Mellan två världsbilder

I boken Coming to Peace with Science: Bridging the Worlds Between Faith and Biology från 2004, ger Darrel R. Falk, en biologiprofessor, ett recept för att kunna leva i två världar samtidigt.

Ett citat poängterar ett kanske intressant fenomen:

"I have already alluded to the frustration I sensed during those days when I had one foot in the world of Christianity and the other in a world of secular knowledge. At that early stage of my life I thought that if I ever immersed myself in biological knowledge I would quickly slide down the slippery slope to agnosticism. It is largely because of this (I hesitate to admit) that my original plan was to immerse myself in what I naively considered to be the more innocuous subjects of chemistry and physics. I did not want to live life in confusion, and it seemed to me that those sciences would not confound my spiritual instincts".

Kan det ligga något i detta som skulle förklara varför det verkar vara fler naturvetenskapliga kristna forskare i ämnena fysik och matematik än i biologi? Eller är det bara att jag fått tag på ett skevt urval av personer? Jag har funnit John Polkinghorne och Alister E. McGrath båda präster och vetenskapsmän samt Georges-Henri Lemaître (1894-1966), en Belgisk katolsk präst tillika astronom som var den första att förutspå the Big Bang matematiskt.

Grundforskningspolitik

Två artiklar i SvD.se i helgen som avhandlar grundforskningspolitik förvånar och är värda en kommentar. Den första är från näringslivsrepresentanter och den andra från forskare.

Tydligen har investeringarna i grundforskning halkat efter under lång tid men man har ingen förklaring till varför detta har skett. Är det som den gamle amerikanske presidenten Jefferson sade: "science is to important for political trickery"? Nu ber man opolitiskt i vart fall regeringen om hjälp.

Båda representanterna anför ett EU mål på 1% av BNP som en av orsakerna till behovet. Det gäller nu att inte halka efter andra länder. För några år sedan fanns där en artikel i den Franska dagstidningen LeMonde av Romano Prodi, då arbetandes som president inom EU kommissionen (1999-2004), där ett katastrofscenario målades upp.

Japan och USA hade 9 respektive 8 forskare per 1000 industriarbetare medan EU hade endast 5/1000. Jag frågar mig om denna rapport ligger bakom EUs 1% mål? Frågan är i vilket fall om pengar kommer att stimulera blivande forskare till professionen eller om andra mer subtila fenomen sker i Europa som gör att intresset har minskat relativt USA och Japan. Man efterlyser nya visioner för ungdomarna som skall locka dem till kallet forskningen.

För den oinvigde ser det ut att vara frågan om krav som är närmast revolutionära. Man yrkar på en fyra gångers höjning av anslaget till Vetenskapsrådet, den instans som fördelar forskningsanslag till grundforskningen.

Dock är det bristande grundforskningsresurserna inget nytt. För 10-20 år sedan tvingades ju Astra börja rekrytera forskare utomlands och därmed flytta denna sysselsättning till där människorna fanns.

En sådan utveckling talar ju i stället för att man borde satsa pengar på att entusiasmera svenska ungdomar i en förberedande skolform av toppkvalitet för en senare forskargärning utomlands som sedan indirekt betalar tillbaka till Sverige med kontakter och i utlandet utbildade spetskompetenspersoner, snarare än att försöka hålla grundforskningen igång i Sverige.

De två artiklarna får mig att ställa frågan, har Sverige blivit en förort till USA och de stora forskningscentra i Europa forskningsmässigt sett? Är de efterfrågade anslagsökningarna en sista dödsryckning eller legitima krav?

Vänskap lönar sig

Anders Piltz, professor i latin i Lund och präst i dominikanordern, har börjat en krönika i Göteborgs-Posten på namnsektionen i första delen. Får inte fram den på gp.se.

Den 13 oktober 2007, G-P sidan 59, undrar Dr. Piltz om relationer i modern tid lider av samma problem som slit-och släng mentaliteten i den så kallade konsumismen. Internet skulle vara boven i dramat där Dr. Piltz tror att relationer enklare skapas än annorstädes och där man skulle frestas att söka nya relationer vid upptänkt skavank snarare än lappa ihop en skadad relation.

Dr. Piltz bygger sitt slit-och-släng argument från att IKEA skulle representera detta vilket jag betecknar som ett fult påhopp på ett framgångsrikt svenskt företag vars företagsidé snarare är att leverera kvalitetsmöbler till ett lågt pris. Många har inte råd att köpa möbler annat än på IKEA.

I ordet "konsumismen" ligger väl att man skulle kunna tänka sig att köpa mindre "onödiga" saker men samtidigt är ju den ekonomiska modell som ligger till grunden för den Västerländska civilisationen förutsättningen även för vår akademiska position och för all lärdom som ackumulerats i våra böcker.

Visst är vänskap eftertraktat men finns det problem idag med att skapa relationer så beror detta nog inte på vår ekonomiska modell som nog snarare är relationsfrämjande om man jämför situationen idag med den på 1800talet. Internet är ju också ett fantastiskt medium för diskussioner i ett modernt samhälle. Ondskan har nog en annan skepnad.

Fasseparation?

Om man blandar kloroform, metanol och vatten till en homogen blandning kan man sakta tillföra droppar av vatten tills helt plötsligt två faser uppstår...Man tror att bara naturlagar är involverade i detta skeende.

Nu är frågan om vad som händer i den tidiga embryonala utvecklingen på samma sätt producerar en kropp och en själ från bara en kropp eller om själen introduceras vid fusionen av spermie och ägg. Jag har diskuterat problemet tidigare och här.

Nervsystemets bildande kanske är som att tillsätta vattendroppar--genexpressionen producerar substanser... Plötsligt tänds själen. Detta är förmodligen materialistens position. Är man ännu mer sparsmakad får man Den Biologiska Roboten--utan själ. Det är mindre sannolikt att fasseparationen sker vid befruktningen.

Här finns för mig en konflikt mellan tron och sannolikheten, mellan teologin och vetenskapen. Katolska kyrkan hävdar att själen kommer till zygoten, dvs den fuserade spermien med ägget från Gud och inte från föräldrarna. Själen har alltså inget med generna att göra.

För övrigt läser jag Steven Pinkers The Stuff of Thoughts, 2007. En lärobok mer än en roman. Spännade, Pinker påstår att verbkonstruktionerna beror på ett djupare lager av fenomen--djupa strukturer? Har dock bara kommit halvvägs. Boken lär ska vara en presentation av hur språk och tankar samverkar... eller inte.

Läckrast hittills var en teori där alla orden, precis som antikroppsproducerande B-celler, är genetiskt bestämda...Pinker gillar inte teorin i fråga och försöker argumentera ner den.

Pinker anför av en tillfällighet att NASA planerar för bemannade rymdfärder för att man inte har kunna ersätta människan med maskiner. De är inte nyfikna nog och kommunicerar inte tillräckligt bra med Jorden. Detta kan ju vara en viktig information i debatten om AI forskningen kommer att producera "mänskliga" maskiner eller inte.

Från robot till människa

Frågan är om jag med ett vetenskapligt argument kan göra den biologiska roboten till människa eller om jag måste använda mig av enbart tron?

Där finns ett tidsargument som är väldigt starkt. Hur ger man roboten konstnärlighet, språket, abstrakt tänkande och ett intresse för religion på så kort tid som från den gemensamma anfadern med schimpansen, 4m till 6m år sedan? Jag tror inte det gick endast med evolutionens kraft, som jag påpekat tidigare.

The Catholic encyclopedia säger att Den Fria Viljan är en av de största filosofiska frågorna genom tiderna. Jag tror vetenskapen har gjort problemet enklare på sistone. Har vi inte en fri vilja kan vi t.ex. inte vara moraliskt ansvariga för våra handlingar och våra lagsystem skulle inte fungera. Men vetenskapligt sett är den nog begränsad. Den Fria Viljan är relativ.

Guds begränsningar på Den Fria Viljan tror jag är de samma som naturens. Vad som gör den relativ.

Den Intimiderande Biologiska Roboten

Det mesta som skrivits om Den Fria Viljan är relaterat till teologin. Jag skall stanna i Spinozas värld ett tag till, där till och med Gud inte har en fri vilja. William James idé om den fria viljan är intressant. Han sa att han etiskt sett var för den men vetenskapligt sett var emot.

Förra inlägget presenterade Den Biologiska Roboten. Såg en gräsklippare härom dagen som sakta vandrade omkring på en gräsmatta. Varje gång den kom till en kant vände den om i en annan riktning. Är människan en sådan robot fast något mer komplicerad? Går omkring mellan sömnen, hungern och sina sociala bestyr.

Benjamin Libet upptäckte i början på 1970talet att vårt medvetande får reda på att vi rört t.ex. en arm. Medvetandet fungerar som en monitor och någon process, hittills okänd, måste stå för den verkliga initiationen. Som ett resultat av denna upptäckt och andra säger en lärobok i psykologi idag att medvetandet kontrollerar, men inte alla fenomen. Med andra ord vill man inte diskutera implikationen av en icke-kontrollsituation. Detta är samma andas barn som gap-teorierna i evolutionen.

Denna prisbelönta upptäckt, om än kontroversiell, resulterar dock i ett stöd för Den Biologiska Roboten. Den potentiella kontrollenheten medvetandet blir sekundär. Man undrar vad den initierande processen är. Om den t.ex. är cellfri? Eftersom stora delar av hjärnan förmodligen är involverade i medvetandet. Kan det vara det jag tidigare definierat som Bio-nätet?

Ett kontrollsystem, som inte då definitionsmässigt är drivet av inkommande stimuli, skulle inte påverkas om man försatte en person i en situation där han depriverades från sinnesintryck under en tid. Sådana frivilliga försökspersoner mår väldigt dåligt under lång tid efter deprivationen, något som också skulle tala för Den Biologiska Roboten, som ju drivs av sinnesintryck.

Finns det någon mening med detta liv? Vare sig det rör sig om Den Biologiska Roboten eller en Människa så har de åstadkommit samma saker här på Jorden. Det går med andra ord inte att använda sig av en resultatbaserad bedömning för att värdera meningen med livet.

Hur fri är den fria viljan?

Just nu står jag och betraktar problemet Den Fria Viljan mellan Spinozas determinism och Bergsons fria vilja. Jag blir nog kvar ett tag...

Jag kan inte låta bli att jämföra människans liv med evolutionen. Ett tema med vilket vi föds samt variationer. Ibland låter det bra och ibland alldeles förfärligt.

Det är förmodligen känt, men tyvärr inte publicerat, när nervsystemet börjar fungera under fosterstadiet. Sedan är det aktivt hela vårt liv och reagerar på valsituationer ideligen under denna tid...eller styr det?

Hur fria är dessa responser? Är det en livets tunnel vi färdas genom med "ofria" gränser hela tiden för våra beteenden? Människosläktet i en tunnel.

Alltså, är viljan bara till synes fri och kopplad med en stark genetisk determinism?

Tillägg:
Vad behöver man lägga till denna biologiska robot (djur?) för att få en människa?