Varför skulle personval vara bättre än partival?

Jag ser partilinjen som ett extrakt av ett flertal initierade åsikter som dessutom går att använda för att få majoritet i riksdagen för att kunna driva en politik för landet.

Det viktigaste med FRA-debatten är förmodligen att man diskuterar hur personvalda riksdagsledamöter relateras till partiets linje. En person som Federley har ju t.ex. kritiserats för att ha svikit sina kryss till förmån för den så kallade partipiskans diktat. Det är ju dock så att om man inte håller ihop så kan man inte få igenom sin politik.

Fann nyligen, vilket enligt vissa tål att upprepas, i EU barometern att svenskarna till bara 25% visar tilltro till politiska partier. Jag har också hört att nyrekryteringen till partiernas ungdomsförbund har fallit med 80% och att partiledare som Mona Sahlin klagar på att hennes parti kommer att försvinna om 15år om medlemsantlet fortsätter att krympa som det gör idag.

Partiet brukade ju vara en resurs med brett kunnande vilket idag för en personvald kan tänkas kompenseras av tillgången på tankesmedjor och liknade expertis. Men varför skulle detta vara bättre än det gamla systemet? En professionalisering där folkets vilja blir mindre betydelsefull.

Det är naturligtvis enklare för en väljare att betämma sig för att vederbörande gillar en person snarare en en komplicerad partilinje. Partiledaren är ju dock en person så detta borde göra att den fördelen utjämnas? Annars skulle man ju kunna se personval som en räddningsplanka för demokratin. Man väljer vem man tycker verkar vara en kompetent person.

Irlands folkomröstning är ju också ett argument i denna debatt. Många säger att det är bättre med indirekt demokrati, dvs att mer kompetenta personer hanterar utredningen av ett förslag snarare än att folkets röst hörs. EU verkar ju ha det problemet att tvisten inte går att lösa med införande av ett personval. Hela EUs framtid står ju och faller på denna problematik.

Som sagt, varför litar folk inte på partierna utan på armén, allt enligt EU barometern? Vad är det för förtroende som partierna har bränt? Vad är det för oro som skapats? Jag tror det här är ett globalt problem och frågan är vad som händer när partierna förlorar de flesta medlemmarna. Att antalet röstande inte har gått ner beror förmodligen på att partiledarna är personvalskandidater redan nu.

Uppdatering:

Fann ett för diskussionen intressant inlägg av den moderate riksdagsledamöten Karl Sigfrid. Han säger bl.a.:

"Utan de praktiska invändningarna mot folkomröstningar är det omöjligt att försvara att all makt mellan valen koncentreras till riksdagen och regeringen. Försvaret av den representativa demokratin är detsamma som försvaret av forna tiders elitstyren – en liten grupp i samhället anser sig särskilt lämpad att fatta de stora, komplicerade besluten. Det är en uppfattning utan förankring i verkligheten. Studier har visat att länder med starkare inslag av direktdemokrati har lägre utgifter, mindre budgetunderskott och högre produktivitet."

Sigfrid definierar två populationer i samhället. En som vill bli representerad och en mer informerad som vill delta i besluten. Min fråga är om inte det är ganska få relativt sett som hinner med att vara med och besluta i många frågor? EU har 491m medborgare.