Vad betyder det, som EU barometern påstår, att svenskarna till 86% vill se en utrikespolitik som skiljer sig från den USA för? Det är väl kanske det här med USAs krig?
Grafen ovan från knuff.se visar på ett naivt sett en trend där USAs presidentkandidater är mer populära i svenska bloggar än Sarkozy och Barroso. EU är mindre populärt än USA och detta betyder kanske att frågan om man vill ha en utrikespolitik som skiljer sig från USA bara flaggar krig framför ögonen på den som får frågan och därmed blockerar tänkandet för konsekvenserna som innebär att något alternativ egentligen inte finns...ännu.
Det är ju inte bara svenskarna som tänker på detta sätt. Tyskarna väljer ju t.ex. en självständig utrikespolitik i 91% av fallen. Tjeckien får ju med NATO samarbetet, missilskölden, en möjlighet till att potentiera sin R&D på universitet och i näringslivet något som är klart för ledningen av landet men inte kanske väljarkåren.
Två olika världar har uppstått som beror på olika tillgång till information. Den globala världen med dess problem håller på att glida ifrån de typiskt nationella medborgarna. FRA-frågan är väl ett tydligt exempel på en tillitskonflikt mellan de politiska ledarna och populasen. Just därför behövs EU och Lissabonfördraget.
Men vem skall man lita på om man inte kan lita på politikerna? Jag drar mig till minnes att de politiska partierna i Sverige bara åtnjuter ett 25% förtroende enligt EU barometern.
Man kan lita på sig själv i libertariansk anda. Men är det inte så att vi också behöver en stat och en interaktion med densamma? Jag tror staten bidrar med frihet till en viss del. Politisk stabilitet medelst FRA-lagen tror jag är bra. Vi lever i en sådan värld nu sen problemet uppstod med internationell terrorism. Vi har fått offra vissa medborgarrättsliga friheter, så kallad integritet, för friheten av en ny säkerhetsnivå. Jag litar på regeringen och riksdagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar