I The Economist August 16th 2008, sidan 22-24, finner man en artikel kallad "A Scripted War" som beskriver förutsättningarna för kriget i Georgien. Man lägger det absoluta ansvaret på Ryssland som anses ha planerat krisen i detalj. 6000 tanks och 6000 armerade persontransportfordon dök inte bara upp från Roki bergtunneln liksom av en slump. Georgien hade 82 tanks och 210 armerade persontransportfordon.
Micheil Saakasjvili menade att vilken Georgisk regering som helst skulle ha gjort som han gjorde när han anföll Syossetien under de rådande omständigheterna. Annars skulle den ha fallit. Carl Bildt, som föresten får goda vitsord och som den ende svensk jag ser citeras i den internationella pressen, behöver verkligen inte "huka sig" som Ulf Bjereld påstod att han gjorde då han talar om vems fel det var att kriget timade.
Översätter artikelns slutparagraf som ger ett intressant avstamp för vidare diskussioner:
"Kriget i Georgien har övertygande visat vem som leder Ryssland för närvarande. Precis som kriget i Tjetjenien hjälpte Herr Putin att komma till makten 1999, så har kriget i Georgien hjälpt honom att bli kvar vid makten i många år till. Lilia Shevtsova, på Carnegies Moskva Center argumenterar att om Herr Medvedev hade haft en chans att leda Ryssland genom en period av liberalisering, så är denna möjlighet nu över. Kriget i Georgien kommer att göra Ryssland mer isolerat. Det värsta är att det kommer att korrodera den redan svaga moralen i det ryska samhället och göra det mer aggressivt och nationalistiskt. Landet har varit på väg in en auktoritär, nationalistisk och korporatistisk verklighet under den senaste tiden. Kriget i Georgien kan tippa det över kanten."
Kenneth R. Weinstein skriver i en artikel kallad "European Disunion" i The Weekly Standard att Europa igen, sist vid Irakkriget, inte kunnat enats om hur de skall reagera på Rysslands aggression. Frågan är vad som händer om Ryssland verkligen tippar över kanten eller om hon redan har gjort detta? Det faktum att ultimatum från både EU och NATO inte har någon effekt tyder faktiskt på existensen av ett nytt slags Ryssland.
Det kan vara så att de inte bryr sig om att de får ett dåligt anseende i Väst utan att de snarare vill liera sig med andra "rogue states" som Iran för att kunna dominera energimarknaden framöver. Ryssland är ju faktiskt, till skillnad från Kina, inte ens medlem av WTO.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar