestikulerandet går därför bra att studera men ej evolutionen av språket. Schimpanser talar inte. Det har femtio år av mycket entusiastiska studier på apor visat. Men det är fortfarande en vetenskaplig trosfråga eftersom evolutionsparadigmet är så starkt. Se diskussionen till Anders Rasmussen inlägg.

Vad konfirmerar konfirmationen

Allt färre konfirmeras i Sverige enligt en artikel i SvD.

Konfirmanderna tycker tydigen inte det är viktigt att vara med i Svenska Kyrkan. Det skulle kunna vara en bekräftelse på att kyrkan har problem och inte tron. Allt annat neutralt, hur stor procent kan man förvänta sig har ett andligt intresse av religöst slag i 15 års åldern? Hur många är andliga totalt sett?

Det finns enligt normalfördelningen så många troende och man börjar närma sig detta naturliga tal när andra stimulanser försvunnit över åren.

Ännu konfirmerar sig var tredje svensk 15åring. Antalet ungdomar som konfirmerar sig har sjunkit från c:a 80% till under 40% de senaste 35 åren. Det hände någonting i Sverige i slutet på sextiotalet. Kanske inte bara i Sverige.

Kyrkan verkar ha problem inte tron

The Economist har en artikel i senaste numret, sidan 53, 5 maj 2007 kallad "Lighting on new faith or none" med anledning av påvens besök i Brazilien. Den knyter an till vad Charlotte skrev på A Catholic Renewal. Artikeln pekar på de problem den katolska kyrkan har när de har förlorat troende till den så kallade "Pentecostal" protestantismen, en import från USA. Tron är dock stark i ett land som Brazilien men det religiösa utövandet börjar närma sig Europas nivåer.

Det finns 450m katoliker i sydamerika och de karibiska öarna. C:a 80% av befolkningen. Brazilien som är världens största katolska land har förlorat 1% årligen av sina katoliker sedan 1991. En orsak kan vara att det finns 18 gånger fler protestantiska pastorer än katolska präster per troende. Den katolska kyrkan är dock den mest respekterade institutionen i regionen. I Mexico, där det i Mexico City nyligen blev tillåtet med abort, var antalet protestanter 7.3% i 2000 års census. Nu kan det vara c:a 20%.

Katolikernas svar på utmaningen från protestanterna är att imitera den. Det så kallade "Charismatic movement" använder sig av kristen popmusik och snygga TV shower. 75-80% av protestanterna är Pentecostals. Pentecostals växer fortfarande men nu på bekostnad av de icke troende. I den fattiga utkanten av Sao Paulo kan fördelningan vara 30% protestanter, 40% katoliker och 22% utan religion, 3ggr det nationella snittet, medan de rika centrala delarna av staden har 83% katoliker.

De latinamerikanska katolikerna är dock mer enade mot abort och stamcellsforskning än de i USA. Bara 16% av brazilianarna vill ändra sin abortlagstiftning. Katolikerna har dock för få präster för att vidmakthålla sin struktur. Chefen för National Council of Brazilian Laity säger att man väntar sig mer fader och pastor av Benedictus XVI än auktoritet.

Katolsk-materialistisk dissonans

I ärlighetens namn fordrar paragraf 366 i katolska kyrkans katekes ytterligare en kommentar även om den stämmer i det essensiella med min hypotes.

Det etablerade vetenskapliga materialistiska paradigmet lär förmodligen att livet, dvs, både det kroppsliga och del själsliga, börjar i och med befruktelsen och att det har sitt ursprung i informationen i generna som kommer från båda föräldrarna. Själen kommer alltså helt från föräldrarna och Gud är inte inblandad. Själen har då sin plats i hjärnvävnaden och är på så sätt inte odödlig.

Dr. Rupert Sheldrake intar en intermediär postion med sin hypotes om 'morphic resonans', dvs, att information till den embryonala utvecklingen även finns i etern, inte bara i generna.

Jag frestas också att yttra mig om agapes relation till treenigheten även om jag inte på något sätt vill låta påskina att jag är en teolog. Fadern, sonen och den helige anden är ju de tre personlighets-karaktärerna som räddar kristendomens monoteistiska valör genom att vara olika uttryck av en och samma essens. Om Gud är agape finns där ju en dissonans mellan begreppet personlighet och den karaktär som agape innehar, en slags energi. Är agape själva essensen eller rör det sig om en fyrenighet?

Det kan tyckas ogudaktigt att försöka söka Gud/agape med vetenskapliga metoder men det rör sig om ett ärligt försök att utveckla 'interfacet' mellan teologin och naturvetenskapen.

Själen skapas av agape?

Idag regnar det och jag njuter av att sitta inomhus med intressanta problemställningar. Den katolska kyrkans katekes informerar i paragraf 366 att: "Kyrkan lär att varje andlig själ omedelbart skapas av Gud--den 'produceras' inte av föräldrarna". Denna dogm är för en biolog väldigt intressant därför att den säger att föräldrarnas gener inte är involverade i produktionen av fostrets själ. För det första finns där då ingen nödvändighet i att själen skulle produceras samtidigt med zygoten--den fuserade spermien och ägget--om inte ordet "omedelbart" skulle betyda detta. Det är mera rimligt att själen etablerats när det kroppsliga substratet för dess funktion, bio-nätet, är redo vid c:a 10 veckor. Det är också sannolikt att själen är icke-cellulär och min hypotes med ett ande-nät, skillnaden mellan människa och djur, verkar stämma väl överens med denna paragraf som också stimpulerar att själen är odödlig--celler dör ju. Vidare, är Gud involverad i skapelsen så är agape det också. Kan man tänka sig agape som en själslig livsenergi som flödar genom kroppen genom livet? I så fall är den mänskliga själen beroende av agape för sin existens. En experimentell approach för att studera andligheten, dvs, mottagligheten av agape skulle då kunna involvera en blockad av agapes flöde till själen (ande-nätet)? Utan ande-nätets funktion skulle människan bli djurlik. Detta vore ett framsteg i studiet av andligheten hos människan. Man saknar ju annars en 'bioassay' för agapes effekt på individen. Kristna studenter på universitet klarar sig lika bra som icke-kristna, ej bättre, och framgångsteologi är ett fult ord, dvs, att man skulle ha individuella fördelar av att vara kristen. Kristen är man bland likasinnade och det kanske gruppen som sådan mår bättre av. Att blockera agapes flöde kan bli svårt. Den verkar passera det mesta och finns till och med i rymden. Hursomhelst, för tre tusen år sedan trodde man att regnet kom från Gud. Idag tror vi att agape kommer från Gud.

Agape?

Den nye påven Benedictus XVI började sin karriär med en encyclika kallad Deus caritas est--Gud är kärlek. Den inbitne kristne reagerar inte. De har hört den förut, ett axiom i kristendomen. Det talas nämligen mycket i bibeln om kärlek. Agape är med andra ord ett viktigt begrepp. Men vad i hela friden är då denna agape, la charité på franska och charity på engelska, som är av samma väsen som Gud. Är det en energi av ännu okänt slag? Först och främst finns där ett semantiskt problem. Agape saknar en verbform. Man agapar inte. Agape är i alla fall inte eros, det som CS Lewis kallade vanlig kärlek mellan älskande par. Dr. Helen Fisher förklarar vad eros är nyligen i ett framträdande. Hon har studerat personer som är kära i varandra med fMRI, en metod som kan visa vilka områden i hjärnan som tar upp syre mer än andra och därför är mer aktiva. Det mönster som framkommer är specifikt för kärleken mellan människor men är också likt mönstret för kärleken mellan mor och barn. Karmelitnunnor i kontemplativ bön hade ett annat mönster. De ansågs vara i förening med Gud (Union with God). Helen Fisher hävdar att eros är en drift, inte en emotion, och har en ganska krass syn på begrepped eros i sin bok Why we love: The nature and chemistry of romantic love, ISBN 0-8050-6913-5. Personligen tycker jag att hon blandar lite för mycket venus (köttslig kärlek) i eros-begreppet som CS Lewis använde det. Vore agape en ny slags energi som Gud förmedlar oss, en slags livskraft, kan man ju som tidigare spekulera i vad som styr mottagligheten för densamma hos människan, dvs, andligheten? Gud är en energi av ännu okänt slag? Kan vi söka Gud med vetenskapliga metoder?

Det gudomliga sinnet?

Är det relevant att fråga sig vad konfigurationen är på det gudomliga sinnet, dvs, det sinnestillstånd då vi maximalt mottager Guds kärlek (agape). Bönen anses vara det tillstånd då vi står Gud närmast men stämmer detta med nuvarande idéer angående vår mentala funktion? Bönen är inte lika populär som den brukade vara och detta beror kanske på att Gud inte verkar höra bön. Folk har blivit mer resultatinriktade. Sjukvården är till exempel en konkurrerande myndighet. En del hävdar att bönen skall vara synnerligen stillsam och att sinnesintryck, mentala bilder och tankar skall supprimeras för att man på ett optimalt sätt skall öppna sig inför Gud. Men vill Gud att vi tömmer våra hjärnor på stimulans för att nå honom. Kan det inte vara så att en optimal stimulans av vår mentala funktion är något som skulle falla Gud i smaken bättre? Något som också borde vara bättre för den kärlekssökande individen? Vad krävs alltså av vårt mentala tillstånd för att vi maximalt skall absorbera agape från Gud? Är vi maximalt absorberande när vi utför meningsfullt arbete i riktningen människors bästa snarare än då vi 'ber' till Gud? Kan samma sak förklara varför folk inte ser sig ha tid att gå till kyrkan i samma utsträckning som tidigare? Det är inte en aktivitet som maximerar absorptionen av Guds kärlek. Folk kanske känner det på sig? Söker de agape på något annat sätt som kompensation? Är sökandet av agape ett mänskligt behov?