20080513

Varför finns det ingen Palestinsk stat, ens efter 60 år?

Jag tänkte försöka utreda för mig själv varför det inte finns en Palestinsk stat sida vid sida med Israel. Jag är imponerad av Israels framsteg de senaste 60 åren men varför har inte Palestinierna lyckats på samma sätt? Ingen har ställt den frågan i alla artiklar jag läst om 60års firandet.

Jag läste Ulf Bjerelds inlägg, Svensk Palestinaopposition, då och nu, som poängterar att man numera är mer positiv gentemeot Palestinierna än vad man tidigare har varit...i Sverige.

David Frum på American Enterprise Institute påpekar i artikeln, America's Ally in the Middle East, att den Amerikanska opinionen för Israel över åren har stärkts till skillnad från den Svenska. Amerikanarna gillar kompetens och professionalism och ogillar terrorism.

Ulf Bjereld säger att omvärlden måste engagera sig för att en stat skall kunna upprättas men måste inte Palestinierna i så fall bete sig som en del av den västerländska civilisationen för att kunna få stöd till att upprätta sin stat? De måste ju arbeta upp sig själva.

Det verkar som om man har kommit fram till en tvåstatslösning men hur i hela världen skall Palestinerna trolla fram en stat? Hamas och Hisbollah är ju terrororganisationer. Jag har hört att de andra Arabländerna med undantag för Jordanien inte har hjälpt till. Men hur går det för Jordanien jämfört med Israel?

En annan fråga är vilken signifikans skillnaden i Sveriges och USAs perception av Israel har för den framtida relationen mellan länderna? Än mer intressant är kanske hur detta inverkar på Sveriges roll i EU? De större nationerna i Europa har alla klart vänt sin utrikespolitik i linje med USAs.

2 kommentarer:

Kaffepaus sa...

Helt korrekt iaktagelse.

Om palestinierna skall kunna bygga en egen stat så måste de också först önska och vilja ha en egen stat.

Idag vill de inte det. De vill ha En stat, där Israel inte är deras granne. Därför är det krig de fortfarande vill ha och också kommer att få.

Idag är palestinierna fullt upptagna med att hata judar och Israel för att hinna med att ägna sig åt någon form av seriös statsbildning eller arbete för en långvarig fred med Israel. Tiden mellan hatutbrotten ägnar de mest åt att bekämpa varandra.

Vill man bygga en civilisation måste man också se till att börja civiliseras, så att säga.

Jan Thurin sa...

Att reformera Västbanken till en stat verkar ju vara svårt. Vad tror du om att fokusera på Jordanien i stället? Hälften, c:a 2m Palestinier, bor ju där i det nordvästra hörnet av landet. Detta är en tredjedel av landets befolkning.

Jordanien är tydligen ganska beroende på hjälp, IMF och andra Gulfländer, men här finns det ju åtminstone en stat som man kan börja arbeta med. Den har $4,700 per capita i GDP vilket är mindre än en femtedel av Israels $28,000.

Den enda som jag hört tala om denna väg var David Barenboim i en artikel i International Herald Tribune igår. Han är dock musiker och jag har som sagt inte hört några politiker föreslå Jordanienvägen. Det kanske finns en orsak?

Det inressanta med detta förslag är kanske att man lätt förstår hur långsiktigt ett sådant relativt sett lätt problem är.