Georgien, ett exempel på NATOs och EUs olika syn på sitt uppdrag

Carl Bildt rekommenderade på sin blogg en artikel av Alex Rondos i International Herald Tribune kallad What side are we on? Det gäller Abkhazien, en utbrytar-region i nordväst av Georgien som totalt har 4.5m innevånare. Abkhazien har c:a 180000 innevånare, kanske en femtedel är Georgier resten mestadels Abkhazier. Historiskt intressant är kanske att Stalin var en Abkhazier. Som "helig mark" passar regionen kanske bättre i Ryssland.

Anne Applebaum delar Bildts oro för att konflikten kan vara väldigt allvarlig i en artikel på American Enterprise Institutes hemsida.

1993 slogs Abkhazier mot Georgier i Abkhazien och många dog och c:a 250000 Georgier tvingades fly. Från Wikipedia får man intrycket att Abkhazier vill leva i Abkhazien med Ryssland som garant. Detta är en svårbedömd konflikt för en lekman. Där finns dock inga uppenbara religösa motsättningar. Man är generellt Georgiskt Ortodoxa Kristna.

Georgiens GDP per capita, $4200, är i nivå med den av Cuba, Bolivia, Jordanien, Syrien och Sri-lanka enligt CIA World Factbook men tillväxten i landet har varit tvåsiffrig de senaste åren. En folkomröstning visade att Georgiens innevånare till 77% vill bli medlemmar i NATO.

George W. Bush har varit på besök som den första sittande amerikanska presidenten och man döpte en gata till flygplatsen i Tblisi med hans namn. Soldater från Georgien deltar i Irak. President Saakashvili ser fram emot NATO och EU medlemskap men vill också ha en arbetsbar relation med Ryssland. Han söker inte konfrontation.

På den internationella makt-nivån gäller det kanske om Ryssland skall ta tillbaka "Kosovo-arealen" för att visa sin styrka gentemot USA. Putin och Medvedev verkar ha Tyskland och Frankrike på sin sida när de motsatte sig Georgiens Membership Action Plan status till NATO.

NATO mötet i Bukarest nyligen visade det olika sätt som Tykland och Frankrike ser på NATOs utveckling gentemot USA och Storbritannien. De tänker sig kanske att EU i framtiden skall ha hand om sin egen säkerhet och därmed anser de att en mindre areal än den NATO kan hantera är mer fördelaktig.

Carl Bildt har i sin blogg tidigare bedömt att situationen är mycket allvarlig och hans vän Alex Rondos hävdar i sin artikel att situationen kan jämföras med den i Tjeckoslovakien 1938 då Hitler använde sig av de så kallade Sudettyskarna för att annektera en del av landet. Han tog sedan allt ihop 1939. Ariel Sharons erfarenhet med Gazaremsan är ju inte heller positiv i sammanhanget då Hamas använder sig av denna överlämnade zon som en raketbas mot Israel.

Frågan är vad som praktiskt sett går att göra mot Ryssland om de skulle ta över området i fråga? Därom tvistar säkert de lärde. Själv vågar jag mig inte på en bedömning. Jag är naturligtvis emot detta men jag tog fram siffrorna ovan för att belysa den poäng att om Georgien förlorar området kommer det tydligen inte att innebära så stora skillnader. Georgien skulle fortfarande kunna bli en NATO och EU stat. Å andra sidan, som Alex Rondos påpekar vet man ju inte vad en Rysk expansivitet kommer att leda till i framtiden.

Med tanke på Georgiens eget intresse måste ju diplomati vara den bästa lösningen. Putin och Medvedev tänker kanske som Kina gör med Taiwan. De växer naturligt över regionen. Tyskland och Frankrike är ju även emot att Tukiet, en NATO medlem, skall få medlemskap i EU. Detta innebär ju att Georgien geopolitiskt blir rätt isolerad.