Globoscleros

David Brooks har en kort och koncis artikel i The International Herald Tribune om vad han kallar "globosclerosis".

Vi har diskuterat det förut men fenomenet är så slående att det förtjänar eftertanke. G-8s chefer är inte speciellt populära--ingen av dem.

Gordon Brown har opinionssiffror på 17%, Yasuo Fukuda har 26% och George W. Bush ligger på ungefär 29%.

Angela Merkel, Nicolas Sarkozy och Silvio Berlusconi har något högre siffror men fortfarande förnedrande låga. Och som jag tidigare påpekat, deras partier är mindre populära än så.

Någon försökte jämföra Gordon Brown med Richard Nixon häromdagen, men som påpekades, Nixon låg på 60% innan Watergateskandalen. Nu finns det ingen Watergateskandal?

Brooks drar slutsatsen att siffrorna är låga därför att cheferna inte tycks kunna åtgärda världsproblemen. Den multipolära maktsituationen är orsaken till detta.

Antingen är folk deppiga i största allmänhet eller så ser de upp till andra "chefer". Carl Bildt skriver om Nytt Hopp i en Ny Värld. Det kanske finns en sådan värld men där ingår inte de nuvarande regeringarna om man får tro siffrorna.

Bildt säger också att förr så räckte det med att USA och EU gjorde upp i den ekonomiska världsordningen som då var förhärskande. Nu måste Kina och Indien vara med.

Brooks hävdar att den bästa idén för närvarande för att öka möjligheten till att kunna styra globalt skulle vara en "League/Concert of Democracies" som både republikaner och en del demokrater har lagt fram. Då skulle åtminstone Indien vara med. Problemet är att det kommer bli svårt att säga nej till icke-demokratiska vänner. Brooks verkar inte hoppfull. Bildt sätter sin tilltro till Braziliens president Lula da Silva.