Emily vs. Theresa

There is a solitude of space
A solitude of sea
A solitude of death, but these
Society shall be
Compared with that profounder site
That polar privacy
A soul admitted to itself —
Finite infinity.

Det är intressant att jämföra dikt nummer 1695 (av 1775) There is solitude of space, av Emily Dickinson med Theresa av Avilas bok Interior Castle.

Theresa är ett av katolicismens helgon och tillika "Doctor of the Church". En djupt religiös människa. Emily däremot kom aldrig riktigt överens med kristendomen men funderade mycket över relationen med evigheten. Hon verkade tro på ett liv efter döden.

I sitt inre slott ser sig Theresa komma allt närmare Gud för att förenas (union), ej bli ett (unity), med vederbörande. Emily tycks i stället se en oändlig men samtidigt begränsad själ. Det tycks vara en ödslig plats där man svårligen möter Gud...men med ett fundamentalt djup. Eller är detta synsätt en typ av Gudsbild?