Det finns en förklaring till Israels situation i dess politiska system?

I 3:e april 2008 numret av The Economist finns en "survey" på c:a 15 sidor som avhandlar Israels situation. En artikel tar upp Israels politiska system: A Systemic Problem. Ett citat är intressant i nuläget efter Gaza-offensiven:

"Paradoxically, it was right-wing governments that made the big territorial withdrawals, Sinai in 1982 and Gaza in 2005, because they were able to convince right-wing voters that this was the right thing to do. Yet as long as the Palestinian leadership remains split between the West Bank and Gaza, it will be impossible to reach a deal in which Israel's security comes before Palestinian independence. At some point, and perhaps quite soon, the political cost of being exposed to daily rocket fire from Gaza may outweigh that of losing dozens of troops in a massive operation to destroy Hamas's power there. That, in turn, could be the death knell of Mahmoud Abbas's leadership in the West Bank and possibly of the Palestinian Authority itself. In extremis, Israel could find itself back in charge of the occupied territories, with nobody to give the keys to, and the wheel will have come full circle."

Det är ju just säkerheten som är den springande punkten i Israels politik. Israel har inte ens hunnit skriva en grundlag. Detta vittnar om den flexibilitet som krävs för att driva ett samhälle på gränsen till, eller kanske snarare, i ett pyrande krigstillstånd. Detta förklarar ju den Européiska otåligheten för en fredlig lösning. Det saknas empati för Israels speciella situation.

Frågan är om inte intifador och krig har en större inverkan än vad många vill erkänna. Jag finner följande not i artikeln ovan:

"Gidi Grinstein, the head of the Re'ut Institute, a policy think-tank, suggests that political volatility may even be responsible for preventing Israel's economy from catching up with other countries. Until 1977 a coalition headed by one party had more or less continuous control. Since then the average government has lasted around two years, the average minister 18 months. At about the same time Israel's GDP per head relative to America's stopped climbing; it has stayed at roughly the same level ever since."

Vad jag förstått hittills är att de islamistiska påtryckningarna, eller krigföringen, leder till att driftigt folk hotar lämna landet vilket skulle påskynda en ekonomisk utjämning med den omedelbara omvärlden. Detta ser man som ett hot i en annan artikel i "surveyen" ovan. En del observerar också en spirituell trötthet i den judiska kommunen jämfört med liknande i fredligare delar av världen.

Enligt en annan artikel är det inte så mycket fråga om möjligheten till en tvåstatslösning som om Israel skall förbli en judisk stat. Någon har sagt att judarna i Danmark kräver inte att en Davidsstjärna skall placeras på dannebrogen. På samma sätt skulle inte Israel-araberna kunna kräva att staten blev multikulturell.

Avsaknaden av en grundlag betyder ju också att graden av sekulärt och religöst styre inte är formellt reglerat. Man känner sig fram. Tzipi Livni har sagt att en förutsättning för att Israel skall förbli en judisk demokrati är att man ger ifrån sig land. Binyamin Netanyahu menar å andra sidan att detta "land-for-peace" inte har fungerat och att säkerhetssituationen inte medger att man inkorporerar alla själar i en "peace-on-earth" demokrati av Amerikanskt eller Europeiskt snitt. Dvs det demografiska "hotet".

Israel (7.5m) består till 60% av "sekulära" judar, 15% religösa zionister, 4% ultra-ortodoxa, 2% övriga och 19% Israel-araber. Dessa relationer kommer att stå sig enligt projektioner fram till 2020. Den Palestinska befolkningsökningen sker främst i Judeen och Samarien (2.2m) och i Gaza (1.4m).

I Sverige grymtar man ju när staten kräver att säkerheten går före den personliga säkerheten, eller integriteten, som visats under 2008 i FRA debatten. Det är lätt att förstå hur många svenskar blir upprörda över Palestiniernas situation men det borde samtidigt finnas förståelse för Israels säkerhetsproblem. Det är dock statens intresse som vinner dagen även i Sverige.