USAs relation med Ryssland

The CATO Institute är en tanksmedja som har haft policyskillnader med Bush administrationen speciellt i samband med Irakkriget. För genomsnittssvensken kan kanske därför deras bedömning av USAs relation med Ryssland vara intressant.

Även om bloggen har en Bush-doktrin point-of-view så stämmer bedömningarna med dem jag gjort tidigare.

Jag gör därför en kort resume med några kommentarer av följande artikel -Parting with Illusions--Developing a Realistic Approach to Relations with Russia skriven av Nikolas Gvosdev.

Den första illusionen som Gvosdev tar upp är att USA genom att kollaborera med Ryssland skulle kunna göra dem till en del av Västnationerna. Det anses mycket osannolikt att Ryssland skulle kunna bli en del av den Euro-Atlantiska kommunen.

Att ett Ryssland som blivit demokratiskt skulle bli ett pro-Amerikanskt Ryssland är också en illusion. Putins linje är positivt mottagen i Ryssland. Amerika ses som ett problem i världen av en majoritet i Ryssland. 67% ser USA som "fiende" eller "rival" och detta skall jämföras med en siffra på 27% i Kina på samma fråga. Frågan är om detta allvarliga synsätt sprider sig till Sverige nu när Ryssland kommit på grön kvist ekonomiskt?

Den tredje illusionen är att Ryssland skulle vara på gränsen att kollapsa. Landet som kallats ett "Zaire med permafrost" har tagit sig tillbaka även om återkomsten har sina begränsningar. Speciellt allvarligt anses att där inte finns vad som kallas "the Rule of Law"--även om Medvedev är doktorerad i juridik. Frågan är vilket folkligt stöd en akademiker kan tänkas få? Det blir väl kanske ingen större skillnad. Medvedev kan visserligen avskeda Putin nu men detta måste gå genom Duman där Putin är chef för största partiet.

Den fjärde illusionen är att USA (och Europa) skulle kunna fundamentalt förändra Euroasien till en liten kostnad. Tanken var väl att omgärda Ryssland med demokratiska stater och på så sätt skapa influens. Washington saknar för närvarande tillräcklig tyngd för att få igenom sina policypreferenser.

Att USAs version av ett "selektivt partnerskap" skulle vara viabelt som en policymöjlighet är också en illusion. Det finns inget gemensamt intresse på en serie av kritiska utrikespolitiska frågor för att göra ett sådant partnerskap möjligt anser Gvosdev.

Gvosdev föreslår som slutkommentar att USA skall förhandla en serie quid pro quos, i.e., något för något avtal, med Ryssland som den billigaste vägen framåt vilket dock skulle innebära att man får begränsa sina krav på landet. Om detta innebär t.ex. att man släpper Georgien var inte sagt.

Sett från USA varierar uppfattningen om relationen USA-Ryssland en hel del. Bush menar att Ryssland är en bra och solid partner medan Obama varken tycker de är partner eller fiende just nu. Joseph Biden i den inflytelserika the Senates Foreign Relations Committee anser däremot att Ryssland är ett av de tre största hoten mot USA just nu.

Jag skulle vilja föra fram det ovanstående som ett argument för vikten av ett starkt engagemang trans-Atlantiskt mellan USA och EU. Rysslands politik har klart visats vara av karaktären härska genom att söndra vad avser interaktionen med Europa och på den senaste tiden har också en splittring av NATO staterna åstadkommits i Ukraina- och Georgien-frågorna.