Allt sedan George W. Bushs tal i Knesset häromdagen har en debatt blossat upp om varför eller varför inte man skall tala med Iran. Obama försöker säga att man naturligtvis skall tala medan McCain är mer tystlåten.
Amir Taheri på the Wall Street Journal lägger fram en teori om varför det är så svårt att just tala med Iran. Man har försökt i snart 30 år nu sedan revolutionen 1979.
Iran vill inte ha något från Väst annat än "unconditional surrender". Taheri skiljer på nationen Iran som folk försöker tala till och revolutionens kausala riktning som egentligen är det man har att göra med.
Taheri säger att "a revolution, on the other hand, does not want anything in particular because it wants everything".
Européerna har försökt i två decennier att tala med Iran via sin "critical dialogue" utan resultat. Araberna likaså.
Taheri menar att Napoleons inkarnation av den franska revolutionen, Hitlers Tyskland och Sovietunionens kontinuerliga religion hade problem med samma kausala riktning.
Att nå Iran som nation är att få dem att absorbera sitt revolutionära tänkande menar Taheri. Det går att förhandla med Iran när det är något de vill ha som till exempel att ordna pilgrimsfärder till för Shiiter heliga platser i Irak.
Sedan 2005 då Amadi-nejad blev vald till president har situationen förvärrats. Han verkar verkligen tro på återkomsten av den dolda Imamen. Det är en fråga om att förändra mänskligheten snarare än att vara ett nation som gäller. Amadi-nejad frös Teherans försök att bli medlem av WHO eftersom det var en organisation av Zionister och Amerikaner.
Har Amir Taheir rätt så är det inte mycket man kan göra åt situationen annat än att vänta ut Iranierna och deras revolution. Det kommer kanske en tidpunkt när de ser omöjligheten i sin situation. Irans folk tycks tydligen gilla Amerikanerna medan regimen är som den är.
För några år sedan trodde man att reformisterna i landet skulle modernisera det samma. Den oblodiga kuppen av Amadi-nejads Iran Republican Guard Corps har gjort att chansen för denna utveckling minskat för närvarande. Som observatör i The Shanghai Cooperation Organisation finner Iran ju för närvarande också tröst bland andra nationer som inte tolererar liberal inblandning i sina affärer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar