Steven Pinker har skrivit boken How the Mind Works från 1997. Det är redan tio år sedan och en ambitiös titel. Han pratar om hur man försöker förstå hur hjärnan fungerar genom "reverse engineering".
Dr. Pinker är psykolog och språkforskare men har börjat arbeta på MIT. Den mentala bild Steven Pinker försöker förmedla är att olika mentala funktioner är samlade bland varandra i moduler eller organ. Han säger att ordet "mental organ" i detta sammanhang var myntat av Dr. Noam Chomsky.
Dr. Toynbee säger redan på 1950talet att de högre religionerna föddes ur den andra generationens civilisationer. Med andra ord skulle detta kunna betyda att vissa typer av tankegångar, processer, började äga rum i individer vid denna tid.
Om tankegångar över huvud taget är involverade i vår kontakt med Gud så skulle detta vara en tid då denna kontakt skapades. Steven Pinker diskuterar inte möjligheten att någon eller några av de "mentala organen" skulle kunna göra att vi kan motta kärleken från Gud, men det måste anses vara möjligt.
Det är då frestande att föreslå att denna kontakt var nödvändig för utvecklingen av vår nuvarande civilisation. Det talas om att religionerna har sina dåliga sidor men vad är alternativet. Jag är av den åsikten att inte mycket skulle har kommit ur det barbari som fanns som alternativ på den tiden det begav sig.
Min fråga till Ylva Johansson (S): Har du inte misslyckats?
17 timmar sedan
5 kommentarer:
Utmärkt!
Tankegången som jag har funderat på är hur Gud tycks förändras i Bibeln från att ha varit hård, skoningslös och en svartsjuk Gud i de första moseböckerna så "mjuknar" han allt mer.
Samtidigt är israelerna ett "envist" och "styvnackat" folk som han för ut ur Egypten.
Tanken jag har är att det ur utvecklingssynpunkt krävdes "hårda nypor" i början för att få folket på rätt fot eftersom de sjunkit (fallit) så djup ner i barbariet.
Men Gud tycks bli allt mer förlåtande, kanske också för att folkets synder blir både färre och mindre allvarliga?
Nåväl, om Gud är god, tänkte jag skriva något om utifrån den här artikeln The River of Fire, men jag känner att det kan dröja för länge och jag vill inte tjyvhålla på den.
Det är fantastisk läsning, tycker jag.
Det låter som om du skulle behöva jämföra åsikterna från en rabbin respektive präst och jag är tyvärr ingendera.
Det som slår mig när du säger utvecklingsynpunkt är dock de förändringar som skett i samhället runt individerna som skulle kunna påverka vad folk lyssnade till och "behövde". Tiderna blev sämre och sämre över åren efter David och Solomon och vid pass Jesu tid fanns där ett proletariat som var redo. Kvinnorna släpptes ju också in på ett bättre sätt.
Jag är inte säker på vad du menar med sjunkit djupt ner i barbariet men vad jag själv tycker är intressant i sammanhanget är att vad som skilde monoteisterna från sin polyteistiska omgivning var att de såg sig som en bild av Gud och därmed agerade på ett "bättre" sätt. Detta påverkade hur de bedömde värdefrågor.
Sedan är det väl intressant att nämna i sammanhanget att människovärdesdebatten går sakta framåt. Den är på inget sätt löst. På 1800talet uppstod djurskyddsföreningar före beskyddande församlingar mot föräldralösa barn bildades.
Du verkar annars se lite mycket till den negativa sidan av den gamle Guden. Han var ju också väldigt god mot de goda och trogna?
Du filosoferar annars ur en syndares perspektiv...nej jag tror inte folk syndar mindre nuförtiden. Jag tror det finns en balans som är snålt tilltagen till den positiva sidan. Det var väldigt nära ögat under andra världskriget till exempel. Men Anglo-Amerika vann.
Fast det här med Guds-tro är ett generellt bristsymptom. Det människor inte fattar tillskriver vi Gud.
Guds-tro fungerar som en sorts lösning på knepiga dilemman i livet. T.ex. att vi alla kommer att dö. Före Darwin var Gud en sorts förklaring på mångfalden i naturen. Upplysningen, och dess resultat, innebar därför den största inskränkningen i Guds-tro som någonsin hänt. Man kan säga att mänskligheten lämnade barnstadiet. Vi började så smått ta ansvar för våra liv.
Sen är det här med Guds-tro så intellektuellt stötande, så jag blir förundrad.
Tänk dig en allsmäktig, allvetande och genuint god grabb som producerar den här världen som vi lever i. Betoningen ligger på "producerar".
Det är lite svårt att svara på din kommentar. Du tar upp många frågor men jag tänkte kommentera detta med att du tycker att Gudstro är intellektuellt stötande. Det anses generellt att just tro inte är speciellt intellektuellt. En dåre kan vara religiös. Med andra ord kan det knappast vara intellektuellt stötande. Du kan använda sunt förnuft också och konstatera att väldigt många tror på Gud och att detta intellektuellt betyder att människan reagerar på detta sätt.
Skicka en kommentar