Politik och Religion II

Jag har aldrig röstat med makten. Dvs jag har aldrig varit en socialdemokrat även om det mediala trycket och trycket från arbetsgivare varit i denna riktning. Det var därför det senaste regeringsskiftet var så befriande.

Det händer en del att de börjar som kommunister och sedan går över till högersidan efter att ha blivit upplysta. En intressant person som genomgick en sådan metamorfos var Reinhold Niebuhr, en amerikansk protestantisk pastor tillika politisk filosof. Enligt David Brooks på The New York Times är han en av Barack Obamas favoriter.

Niebuhr började i en militant faktion av The Socialist Party of America och var pacifist men kom senare i samband med Andra Världskriget att omvärdera sin position. Han sa till exempel i sin bok The Irony of American History (New York, 1962):

"We take, and must continue to take, morally hazardous actions to preserve our civilization".

Niebuhr förespråkade en filosofi kallad Kristen Realism, där Himmelriket ej kan realiseras utan att man måste kompromissa här på Jorden.

Vad Barack Obama fick med sig från Niebuhrs filosofi, enligt David Brooks, var att man inte skulle pendla mellan naiv idealism och bitter realism. Man kan förstå detta som att någonstans emellan dessa extrempunkter finns ett optimum. Frågan är om inte Obama ligger ganska lika McCain och Bush i just detta avseende?

Skrev för ett tag sedan ett inlägg angående den likriktning mellan presidentkandidaterna som finns i det utrikespolitiska tänkandet i USA, Amerikas Exceptionalism, och jag har en känsla av att för stora förhoppningar kanske ställs på den "förändring" av utrikespolitiken som förväntas av en seger för Obama. Det kanske mest rör sig om en valfrågeretorik av samma typ som förekom inför valet till kongressen för inte så länge sedan?

I sin bok The Audacity of Hope, säger Obama:

"liberal objectives like withdrawing from Iraq, stopping AIDS and working more closely with our allies may be laudable, “but they hardly constitute a coherent national security policy.”