20081231
Gott Nytt År!
Jag har försökt bedöma vad som var den mest signifikanta händelsen för EU under 2008. Det lutar åt Sakozys EU-presidentskap. Han visade för första gången i historien att ett kraftfullt ledarskap kan få EU att framstå som en enhet. Han räddade förmodligen Lissabonfördraget som jag bedömer kommer att ha en stor betydelse.
20081229
Apropå fragmentera?
En rysk KGB analytiker föreslår att USA kommer att fragmentera 2010 i en artikel på wsj.com kallad "As if things weren't bad enough, Russian professor predicts end of US". Med andra ord under Obamas andra år.
Det är förmodligen Kremls syn på detta med "kontroll". Kontrollen är minst i USA alltså fragmenterar de. Själv trodde jag att Sovjetunionen fragmenterade 1989 på grund av för mycket kontroll.
Jag diskuterade effekten av kontroll på världsordningen härom dagen och konstaterade att Kina förmodligen kommer att fragmentera. Orsaken var dock att deras kontroll är så stark att de tvingas lätta på denna för att få den funktion deras ambition eftersträvar, dvs likvärdighet eller bättre med USA. Tanken var då att 1300 miljoner är för mycket med sänkt kontroll.
Det vore ju ironiskt, minst sagt, om USA fragmenterade under vad som verkar bli en av de mest populära presidentskapen. Av naturliga orsaker vill t.ex. t.o.m. George W Bush att Obama skall lyckas.
Det är förmodligen Kremls syn på detta med "kontroll". Kontrollen är minst i USA alltså fragmenterar de. Själv trodde jag att Sovjetunionen fragmenterade 1989 på grund av för mycket kontroll.
Jag diskuterade effekten av kontroll på världsordningen härom dagen och konstaterade att Kina förmodligen kommer att fragmentera. Orsaken var dock att deras kontroll är så stark att de tvingas lätta på denna för att få den funktion deras ambition eftersträvar, dvs likvärdighet eller bättre med USA. Tanken var då att 1300 miljoner är för mycket med sänkt kontroll.
Det vore ju ironiskt, minst sagt, om USA fragmenterade under vad som verkar bli en av de mest populära presidentskapen. Av naturliga orsaker vill t.ex. t.o.m. George W Bush att Obama skall lyckas.
Gaza, Afghanistan och Pakistan: exempel på terrorister bland civilbefolkning
Det är ett vedervärdigt sätt att protestera på. Att infiltrera en civilbefolkning med terrorister. Med moderna media blir det alltid ett ramaskri när denna civilbefolkning skadas. Terroristernas stridsplan är ju att få så många civila skadade som möjligt för det är detta som ger effekt internationellt.
Hur civil är då denna befolkning? I fallet Hamas valdes våldet in med ett så kallat demokratiskt val. Rör det sig om ett antal terrorister med en gisslan? Det är svårt att kräva att denna civilbefolkning avväpnar terroristerna och på så sätt normaliserar situationen.
Efter 9:e september 2001 sade president Bush att det kommer att ta lång tid att vinna kriget mot terrorismen. Det ser ut att stämma. Hur blir man till exempel av med terroristerna i Pakistan med sina 170m invånare. USA har börjat använda fjärrstyrda flygplan för att minska egna förluster och skapa en känsla av övermakt. Frågan är dock om det har någon avgörande effekt eller om det bara är en palliativ behandling.
Om man tar ett steg tillbaka och försöker överblicka situationen så kan man kanske dra slutsatsen att problemet har kommit för att stanna. Om man accepterar detta, skulle media-meddelandena bli annorlunda. Rentav försvinna. Eftersom terroristerna lever av mediernas reaktioner, är nog ett dylikt klargörande av stor vikt.
Frågan är alltså, är terrorister bland civilbefolkning alltid en situation utan lösning? Utan lösning i den meningen att de blir omöjligt att lösa problemet utan civila förluster.
På den tiden terrorister började kapa flygplan och dylikt var regeln att man aldrig kan ge med sig för terroristernas krav. Regeln är nog densamma idag men problemet har växt. Det rör sig om befolkningar i farozonen.
Befolkningar, som de biologiska system de är, kan kanske jämföras med vävnader med cancersvulster. I fallet Afghanistan gick det bra ett tag sedan började problemet bli allvarligt. Detta trots uppbyggande terapi.
Som om inte detta var nog. En del tycker inte att terroristerna är terrorister. Frågan är hur viktig Israel/Palestina-frågan är i relation till frågan "The West and the Rest"?
Hur civil är då denna befolkning? I fallet Hamas valdes våldet in med ett så kallat demokratiskt val. Rör det sig om ett antal terrorister med en gisslan? Det är svårt att kräva att denna civilbefolkning avväpnar terroristerna och på så sätt normaliserar situationen.
Efter 9:e september 2001 sade president Bush att det kommer att ta lång tid att vinna kriget mot terrorismen. Det ser ut att stämma. Hur blir man till exempel av med terroristerna i Pakistan med sina 170m invånare. USA har börjat använda fjärrstyrda flygplan för att minska egna förluster och skapa en känsla av övermakt. Frågan är dock om det har någon avgörande effekt eller om det bara är en palliativ behandling.
Om man tar ett steg tillbaka och försöker överblicka situationen så kan man kanske dra slutsatsen att problemet har kommit för att stanna. Om man accepterar detta, skulle media-meddelandena bli annorlunda. Rentav försvinna. Eftersom terroristerna lever av mediernas reaktioner, är nog ett dylikt klargörande av stor vikt.
Frågan är alltså, är terrorister bland civilbefolkning alltid en situation utan lösning? Utan lösning i den meningen att de blir omöjligt att lösa problemet utan civila förluster.
På den tiden terrorister började kapa flygplan och dylikt var regeln att man aldrig kan ge med sig för terroristernas krav. Regeln är nog densamma idag men problemet har växt. Det rör sig om befolkningar i farozonen.
Befolkningar, som de biologiska system de är, kan kanske jämföras med vävnader med cancersvulster. I fallet Afghanistan gick det bra ett tag sedan började problemet bli allvarligt. Detta trots uppbyggande terapi.
Som om inte detta var nog. En del tycker inte att terroristerna är terrorister. Frågan är hur viktig Israel/Palestina-frågan är i relation till frågan "The West and the Rest"?
20081225
Skillnaden mellan att kräva ett beteende och att sträva efter ett beteende
Påven höll nyligen ett Jultal där han kräver av homosexuella att inte ha ett homosexuellt beteende. Tydligen är det inte en synd att vara homosexuell men de skall tydligen inte vara homosexuella. Genetiken är inte synd, för då blir det rasism, men fysiologin är tydligen syndig. Frågan är om inte detta är rasism i alla fall?
Påvens första encyklika hävdade att Gud är Kärlek. Detta hindrade inte Påven att ge 100m katoliker en örfil lagom till Jul. Ungefär 10% av mänskligheten är homosexuell.
Katolikerna kräver ju också av sina präster att inte ha något sexuellt beteende över huvud taget. Detta är ytterligare ett krav av sexuell natur som går mot biologin. Dvs emot vetenskapen.
När Påven går emot biologin tenderar folk att strunta i vad han säger som i fallet med abort i USA, där c:a hälften av katolikerna röstade på Obamas pro-choice linje. Katolikernas flitiga användande av preventivmedel är ju ett annat exempel. Italien är ju ett av de länder i Europa med lägst nativitet.
Politiken däremot, strävar ju efter att följa biologin. Att försöka förstå hur människan trivs bäst och lösa problem utifrån detta. Det hindrar ju inte att man kan sträva efter en idé. Det borde ju utgöra en slags evolutionärt tryck skapat av tänkandet. Kvalificerade gissningar behövs ju också ibland när kunskap saknas i en fråga.
Är det då inte rimligare med en strävan snarare än ett krav?
Inom politiken följer nu Obama centerns vilja och har fått med sig 80% av befolkningen enligt DN.se. Han utlovade pragmatik snarare än ideologi. Eftersom han bara hade lite över 50% av rösterna i valet borde detta betyda att många republikaner nu är för honom på grund av att han valde en nationell säkerhetstjänst som var republikansk. Han kombinerar vad som är viktigast för demokrater med vad som är viktigast för republikaner.
Man ser i den Amerikanska pressen en önskan att "the grand old party", dvs republikanerna, behöver idéer för att återgruppera inför nästa val. Förhindrar Obamas pragmatik republikanerna att komma tillbaka? Eller med andra ord, har slagsmålet om makten över centern börjat på allvar?
I Sverige slaktades vänsterpartiets ideologi för att ett tvåpartisystem skulle bildas. Dvs höger och vänster om den genomsnittliga folkviljan. En pragmatiker ser nu att Sahlins behov blir att ytterligare göra våld på vänsterideologin för att hon skall kunna komma tillbaka till centern, dvs folkets genomsnittliga vilja.
I Sverige verkar det som om regeringsdugligheten blir viktig. Borg är populärare än Östros. Han anses som mera kompetent. Obama har ju även han ett regeringselitiskt tänkande som ju verkar populärt. Demokraterna framstod som det mest kompetenta partiet i valet.
Reinfeldt har inte gjort detta ännu. Dvs hyrt in kompetens från vänsterblocket. Om regeringsdugligheten är central är ju detta den bästa metoden för att behålla makten på borgarnas planhalva. Sarkozy hyrde ju in Kouchner från socialisterna.
Frågan är vad läget är i Tyskland? Man har ju där en koalition och både finansministern och utrikesministern är socialistisk. Är detta en fråga om ett starkt centerstyre snarare än en kamp om makten? Det skall bli intressant nu att se vad som händer i valet 2009 när CDU/CSU och SPD måste polarisera sig för att gå till val. Kommer det att finnas tillräckligt med ideologi för en polarisering eller blir det bara en ny koalition?
Påvens första encyklika hävdade att Gud är Kärlek. Detta hindrade inte Påven att ge 100m katoliker en örfil lagom till Jul. Ungefär 10% av mänskligheten är homosexuell.
Katolikerna kräver ju också av sina präster att inte ha något sexuellt beteende över huvud taget. Detta är ytterligare ett krav av sexuell natur som går mot biologin. Dvs emot vetenskapen.
När Påven går emot biologin tenderar folk att strunta i vad han säger som i fallet med abort i USA, där c:a hälften av katolikerna röstade på Obamas pro-choice linje. Katolikernas flitiga användande av preventivmedel är ju ett annat exempel. Italien är ju ett av de länder i Europa med lägst nativitet.
Politiken däremot, strävar ju efter att följa biologin. Att försöka förstå hur människan trivs bäst och lösa problem utifrån detta. Det hindrar ju inte att man kan sträva efter en idé. Det borde ju utgöra en slags evolutionärt tryck skapat av tänkandet. Kvalificerade gissningar behövs ju också ibland när kunskap saknas i en fråga.
Är det då inte rimligare med en strävan snarare än ett krav?
Inom politiken följer nu Obama centerns vilja och har fått med sig 80% av befolkningen enligt DN.se. Han utlovade pragmatik snarare än ideologi. Eftersom han bara hade lite över 50% av rösterna i valet borde detta betyda att många republikaner nu är för honom på grund av att han valde en nationell säkerhetstjänst som var republikansk. Han kombinerar vad som är viktigast för demokrater med vad som är viktigast för republikaner.
Man ser i den Amerikanska pressen en önskan att "the grand old party", dvs republikanerna, behöver idéer för att återgruppera inför nästa val. Förhindrar Obamas pragmatik republikanerna att komma tillbaka? Eller med andra ord, har slagsmålet om makten över centern börjat på allvar?
I Sverige slaktades vänsterpartiets ideologi för att ett tvåpartisystem skulle bildas. Dvs höger och vänster om den genomsnittliga folkviljan. En pragmatiker ser nu att Sahlins behov blir att ytterligare göra våld på vänsterideologin för att hon skall kunna komma tillbaka till centern, dvs folkets genomsnittliga vilja.
I Sverige verkar det som om regeringsdugligheten blir viktig. Borg är populärare än Östros. Han anses som mera kompetent. Obama har ju även han ett regeringselitiskt tänkande som ju verkar populärt. Demokraterna framstod som det mest kompetenta partiet i valet.
Reinfeldt har inte gjort detta ännu. Dvs hyrt in kompetens från vänsterblocket. Om regeringsdugligheten är central är ju detta den bästa metoden för att behålla makten på borgarnas planhalva. Sarkozy hyrde ju in Kouchner från socialisterna.
Frågan är vad läget är i Tyskland? Man har ju där en koalition och både finansministern och utrikesministern är socialistisk. Är detta en fråga om ett starkt centerstyre snarare än en kamp om makten? Det skall bli intressant nu att se vad som händer i valet 2009 när CDU/CSU och SPD måste polarisera sig för att gå till val. Kommer det att finnas tillräckligt med ideologi för en polarisering eller blir det bara en ny koalition?
20081221
20081219
Världens sämsta grundlag?
Läste Dick Erixons lista på ledarartiklar, Mer makt till medborgarna trots allt, som hanterar de senaste förändringarna i regeringsformen. Jag visste inte att grundlagen i Sverige anses vara dålig.
Det måste ju betecknas som mycket tillfredställande i så fall att förändringarna gått åt rätt håll, dvs från social demokratins uppställning.
En trend i många av ledarna var att man efterfrågade en vitalisering av demokratin. Okunnig som jag är frågar jag mig vad är det som lagt en sordin på demokratin? Varför blir partierna mindre och mindre? Varför försvinner gräsrötterna? Kort sagt varför tappar folk intresset för politiken?
Någonting man verkar intresserad av är dock integritetsfrågan, av debatten om FRA lagen att döma.
Kan man dra någon slutsats av dessa två fenomen?
Med andra ord förlorar folk som tappar sin integritet intresset för politiken? Jag tror detta. Folk som inte får ha en åsikt blir inte intresserade av politik.
Är det någon som lägger en sordin på folks åsikter?
Det måste ju betecknas som mycket tillfredställande i så fall att förändringarna gått åt rätt håll, dvs från social demokratins uppställning.
En trend i många av ledarna var att man efterfrågade en vitalisering av demokratin. Okunnig som jag är frågar jag mig vad är det som lagt en sordin på demokratin? Varför blir partierna mindre och mindre? Varför försvinner gräsrötterna? Kort sagt varför tappar folk intresset för politiken?
Någonting man verkar intresserad av är dock integritetsfrågan, av debatten om FRA lagen att döma.
Kan man dra någon slutsats av dessa två fenomen?
Med andra ord förlorar folk som tappar sin integritet intresset för politiken? Jag tror detta. Folk som inte får ha en åsikt blir inte intresserade av politik.
Är det någon som lägger en sordin på folks åsikter?
20081218
Rachmans Världsregering?
När jag först läste Gideon Rachmans inlägg om en möjlig världsregering så var jag inte på humör. Jag tänkte i dessa banor en gång för en tid sedan men fick avslag--folk är för olika.
Jag har diskuterat detta tidigare i formen politik, religion och vetenskap. Här är politiken minst homogen, dvs toleransen för enhetliga lagar är minst. Världen är mest fragmenterad med avseende på politik.
Rachman nämner EU med sina 27 stater som ett embryo till denna världsregering. Problemet kanske dock är att vad som ligger närmast makten, dvs ekonomin, är inte speciellt enhetligt i EU. Även om det finns en global finanskris.
En global ekonomi, som den som skulle kunna födas via G20 mötet nyligen finns ju egentligen redan, men de flesta länder ser om sitt hus först och tänker på andra i andra hand.
Den största aggregationen av folk med mest intresse är kanske snarare USA än Kina på grund av att kontrollen av människor där är minst. Kina med sina 1300 miljarder människor hålls ju samman, åtminstone fortfarande, på grund av en högre grad av samhällskontroll och mindre individuell frihet.
Den ominösa slutsats man drar av detta är väl kanske att det inte vore så bra med en världsregering för den skulle kräva samhällskontroll av en dignitet åtminstone som Kinas. Förmodligen högre.
Vad som sker i EU just nu är ju kampen mellan Kinas system och USAs. Naomi Klein tror på en melting pot av dessa system. Det återstår att se om EU kan få tillstånd en Federation, ett USE.
Det är dock frestande att tro att det Amerikanska systemet är överlägset. Tar de sig ur krisen först på grund av sin flexibilitet och behåller de sin vetenskapliga spets kommer kanske Kina att följa efter. Personligen tror jag att Kina inte mäktar med den förändringen utan kommer att hamna i EUs mellanläge i så fall.
Det skulle ju också kunna tänkas att Kina tar ledningen med sina 1300 miljarder och kan prestera vetenskap i samma klass eller bättre än USA. Då kanske USA och EU apar efter dem i stället.
Amerikansk exceptionalism finns den nu för tiden? Jag har bestämt mig för att tro på detta vis. Släpps individen fram får man högre funktion på skapandet. Då fungerar landet som en magnet för talang. Psykologin, dvs vetenskapen, kommer att vissa att så är fallet.
Av detta följer att Kina kommer att fragmenteras när detta blir uppenbart för Kineserna. Men vad händer med EU? Det blir en Federation på grund av att den optimala storleken är förmodligen runt halvmiljarden just nu.
I så fall är det ju intressant om USE kan minska på kontrollen i samhället för att bli mer kompetitiv med USA. Pessimism kanske. Makt är ju något folk ogärna lämnar ifrån sig. Ni vet, Gollum, det slemmiga kräket och hans "precious". Mugabe är väl ett gott exempel. Visar det sig dock att det Amerikanska systemet vetenskapligt är bättre kan man kanske tänka sig reformer?
Jag har diskuterat detta tidigare i formen politik, religion och vetenskap. Här är politiken minst homogen, dvs toleransen för enhetliga lagar är minst. Världen är mest fragmenterad med avseende på politik.
Rachman nämner EU med sina 27 stater som ett embryo till denna världsregering. Problemet kanske dock är att vad som ligger närmast makten, dvs ekonomin, är inte speciellt enhetligt i EU. Även om det finns en global finanskris.
En global ekonomi, som den som skulle kunna födas via G20 mötet nyligen finns ju egentligen redan, men de flesta länder ser om sitt hus först och tänker på andra i andra hand.
Den största aggregationen av folk med mest intresse är kanske snarare USA än Kina på grund av att kontrollen av människor där är minst. Kina med sina 1300 miljarder människor hålls ju samman, åtminstone fortfarande, på grund av en högre grad av samhällskontroll och mindre individuell frihet.
Den ominösa slutsats man drar av detta är väl kanske att det inte vore så bra med en världsregering för den skulle kräva samhällskontroll av en dignitet åtminstone som Kinas. Förmodligen högre.
Vad som sker i EU just nu är ju kampen mellan Kinas system och USAs. Naomi Klein tror på en melting pot av dessa system. Det återstår att se om EU kan få tillstånd en Federation, ett USE.
Det är dock frestande att tro att det Amerikanska systemet är överlägset. Tar de sig ur krisen först på grund av sin flexibilitet och behåller de sin vetenskapliga spets kommer kanske Kina att följa efter. Personligen tror jag att Kina inte mäktar med den förändringen utan kommer att hamna i EUs mellanläge i så fall.
Det skulle ju också kunna tänkas att Kina tar ledningen med sina 1300 miljarder och kan prestera vetenskap i samma klass eller bättre än USA. Då kanske USA och EU apar efter dem i stället.
Amerikansk exceptionalism finns den nu för tiden? Jag har bestämt mig för att tro på detta vis. Släpps individen fram får man högre funktion på skapandet. Då fungerar landet som en magnet för talang. Psykologin, dvs vetenskapen, kommer att vissa att så är fallet.
Av detta följer att Kina kommer att fragmenteras när detta blir uppenbart för Kineserna. Men vad händer med EU? Det blir en Federation på grund av att den optimala storleken är förmodligen runt halvmiljarden just nu.
I så fall är det ju intressant om USE kan minska på kontrollen i samhället för att bli mer kompetitiv med USA. Pessimism kanske. Makt är ju något folk ogärna lämnar ifrån sig. Ni vet, Gollum, det slemmiga kräket och hans "precious". Mugabe är väl ett gott exempel. Visar det sig dock att det Amerikanska systemet vetenskapligt är bättre kan man kanske tänka sig reformer?
20081217
Kissingers Europa
Har just läst färdigt boken Diplomacy av Henry Kissinger från 1994. En charmerande skrift som höjde min känsla för problemet USA och Europa betydligt.
Han skriver:
"In the post-Cold War world, the traditional European nation states--the countries which formed the Concert of Europe until the First World War--lack the resources for a global role. The success of their effort to consolidate themselves into the European Union will determine their future influence. United, Europe will continue as a Great Power; divided into national states, it will slide into secondary status."
Detta var 1994. Robert Kagan skrev något liknande på washingtonpost.com när Irland torpederade Lissabonfördraget. Nu ser det dock ut som om det bara blir ett års försening. Tack och lov!
Kissinger och Kagan säger alltså att man kan välja att gå i glömska med sin, t.ex., Svenska kultur, eller man kan hålla fanan högt som Europé.
Jag tänker på vad Sarkozy sa igår i EU parlamentet om att de större länderna har större ansvar i EU än de mindre staterna. Kan detta vara en introduktion för honom att ta sig an Euro-gruppen, som han talat om tidigare, nu när icke-Euro länderna Tjeckien och Sverige skall hålla i ordförandeklubban?
Med andra ord, har finanskrisen och det Franska ordförandeskapet för alltid förändrat EU? Tyskland röstade ned ett förslag från Sarkozy om ett speciellt ordförandeskap för Euro-gruppen, förövrigt.
Tyskarna går till val nästa år och vill väl ha lite lugn och ro. Frågan är om Sarkozy som har tre år kvar på sitt presidentskap kommer att hålla sig lugn? iht.com skrev en artikel om honom för första gången som var neutral och positiv häromdagen. Han har hunnit med mycket det senaste halvåret.
Han skriver:
"In the post-Cold War world, the traditional European nation states--the countries which formed the Concert of Europe until the First World War--lack the resources for a global role. The success of their effort to consolidate themselves into the European Union will determine their future influence. United, Europe will continue as a Great Power; divided into national states, it will slide into secondary status."
Detta var 1994. Robert Kagan skrev något liknande på washingtonpost.com när Irland torpederade Lissabonfördraget. Nu ser det dock ut som om det bara blir ett års försening. Tack och lov!
Kissinger och Kagan säger alltså att man kan välja att gå i glömska med sin, t.ex., Svenska kultur, eller man kan hålla fanan högt som Europé.
Jag tänker på vad Sarkozy sa igår i EU parlamentet om att de större länderna har större ansvar i EU än de mindre staterna. Kan detta vara en introduktion för honom att ta sig an Euro-gruppen, som han talat om tidigare, nu när icke-Euro länderna Tjeckien och Sverige skall hålla i ordförandeklubban?
Med andra ord, har finanskrisen och det Franska ordförandeskapet för alltid förändrat EU? Tyskland röstade ned ett förslag från Sarkozy om ett speciellt ordförandeskap för Euro-gruppen, förövrigt.
Tyskarna går till val nästa år och vill väl ha lite lugn och ro. Frågan är om Sarkozy som har tre år kvar på sitt presidentskap kommer att hålla sig lugn? iht.com skrev en artikel om honom för första gången som var neutral och positiv häromdagen. Han har hunnit med mycket det senaste halvåret.
20081216
EU en sammanslutning av nationer inte ett federalt Europa
Nicolas Sarkozy höll ett avskedstal som EU president i dag inför EU parlamentet. Enligt EUobserver talade han sig varm inför ett EU formerat av starka stater, inte ett Federalt Europa.
Sedan yttrade han sig om skillnaden mellan stora och små länder i EU:
"The big [EU] countries do not have greater rights than the smaller ones," he said, adding: "but perhaps [they have] more responsibilities."
Han kallade en pooling av suveränitet för "fundamentalism". Detta är starka ord mot ett Europas förenta stater (USE), med nationellt språk plus Engelska.
Frågan är om inte kontrollsamhället med marknadsliberalism jag diskuterade i mitt förra inlägg dock leder till en Federation snarare än enskilda stater, alla vilka aldrig blir "starka", utan ofta beroende av de starkare.
Frågan är om inte Öst möter Väst tydligast just här i Europa? Enligt en artikel i The Economist förra veckan trodde Angela Merkel att den Tyska ekonomin skulle bli modell för en framtida världsekonomi.
Sedan yttrade han sig om skillnaden mellan stora och små länder i EU:
"The big [EU] countries do not have greater rights than the smaller ones," he said, adding: "but perhaps [they have] more responsibilities."
Han kallade en pooling av suveränitet för "fundamentalism". Detta är starka ord mot ett Europas förenta stater (USE), med nationellt språk plus Engelska.
Frågan är om inte kontrollsamhället med marknadsliberalism jag diskuterade i mitt förra inlägg dock leder till en Federation snarare än enskilda stater, alla vilka aldrig blir "starka", utan ofta beroende av de starkare.
Frågan är om inte Öst möter Väst tydligast just här i Europa? Enligt en artikel i The Economist förra veckan trodde Angela Merkel att den Tyska ekonomin skulle bli modell för en framtida världsekonomi.
Integriteten i sverige
Annie Johansson informerar på sin blogg om hur den svenska integriteten ligger relativt statens intressen om samhällets försvar. Historiskt sett väger den lätt mot samhällets intressen menar hon.
Om man då är liberal, som Johansson definierar som att sätta människan före staten, vad kan man då göra för människan när integriteten för argumentets skull inte finns? Finns liberalismen kvar? Eller finns där bara en samling idealistiska och orealistiska individer?
Om individen inte kan ha några personliga tankar längre, så blir det fråga om ett slags team work. Individen plus de som känner minsta tanke. Om inte samhället, för säkerhets skull, sätter av en person för varje privatpersons tankar, så kommer där att finnas öar av individer med integritet. Personer som lever normala liv men omedelbart någon identifieras som speciellt intressant så blir vederbörande observerad. För detta kan man anta att det finns kapacitet.
Johansson säger också att hon betraktar staten som potentiellt ond. Med andra ord får man räkna med att det finns personer som kommer att stjäla information och detta kommer potentiellt att leda till en situation som den fildelningen innebär. Ett läckage av idéer. Dessa idéer kommer att tas om hand av en för detta avsedd klandestin marknad. Det är ju speciellt allvarligt att ungdomar tydligen kommer att fortsätta att fildela och att därmed trotsa lagen nu efter Riksdagsbeslutet. Det innebär ju att "ondskan" bland de nyss nämnda statstjänstemännen kan tänkas vara extra allvarlig.
Respekten för samhällets ryggrad, idéerna, är urholkad.
Ännu värre kan det tänkas vara om det är privata intressen som stjäl informationen eftersom dessa skulle vara bättre på att förvalta densamma och att läckaget därför skulle bli större. Personer så dränerade skulle kunna hållas i en ny typ av fångenskap, ett utanförskap, på grund av att deras förmåga att skaffa sig ett arbete minskar högst betydligt.
Jag skulle inte bli förvånad om det sagda redan är en realitet? Häromdagen läste jag på aftonbladet.se om en metod att läsa folks tankar.
Hur vill Johansson skydda personer mot denna typ av brottslighet för att kunna rädda liberalismen mot en hypotetisk corporativism?
Naomi Klein tror enligt bloggen Tankar i Gryningens Ljus att Öst kommer att möta Väst, dvs. marknadsliberalism från Väst och mer kontroll av individen från det socialistiska. En ny världsordning. Kommer individualismen att försvinna?
Om man då är liberal, som Johansson definierar som att sätta människan före staten, vad kan man då göra för människan när integriteten för argumentets skull inte finns? Finns liberalismen kvar? Eller finns där bara en samling idealistiska och orealistiska individer?
Om individen inte kan ha några personliga tankar längre, så blir det fråga om ett slags team work. Individen plus de som känner minsta tanke. Om inte samhället, för säkerhets skull, sätter av en person för varje privatpersons tankar, så kommer där att finnas öar av individer med integritet. Personer som lever normala liv men omedelbart någon identifieras som speciellt intressant så blir vederbörande observerad. För detta kan man anta att det finns kapacitet.
Johansson säger också att hon betraktar staten som potentiellt ond. Med andra ord får man räkna med att det finns personer som kommer att stjäla information och detta kommer potentiellt att leda till en situation som den fildelningen innebär. Ett läckage av idéer. Dessa idéer kommer att tas om hand av en för detta avsedd klandestin marknad. Det är ju speciellt allvarligt att ungdomar tydligen kommer att fortsätta att fildela och att därmed trotsa lagen nu efter Riksdagsbeslutet. Det innebär ju att "ondskan" bland de nyss nämnda statstjänstemännen kan tänkas vara extra allvarlig.
Respekten för samhällets ryggrad, idéerna, är urholkad.
Ännu värre kan det tänkas vara om det är privata intressen som stjäl informationen eftersom dessa skulle vara bättre på att förvalta densamma och att läckaget därför skulle bli större. Personer så dränerade skulle kunna hållas i en ny typ av fångenskap, ett utanförskap, på grund av att deras förmåga att skaffa sig ett arbete minskar högst betydligt.
Jag skulle inte bli förvånad om det sagda redan är en realitet? Häromdagen läste jag på aftonbladet.se om en metod att läsa folks tankar.
Hur vill Johansson skydda personer mot denna typ av brottslighet för att kunna rädda liberalismen mot en hypotetisk corporativism?
Naomi Klein tror enligt bloggen Tankar i Gryningens Ljus att Öst kommer att möta Väst, dvs. marknadsliberalism från Väst och mer kontroll av individen från det socialistiska. En ny världsordning. Kommer individualismen att försvinna?
20081214
Palestiner är sannerligen inte Kineser
Den Palestinske Premiärministern sedan 2007, Salam Fayyad, skriver på FT.com en artikel kallad: Business can help unlock Palestine's potential. Ett citat från artikeln lyder:
"Nevertheless, a word of caution is required. Sound economics alone will not bring peace and security to our region. Ours is a political conflict, and it requires a political solution. There is no economic substitute for attaining – and implementing – a just peace agreement. Focusing on so-called “economic peace” – instead of actual peace – simply won’t cut it. Economic growth, no matter how important, cannot quell the Palestinian people’s determination to reach freedom and independence."
Kina har ju en ekonomi utan politiska rättigheter men detta är tydligen inget för Palestinerna. Har tidigare sett förslag från Israels högerfalang på att en enstatslösning med "ekonomisk fred" har dykt upp på horisonten även om tvåstatslösningen verkar populärast internationellt.
Fayyad verkar orolig att man etablerar för mycket företag på Israelisk mark i occuperad terräng. Som AssaAbloy härom veckan, vilket diskuterades i bloggosfären av bland annat Dick Erixon. Kan det inte vara så att det är lättare att rekrytera företag till Israel än Palestina och att detta på så sätt skulle snabbare kunna leda till en situation där Palestinerna blir ekonomiskt så starka att de de facto kan bilda en stat?
Det verkar dock på artikeln så att Palestinierna helst vill ha en stat först utan ekonomiska förutsättningar även om Fayyad säger att ekonomisk utveckling är ett måste för statsbyggnaden. För att vara araber verkar Palestinierna vara ovanligt frihetsälskande?
Fayyad verkar kräva av sina framtida sponsorer och investerare att de också skall ta politisk ställning för Palestina mot Israel. Detta är troligtvis inte ett klokt ställningstagande och kommer att minska intresset. Investeringar borde förutsätta "ekonomisk fred"?
"Nevertheless, a word of caution is required. Sound economics alone will not bring peace and security to our region. Ours is a political conflict, and it requires a political solution. There is no economic substitute for attaining – and implementing – a just peace agreement. Focusing on so-called “economic peace” – instead of actual peace – simply won’t cut it. Economic growth, no matter how important, cannot quell the Palestinian people’s determination to reach freedom and independence."
Kina har ju en ekonomi utan politiska rättigheter men detta är tydligen inget för Palestinerna. Har tidigare sett förslag från Israels högerfalang på att en enstatslösning med "ekonomisk fred" har dykt upp på horisonten även om tvåstatslösningen verkar populärast internationellt.
Fayyad verkar orolig att man etablerar för mycket företag på Israelisk mark i occuperad terräng. Som AssaAbloy härom veckan, vilket diskuterades i bloggosfären av bland annat Dick Erixon. Kan det inte vara så att det är lättare att rekrytera företag till Israel än Palestina och att detta på så sätt skulle snabbare kunna leda till en situation där Palestinerna blir ekonomiskt så starka att de de facto kan bilda en stat?
Det verkar dock på artikeln så att Palestinierna helst vill ha en stat först utan ekonomiska förutsättningar även om Fayyad säger att ekonomisk utveckling är ett måste för statsbyggnaden. För att vara araber verkar Palestinierna vara ovanligt frihetsälskande?
Fayyad verkar kräva av sina framtida sponsorer och investerare att de också skall ta politisk ställning för Palestina mot Israel. Detta är troligtvis inte ett klokt ställningstagande och kommer att minska intresset. Investeringar borde förutsätta "ekonomisk fred"?
20081213
Demokratin här och där
6:e december numret av The Economist innehöll en informativ artikel om muslimer i Europa kallad "When Townhalls turn to Mecca". Artikeln innehöll en intressant tabell:
Det handlar om hur många muslimer som finns i bebyggda trakter i Europa.
Amsterdam, 24%, 180000inv
Bradford, 16%, 75000inv
Birmingham, 14.3%, 143000inv
Regionen Bryssel, 17%, 160000inv
Île de France (Paris), 10-15%, upp till 1.7m inv
Stor London, 8.5%, 625000inv
Marseille, 20%, 350000inv
Rotterdam, 13%, 80000inv
Wien, 8%, 120000inv
Detta är stora procenttal men om man får tro artikeln så fungerar detta bra i Europa för tillfället. I många städer är alltså var femte person muslim. I Sverige totalt sett finns där väl ungefär 400000 muslimer vilket blir c:a 4-5%.
Om man till detta lägger en analys från FT.com kallad "Forgotten flowering" där man hävdar att den politiska Islam är på tillbakagång i Mellan Östern, kan man undra varför muslimer inte skjuter raketer i Europa? Orsaken är att dess framväxt via demokratin har förhindrats effektivt av sittande regimer efter missödet med Hamas 2006.
Demokratin har med andra ord tagit ett steg tillbaka samtidigt som den politiska Islam minskat sitt inflytande. Vän av demokrati men mer missnöjd med politisk Islam, och sharia, står det still.
Ett framtida starkare Mellan Östern enligt denna princip kan ju dock komma att kunna påverka "Eurabia" negativt i framtiden? Frågan om att kunna integrera muslimer bättre och att Svensk Lag bör gälla för alla har blivit viktigare. Detta diskuterades ju i Svensk press härom veckan i form av ett kontrakt för invandrare. Det är också viktigt att "decentraliserade nätverk" föregår med gott exempel.
Vill man vara försiktig kan det föreslagna kontraktet kunna gälla just lagfrågan, Svensk Lag före sharia. Problemet blir då att en person i sharia behöver inte bry sig om Svensk Lag och dess kontrakt. Jag var negativ till ett kontrakt av denna orsak. Detta med ett immigrationskontrakt diskuterades i EU under 2006. Man sade ingenting om detta under vår diskussion i November, underligt nog.
Det handlar om hur många muslimer som finns i bebyggda trakter i Europa.
Amsterdam, 24%, 180000inv
Bradford, 16%, 75000inv
Birmingham, 14.3%, 143000inv
Regionen Bryssel, 17%, 160000inv
Île de France (Paris), 10-15%, upp till 1.7m inv
Stor London, 8.5%, 625000inv
Marseille, 20%, 350000inv
Rotterdam, 13%, 80000inv
Wien, 8%, 120000inv
Detta är stora procenttal men om man får tro artikeln så fungerar detta bra i Europa för tillfället. I många städer är alltså var femte person muslim. I Sverige totalt sett finns där väl ungefär 400000 muslimer vilket blir c:a 4-5%.
Om man till detta lägger en analys från FT.com kallad "Forgotten flowering" där man hävdar att den politiska Islam är på tillbakagång i Mellan Östern, kan man undra varför muslimer inte skjuter raketer i Europa? Orsaken är att dess framväxt via demokratin har förhindrats effektivt av sittande regimer efter missödet med Hamas 2006.
Demokratin har med andra ord tagit ett steg tillbaka samtidigt som den politiska Islam minskat sitt inflytande. Vän av demokrati men mer missnöjd med politisk Islam, och sharia, står det still.
Ett framtida starkare Mellan Östern enligt denna princip kan ju dock komma att kunna påverka "Eurabia" negativt i framtiden? Frågan om att kunna integrera muslimer bättre och att Svensk Lag bör gälla för alla har blivit viktigare. Detta diskuterades ju i Svensk press härom veckan i form av ett kontrakt för invandrare. Det är också viktigt att "decentraliserade nätverk" föregår med gott exempel.
Vill man vara försiktig kan det föreslagna kontraktet kunna gälla just lagfrågan, Svensk Lag före sharia. Problemet blir då att en person i sharia behöver inte bry sig om Svensk Lag och dess kontrakt. Jag var negativ till ett kontrakt av denna orsak. Detta med ett immigrationskontrakt diskuterades i EU under 2006. Man sade ingenting om detta under vår diskussion i November, underligt nog.
20081211
Mänskliga rättigheter i utrikespolitiken
Steven Erlanger skriver en intressant not på iht.com kallad Kouchner admits to clash between rights and policy. Man tar även upp fenomenet på EUobserver.
Bernard Kouchner är Frankrikes Utrikesminister och precis som i Tyskland har man en socialist på denna post. Han var tidigare en människorättsaktivist. Kouchner ville ha en minister i sitt department när han började, som Sarkozy beviljade, för mänskliga rättigheter. Nu säger han:
"there is permanent contradiction between human rights and the foreign policy of a state, even in France."
Han hävdar att det var ett misstag att instifta en sådan tjänst även om personen på densamma har gjort så gott hon kunnat.
Det är väl kanske en fråga om vad man i enskilda fall gör och vad man strävar efter. Det måste ju vara korrekt att sträva efter ett tillstånd där man satisfierar så många rättigheter som möjligt. Å andra sidan så räcker det ju inte heller att säga att man "strävar efter något". Det krävs ju lite substans också.
Vissa hävdar att man inte kan jämföra stater med individer. Dvs, vad som är moraliskt rätt för en individ behöver inte vara det för en stat.
Själv tog jag igår upp ett inrikespolitiskt problem med internationella förtecken. Brottslighet som bryter mot regler för mänskliga rättigheter och som även bryter mot Sveriges Lag måste ju bestraffas. Oavsett på vilket sätt brottet begås.
Det får ju inte finnas personer som står över lagen, och över andra, som vore de en adelssläkt. Ett sådant flagrant brott mot de mänskliga rättigheterna kommer att totalt förändra den värld vi lever i. Vår Västerländska Civilisation kommer att halka efter och jämföras med mer omogna diton.
Bernard Kouchner är Frankrikes Utrikesminister och precis som i Tyskland har man en socialist på denna post. Han var tidigare en människorättsaktivist. Kouchner ville ha en minister i sitt department när han började, som Sarkozy beviljade, för mänskliga rättigheter. Nu säger han:
"there is permanent contradiction between human rights and the foreign policy of a state, even in France."
Han hävdar att det var ett misstag att instifta en sådan tjänst även om personen på densamma har gjort så gott hon kunnat.
Det är väl kanske en fråga om vad man i enskilda fall gör och vad man strävar efter. Det måste ju vara korrekt att sträva efter ett tillstånd där man satisfierar så många rättigheter som möjligt. Å andra sidan så räcker det ju inte heller att säga att man "strävar efter något". Det krävs ju lite substans också.
Vissa hävdar att man inte kan jämföra stater med individer. Dvs, vad som är moraliskt rätt för en individ behöver inte vara det för en stat.
Själv tog jag igår upp ett inrikespolitiskt problem med internationella förtecken. Brottslighet som bryter mot regler för mänskliga rättigheter och som även bryter mot Sveriges Lag måste ju bestraffas. Oavsett på vilket sätt brottet begås.
Det får ju inte finnas personer som står över lagen, och över andra, som vore de en adelssläkt. Ett sådant flagrant brott mot de mänskliga rättigheterna kommer att totalt förändra den värld vi lever i. Vår Västerländska Civilisation kommer att halka efter och jämföras med mer omogna diton.
20081210
För Mänskliga Rättigheter, även i Sverige
Idag kommer man ihåg 60-årsdagen av Deklarationen för Mänskliga Rättigheter i FN. Enligt Eurobarometern har c:a 50% av befolkningen en positiv uppfattning om FN. Det är en högre uppskattning än vad folk har om politiska partier.
Sydsvenskan tar idag upp hot mot denna deklaration. Själv har jag lämnat in en stämningsansökan till Göteborgs Tingsrätt om brott som begåtts mot mig själv som bryter mot Mänskliga Rättigheter och mot Sveriges Lag.
Ansökan ligger fortfarande kvar...obehandlad! Det rör sig om tortyr och trakasserier.
Sydsvenskan tar idag upp hot mot denna deklaration. Själv har jag lämnat in en stämningsansökan till Göteborgs Tingsrätt om brott som begåtts mot mig själv som bryter mot Mänskliga Rättigheter och mot Sveriges Lag.
Ansökan ligger fortfarande kvar...obehandlad! Det rör sig om tortyr och trakasserier.
20081209
Vad kommer att hända i Afghanistan?
Följande citat ur Robert Gates, den Amerikanske Försvarsministerns, artikel i Foreign Affairs kallad 'Preparing the Pentagon for a New Age' säger väldigt mycket om hur man tänker gå vidare i Irak och Afghanistan/Pakistan:
"The United States' ability to deal with future threats will depend on its performance in current conflicts. To be blunt, to fail -- or to be seen to fail -- in either Iraq or Afghanistan would be a disastrous blow to U.S. credibility, both among friends and allies and among potential adversaries."
"The United States' ability to deal with future threats will depend on its performance in current conflicts. To be blunt, to fail -- or to be seen to fail -- in either Iraq or Afghanistan would be a disastrous blow to U.S. credibility, both among friends and allies and among potential adversaries."
20081207
Obamas förändring?
Jag kommer aldrig att komma till Beijing. Skall jag misströsta eller skall jag vara nöjd med att jag varit i vad jag betraktar som det bästa området med störst framtidspotential i Världen: USA och Europa.
Richard Armitage, en före detta vice utrikesminister i USA sade häromdagen på BigThink.com att USAs framtid ligger i Asien. Kommer detta att innebära att de relativt sett glömmer bort Europa?
Nicolas Sarkozy, som borde vara högt informerad, verkar gererellt sett vara nervös för Asiens framfart, men visade ändå häromdagen att han värderar Europas och USAs värderingar högre än ekonomiska värden. Han åkte till Gdansk och träffade Dalai Lama och de andra Nobel Fredpristagarna trots att Beijing hade hotat med sanktioner.
Man skyltar ju gärna med ekonomiska beräkningar om att Kina och Indien kommer att passera EU och USA vid den eller den tidpunkten men man säger inte samtidigt att deras samhällen inte kommer att ha den höga kvalitet och stabilitet som vår västerländska kultur vid denna tidpunkt.
Tror Armitage att framtiden ligger i den Kinesiska samhällsmodellen eller menar han att USA bara skall vara där och tjäna så mycket pengar som möjligt? En del talar om Kinas valutareserv med glittrande ögon men är Kina verkligen så rikt. Skulle inte de pengarna moraliskt sett plöjas ned i Kinas utvecklingsdel snarare än att den tjänar som ett hot och/eller ett hopp för västvärlden?
Fareed Zakaria talar i sin bok The Post-American World om att USA relativt andra makter kommer att falla vilket Robert Kagan faktiskt inte håller med om. Kagan tror inte att USA del av världsBNPn på c:a 25% kommer att falla signifikant. Vad Zakaria inte talar om tydligt nog i sin bok är hur långt före i samhällsutvecklingen Västvärlden är.
Frågan är om inte USA och EU är på väg in i en utvecklingsnivå på samhället som Kina aldrig kommer att kunna nå? Kina kommer kanske aldrig att utveckla de demokratiska institutioner och den frihet som finns i västvärlden.
Frågan är hur det Amerikanska samhällssystemet kommer att utvecklas under Obama? Det kan ju hända att vad han kallat "förändring" är något i själva samhällsstrukturen. David Brooks diskuterade detta härom veckan. John Harwood diskuterar i en artikel på nytimes.com hur något liknade håller på att hända.
Artikeln avslutas med följande citat:
“I would like to see us enter a post-ideological era in which policies are based on pragmatic considerations rather than conformity to a set of preconceptions rooted in a rapidly vanishing past,” Judge Richard Posner, appointed by Mr. Reagan to the federal appeals court in 1981, wrote in a recent blog posting. He preceded that wish with this: “I would be happy to see conservatism exit from the political scene — provided it takes liberalism with it.”
Ja, vad menar domaren Posner med detta? Brooks föreslog att tänkandet skulle komma från decentraliserade nätverk, vilka ju lär finnas även i Sverige, i stället från derivat av ideologier. Med andra ord så bör man försöka lösa problem som de dyker upp snarare än att försöka modellera verkligheten på en teori.
Ett stor problem med detta är att det kan bli svårt för USA att vara en ledare bland stater om det inte finns en plan eller en ideologi att följa. Ideologier är dock farliga. Stalins dito övervanns med att personer i USA insåg att den inte skulle hålla i längden.
Det går också att tala om en förändring av det Amerikanska samhället i riktning av Kinas system. Enpartistaten som dock är demokratisk. Ett post-partisanskt samhälle skulle ju innebära en marginalisering av partifunktionen. Kommer Sverige som i och med "trekantens" formering idag har fått ett tvåpartisystem följa efter USA i denna förändring?
Richard Armitage, en före detta vice utrikesminister i USA sade häromdagen på BigThink.com att USAs framtid ligger i Asien. Kommer detta att innebära att de relativt sett glömmer bort Europa?
Nicolas Sarkozy, som borde vara högt informerad, verkar gererellt sett vara nervös för Asiens framfart, men visade ändå häromdagen att han värderar Europas och USAs värderingar högre än ekonomiska värden. Han åkte till Gdansk och träffade Dalai Lama och de andra Nobel Fredpristagarna trots att Beijing hade hotat med sanktioner.
Man skyltar ju gärna med ekonomiska beräkningar om att Kina och Indien kommer att passera EU och USA vid den eller den tidpunkten men man säger inte samtidigt att deras samhällen inte kommer att ha den höga kvalitet och stabilitet som vår västerländska kultur vid denna tidpunkt.
Tror Armitage att framtiden ligger i den Kinesiska samhällsmodellen eller menar han att USA bara skall vara där och tjäna så mycket pengar som möjligt? En del talar om Kinas valutareserv med glittrande ögon men är Kina verkligen så rikt. Skulle inte de pengarna moraliskt sett plöjas ned i Kinas utvecklingsdel snarare än att den tjänar som ett hot och/eller ett hopp för västvärlden?
Fareed Zakaria talar i sin bok The Post-American World om att USA relativt andra makter kommer att falla vilket Robert Kagan faktiskt inte håller med om. Kagan tror inte att USA del av världsBNPn på c:a 25% kommer att falla signifikant. Vad Zakaria inte talar om tydligt nog i sin bok är hur långt före i samhällsutvecklingen Västvärlden är.
Frågan är om inte USA och EU är på väg in i en utvecklingsnivå på samhället som Kina aldrig kommer att kunna nå? Kina kommer kanske aldrig att utveckla de demokratiska institutioner och den frihet som finns i västvärlden.
Frågan är hur det Amerikanska samhällssystemet kommer att utvecklas under Obama? Det kan ju hända att vad han kallat "förändring" är något i själva samhällsstrukturen. David Brooks diskuterade detta härom veckan. John Harwood diskuterar i en artikel på nytimes.com hur något liknade håller på att hända.
Artikeln avslutas med följande citat:
“I would like to see us enter a post-ideological era in which policies are based on pragmatic considerations rather than conformity to a set of preconceptions rooted in a rapidly vanishing past,” Judge Richard Posner, appointed by Mr. Reagan to the federal appeals court in 1981, wrote in a recent blog posting. He preceded that wish with this: “I would be happy to see conservatism exit from the political scene — provided it takes liberalism with it.”
Ja, vad menar domaren Posner med detta? Brooks föreslog att tänkandet skulle komma från decentraliserade nätverk, vilka ju lär finnas även i Sverige, i stället från derivat av ideologier. Med andra ord så bör man försöka lösa problem som de dyker upp snarare än att försöka modellera verkligheten på en teori.
Ett stor problem med detta är att det kan bli svårt för USA att vara en ledare bland stater om det inte finns en plan eller en ideologi att följa. Ideologier är dock farliga. Stalins dito övervanns med att personer i USA insåg att den inte skulle hålla i längden.
Det går också att tala om en förändring av det Amerikanska samhället i riktning av Kinas system. Enpartistaten som dock är demokratisk. Ett post-partisanskt samhälle skulle ju innebära en marginalisering av partifunktionen. Kommer Sverige som i och med "trekantens" formering idag har fått ett tvåpartisystem följa efter USA i denna förändring?
20081204
Handel för/eller Mänskliga Rättigheter?
Kina pressar Nicolas Sarkozy nu när han skall träffa Dalai Lama i Polen enligt AFP. Kina hotar med komplikationer på multimiljon dollar handelsavtal.
Gideon Rachman tar en viktig poäng när han diskuterar vad som hänt med demokratin i Thailand. Medelklassen vill inte alls ha demokrati. De är oroliga för böndernas negativa inflytande på valen. Ett av hoppen med handeln med Kina är ju att det ökande välståndet skall göra att medelklassen börjar kräva politiska rättigheter.
Det kan alltså vara så att det inte går att moraliskt stödja handel med autokratier om Rachman har rätt. Sarkozy visar kanske egentligen prov på lite av detta tänkande när han säger att han vill skydda den Franska industrin och att han vill fortsätta tillverka bilar i Europa.
Hyundai och Kia är tydligen spekulanter på Saab men enligt Dagens Industri så skulle detta inte vara populärt i Sverige. Vår ekonomiska nationalitet minns kanske att varvsindustrin togs över av Koreanerna.
Vem är då Dalai Lama och varför är Kineserna så känsliga på denna punkt? Sarkozy hävdar att han möter Dalai Lama som en andlig ledare snarare än en frihetskämpe för Tibet. Och Dalai Lama säger att han söker endast ett bättre läge för Tibetanerna under Kinas ledning.
Kineserna talar om att de bilaterala relationerna är viktiga för att handeln skall utvecklas I detta fall betyder det att en handelspartner måste acceptera den ringa frihet Kineserna har. Kineserna har börjat ställa sina krav på relativt mindre länder som Frankrike.
De säger:
"Only under the condition of good bilateral relations can we create a sound atmosphere for our business relations."
Vad händer om vi skulle kräva detta med Kina, eller om USA skulle göra detta? Stoppas handeln?
Ryssarna verkar göra tvärt om med sina kärnvapenhot? Det är bara business.
Säga vad man vill om allt detta men jag tycker det är väldigt otrevligt med denna typ av Kinesiska hot.
Gideon Rachman tar en viktig poäng när han diskuterar vad som hänt med demokratin i Thailand. Medelklassen vill inte alls ha demokrati. De är oroliga för böndernas negativa inflytande på valen. Ett av hoppen med handeln med Kina är ju att det ökande välståndet skall göra att medelklassen börjar kräva politiska rättigheter.
Det kan alltså vara så att det inte går att moraliskt stödja handel med autokratier om Rachman har rätt. Sarkozy visar kanske egentligen prov på lite av detta tänkande när han säger att han vill skydda den Franska industrin och att han vill fortsätta tillverka bilar i Europa.
Hyundai och Kia är tydligen spekulanter på Saab men enligt Dagens Industri så skulle detta inte vara populärt i Sverige. Vår ekonomiska nationalitet minns kanske att varvsindustrin togs över av Koreanerna.
Vem är då Dalai Lama och varför är Kineserna så känsliga på denna punkt? Sarkozy hävdar att han möter Dalai Lama som en andlig ledare snarare än en frihetskämpe för Tibet. Och Dalai Lama säger att han söker endast ett bättre läge för Tibetanerna under Kinas ledning.
Kineserna talar om att de bilaterala relationerna är viktiga för att handeln skall utvecklas I detta fall betyder det att en handelspartner måste acceptera den ringa frihet Kineserna har. Kineserna har börjat ställa sina krav på relativt mindre länder som Frankrike.
De säger:
"Only under the condition of good bilateral relations can we create a sound atmosphere for our business relations."
Vad händer om vi skulle kräva detta med Kina, eller om USA skulle göra detta? Stoppas handeln?
Ryssarna verkar göra tvärt om med sina kärnvapenhot? Det är bara business.
Säga vad man vill om allt detta men jag tycker det är väldigt otrevligt med denna typ av Kinesiska hot.
20081203
Kompetens inte Lojalitet. Pragmatik inte Ideologi.
Jag läser under några dagar många av de evalueringar av Obamas nya team som publiceras på grund av att huvudmedlemmarna i den nya administrationen nu utsetts. En kommer från washingtonpost.com av Michael Gerson och kallas "Closet Centrist".
Något som slog mig var att Obama tycks inte ha rekryterat speciellt många från sin kampanj. Jag tycker att det var ju själva valet av honom som visade prov på det starka i USAs politiska system och personer som såg honom tidigt, och som arbetade hårt på grund av detta, borde anses ha en talang som är väldigt viktig för USA.
Intressant är då att Obama inte tycker detta själv utan i stället rekryterar skickligt folk med stora egon. Nästan alla artiklar jag läst innehåller en brasklapp om att detta kan leda till problem. Själv hade jag valt Hillary Clinton till president om jag varit demokrat, bl.a. på grund av att jag inte tror på att en akademikertyp är lämplig som manager för 300m innevånare. En akademikertyp väljer nog sitt kabinett som Obama har gjort.
Till Obamas försvar kan jag tilllägga att landets situation nu är så prekär att han nog kommer att få sitt "team av rivaler" att samarbeta trots allt. Dessutom har han genererat ett års frist på utrikespolitiken genom att skapa en situation av "Continuity we can believe in" som David Brooks på nytimes.com igår uttryckte det.
Kanske har Obama förstått från tunga så kallade "pundits" att han egentligen inte är kompetent att driva ett stort internationellt företag med sitt CV. Man kräver för detta tydligen mer erfarenhet och specialistkunskaper. Framför allt kanske i just management. Det är väl därför guvernörer ofta blir presidenter. Han har därför försökt kompensera för detta i sitt val av team. Själv håller jag dock inte med om att en politiskt vald person, dvs en person med folkligt stöd, måste framstå som en CEO, men det krävs ju att Obama kan hantera sitt "team av rivaler".
Jag hoppas nu på det bästa för världens skull. Själv röstade jag på John McCain men kan nu trösta mig med att det utrikespolitiskt, som var anledningen till detta val, har läget blivit bra. Hillary Clinton är ju en hök inom demokraterna. Egentligen är jag ganska nöjd med detta centristiska utfall. Som artiklarna ovan poängterar var nog inte Bush administrationen så tappad bakom en vagn som angavs under valet.
Något som slog mig var att Obama tycks inte ha rekryterat speciellt många från sin kampanj. Jag tycker att det var ju själva valet av honom som visade prov på det starka i USAs politiska system och personer som såg honom tidigt, och som arbetade hårt på grund av detta, borde anses ha en talang som är väldigt viktig för USA.
Intressant är då att Obama inte tycker detta själv utan i stället rekryterar skickligt folk med stora egon. Nästan alla artiklar jag läst innehåller en brasklapp om att detta kan leda till problem. Själv hade jag valt Hillary Clinton till president om jag varit demokrat, bl.a. på grund av att jag inte tror på att en akademikertyp är lämplig som manager för 300m innevånare. En akademikertyp väljer nog sitt kabinett som Obama har gjort.
Till Obamas försvar kan jag tilllägga att landets situation nu är så prekär att han nog kommer att få sitt "team av rivaler" att samarbeta trots allt. Dessutom har han genererat ett års frist på utrikespolitiken genom att skapa en situation av "Continuity we can believe in" som David Brooks på nytimes.com igår uttryckte det.
Kanske har Obama förstått från tunga så kallade "pundits" att han egentligen inte är kompetent att driva ett stort internationellt företag med sitt CV. Man kräver för detta tydligen mer erfarenhet och specialistkunskaper. Framför allt kanske i just management. Det är väl därför guvernörer ofta blir presidenter. Han har därför försökt kompensera för detta i sitt val av team. Själv håller jag dock inte med om att en politiskt vald person, dvs en person med folkligt stöd, måste framstå som en CEO, men det krävs ju att Obama kan hantera sitt "team av rivaler".
Jag hoppas nu på det bästa för världens skull. Själv röstade jag på John McCain men kan nu trösta mig med att det utrikespolitiskt, som var anledningen till detta val, har läget blivit bra. Hillary Clinton är ju en hök inom demokraterna. Egentligen är jag ganska nöjd med detta centristiska utfall. Som artiklarna ovan poängterar var nog inte Bush administrationen så tappad bakom en vagn som angavs under valet.
20081201
NATO behövs och för att vara solidariska med Väst stöder vi den Alliansen
Precis som jag avslutat ett inlägg om Ryssland och riskerna med den situation som detta land skapar i Europa så hävdar man på SvD.se Brännpunkt att man misstycker till vad man kallar "smyganslutning" till NATO. Jag tror det är helt avgörande att NATO finns och att USA är med i bilden för att inte Ryssland skall ta tillbaka den mark de anser sig ha förlorat. Så är det nog och politikerna får reda på detta från analytikerna men förmår inte tala om detta på ett förståeligt sätt till folk i allmänhet.
Jag läste blogginläggen som länkats till artikeln samt en tredjedel av kommentarerna. Det verkade på de sistnämnda att man inte tyckte att NATO behövdes för försvar av Sverige men få kommenterade om det nya med EU samarbetet och NATO, dvs insatsförsvarsprincipen. Med andra ord så händer det saker i världen som kräver en insats från Väst och där vi inte längre kan hävda att vi är neutrala för vi måste ställa upp som en del av kommunen. Dessa militärer riskerar att dö men det gör faktiskt brandmän och polis här i landet också. Det krävs dock att man arbetar upp en känsla av att vi tillsammans behöver detta och inte bara Sverige. Folk måste bli européer.
Problemet som artikeln tar upp är att de svenske inte vill vara med i NATO i någon större utsträckning. Bara 19% är för enligt en SOM undersökning. 37% svarade dock att de inte visste men var ej negativa. Då kan man i stället fråga sig om det är moraliskt rätt att inte vilja ställa upp tillsammans med de länder man normalt bedriver handel och umgås med?
Artikeln tar upp frågan om varför man nu har gått med på Lissabonfördraget som innebär att man måste hjälpa andra EU-länder i kris. Den frågan har ju sitt värde i detta att 26 EU-länder just har gjort samma sak och att det land som använde sig av en folkomröstning i praktiken visade att ungefär lika många vill, som inte vill, ha Lissabonfördraget på Irland. Vad detta i princip betyder är ju att det inte verkar som om man riktigt litar på folkomröstningar i denna fråga. Kanske är den för viktig? Men detta skulle då enligt artikeln inte var demokratiskt för en sondering visar kanske att frågan inte har tillräckligt stöd.
Varför kan då inte politikerna inte förklara dessa risker för folk i allmänhet. Tydligen har de inte folkets förtroende för det krävs en förklaring. I ett land som Sverige med en relativt USA fientlig press så blir det inte lättare i fallet med NATO. Regeringen kan säga till folk att de inte bör röka men det gör många ändå. Experterna säger detta. Det kostar samhället skattepengar och en massa lidande. Det är fel med andra ord. Har vi en situation där folk i allmänhet har fel för att de inte inser värdet med NATO. Detta tror jag i alla fall.
Enligt Eurobarometern finns där en tydlig misstro mot regeringar och politiska partier i Europa. Detta måste betraktas som ett viktigt problem för säkerhetsarbete där folkets röst skall höras av en regering. Ju mer politiken decentraliseras och folks förtroende vänds annorstädes ju sämre blir möjligheten för vad vi kallat demokrati.
Nyckelfrågan är att acceptera att USA och EU leder Sverige i dessa fall. Problemet är då med dem som är så USA fientliga att de bara skulle tolerera EU-ledarskap. De faller på att EU är inte tillräckligt starkt ens att hålla den ryska björnen på avstånd. Det går inte att båda ha kakan och äta den.
Mark Klamberg diskuterar också detta med skillnaden i politikernas position och allmänhetens i sin blogg.
Jag läste blogginläggen som länkats till artikeln samt en tredjedel av kommentarerna. Det verkade på de sistnämnda att man inte tyckte att NATO behövdes för försvar av Sverige men få kommenterade om det nya med EU samarbetet och NATO, dvs insatsförsvarsprincipen. Med andra ord så händer det saker i världen som kräver en insats från Väst och där vi inte längre kan hävda att vi är neutrala för vi måste ställa upp som en del av kommunen. Dessa militärer riskerar att dö men det gör faktiskt brandmän och polis här i landet också. Det krävs dock att man arbetar upp en känsla av att vi tillsammans behöver detta och inte bara Sverige. Folk måste bli européer.
Problemet som artikeln tar upp är att de svenske inte vill vara med i NATO i någon större utsträckning. Bara 19% är för enligt en SOM undersökning. 37% svarade dock att de inte visste men var ej negativa. Då kan man i stället fråga sig om det är moraliskt rätt att inte vilja ställa upp tillsammans med de länder man normalt bedriver handel och umgås med?
Artikeln tar upp frågan om varför man nu har gått med på Lissabonfördraget som innebär att man måste hjälpa andra EU-länder i kris. Den frågan har ju sitt värde i detta att 26 EU-länder just har gjort samma sak och att det land som använde sig av en folkomröstning i praktiken visade att ungefär lika många vill, som inte vill, ha Lissabonfördraget på Irland. Vad detta i princip betyder är ju att det inte verkar som om man riktigt litar på folkomröstningar i denna fråga. Kanske är den för viktig? Men detta skulle då enligt artikeln inte var demokratiskt för en sondering visar kanske att frågan inte har tillräckligt stöd.
Varför kan då inte politikerna inte förklara dessa risker för folk i allmänhet. Tydligen har de inte folkets förtroende för det krävs en förklaring. I ett land som Sverige med en relativt USA fientlig press så blir det inte lättare i fallet med NATO. Regeringen kan säga till folk att de inte bör röka men det gör många ändå. Experterna säger detta. Det kostar samhället skattepengar och en massa lidande. Det är fel med andra ord. Har vi en situation där folk i allmänhet har fel för att de inte inser värdet med NATO. Detta tror jag i alla fall.
Enligt Eurobarometern finns där en tydlig misstro mot regeringar och politiska partier i Europa. Detta måste betraktas som ett viktigt problem för säkerhetsarbete där folkets röst skall höras av en regering. Ju mer politiken decentraliseras och folks förtroende vänds annorstädes ju sämre blir möjligheten för vad vi kallat demokrati.
Nyckelfrågan är att acceptera att USA och EU leder Sverige i dessa fall. Problemet är då med dem som är så USA fientliga att de bara skulle tolerera EU-ledarskap. De faller på att EU är inte tillräckligt starkt ens att hålla den ryska björnen på avstånd. Det går inte att båda ha kakan och äta den.
Mark Klamberg diskuterar också detta med skillnaden i politikernas position och allmänhetens i sin blogg.
En summering av läget i Ryssland från The Economist
The Economist publicerar då och då översikter på länder och det sista numret innehåller en uppdatering på Ryssland av Arkady Ostrovsky. Jag väljer att kort kommentera några punkter jag ej tidigare nämnt i bloggen men nämner också det ryska hotet eftersom det tas upp med emfas.
Korruptionen har blivit något som Medvedev, trots tillsynes goda intentioner, inte kan bli av med. Den är en del av systemet som det nu fungerar. Det kanske är därför utrikesministerna Sergeij Lavrov talar om att Ryssland skall leva i ett annat koordinatsystem än Europa?
Transparency International, som bedömer korruption, placerar Ryssland på ett index av 2.0/10.0 där Tyskland har 8.0 och USA, Japan och Frankrike har 7.0. Detta ger Ryssland en världsrankning av 147 där Tyskland har 14 och USA har 18. Som jämförelse kan också Somalia nämnas. Index 1.0 och rankning 180. Med andra ord kan man konkludera att situationen är mycket dålig. Mycket sämre än t.ex. Kina med Index 3.5 och rankning 72.
Man tar även upp orsaken till att Rysslands invånarantal minskar med 700000 per år. Det finns mindre än hälften så många män som kvinnor över 65 års ålder. Det är resultatet av alkoholismen. Tydligen är alkoholhaltiga drycker också immuna mot inflationen. Beräknad livslängd vid födseln är just nu c:a 65 år.
CIA World Factbook listar Ryssland med en befolkningsökning på (-0.47%) och det finns ett fåtal länder med lägre ökning som Lettland, Estland, Ukraina, Zimbabwe, Bulgarien, Trinidad och Tobago, samt Montenegro. Detta ger Ryssland en rankning på 225/232 i denna lista.
Det sista kapitlet i den 18 sidor långa översikten heter "Handle with care: A cornered Russia could pose greater risks". Man gör en jämförelse med glas: rigid men fragil där sprickor kan uppstå på ett oväntat sätt. Översikten tar inte upp det känsliga med eventuell vidare NATO-expansion men den sista subtiteln är att situationen bedöms farligare än under Det Kalla Kriget. Man hetsar mot USA. En rysk militäranalytiker, Pavel Felgenhauer, som korrekt förutsåg Georgienkriget säger att en ny militär konflikt, möjligtvis större, är ganska trolig ("only too likely").
Den ryska ekonomin lider för närvarande av att det inte finns billig kredit längre. Man hade finansierat sin industri med krediter snarare än att man lockat till sig utländska investeringar. De utländska investeringarna kommer ju med know-how och kontakter vilket krediter inte gör när de backas med aktieportföljvärden, som tyvärr vaporiserats sedan maj i år.
Korruptionen har blivit något som Medvedev, trots tillsynes goda intentioner, inte kan bli av med. Den är en del av systemet som det nu fungerar. Det kanske är därför utrikesministerna Sergeij Lavrov talar om att Ryssland skall leva i ett annat koordinatsystem än Europa?
Transparency International, som bedömer korruption, placerar Ryssland på ett index av 2.0/10.0 där Tyskland har 8.0 och USA, Japan och Frankrike har 7.0. Detta ger Ryssland en världsrankning av 147 där Tyskland har 14 och USA har 18. Som jämförelse kan också Somalia nämnas. Index 1.0 och rankning 180. Med andra ord kan man konkludera att situationen är mycket dålig. Mycket sämre än t.ex. Kina med Index 3.5 och rankning 72.
Man tar även upp orsaken till att Rysslands invånarantal minskar med 700000 per år. Det finns mindre än hälften så många män som kvinnor över 65 års ålder. Det är resultatet av alkoholismen. Tydligen är alkoholhaltiga drycker också immuna mot inflationen. Beräknad livslängd vid födseln är just nu c:a 65 år.
CIA World Factbook listar Ryssland med en befolkningsökning på (-0.47%) och det finns ett fåtal länder med lägre ökning som Lettland, Estland, Ukraina, Zimbabwe, Bulgarien, Trinidad och Tobago, samt Montenegro. Detta ger Ryssland en rankning på 225/232 i denna lista.
Det sista kapitlet i den 18 sidor långa översikten heter "Handle with care: A cornered Russia could pose greater risks". Man gör en jämförelse med glas: rigid men fragil där sprickor kan uppstå på ett oväntat sätt. Översikten tar inte upp det känsliga med eventuell vidare NATO-expansion men den sista subtiteln är att situationen bedöms farligare än under Det Kalla Kriget. Man hetsar mot USA. En rysk militäranalytiker, Pavel Felgenhauer, som korrekt förutsåg Georgienkriget säger att en ny militär konflikt, möjligtvis större, är ganska trolig ("only too likely").
Den ryska ekonomin lider för närvarande av att det inte finns billig kredit längre. Man hade finansierat sin industri med krediter snarare än att man lockat till sig utländska investeringar. De utländska investeringarna kommer ju med know-how och kontakter vilket krediter inte gör när de backas med aktieportföljvärden, som tyvärr vaporiserats sedan maj i år.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
