En regnig och blåsig dag som denna kan det vara opportunt med lite optimism från Bronwen Maddoxs bok In Defense of America som visserligen slutar sin berättelse 2008 innan Georgienkrisen men med kommentarer om finanskrisen--den har ju hållit på ett tag.
Maddox skriver i det sista och sammanfattande kapitlet:
"The defense of America I have laid out is an argument for optimism. Relentless news reports of bombs, wars, and fear of recession make it easy to overlook how much has changed for the better in the past two decades, and how much of that is underpinned by American actions. The oddity of the attacks on America is that they portray us as living in the worst of times, and yet they are made at a time when much is going well--and America deserves considerable credit for that."
Det enklaste sättet att vara tacksam är att tänka på vad EUs informationssajt informerar om. De säger att tack vare EU så har det inte varit krig mellan medlemsstaterna på 60 år. Jag har tidigare påpekat att USA via NATO också faktiskt har varit av avgörande betydelse och att stora delar av Europa nu är en del av den fria Västvärlden på grund av Amerikas närvaro.
USAs stöd till Europa och Japan efter andra världskriget och de principer som användes måste betraktas som enastående. Inför den första debatten mellan de båda presidentkandidaterna i USA härom dagen sade diskussionsledaren Jim Lehrer att förutsättningen för ett starkt försvar och en progressiv utrikespolitik, vilket var huvudtemat för debatten, var ekonomin enligt President Dwight D Eisenhower. Detta var för att motivera att man började diskutera finanskrisen.
Detta förklarar i viss mån varför man betalar så dyrt för bankirernas tjänster på Wall street. Det kan tyckas vara girighet, och många tycker detta, men å andra sidan genererar aktiviteten vad som krävs för att just vara ledande. Själv tror jag att USA fortfarande är ledande, även om nya aktörer dyker upp på horisonten. Att USA är ledande är något som gör mig trygg.
Att Sverige på grund av sin finanskris i början på 1990talet därefter har manövrerat försiktigt gör mig också trygg. Vad som är en gåta för mig är dock varför förtroendet har försvunnit från marknaden och också för Västvärldens politiker. Jag är ganska övertygad om att vi i framtiden kommer att förstå detta bättre.
20080930
20080928
Multipolaritet här på Jorden?
Det har ju talats en hel del om multipolaritet i den globala maktstrukturen men detta är tydligen inte något som Ryssland ser som ett fait à compli. Följande citat från The Christian Science Monitors artikel 'US, Russia announce breakthrough on new Iran resolution' är illustrativt:
"Still, underlying what may appear to be diplomatic sparring between the US and Russia are deeper differences over how the two powers see global leadership evolving. Behind Rice's caustic remarks on Russian actions is the belief that Russia risks squandering its leadership role with an aggressive approach to its neighbors. Lavrov, on the other hand, says the US and what is called the "West" more broadly are the powers risking isolation if they resist opening up global leadership to a more multipolar world."
Sergej Lavrov tänker troligtvis på de så kallade BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina). Ryssland höll där en dominerande utveckling på sin aktiemarknad men föll på sistone ned till en utvecklingsnivå där de andra länderna befinner sig. Det skall bli intressant att se om detta är en reell korrigering av Rysslands status eller om de kan återta sin ledande position. Annars är de ju i princip ett utvecklingsland? Kina, t.ex., har ju också tagit steget ut i rymden.
När jag talar om isolering så tycker jag det är intressant attt fråga mig vad en nations naturliga vänskapsrelationer är. De relationer som är mest betydelsefulla. Europa är ju Rysslands och USA naturliga relationer och då måste ju Rices bedömning vara den mest relevanta. Om många personers bedömningar av EUs relation med Ryssland är korrekt så är EU geo-ekonomisk på 2000talet medan Ryssland är geo-politisk på 1800talet. Detta måste ju i så fall vara en slags isolering. Jag tycker Ryssland har en unik position. De är inte europeiska, ej heller ett utvecklingsland.
John McCains förslag, "A Concert of Democracies", på hur man skall lösa problemet med ett mer funktionellt globalt ledarskap skiljer sig från vad Lavrov verkar mena. Ryssland ser tydligen inte att USA "släpper" sitt ledarskap eller att Väst gör detta. En av orsakerna till att Ryssland startade Georgienkriget var kanske att demonstrera multipolariteten. Rice berövade dock Medvedev detta argument och nu försöker Lavrov knapra på dessa argument.
Det är ju inte bara Ryssland som nyligen verbalt förespråkar multipolaritet. Tysklands finansminister Peer Steinbrück hävdade ju att USAs dominans på de finansiella marknaderna var slut och att Tyska banker nu skulle få mer makt. Behovet att gå ut i media och hävda sin maktposition är faktiskt lite förvånande. De rika talar sällan om pengar. Jag anar ett förbund mellan Ryssland och Tyskland där de båda makterna anticiperar sina respektive intresseområden?
"Still, underlying what may appear to be diplomatic sparring between the US and Russia are deeper differences over how the two powers see global leadership evolving. Behind Rice's caustic remarks on Russian actions is the belief that Russia risks squandering its leadership role with an aggressive approach to its neighbors. Lavrov, on the other hand, says the US and what is called the "West" more broadly are the powers risking isolation if they resist opening up global leadership to a more multipolar world."
Sergej Lavrov tänker troligtvis på de så kallade BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina). Ryssland höll där en dominerande utveckling på sin aktiemarknad men föll på sistone ned till en utvecklingsnivå där de andra länderna befinner sig. Det skall bli intressant att se om detta är en reell korrigering av Rysslands status eller om de kan återta sin ledande position. Annars är de ju i princip ett utvecklingsland? Kina, t.ex., har ju också tagit steget ut i rymden.
När jag talar om isolering så tycker jag det är intressant attt fråga mig vad en nations naturliga vänskapsrelationer är. De relationer som är mest betydelsefulla. Europa är ju Rysslands och USA naturliga relationer och då måste ju Rices bedömning vara den mest relevanta. Om många personers bedömningar av EUs relation med Ryssland är korrekt så är EU geo-ekonomisk på 2000talet medan Ryssland är geo-politisk på 1800talet. Detta måste ju i så fall vara en slags isolering. Jag tycker Ryssland har en unik position. De är inte europeiska, ej heller ett utvecklingsland.
John McCains förslag, "A Concert of Democracies", på hur man skall lösa problemet med ett mer funktionellt globalt ledarskap skiljer sig från vad Lavrov verkar mena. Ryssland ser tydligen inte att USA "släpper" sitt ledarskap eller att Väst gör detta. En av orsakerna till att Ryssland startade Georgienkriget var kanske att demonstrera multipolariteten. Rice berövade dock Medvedev detta argument och nu försöker Lavrov knapra på dessa argument.
Det är ju inte bara Ryssland som nyligen verbalt förespråkar multipolaritet. Tysklands finansminister Peer Steinbrück hävdade ju att USAs dominans på de finansiella marknaderna var slut och att Tyska banker nu skulle få mer makt. Behovet att gå ut i media och hävda sin maktposition är faktiskt lite förvånande. De rika talar sällan om pengar. Jag anar ett förbund mellan Ryssland och Tyskland där de båda makterna anticiperar sina respektive intresseområden?
20080927
McCain vinner den första TV debatten på poäng
Såg TV debatten mellan John McCain och Barack Obama på TV i morse. Den var ganska jämn och ingen av talarna lyckades få in någon knock-out.
Vad som var slående var att både McCain och Obama var till synes mer hökar än Bushadministrationen på Afghanistan och Irak. Även på Iran.
En viktig skillnad, fundamental sådan, var att Obama till skillnad från McCain inte verkar ha en känsla för att folk dör i ett krig och att detta måste framkomma när man diskuterar problemet framför det amerikanska folket. Han talar mer inför världen i övrigt.
Faktum kvarstår att 4000 amerikaner har omkommit och 30000 har skadats i Irak. McCain förmedlar empati inför deras familjer samt en beslutsamhet för att det är meningsfullt att kriga för de amerikanska idealen och värderingarna. Detta är presidentiellt i USA.
Vinner Obama kan detta betyda en stor förändring av USAs relation till resten av världen. Kagans Dangerous Nation kan komma att försvinna och detta skulle kunna betyda att vi får se fler Saddam Husseins globalt framledes. Kanske med kärnvapen.
Varken McCain eller Obama tog upp att fler Irakier har omkommit, främst som ett resultat av strider mellan rivaliserande Sunniter och Shiiter. De är naturligtvis medvetna om dessa förluster men anser inte att de hör till en presidentvalskampanj i USA.
Vad som var slående var att både McCain och Obama var till synes mer hökar än Bushadministrationen på Afghanistan och Irak. Även på Iran.
En viktig skillnad, fundamental sådan, var att Obama till skillnad från McCain inte verkar ha en känsla för att folk dör i ett krig och att detta måste framkomma när man diskuterar problemet framför det amerikanska folket. Han talar mer inför världen i övrigt.
Faktum kvarstår att 4000 amerikaner har omkommit och 30000 har skadats i Irak. McCain förmedlar empati inför deras familjer samt en beslutsamhet för att det är meningsfullt att kriga för de amerikanska idealen och värderingarna. Detta är presidentiellt i USA.
Vinner Obama kan detta betyda en stor förändring av USAs relation till resten av världen. Kagans Dangerous Nation kan komma att försvinna och detta skulle kunna betyda att vi får se fler Saddam Husseins globalt framledes. Kanske med kärnvapen.
Varken McCain eller Obama tog upp att fler Irakier har omkommit, främst som ett resultat av strider mellan rivaliserande Sunniter och Shiiter. De är naturligtvis medvetna om dessa förluster men anser inte att de hör till en presidentvalskampanj i USA.
20080924
Polen seglar mellan Scylla och Charybdis
Radoslaw Sikorski, den Polske utrikesministern, säger att Polens situation belyser problemet med att sätta upp rätt attityd för att konfrontera problemet med Ryssland. De senaste 200 åren har Polen haft främmande makt på sitt territorium 80% av tiden. Man har inte varit fri länge och man tar inte friheten för givet. Sikorski säger att ryssarna hotar dem ungefär en gång i månaden med sina kärnvapen.
Detta skall jämföras med situationen i Sverige där vi har varit fria från invasioner i 200 år. Det är nog svårt att sätta sig in i Polackernas situation men med tanke på hur vi själva såg på invasionen i Georgien så förstår vi att Polackerna känner sig än mer hotade.
Sikorski menar dock att de ser Ryssland som en av de viktiga länderna likt Indien eller Kina och att man bör betona de som EU står för, dess värden, i interaktionen. Han lutar sig lite mot EU även om jag anar en viss realism när jag läser artikeln om honom på iht.com. Där står han ensam mot ryssarna. Han har dock varit bland de mer konfrontativa i diskussionerna efter Georgien kriget tillsammans med Sverige, Storbritannien och de Baltiska staterna. Detta trots energi beroende. Sikorski är också för att Ukraina och Georgien skall bli medlemmar i NATO och EU.
Detta betyder i princip att Polen, trots orosmolnen från Georgienkrisen, är kvar den Europeiska tolkningen av rådande geopolitik snarare än att de befinner sig i Robert Kagans "Return of History". Kanske är detta Sikorskis linje för att det ger honom en maximal förhandlingsbarhet med Kreml. Att fortsätta betrakta Ryssland som ett land som vill integrera sig med EU och som inte är fundamentalt annorlunda och våldsbenäget. Medvedev säger ju detta men agerar tyvärr annorlunda. Det ger honom också en behagligare relation med kollegan Frank-Walter Steinmeier i Tyskland.
Kagan hävdar ju att Putin är ute efter en "mur" runt sin gräns. Vad detta nu innebär i hans ögon? Man förstår då att Sikorski är intresserad av att Vitryssland och Ukraina blir EU medlemmar eftersom detta skulle förpassa Polen närmare EUs centrum. Frågan är hur mycket önsketänkande Sikorskis position är i artikeln för närvarande? Själv är jag inte lika optimistisk på kort sikt även om jag också ser positivt på att Ukraina skulle bli en EU medlem tillsammans med Georgien. Inte minst för Ukrainas och Georgiens folk eftersom de släpar efter ekonomiskt och de EU-anslutna forna Sovjetstaterna alla har en högre GDP/capita än Ryssland.
Polens ekonomi har därför presterat bättre resultat, $16300, än Rysslands, $14700, sedan 1989 och detta utan naturliga råvaror (CIA World Factbook). Tyvärr kan ju detta fenomen vara orsaken till Putins "mur" begrepp. Bushs "lasso" runt Rysslands gräns med demokratiska stater har ju blivit en vagel i ögat på Ryssland. Förhoppningsvis har omvärldens reaktion på Georgienkrisen förändrat Rysslands behov av en medeltida skyddsvall.
Detta skall jämföras med situationen i Sverige där vi har varit fria från invasioner i 200 år. Det är nog svårt att sätta sig in i Polackernas situation men med tanke på hur vi själva såg på invasionen i Georgien så förstår vi att Polackerna känner sig än mer hotade.
Sikorski menar dock att de ser Ryssland som en av de viktiga länderna likt Indien eller Kina och att man bör betona de som EU står för, dess värden, i interaktionen. Han lutar sig lite mot EU även om jag anar en viss realism när jag läser artikeln om honom på iht.com. Där står han ensam mot ryssarna. Han har dock varit bland de mer konfrontativa i diskussionerna efter Georgien kriget tillsammans med Sverige, Storbritannien och de Baltiska staterna. Detta trots energi beroende. Sikorski är också för att Ukraina och Georgien skall bli medlemmar i NATO och EU.
Detta betyder i princip att Polen, trots orosmolnen från Georgienkrisen, är kvar den Europeiska tolkningen av rådande geopolitik snarare än att de befinner sig i Robert Kagans "Return of History". Kanske är detta Sikorskis linje för att det ger honom en maximal förhandlingsbarhet med Kreml. Att fortsätta betrakta Ryssland som ett land som vill integrera sig med EU och som inte är fundamentalt annorlunda och våldsbenäget. Medvedev säger ju detta men agerar tyvärr annorlunda. Det ger honom också en behagligare relation med kollegan Frank-Walter Steinmeier i Tyskland.
Kagan hävdar ju att Putin är ute efter en "mur" runt sin gräns. Vad detta nu innebär i hans ögon? Man förstår då att Sikorski är intresserad av att Vitryssland och Ukraina blir EU medlemmar eftersom detta skulle förpassa Polen närmare EUs centrum. Frågan är hur mycket önsketänkande Sikorskis position är i artikeln för närvarande? Själv är jag inte lika optimistisk på kort sikt även om jag också ser positivt på att Ukraina skulle bli en EU medlem tillsammans med Georgien. Inte minst för Ukrainas och Georgiens folk eftersom de släpar efter ekonomiskt och de EU-anslutna forna Sovjetstaterna alla har en högre GDP/capita än Ryssland.
Polens ekonomi har därför presterat bättre resultat, $16300, än Rysslands, $14700, sedan 1989 och detta utan naturliga råvaror (CIA World Factbook). Tyvärr kan ju detta fenomen vara orsaken till Putins "mur" begrepp. Bushs "lasso" runt Rysslands gräns med demokratiska stater har ju blivit en vagel i ögat på Ryssland. Förhoppningsvis har omvärldens reaktion på Georgienkrisen förändrat Rysslands behov av en medeltida skyddsvall.
20080922
Vem destabiliserar EU--Ryssland eller USA?
En artikel i Spiegel ONLINE International tar upp problemet med att bli för beroende av rysk olja och gas. Det handlar om vad USA tycker om Gazproms Nord Stream pipeline i Östersjön. Den som den förre tyske kanslern Gerhard Schröder är involverad i.
Författarna av artikeln diskuterar en artikel i SvD av Michael Wood, den Amerikanska ambassadören till Sverige, som varnar för den Tysk-Ryska karaktären på Nord Stream projektet och för att bli för beroende av Ryssland. USA har ju som NATO-ansvarig ett intresse av Europas beskydd i det att man inte behöver oroa sig för vad Ryssland vill på grund av ett beroende.
Socialdemokraten Martin Schultz, ledaren för den socialdemokratiska parlamentariska gruppen i EU tolkar detta som att USA vill destabilisera EU. Själv tycker jag det verkar som om Tyskland försöker destabilisera EU genom att göra sig väldigt beroende av Ryssland samtidigt som de vet att Ryssland använt gas och olje leveranser som vapen, något som Condoleezza Rice nyligen påpekade.
Michael Wood menade i sin artikel i SvD att Sverige som är ett relativt energioberoende land, med vattenkraft och kärnkraft som huvudkällor, skulle kunna föregå med gott exempel i EU och tala mot skapandet av ett energiberoende som är för ensidigt från den riskfyllda källan Ryssland. Detta är ju rimligt för ett EU land som Sverige med tanke på EUs säkerhet. Woods artikel har irriterat tyska diplomater vilket är underligt eftersom tyska diplomater borde vara intresserade av EU säkerhet de också.
De höga besöken av Angela Merkel och Frank-Walter Steinmeier till Sverige nyligen gällde enligt artikeln diskussioner om vad Sverige får göra rörande Nord Stream pipelinen som anses vara ett projekt för Europa. Tyskland och Italien var ju de mest ryskvänliga under Georgienkrisen. Kanske just beroende på sitt beroende av Ryssland av energi.
Författarna av artikeln diskuterar en artikel i SvD av Michael Wood, den Amerikanska ambassadören till Sverige, som varnar för den Tysk-Ryska karaktären på Nord Stream projektet och för att bli för beroende av Ryssland. USA har ju som NATO-ansvarig ett intresse av Europas beskydd i det att man inte behöver oroa sig för vad Ryssland vill på grund av ett beroende.
Socialdemokraten Martin Schultz, ledaren för den socialdemokratiska parlamentariska gruppen i EU tolkar detta som att USA vill destabilisera EU. Själv tycker jag det verkar som om Tyskland försöker destabilisera EU genom att göra sig väldigt beroende av Ryssland samtidigt som de vet att Ryssland använt gas och olje leveranser som vapen, något som Condoleezza Rice nyligen påpekade.
Michael Wood menade i sin artikel i SvD att Sverige som är ett relativt energioberoende land, med vattenkraft och kärnkraft som huvudkällor, skulle kunna föregå med gott exempel i EU och tala mot skapandet av ett energiberoende som är för ensidigt från den riskfyllda källan Ryssland. Detta är ju rimligt för ett EU land som Sverige med tanke på EUs säkerhet. Woods artikel har irriterat tyska diplomater vilket är underligt eftersom tyska diplomater borde vara intresserade av EU säkerhet de också.
De höga besöken av Angela Merkel och Frank-Walter Steinmeier till Sverige nyligen gällde enligt artikeln diskussioner om vad Sverige får göra rörande Nord Stream pipelinen som anses vara ett projekt för Europa. Tyskland och Italien var ju de mest ryskvänliga under Georgienkrisen. Kanske just beroende på sitt beroende av Ryssland av energi.
20080919
Till försvar av Amerikas värden
Kanske är det hennes avskedstal till världen som Utrikesminister? Condoleezza Rice beskrev nyligen USAs relation till Ryssland i ett tal på The German Marshall Fund. Min spontana reaktion är att det är väldigt synd att Rice skall lämna politiken. Hon är unik i sin överblick av den nu mycket komplexa världssituationen.
I tisdags diskuterade jag Bronwen Maddoxs bok In Defense of America i min blogg. Jag rekommenderade denna läsning, trots att den är negativ mot Irakkriget, därför att ur svensk synvinkel ger Maddox en förhandlingsposition till ett balanserat synsätt mot USA som jag inbillar mig många svenskar, tom socialdemokrater, skulle kunna anamma. Det är mycket svårt att försvara USA i Sverige på grund av den negativitet som finns mot Irakkriget. Condoleezza Rice ger dock en förklaring till hur man kan göra en bedömning utefter hur Saddam Hussein var som ledare och motivera kostnader i liv som ett frihetskrig från den situation som han hade försatt Irakierna i.
Efter talet får Rice en fråga där vederbörande undrar om inte invasionen i Irak kan användas i Ryssland som motivation för dess invasion av Georgien. Hon svarar så här:
"As to Iraq, I think we have to be very clear here. Saddam Hussein was an international outlaw by numerous, numerous, numerous Security Council resolutions which Russia itself had voted for, including the last resolution, 1441, which called for consequences should the Iraqis not carry through on the demands of that resolution. This was a state that had attacked its neighbors, used weapons of mass destruction both against its own people and against its neighbors. It was a state that had started two major wars and that frankly was an outlaw state. And it was a brutal state to its own people. What the United States and the coalition of states that liberated Iraq did was to give the Iraqi people an opportunity to build a new and decent kind of society.
Now to be sure, it has been harder than any of us might have dreamed. But if you look at where Iraq is today, reemerging as a strong Arab state in the center of the Middle East, but a multiethnic, democratic state with a functioning parliament, with a functioning government whose neighbors are recognizing that and going back in important numbers from places like UAE and Bahrain and Jordan to reestablish embassies there, if you look at an Iraq that will not seek weapons of mass destruction like the Saddam Hussein regime, that will live in peace and security with its neighbors and that will give its own people a chance for democratic governance, I don’t think that that bears any resemblance to invading a small democratic neighbor whose only crime, apparently, was that it wished to be a part of the emerging transatlantic world."
I tisdags diskuterade jag Bronwen Maddoxs bok In Defense of America i min blogg. Jag rekommenderade denna läsning, trots att den är negativ mot Irakkriget, därför att ur svensk synvinkel ger Maddox en förhandlingsposition till ett balanserat synsätt mot USA som jag inbillar mig många svenskar, tom socialdemokrater, skulle kunna anamma. Det är mycket svårt att försvara USA i Sverige på grund av den negativitet som finns mot Irakkriget. Condoleezza Rice ger dock en förklaring till hur man kan göra en bedömning utefter hur Saddam Hussein var som ledare och motivera kostnader i liv som ett frihetskrig från den situation som han hade försatt Irakierna i.
Efter talet får Rice en fråga där vederbörande undrar om inte invasionen i Irak kan användas i Ryssland som motivation för dess invasion av Georgien. Hon svarar så här:
"As to Iraq, I think we have to be very clear here. Saddam Hussein was an international outlaw by numerous, numerous, numerous Security Council resolutions which Russia itself had voted for, including the last resolution, 1441, which called for consequences should the Iraqis not carry through on the demands of that resolution. This was a state that had attacked its neighbors, used weapons of mass destruction both against its own people and against its neighbors. It was a state that had started two major wars and that frankly was an outlaw state. And it was a brutal state to its own people. What the United States and the coalition of states that liberated Iraq did was to give the Iraqi people an opportunity to build a new and decent kind of society.
Now to be sure, it has been harder than any of us might have dreamed. But if you look at where Iraq is today, reemerging as a strong Arab state in the center of the Middle East, but a multiethnic, democratic state with a functioning parliament, with a functioning government whose neighbors are recognizing that and going back in important numbers from places like UAE and Bahrain and Jordan to reestablish embassies there, if you look at an Iraq that will not seek weapons of mass destruction like the Saddam Hussein regime, that will live in peace and security with its neighbors and that will give its own people a chance for democratic governance, I don’t think that that bears any resemblance to invading a small democratic neighbor whose only crime, apparently, was that it wished to be a part of the emerging transatlantic world."
20080918
Den Amerikanska Författningen
Hittade ett intressant problem på iht.com i en artikel som heter US Supreme Court's Global Influence is Waning. Man påpekar:
"But many judges and legal scholars in this country say that consideration of foreign legal precedents in American judicial decisions is illegitimate, and that there can be no transnational dialogue about the meaning of the United States Constitution."
Det är ju intressant att dessa personer inte tycker att Författningen är möjlig att förbättra utifrån. Socialpsykologins mål via den politiska vetenskapen är ju att någon gång i framtiden konstruera den biologiska Författningen. Den som är rätt för alla människor. Ståndpunkten är med andra ord väldigt Nurture i Nature and/or Nurture problematiken.
Men hur gör man i EU när varje stat skall ha sin egen lag om ovanstående är korrekt? Det är väl också så att den Amerikanska exceptionalismen blir mindre och mindre uppenbar. Själv har jag nog tänkt mig exceptionalismen som kunskapsbaserad snarare än moralbaserad eller lagbaserad.
Madeleine Albrights tes går ju att motivera med ett kunskapsargument:
“If we have to use force, it is because we are America. We are the indispensable nation. We stand tall. We see further into the future".
En annan orsak till ett minskat intresse världen över för andra länders lagar är väl kanske ett minskat intresse för lagar i allmänhet och ett ökat intresse för mer lokala regler. En i min mening farlig utveckling.
"But many judges and legal scholars in this country say that consideration of foreign legal precedents in American judicial decisions is illegitimate, and that there can be no transnational dialogue about the meaning of the United States Constitution."
Det är ju intressant att dessa personer inte tycker att Författningen är möjlig att förbättra utifrån. Socialpsykologins mål via den politiska vetenskapen är ju att någon gång i framtiden konstruera den biologiska Författningen. Den som är rätt för alla människor. Ståndpunkten är med andra ord väldigt Nurture i Nature and/or Nurture problematiken.
Men hur gör man i EU när varje stat skall ha sin egen lag om ovanstående är korrekt? Det är väl också så att den Amerikanska exceptionalismen blir mindre och mindre uppenbar. Själv har jag nog tänkt mig exceptionalismen som kunskapsbaserad snarare än moralbaserad eller lagbaserad.
Madeleine Albrights tes går ju att motivera med ett kunskapsargument:
“If we have to use force, it is because we are America. We are the indispensable nation. We stand tall. We see further into the future".
En annan orsak till ett minskat intresse världen över för andra länders lagar är väl kanske ett minskat intresse för lagar i allmänhet och ett ökat intresse för mer lokala regler. En i min mening farlig utveckling.
Ryska aktiemarknaden i värre kris än den i Väst
Georgienkrisen och Wall Street krisen har tydligen förvärrat situationen på de ryska RTS och Micex börserna sedan måndag då de föll med 11% respektive 17%.
Detta innebär att RTS fallit med 57% sedan det högsta värdet erhölls i maj 2008. Siffrorna som anges i litteraturen skiljer sig något en artikel i BusinessWeek hävdar att RTS är ner 64% sedan början på juli 2008, vilket inte logiskt kan stämma. Börsen är stängd idag för räddningsoperationer och stängdes igår alldeles efter den öppnat med förluster på c:a 6%. Den beräknas öppnas i morgon.
I vilket fall har marknaden förlorat något i stil med 750 miljarder dollar en summa som är större än Rysslands valutareserv på c:a 580 miljarder dollar. En katastrof om läget inte stabiliseras. Svenskarna är drabbade eftersom Rysslandsfonder har tappat halva värdet. Ryska företag verkar dock fortfarande vara lönsamma så krisen kanske vänder men Rysslands finansmarknads Akilleshäl för tillväxt är att det inte finns tillräckligt med utländska investerare något som kraftigt försämrats efter Georgien krisen. Ryska företag har också svårt att få access till internationella kapitalmarknader. En annan negativ faktor för Ryssland är att priset på råolja gått ner till $95 från sitt max i juli på $145.
Nedgången på börsen är den värsta sedan kraschen 1998 då det inte fanns någon valutareserv. Kostnaden av det första kriget i Tjetjenien var en av de bidragande orsakerna till kraschen. En annan orsak var att Ryssland är en exportnation för naturliga råvaror med hög känslighet för variationer på den internationella marknades råvarupriser. Reformer för att minska denna exposition har inte genomförts tillräckligt. En ledare i Wall Street Journal avslutar med:
"Perhaps the Russian people, who give their leaders high marks in opinion polls, will begin to see the economic toll from Putinism and question whether their country is well-served by this leadership"
Detta innebär att RTS fallit med 57% sedan det högsta värdet erhölls i maj 2008. Siffrorna som anges i litteraturen skiljer sig något en artikel i BusinessWeek hävdar att RTS är ner 64% sedan början på juli 2008, vilket inte logiskt kan stämma. Börsen är stängd idag för räddningsoperationer och stängdes igår alldeles efter den öppnat med förluster på c:a 6%. Den beräknas öppnas i morgon.
I vilket fall har marknaden förlorat något i stil med 750 miljarder dollar en summa som är större än Rysslands valutareserv på c:a 580 miljarder dollar. En katastrof om läget inte stabiliseras. Svenskarna är drabbade eftersom Rysslandsfonder har tappat halva värdet. Ryska företag verkar dock fortfarande vara lönsamma så krisen kanske vänder men Rysslands finansmarknads Akilleshäl för tillväxt är att det inte finns tillräckligt med utländska investerare något som kraftigt försämrats efter Georgien krisen. Ryska företag har också svårt att få access till internationella kapitalmarknader. En annan negativ faktor för Ryssland är att priset på råolja gått ner till $95 från sitt max i juli på $145.
Nedgången på börsen är den värsta sedan kraschen 1998 då det inte fanns någon valutareserv. Kostnaden av det första kriget i Tjetjenien var en av de bidragande orsakerna till kraschen. En annan orsak var att Ryssland är en exportnation för naturliga råvaror med hög känslighet för variationer på den internationella marknades råvarupriser. Reformer för att minska denna exposition har inte genomförts tillräckligt. En ledare i Wall Street Journal avslutar med:
"Perhaps the Russian people, who give their leaders high marks in opinion polls, will begin to see the economic toll from Putinism and question whether their country is well-served by this leadership"
20080916
In Defense of America
Läste en bra bok igår av Bronwen Maddox, personen som leder utlandsavdelningen på timesonline.co.uk. Den heter In Defense of America och tar upp problemen med den trans-Atlantiska relationen. Ms Maddox är född i USA och har utbildats både i USA och Storbritannien.
En viktig anledning till att försvara USA är att det gått för mycket troll i president Bushs påstådda inkompetens. Hon påpekar som även Robert Kagan gör att Bush administrationens agerande väl överensstämmer med tidigare amerikansk policy, så man bör inte vänta sig särskilt stora förändringar med de nya presidentkandidaterna, även om "förändring" är ett av huvudtemata i presidentvalet.
I första kapitlet gör Ms Maddox fyra viktiga observationer:
Hon hävdar att folk "feel released from depending on its [USAs] protection against the Soviet giant and so now feel freer to criticize it". Detta var innan Georgien krisen men har nog fortfarande aktualitet.
Folk klagar genom att "take the best of the United States for granted while exaggerating the worst, and ignore the compexity forces on America by its size and its constitution".
"They blithely dismiss the implications of a world they say they would prefer, with America in retreat".
"fight off the influence of a supposed imperial power when the harder task is to persuade it to stay engaged".
Den sista punkten har nog folk i Europa anledning att ta på allvar. Jag hör allt oftare kommentarer i riktningen att Europa kommer att få agera mer självständigt. Hur detta kommer att gå beror till stor del på Ryssland och därför ser det inte speciellt lovande ut just nu.
Som oförsvarbart diskuterar Ms Maddox Irakkriget och Guantanamo Bay och dess tortyr. Jag håller med om det senare men inte nödvändigtvis det första.
Den kanske viktigast punkten i listan är att folk tar USA och dess välvillighet och nytta för Europa för givet enligt min mening. Sverige hade ju inte kunnat utvecklas som de gjort utan USA agerande och har definitivt klagat för mycket för vad de har utnyttjat. Vi vet vilka problem Östeuropa har och det kunde ha varit likadant i Sverige.
En viktig anledning till att försvara USA är att det gått för mycket troll i president Bushs påstådda inkompetens. Hon påpekar som även Robert Kagan gör att Bush administrationens agerande väl överensstämmer med tidigare amerikansk policy, så man bör inte vänta sig särskilt stora förändringar med de nya presidentkandidaterna, även om "förändring" är ett av huvudtemata i presidentvalet.
I första kapitlet gör Ms Maddox fyra viktiga observationer:
Hon hävdar att folk "feel released from depending on its [USAs] protection against the Soviet giant and so now feel freer to criticize it". Detta var innan Georgien krisen men har nog fortfarande aktualitet.
Folk klagar genom att "take the best of the United States for granted while exaggerating the worst, and ignore the compexity forces on America by its size and its constitution".
"They blithely dismiss the implications of a world they say they would prefer, with America in retreat".
"fight off the influence of a supposed imperial power when the harder task is to persuade it to stay engaged".
Den sista punkten har nog folk i Europa anledning att ta på allvar. Jag hör allt oftare kommentarer i riktningen att Europa kommer att få agera mer självständigt. Hur detta kommer att gå beror till stor del på Ryssland och därför ser det inte speciellt lovande ut just nu.
Som oförsvarbart diskuterar Ms Maddox Irakkriget och Guantanamo Bay och dess tortyr. Jag håller med om det senare men inte nödvändigtvis det första.
Den kanske viktigast punkten i listan är att folk tar USA och dess välvillighet och nytta för Europa för givet enligt min mening. Sverige hade ju inte kunnat utvecklas som de gjort utan USA agerande och har definitivt klagat för mycket för vad de har utnyttjat. Vi vet vilka problem Östeuropa har och det kunde ha varit likadant i Sverige.
20080914
Individualism v. kollektivism
Det har funnits en debatt om politiken skall styras med extrema ideologier eller om den skall bearbetas centristiskt. David Brooks, en kolumnist på The New York Times, diskuterar idag på iht.com hur han tycker Republikanerna i USA skall förflytta sig mot centrum och frångå Barry Goldwaters republikanism.
Robert Kagan talar också om hur amerikanismen formades under rörelsen västerut i USA i sin bok Dangerous Nation. Men hur individualistisk är denne individ, denne amerikan. Det var kanske inte pälsjägaren utan snarare entreprenören och samhällsbyggaren som avsågs? Här är individen vars frihet skall maximeras kopplad till sitt sociala nätverk. Frihet blir att kunna stimulera och entusiasmera sina medmänniskor. Inte ensam är stark.
Vilden på savannen var ju inte ensam utan förde ett liv i en mindre grupp. Detta räcker för att förklara de exempel som Brooks tar upp som stöd för sitt förslag, om man förmodar att vi evolutionsmässigt befinner oss här eftersom inte så mycket hänt genetiskt sedan dess på grund av den långsamma hastighet med vilken evolutionen skrider fram.
Frågan är vilken grundsamhällstruktur som vetenskapligt sett är den lämpligaste att bygga den mest framgångrika politiken på? Jag tror att det är i den mindre gruppen som människans potential kan extraheras mest effektivt. Väldigt få individer blir populära för massorna. Där verkar finns en servomekanism i Västvärlden och Japan just nu som nedvärderar ledaren för nationen som en ny slags Jantelag--tro inte att du är bättre än någon annan--av resultaten från sonderingarna att döma.
Brooks skriver:
"Recent Republican Party doctrine has emphasized the power of the individual, but underestimates the importance of connections, relationships, institutions and social filaments that organize personal choices and make individuals what they are."
Individen vi talar om är ju snarare ledaren för gruppen. I mitt tycke är denna person viktigare för funktionen än gruppen. Jag föredrar detta synsätt före ett synsätt där gruppfunktionen anses komma från kollektivet.
Jag tror det är viktigt att förflytta sig mot centrum med betydelsen av samhällsfunktionen och reglering men samtidigt inte att nedvärdera individens frihet, att kunna stimulera och leda gruppen.
Robert Kagan talar också om hur amerikanismen formades under rörelsen västerut i USA i sin bok Dangerous Nation. Men hur individualistisk är denne individ, denne amerikan. Det var kanske inte pälsjägaren utan snarare entreprenören och samhällsbyggaren som avsågs? Här är individen vars frihet skall maximeras kopplad till sitt sociala nätverk. Frihet blir att kunna stimulera och entusiasmera sina medmänniskor. Inte ensam är stark.
Vilden på savannen var ju inte ensam utan förde ett liv i en mindre grupp. Detta räcker för att förklara de exempel som Brooks tar upp som stöd för sitt förslag, om man förmodar att vi evolutionsmässigt befinner oss här eftersom inte så mycket hänt genetiskt sedan dess på grund av den långsamma hastighet med vilken evolutionen skrider fram.
Frågan är vilken grundsamhällstruktur som vetenskapligt sett är den lämpligaste att bygga den mest framgångrika politiken på? Jag tror att det är i den mindre gruppen som människans potential kan extraheras mest effektivt. Väldigt få individer blir populära för massorna. Där verkar finns en servomekanism i Västvärlden och Japan just nu som nedvärderar ledaren för nationen som en ny slags Jantelag--tro inte att du är bättre än någon annan--av resultaten från sonderingarna att döma.
Brooks skriver:
"Recent Republican Party doctrine has emphasized the power of the individual, but underestimates the importance of connections, relationships, institutions and social filaments that organize personal choices and make individuals what they are."
Individen vi talar om är ju snarare ledaren för gruppen. I mitt tycke är denna person viktigare för funktionen än gruppen. Jag föredrar detta synsätt före ett synsätt där gruppfunktionen anses komma från kollektivet.
Jag tror det är viktigt att förflytta sig mot centrum med betydelsen av samhällsfunktionen och reglering men samtidigt inte att nedvärdera individens frihet, att kunna stimulera och leda gruppen.
20080912
Dagens citat
State Department, dvs utrikesdepartementet i USA, skriver angående Bolivias och Venezuelas utvisande av de amerikanska ambassadörerna bl.a. det följande:
"As is well known in the region, we continue to focus on our larger positive agenda for the hemisphere, which we call a social justice agenda for the hemisphere. The values that we and our democratic friends favor are carrying the day in the hemisphere. Governments from center-left to center-right are implementing pragmatic policies designed to help their citizens prosper in a globalized economy. These policies are favored by the vast majority of people in the hemisphere. No country has ever improved the well-being of its citizens by antagonizing neighbors and refraining from fruitful integration with the world’s democracies."
"As is well known in the region, we continue to focus on our larger positive agenda for the hemisphere, which we call a social justice agenda for the hemisphere. The values that we and our democratic friends favor are carrying the day in the hemisphere. Governments from center-left to center-right are implementing pragmatic policies designed to help their citizens prosper in a globalized economy. These policies are favored by the vast majority of people in the hemisphere. No country has ever improved the well-being of its citizens by antagonizing neighbors and refraining from fruitful integration with the world’s democracies."
Saakasjvili: Vi kan bevisa att Georgien inte startade kriget
På en hemsida Civil.ge står det att läsa att Georgierna välkomnar transparens i fallet och att man överlämnat bevismaterial till EU för att bevisa sin oskuld.
20080910
Ryssland talar barskt och med knytnäven i luften?
Idag finns det inget att läsa i Europeiska medier om Sergej Lavrovs, Rysslands utrikesministers, kommande möte med Polens dito Radek Sikorski och Premiärminister Donald Tusk. Hittade en artikel i USA Today som tar upp de hot Ryssland förmedlar samtidigt med besöket.
Två citat från Lavrov är betecknande:
"They already promised in words when they unified Germany that not a single NATO soldier would be there. And where are they now?"
"Unfortunately, the Europeans are following voices from outside the continent and are pursuing a policy that is in conflict with European mentality. That's a shame."
En hög rysk militär itererade också hoten om att rikta ICBMs mot de platser som missilskölden skulle placeras på. Jag börjar undra vad det är för godsaker som USA vill placera där eftersom Ryssland är så förtvivlade?
Intressant taktik det där med diplomati till tonerna av muttrande militärer?
Ryssland fortsätter och domdera med hot. Det går bara att förstå detta som att de vill öka sitt inflytande i Europa utan att ha någon annan anledning än ICBMs. Detta sker också dagarna efter att man förhandlat med EU, representerat av Nicolas Sarkozy, José Manuel Barroso och Javier Solana.
Varför så paranoid när man tycks känna till vad Européerna tänker?
Två citat från Lavrov är betecknande:
"They already promised in words when they unified Germany that not a single NATO soldier would be there. And where are they now?"
"Unfortunately, the Europeans are following voices from outside the continent and are pursuing a policy that is in conflict with European mentality. That's a shame."
En hög rysk militär itererade också hoten om att rikta ICBMs mot de platser som missilskölden skulle placeras på. Jag börjar undra vad det är för godsaker som USA vill placera där eftersom Ryssland är så förtvivlade?
Intressant taktik det där med diplomati till tonerna av muttrande militärer?
Ryssland fortsätter och domdera med hot. Det går bara att förstå detta som att de vill öka sitt inflytande i Europa utan att ha någon annan anledning än ICBMs. Detta sker också dagarna efter att man förhandlat med EU, representerat av Nicolas Sarkozy, José Manuel Barroso och Javier Solana.
Varför så paranoid när man tycks känna till vad Européerna tänker?
20080909
En ny politisk äventyrslusta?
Idag informerade man om att det partnerskap som funnits mellan USA och Ryssland nu är historia. Vi har en supermakt och många starka makter--ett slags multipolaritet. Det lät lite som: Now you are on your own, sagt till Europa från USA.
Robert Kagan har skrivit en artikel i det senaste numret av Foreign Affairs där han beskriver händelserna längs den trans-Atlantiska axeln över tiden för George W. Bushs två perioder. Den är synnerligen bra och han skriver för en gångs skull så att Européer inte slutar läsa halvvägs igenom texten.
Slående är hans karakteristik av USAs ledarskap som USA betraktar det och som övriga världen har betraktat det. USA har trott att de ledde världen i ett Krig mot Terrorismen. Europa höll inte med. Själv har jag tidigare förordat ett Amerikanskt ledarskap av en union mellan USA och Europa. Jag har dock lärt mig att Europa är för kluvet i vänster/höger för att detta skall vara möjligt. En ny politisk äventyrslusta har spridit sig där Europas stater vill pröva lyckan individuellt i stället för att samlas under en hatt--i en relativt större säkerhet och med en större potential.
Kagan avslutar sin artikel med det följande, efter att ha antytt att det faktiskt krävs en vilja att försvara dessa värderingar:
"...[B]ut if there is any hope, it lies in a renewed understanding of the importance of values. The United States and other democratic nations share a common aspiration for a liberal international order, built on democratic principles and held together, however imperfectly, by laws and conventions among nations. This order is gradually coming under pressure as the great-power autocracies grow in strength and influence and as the antidemocratic struggle of radical Islamic terrorism persists. If the democracies' need for one another is less obvious than before, the need for these nations, including the United States, to "see further into the future" is all the greater.
Robert Kagan har skrivit en artikel i det senaste numret av Foreign Affairs där han beskriver händelserna längs den trans-Atlantiska axeln över tiden för George W. Bushs två perioder. Den är synnerligen bra och han skriver för en gångs skull så att Européer inte slutar läsa halvvägs igenom texten.
Slående är hans karakteristik av USAs ledarskap som USA betraktar det och som övriga världen har betraktat det. USA har trott att de ledde världen i ett Krig mot Terrorismen. Europa höll inte med. Själv har jag tidigare förordat ett Amerikanskt ledarskap av en union mellan USA och Europa. Jag har dock lärt mig att Europa är för kluvet i vänster/höger för att detta skall vara möjligt. En ny politisk äventyrslusta har spridit sig där Europas stater vill pröva lyckan individuellt i stället för att samlas under en hatt--i en relativt större säkerhet och med en större potential.
Kagan avslutar sin artikel med det följande, efter att ha antytt att det faktiskt krävs en vilja att försvara dessa värderingar:
"...[B]ut if there is any hope, it lies in a renewed understanding of the importance of values. The United States and other democratic nations share a common aspiration for a liberal international order, built on democratic principles and held together, however imperfectly, by laws and conventions among nations. This order is gradually coming under pressure as the great-power autocracies grow in strength and influence and as the antidemocratic struggle of radical Islamic terrorism persists. If the democracies' need for one another is less obvious than before, the need for these nations, including the United States, to "see further into the future" is all the greater.
20080908
Dagens citat
"Does the Russian government really wish to operate in the modern world as an outsider, alienating free countries and trying to rally the world's dictatorships?"
Från artikeln US pulls out of civilian nuclear pact with Russia
Detta verkar vara den nya världsordning som herrarna Putin och Medvedev pratar om.
Från artikeln US pulls out of civilian nuclear pact with Russia
Detta verkar vara den nya världsordning som herrarna Putin och Medvedev pratar om.
2009 års val i Tyskland
Valet 2009 har börjat nu i Tyskland sedan utrikesministern och vicekanslern Frank-Walter Steinmeier valdes till den som skall bli SPDs kanslerkandidat. Detta innebär att den tyska koalitionen under ett år kommer att ledas av de två nästa kandidaterna till kanslerämbetet. Ett tyst slagsmål!? Den goda nyheten är dock att CDU leder över SPD i sonderingarna med c:a 14% (34% mot 20%).
Steinmeier är en centrist vilket en del tycker är farligt för SPD eftersom de förlorar väljare till Vänsterpartiet under Oskar Lafontaine. Tysklands socialdemokrati verkar genomgå samma kris som det svenska partiet med den skillnaden att Mona Sahlins parti (+mp och v), ej hon själv, leder över den borgliga koalitionen. Det är intressant att spekulera över varför den svenska socialdemokratin går så bra, när Mona Sahlin är mindre populär än Fredrik Reinfeldt, och när socialdemokratin i Storbritannien, Frankrike och Tyskland är mindre framgångsrik. Kan det vara en ryssvänlighet i den svenska gråsossevärlden som saknas i övriga Europa?
På FT.com kunde man nyligen läsa att Angela Merkel hade yttrat sig taktiskt mot SPD genom att säga att de verkade allt mer opålitliga, dvs frångår det de sagt sig vilja 2005, och att hon i nästa val kunde tänka sig att närma sig det liberala FDP (Fria Demokratiska Partiet, som tidigare fått mellan 4.7% 0ch 13% av rösterna. 10% år 2005), för en framtida koalition, på grund av den stora ledningen över SPD i sonderingarna.
En artikel i Spiegel ONLINE International verkar antyda att chanserna för en vinst 2009 är störst för en koalition mellan CDU/CSU och FDP, eftersom ingen vill regera med vänstern. Den trans-Atlantiska relationen skulle må bra av denna utgång eftersom Frank-Walter Steinmeier lutar lite väl mycket åt Öst till.
Steinmeier är en centrist vilket en del tycker är farligt för SPD eftersom de förlorar väljare till Vänsterpartiet under Oskar Lafontaine. Tysklands socialdemokrati verkar genomgå samma kris som det svenska partiet med den skillnaden att Mona Sahlins parti (+mp och v), ej hon själv, leder över den borgliga koalitionen. Det är intressant att spekulera över varför den svenska socialdemokratin går så bra, när Mona Sahlin är mindre populär än Fredrik Reinfeldt, och när socialdemokratin i Storbritannien, Frankrike och Tyskland är mindre framgångsrik. Kan det vara en ryssvänlighet i den svenska gråsossevärlden som saknas i övriga Europa?
På FT.com kunde man nyligen läsa att Angela Merkel hade yttrat sig taktiskt mot SPD genom att säga att de verkade allt mer opålitliga, dvs frångår det de sagt sig vilja 2005, och att hon i nästa val kunde tänka sig att närma sig det liberala FDP (Fria Demokratiska Partiet, som tidigare fått mellan 4.7% 0ch 13% av rösterna. 10% år 2005), för en framtida koalition, på grund av den stora ledningen över SPD i sonderingarna.
En artikel i Spiegel ONLINE International verkar antyda att chanserna för en vinst 2009 är störst för en koalition mellan CDU/CSU och FDP, eftersom ingen vill regera med vänstern. Den trans-Atlantiska relationen skulle må bra av denna utgång eftersom Frank-Walter Steinmeier lutar lite väl mycket åt Öst till.
20080907
Risk för plötslig 0% tillväxt för Ryssland enligt Anders Åslund?
Rysslands inträde bland de så kallade "rogue states" den 8 augusti i år har lett till att dess ekonomiska möjligheter minskat betydligt.
Rolf Hansson skriver en artikel idag i Dagens Industri som tyvärr inte kan länkas men jag fann originalartikeln av Anders Åslund på The Peterson Institute.
Åslund listar 10 punkter med negativa och potentiella indikatorer för att Rysslands ekonomiska tillväxt kan komma att stoppas upp betydligt. Han föreslår plötslig nolltillväxt.
Enligt Leon Aron på The American Enterprise Institute och Anders Åslund är den 7% tillväxtökningen det enda Putin åstadkommit och hans popularitet vilar på denna parameter. Åslund påpekar att tillväxten hade börjat innan han tillträdde.
Med andra ord finns det risk för en destabilisering av landet i den närmaste framtiden. Det är fara värt att Putin känner till detta och kanske därför har skaffat sig en syndabock på presidentposten samtidigt som han försöker skapa nationalistiska sentiment med Georgienkriget för att i stället agera med "politisk äventyrslystnad".
Själv känner jag inte till hur allmän denna bedömning är men det är möjligt för en lekman att få uppfattningen att Putin inte är nöjd med sin position mellan Kina i Öst och Europa i Väst. För att inte nämna USA. Han kan inte imponera i någon riktning och verkar ej nöjd med att bara ordna till det med funktionen i landet. En psykologisk malignifiering är inte otänkbar?
Rolf Hansson skriver en artikel idag i Dagens Industri som tyvärr inte kan länkas men jag fann originalartikeln av Anders Åslund på The Peterson Institute.
Åslund listar 10 punkter med negativa och potentiella indikatorer för att Rysslands ekonomiska tillväxt kan komma att stoppas upp betydligt. Han föreslår plötslig nolltillväxt.
Enligt Leon Aron på The American Enterprise Institute och Anders Åslund är den 7% tillväxtökningen det enda Putin åstadkommit och hans popularitet vilar på denna parameter. Åslund påpekar att tillväxten hade börjat innan han tillträdde.
Med andra ord finns det risk för en destabilisering av landet i den närmaste framtiden. Det är fara värt att Putin känner till detta och kanske därför har skaffat sig en syndabock på presidentposten samtidigt som han försöker skapa nationalistiska sentiment med Georgienkriget för att i stället agera med "politisk äventyrslystnad".
Själv känner jag inte till hur allmän denna bedömning är men det är möjligt för en lekman att få uppfattningen att Putin inte är nöjd med sin position mellan Kina i Öst och Europa i Väst. För att inte nämna USA. Han kan inte imponera i någon riktning och verkar ej nöjd med att bara ordna till det med funktionen i landet. En psykologisk malignifiering är inte otänkbar?
20080906
Cheneys och Kouchners ställningstagande på Georgienkrisen inför Sarkozys möte med Medvedev på måndag
President Nicolas Sarkozy skall möta Dimitrij Medvedev i Moskva på måndag för att igen hävda att Ryssland skall gå tillbaka till den linje de befann sig den 7:e augusti 2008. Vicepresident Cheney var idag i Italien efter sin tripp till Azerbajdzjan, Georgien och Ukraina. Frankrikes utrikesminister Bernard Kouchner var med sina 26 kollegor i Avignon.
Där finns en distinkt skillnad mellan de slutsatser om läget efter Georigenkrisen som Cheney drar och de som Kouchner anför. Cheney sa:
"Ryssland har betett sig ociviliserat och detta är helt oacceptabelt"
"Brutalitet mot en granne är bara det sista i en serie besvärliga och icke hjälpsamma åtaganden av de ryska myndigheterna"
Han sa vidare att Ryssland var "mer och mer antagonistisk" i Europa och att de har skadat sin internationella ställning genom att utnyttja energi som "ett verktyg av makt och manipulation"
"Ryssland måste relatera sig till världen som en modern och ansvarsfull makt"
Cheney menar att Ryssland inte har givit någon relevant anledning för anfallet, något som de heller inte skulle kunna. I Moskva har Medvedev anfört orsaken: att nu vet världen att "Ryssland är en makt att räkna med".
Kouchner är betydligt mildare i sitt EU anförande:
"Ryssland måste förbli en partner, de är vår granne, det är ett stort land och det är inte bra att gå tillbaka till en situation med ett Kallt Krig, det skulle vara ett stort misstag"
Jag lutar själv lite åt Cheneys bedömning. Ryssland har hållit på att hota om att stänga av gasleveranser vilket borde föranleda att man söker mer pålitliga partners för energi leverans. Det är bara en naturlig reaktion av marknaden på en ökad "country risk".
Källa: Cheney: Russia's actions an affront
Där finns en distinkt skillnad mellan de slutsatser om läget efter Georigenkrisen som Cheney drar och de som Kouchner anför. Cheney sa:
"Ryssland har betett sig ociviliserat och detta är helt oacceptabelt"
"Brutalitet mot en granne är bara det sista i en serie besvärliga och icke hjälpsamma åtaganden av de ryska myndigheterna"
Han sa vidare att Ryssland var "mer och mer antagonistisk" i Europa och att de har skadat sin internationella ställning genom att utnyttja energi som "ett verktyg av makt och manipulation"
"Ryssland måste relatera sig till världen som en modern och ansvarsfull makt"
Cheney menar att Ryssland inte har givit någon relevant anledning för anfallet, något som de heller inte skulle kunna. I Moskva har Medvedev anfört orsaken: att nu vet världen att "Ryssland är en makt att räkna med".
Kouchner är betydligt mildare i sitt EU anförande:
"Ryssland måste förbli en partner, de är vår granne, det är ett stort land och det är inte bra att gå tillbaka till en situation med ett Kallt Krig, det skulle vara ett stort misstag"
Jag lutar själv lite åt Cheneys bedömning. Ryssland har hållit på att hota om att stänga av gasleveranser vilket borde föranleda att man söker mer pålitliga partners för energi leverans. Det är bara en naturlig reaktion av marknaden på en ökad "country risk".
Källa: Cheney: Russia's actions an affront
20080904
Vicepresident Dick Cheney på besök i Ukraina
Vicepresident Dick Cheney gör ett försök idag att stödja koalitionen mellan president Viktor Jusjtjenko och premiärminister Julia Tymosjenko. Tymosjenko misstänks luta åt Moskva på sistone för att hon varit emot att kritisera Ryssland för Georgienkrisen och ställer upp i presidentvalet mot Jusjtjenko 2009. Länkarna nedan beskriver situationen i mer detalj.
Det är dock klart att Ukrainas situation har problematiserats, precis som Turkiets, med en kyligare relation mellan Washington och Moskva på grund av bl.a. Georgienkrisen. Av 46m ukrainare är 8m etniska ryssar. De bor mest i den industrialiserade sydöstra delen av Ukraina och på Krim.
Det är dock viktigt att komma ihåg att Ukraina numera har EU som sin största handelspartner och att handeln med EU är dubbelt så stor som handeln med Ryssland. EUs import från Ukraina har dubblerats mellan 2003 och 2007. EUs handel med Ryssland är dock sju gånger större än dess handel med Ukraina. Det skall dock noteras att Polen och de Baltiska staterna alla har passerat Ryssland på parametern GDP/capita (CIA World Factbook).
Dick Cheney avslutar besöket i Kiev med att bevista Holomodor monumentet. 1932-33 blev det svält i Ukraina som anses antingen var skapad av Stalin för att stävja Ukrainsk nationalitet eller som resultatet av den ekonomiska politiken i Sovjet i allmänhet vid denna tid. Man beräknar antalet döda till mellan 2 och 4 miljoner människor.
http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/7598913.stm
http://afp.google.com/article/ALeqM5jAO63jbVdGaKPDbpMiavlRfvVuKQ
http://www.ft.com/cms/s/0/e88c17ce-7aaf-11dd-adbe-000077b07658.html
http://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/europe/article4674624.ece
Uppdatering: Ukraine "must live withour fear" säger Cheney.
Det är dock klart att Ukrainas situation har problematiserats, precis som Turkiets, med en kyligare relation mellan Washington och Moskva på grund av bl.a. Georgienkrisen. Av 46m ukrainare är 8m etniska ryssar. De bor mest i den industrialiserade sydöstra delen av Ukraina och på Krim.
Det är dock viktigt att komma ihåg att Ukraina numera har EU som sin största handelspartner och att handeln med EU är dubbelt så stor som handeln med Ryssland. EUs import från Ukraina har dubblerats mellan 2003 och 2007. EUs handel med Ryssland är dock sju gånger större än dess handel med Ukraina. Det skall dock noteras att Polen och de Baltiska staterna alla har passerat Ryssland på parametern GDP/capita (CIA World Factbook).
Dick Cheney avslutar besöket i Kiev med att bevista Holomodor monumentet. 1932-33 blev det svält i Ukraina som anses antingen var skapad av Stalin för att stävja Ukrainsk nationalitet eller som resultatet av den ekonomiska politiken i Sovjet i allmänhet vid denna tid. Man beräknar antalet döda till mellan 2 och 4 miljoner människor.
http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/7598913.stm
http://afp.google.com/article/ALeqM5jAO63jbVdGaKPDbpMiavlRfvVuKQ
http://www.ft.com/cms/s/0/e88c17ce-7aaf-11dd-adbe-000077b07658.html
http://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/europe/article4674624.ece
Uppdatering: Ukraine "must live withour fear" säger Cheney.
20080903
Sveriges olika intresse för AngloAmerika och Ryssland
I en krönika i Göteborgs-Posten den 27 augusti 2008 skriver Leif Pagrotsky att svenskarna borde ha ett större intresse för Ryssland än vad de har idag.
Pagrotsky inleder med:
"Jag tycker vi skall satsa kraftfullt på långsiktiga åtgärder som minskar det tusenåriga gapet av misstro och misstänksamhet mellan Ryssland och Västeuropa."
Vidare anser han:
"Häromdagen kunde vi höra media rapportera från USA om vad en man som kanske blir vicepresident har för musiksmak, samtidigt som få svenskar kan namnet på tre politiker eller ens tre städer i vårt eget stora och viktiga östra grannland. Den skillnaden i kunskap och intresse är orimlig."
Orimlig? Att folk intresserar sig för fria och demokratiska val är snarare hedervärt. De saknas ju som bekant i vårt stora, förvisso, men varför så viktiga grannland. Ryssland hade ju en chans att integrera sig i västvärlden nu nyligen när de gick i konkurs men valde själva att isolera sig genom att bygga upp sitt land enligt auktoritära principer.
Nu senast har de planerat i förväg och utfört vad som närmast förefaller vara en annektering av c:a 20% av Georgiens areal. Som Pagrotsky mycket riktigt påpekar, så bryr de sig inte om vad Västvärlden tycker om detta. Denna arrogans är betecknande och jag undrar varför Pagrotsky anser att vi skall intressera oss för ett dylikt land?
Själv tror jag att ett land som Sveriges intresse för omvärlden reglerar sig självt och att "kraftfulla och långsiktiga åtgärder" knappast är nödvändiga. Hedervärda svenskar är naturligtvis intelligenta nog att ta till sig av de internationella gåvor som bjuds.
Pagrotsky inleder med:
"Jag tycker vi skall satsa kraftfullt på långsiktiga åtgärder som minskar det tusenåriga gapet av misstro och misstänksamhet mellan Ryssland och Västeuropa."
Vidare anser han:
"Häromdagen kunde vi höra media rapportera från USA om vad en man som kanske blir vicepresident har för musiksmak, samtidigt som få svenskar kan namnet på tre politiker eller ens tre städer i vårt eget stora och viktiga östra grannland. Den skillnaden i kunskap och intresse är orimlig."
Orimlig? Att folk intresserar sig för fria och demokratiska val är snarare hedervärt. De saknas ju som bekant i vårt stora, förvisso, men varför så viktiga grannland. Ryssland hade ju en chans att integrera sig i västvärlden nu nyligen när de gick i konkurs men valde själva att isolera sig genom att bygga upp sitt land enligt auktoritära principer.
Nu senast har de planerat i förväg och utfört vad som närmast förefaller vara en annektering av c:a 20% av Georgiens areal. Som Pagrotsky mycket riktigt påpekar, så bryr de sig inte om vad Västvärlden tycker om detta. Denna arrogans är betecknande och jag undrar varför Pagrotsky anser att vi skall intressera oss för ett dylikt land?
Själv tror jag att ett land som Sveriges intresse för omvärlden reglerar sig självt och att "kraftfulla och långsiktiga åtgärder" knappast är nödvändiga. Hedervärda svenskar är naturligtvis intelligenta nog att ta till sig av de internationella gåvor som bjuds.
Hur skall Ryssland bemötas efter Georgien-krisen?
Leif Pagrotsky klagade i Riksdagen i måndags på Carl Bildt angående hans sätt att likna Putins Ryssland med det tidiga Naziväldet 1938 då Hitler gick in och annekterade land i Sudetenområdet i Tjeckoslovakien där det fanns etniska tyskar. Bildt är dock inte ensam internationellt med att ha gjort den jämförelsen och Medvedevs fem principer, om gärningar följer ord, betyder i princip en krigsförklaring som skulle motivera Bildts analogi.
En auktoritet, förutom The Economist, den första kvinnliga amerikanska utrikesministern och Barack Obama supportern Madeleine Albright stöder också Carl Bildt i hans expertbedömning av att man inte kan använda Kosovo-situationen som jämförelse med händelserna nyligen i Sydossetien. Ryssland har de senaste dagarna intensifierat sitt propagandakrig med att ensidigt hävda att det bara var Georgien som var aggresssivt och Medvedev hävdade igår på ryskt och Italiensk TV att president Saakasjvili var ett "politiskt kadaver" och att det i princip inte existerade en regering i Georgien. Igår kväll alltså. En upptrappning av krisen.
Albright, som var Secretary of State 1997-2001 under Bill Clinton, och som själv var med under Kosovoproblematiken, säger i en intervju i Spiegel Online International ordagrannt:
"SPIEGEL: Moscow compares the situation in Georgia with the recognition of Kosovo's independence by the US and some European countries this year. Is this a valid analogy?
ALBRIGHT: The comparison is completely mistaken. The Serbian President Slobodan Milosevic had ordered along with his henchmen the ethnic cleansing of Serbia and Kosovo. We worked through a variety of UN resolutions to end this situation, trying to figure out a way to cooperate with the Russians. The situation was simply very different. Plus, there is no comparison between what Milosevic was doing and what the Georgians were trying to do to hold their country together."
Albright är fortfarande stolt över att hon var med och ökade NATOs område i Europa som hade delats artificiellt efter Andra Världskriget. Hennes sista ord i intervjun är att om Putin (hon tror att Putin, inte Medvedev de facto är ledaren för Ryssland) inte ändrar sitt beteende så får man vidtaga åtegärder för att isolera Ryssland internationellt. Madeleine Albright är numera en Professor på Georgetown University i Washington.
Jag refererade en artikel i TIME Magazine där Madeleine Albright gjorde en bedömning av Putin och Ryssland i maj månad. Putin och Medvedev har förvånat henne också.
En auktoritet, förutom The Economist, den första kvinnliga amerikanska utrikesministern och Barack Obama supportern Madeleine Albright stöder också Carl Bildt i hans expertbedömning av att man inte kan använda Kosovo-situationen som jämförelse med händelserna nyligen i Sydossetien. Ryssland har de senaste dagarna intensifierat sitt propagandakrig med att ensidigt hävda att det bara var Georgien som var aggresssivt och Medvedev hävdade igår på ryskt och Italiensk TV att president Saakasjvili var ett "politiskt kadaver" och att det i princip inte existerade en regering i Georgien. Igår kväll alltså. En upptrappning av krisen.
Albright, som var Secretary of State 1997-2001 under Bill Clinton, och som själv var med under Kosovoproblematiken, säger i en intervju i Spiegel Online International ordagrannt:
"SPIEGEL: Moscow compares the situation in Georgia with the recognition of Kosovo's independence by the US and some European countries this year. Is this a valid analogy?
ALBRIGHT: The comparison is completely mistaken. The Serbian President Slobodan Milosevic had ordered along with his henchmen the ethnic cleansing of Serbia and Kosovo. We worked through a variety of UN resolutions to end this situation, trying to figure out a way to cooperate with the Russians. The situation was simply very different. Plus, there is no comparison between what Milosevic was doing and what the Georgians were trying to do to hold their country together."
Albright är fortfarande stolt över att hon var med och ökade NATOs område i Europa som hade delats artificiellt efter Andra Världskriget. Hennes sista ord i intervjun är att om Putin (hon tror att Putin, inte Medvedev de facto är ledaren för Ryssland) inte ändrar sitt beteende så får man vidtaga åtegärder för att isolera Ryssland internationellt. Madeleine Albright är numera en Professor på Georgetown University i Washington.
Jag refererade en artikel i TIME Magazine där Madeleine Albright gjorde en bedömning av Putin och Ryssland i maj månad. Putin och Medvedev har förvånat henne också.
20080902
Ryssland spelar fult med Turkiet?
Idag möttes de båda utrikesministrarna Sergej Lavrov och Ali Babacan. Mötet skulle handla om en handelsdispyt med möjlig relation till Ryssland-Georgien krisen. Tydligen funderar Turkiet på att retaliera men vill helst lösa problemet med en dialog. Turkiet importerar två tredjedelar av sin naturgas från Ryssland.
Turkiet är irriterade för att Ryssarna har lagt på en importtull och tror att orsaken är att Ryssland inte är nöjd med att de låter NATO skepp passera förbi in till Svarta Havet. En artikel på iht.com "Putin: Russia to react 'calmly' to NATO ships" visar på Rysslands irritation över att det finns för många militära skepp i Svarta Havet.
Ryssland hade engagerat Turkiet för att förhandla en pakt, Caucasus Stability and Cooperation Platform, mellan Ryssland, Turkiet, Georgien, Azerbadzjan och Armenien. Georgiens utrikesminister Eka Tkeshelasjvili hade menat att de inte var intresserade så länge som Ryssland inte fullt hade dragit tillbaka sina trupper. Som jag sade tidigare gjordes närmandet under det att Georgien var beskjutet.
Det är förmodligen inte helt enkelt för Turkiet att hantera Ryssland och NATO samtidigt eftersom deras land är aningen schitzofrent i den pågående debatten mellan den sekulära militären och den muslimska regeringen och Rättvise och Utvecklingspartiet AKP. Jag gissar att den sekulära delen är mest NATO-vänlig medan AKP är mest Ryssland-vänlig. Frustrerande eftersom den mest demokratiska parten då hanterar Ryssland.
Lavrov hävdar dock att man inte förhindrar införsel via lastbilar vid sina gränser selektivt mot Turkiet. Lavrov menar vidare att "det kan inte finnas någon politik i handel". Kanske ett ryskt bevingat ord?
Turkiet är irriterade för att Ryssarna har lagt på en importtull och tror att orsaken är att Ryssland inte är nöjd med att de låter NATO skepp passera förbi in till Svarta Havet. En artikel på iht.com "Putin: Russia to react 'calmly' to NATO ships" visar på Rysslands irritation över att det finns för många militära skepp i Svarta Havet.
Ryssland hade engagerat Turkiet för att förhandla en pakt, Caucasus Stability and Cooperation Platform, mellan Ryssland, Turkiet, Georgien, Azerbadzjan och Armenien. Georgiens utrikesminister Eka Tkeshelasjvili hade menat att de inte var intresserade så länge som Ryssland inte fullt hade dragit tillbaka sina trupper. Som jag sade tidigare gjordes närmandet under det att Georgien var beskjutet.
Det är förmodligen inte helt enkelt för Turkiet att hantera Ryssland och NATO samtidigt eftersom deras land är aningen schitzofrent i den pågående debatten mellan den sekulära militären och den muslimska regeringen och Rättvise och Utvecklingspartiet AKP. Jag gissar att den sekulära delen är mest NATO-vänlig medan AKP är mest Ryssland-vänlig. Frustrerande eftersom den mest demokratiska parten då hanterar Ryssland.
Lavrov hävdar dock att man inte förhindrar införsel via lastbilar vid sina gränser selektivt mot Turkiet. Lavrov menar vidare att "det kan inte finnas någon politik i handel". Kanske ett ryskt bevingat ord?
20080901
Lavrov säger att vi är USAs allierade?
Artikeln "Russia warns West to stop backing Georgia" på iht.com innehåller citatet:
"If instead of choosing their national interests and the interests of the Georgian people, the United States and its allies choose the Saakashvili regime, this will be a mistake of truly historic proportions," Lavrov said.
Jag tror det är viktigt att inse att Putins Ryssland anser att Sverige är allierad med USA. Sergej Lavrov talar inte till EU, som just haft sammanträde, utan till George W. Bush.
Själv tycker jag att vi borde vara allierade med USA men jag undrar om majoriteten av det svenska folket anser detta? Jag får också intrycket att Putin inte är färdig än, med vad det nu är han håller på med.
Uppdatering: Det verkar som om Medvedev vill förklara sig...med fem principer som gäller för Rysslands utrikespolitik.
"If instead of choosing their national interests and the interests of the Georgian people, the United States and its allies choose the Saakashvili regime, this will be a mistake of truly historic proportions," Lavrov said.
Jag tror det är viktigt att inse att Putins Ryssland anser att Sverige är allierad med USA. Sergej Lavrov talar inte till EU, som just haft sammanträde, utan till George W. Bush.
Själv tycker jag att vi borde vara allierade med USA men jag undrar om majoriteten av det svenska folket anser detta? Jag får också intrycket att Putin inte är färdig än, med vad det nu är han håller på med.
Uppdatering: Det verkar som om Medvedev vill förklara sig...med fem principer som gäller för Rysslands utrikespolitik.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
