Kina imponerar inte mig...ännu

Två intressanta artiklar presenterades idag. Det är David Brooks artikel Brooks: Harmony and the dream på IHT.com och Dick Erixons inlägg Svenske Claes Ryn auktoritet inom Kinas akademiska elit.

Brooks undrar om Kinas "harmoniska kollektiv" tanke är lika effektiv som den Amerikanska Drömmen när det gäller att driva en civilisation. För mig är detta lite grann som att svära i kyrkan. Som jag hävdat tidigare så tror jag att individualismen är något som är naturligt för människan. Paul Krugman säger dock på BigThink.com att det är lättare för en individ att ta sig ur en mindre bemedlad tillvaro i Europa än i USA. Den Amerikanska Drömmen har med andra ord blivit Europeisk enligt denne ekonom och kolumnist i The New York Times.

Det är väldigt vanligt, speciellt i Sverige, att himla med ögonen och berömma Kina för dess ekonomiska utveckling. Men vad de åstadkommit så långt är att efterapa den västerländska traditionen tekniska aspekt. Vad jag skulle vilja se är att de börjar producera idéer inom vetenskap och forskning i en c:a dubbelt så stor mängd som USA och Europa. Då skulle jag bli förvånad men kanske imponerad.

Dick Erixon tar upp detta med friheten, och jag skulle vilja lägga till, friheten att tänka utan att hämmas av de äldres auktoritet. Detta och friheten från Guds auktoritet var ju något vi kämpade oss till i Upplysningen. Så vitt jag förstår har Kina inte kopierat just detta?

Politiskt tror jag också på Condoleezza Rices teori att om man tar en persons talang måste personen i fråga få ett medansvar politiskt. Detta gör man ju inte i Kina för närvarande och att man tror att hela samhället kommer att rasa samman bara för att människor med talang skall kunna få driva landet är ju inget annat en ett sjukdomssymptom. Patetiskt!

George W. Bush talade nyligen i Kina om att de skulle kunna nå sin fulla potential om de vågade släppa fram folk. Det är därför intressant att se att de letar efter en lösning där de vill fortsätta att hämma folk. Ryssarna verkar ju inte heller vilja släppa folk fria med sitt eventuella krav på en säkerhetszon mot demokrati runt sina gränser.

Däremot är jag tveksam inför idén med att skapa en ny slags rasism som vänder sig mot de moraliskt lägre stående. Historiskt verkar det inte vara så att de som är dugliga och som kommer till makten nödvändigtvis är moraliska underbarn. Det kommer kanske att visa sig en gång hur ledarskapsegenskaper rimmar med dygdighet. En person vid makten tvingas ju tyvärr att fatta, i vissa personers ögon, omoraliska beslut då och då.

Irving Babbitt, som Claes Ryns studerade enligt Erixon, och som intresserade Kineserna, är tydligen intresserad av hur religionen påverkar civilisationen. Hans humanism "implied a broad knowledge of various religious traditions". Religionen är ju något som "drabbar" Kina just nu. Man tillåter ju att den fyller det "moraliska vacuumet" men inte att den utövas. Folk gömmer sig i huskyrkor.

Erixons inlägg är ju då mycket intressant för att det verkar som om Kineserna vill hitta något som skulle kunna ersätta religionen. Det skulle förvåna mig om de finner något.