Sveriges olika intresse för AngloAmerika och Ryssland

I en krönika i Göteborgs-Posten den 27 augusti 2008 skriver Leif Pagrotsky att svenskarna borde ha ett större intresse för Ryssland än vad de har idag.

Pagrotsky inleder med:

"Jag tycker vi skall satsa kraftfullt på långsiktiga åtgärder som minskar det tusenåriga gapet av misstro och misstänksamhet mellan Ryssland och Västeuropa."

Vidare anser han:

"Häromdagen kunde vi höra media rapportera från USA om vad en man som kanske blir vicepresident har för musiksmak, samtidigt som få svenskar kan namnet på tre politiker eller ens tre städer i vårt eget stora och viktiga östra grannland. Den skillnaden i kunskap och intresse är orimlig."

Orimlig? Att folk intresserar sig för fria och demokratiska val är snarare hedervärt. De saknas ju som bekant i vårt stora, förvisso, men varför så viktiga grannland. Ryssland hade ju en chans att integrera sig i västvärlden nu nyligen när de gick i konkurs men valde själva att isolera sig genom att bygga upp sitt land enligt auktoritära principer.

Nu senast har de planerat i förväg och utfört vad som närmast förefaller vara en annektering av c:a 20% av Georgiens areal. Som Pagrotsky mycket riktigt påpekar, så bryr de sig inte om vad Västvärlden tycker om detta. Denna arrogans är betecknande och jag undrar varför Pagrotsky anser att vi skall intressera oss för ett dylikt land?

Själv tror jag att ett land som Sveriges intresse för omvärlden reglerar sig självt och att "kraftfulla och långsiktiga åtgärder" knappast är nödvändiga. Hedervärda svenskar är naturligtvis intelligenta nog att ta till sig av de internationella gåvor som bjuds.