En ny politisk äventyrslusta?

Idag informerade man om att det partnerskap som funnits mellan USA och Ryssland nu är historia. Vi har en supermakt och många starka makter--ett slags multipolaritet. Det lät lite som: Now you are on your own, sagt till Europa från USA.

Robert Kagan har skrivit en artikel i det senaste numret av Foreign Affairs där han beskriver händelserna längs den trans-Atlantiska axeln över tiden för George W. Bushs två perioder. Den är synnerligen bra och han skriver för en gångs skull så att Européer inte slutar läsa halvvägs igenom texten.

Slående är hans karakteristik av USAs ledarskap som USA betraktar det och som övriga världen har betraktat det. USA har trott att de ledde världen i ett Krig mot Terrorismen. Europa höll inte med. Själv har jag tidigare förordat ett Amerikanskt ledarskap av en union mellan USA och Europa. Jag har dock lärt mig att Europa är för kluvet i vänster/höger för att detta skall vara möjligt. En ny politisk äventyrslusta har spridit sig där Europas stater vill pröva lyckan individuellt i stället för att samlas under en hatt--i en relativt större säkerhet och med en större potential.

Kagan avslutar sin artikel med det följande, efter att ha antytt att det faktiskt krävs en vilja att försvara dessa värderingar:

"...[B]ut if there is any hope, it lies in a renewed understanding of the importance of values. The United States and other democratic nations share a common aspiration for a liberal international order, built on democratic principles and held together, however imperfectly, by laws and conventions among nations. This order is gradually coming under pressure as the great-power autocracies grow in strength and influence and as the antidemocratic struggle of radical Islamic terrorism persists. If the democracies' need for one another is less obvious than before, the need for these nations, including the United States, to "see further into the future" is all the greater.