Vetenskapen som religion?

Visst är det bra att tro på sin egen förmåga...till en viss gräns. En del hävdar till och med att vi kan förklara allt som hänt sedan the Big Bang. Det är bara en fråga om att tro...tydligen.

The Encyclopedia of Religion describes religion in the following way:

"In summary, it may be said that almost every known culture involves the religious in the above sense of a depth dimension in cultural experiences at all levels — a push, whether ill-defined or conscious, toward some sort of ultimacy and transcendence that will provide norms and power for the rest of life. When more or less distinct patterns of behaviour are built around this depth dimension in a culture, this structure constitutes religion in its historically recognizable form. Religion is the organization of life around the depth dimensions of experience — varied in form, completeness, and clarity in accordance with the environing culture."

När jag hör ateistiska vetenskapsmän argumentera om Gud får jag en känsla av att de försöker övertyga sig själva i sin egen tro. Är det någon som fått samma förnimmelse?