Christian Science Monitor har en artikel kallad Will NATO do more for Obama? av Gordon Lubold. Artikeln informerar att Obama buades en gång under sitt välbesökta tal i Berlin. Det var när han föreslog att NATO-medlemmarna måste ta ett större ansvar för Kriget mot Terrorismen.
John Hutton, Storbritanniens försvarsminister, frågar i en artikel på telegraph.co.uk av James Kirkup kallad John Hutton: NATO put at risk by European failure over Afghanistan. Enligt artikeln kan det bli så att USA och Storitannien måste forsätta med "Coalitions of the Willing". Tyskland, den tredje största bidragsgivaren till ISAF nämns särskilt. Det är ju också så att det Tyska och Franska styrkorna befinner sig på mindre farliga områden.
Denna information måste ju tas på allvar i Norden där NATO bidrar till stabiliteten. Min gissning skulle vara att det också är viktigt för att lyckas i Afghanistan att det inte bara är USA och Storbritannien som står mot upprorsmakarna för att de skall känna att det är något av en världsopinion som de står emot.
Enligt en artikel på iht.com av Stephen Erlanger kallad Georgia and Ukraine split NATO-members så framgår det att Tyskland och USA inte verkar vara överens om hur det framtida stödet och NATO-medlemskapet för Georgien och Ukraina skall formuleras.
Den senaste tidens terroristproblem i Mumbai har ju satt Pakistan på kartan igen som en ursprungs ort för flertalet av terroristerna. Likheten på denna attack med 11:e september 2001 har poängterats av Gideon Rachman och Anne Applebaum. Detta innebär ju att problematiken med terrorism som originerar från Afghanistan/Pakistan inte på något sätt ännu är löst.
Kanske kan man av denna information dra slutsatsen att Obama som president inte kommer att möta en situation som på något sett förbättrats samt att hans första NATO-möte i April 2009, NATOs sextioårsfirande, kommer att bli väldigt viktigt. Det samma gäller upplägget på tisdag och onsdag i veckan som kommer där Condoleezza Rice och Frank-Walter Steinmeier kommer att bli huvudaktörerna.
20081129
"Sverigebilden" och Globaliseringsrådet
Vårt utrikesdepartement har publicerat en rapport från Globaliseringsrådet där jag hämtar följande argument för att det kan vara av intresse att profilera sig som en del av EU snarare än som landet Sverige. Man hävdar:
"Omvärldens uppfattning av vårt land är ett viktigt konkurrensmedel. Den har stor betydelse för hur vi lyckas attrahera turister, investeringar och talangfulla personer. Sverige måste därför kraftsamla så att kunskap om Sverige och Sveriges kompetens sprids mer effektivt i andra länder. Bilden av Sverige utomlands--i den mån den existerar--i huvudsak positiv. Då och då har negativa inslag och stereotyper kommit in, men för närvarande finns det få sådana svartmålningar att räta upp. Problemet är att en stor del av människorna i världen inte har någon Sverigebild över huvud taget."
Jag levde i Philadelphia, USA, i nästan 10 år och upptäckte detta att Sverige är lite för litet för att fastna på näthinnan. Jag prenumererade på The New York Times och läste om Sverige en gång som jag vill minnas på åtta år. Det var mordet på Olof Palme som dök upp under 3 dagar. Första dagen på förstasidan faktiskt.
Sverige representerar ju 2% av EUs befolkning och har c:a 4% av ekonomin. Chansen att rekrytera kapital och talanger till Sverige kanske går bättre om man gör detta på något sätt via EU? Att man börjar se sig som EUmedlemmar först? Vi är ett gäng här med liknade värderingar som försöker göra en skillnad här på Jorden? Argumentet går att säga som EUmedlem men blir lite svagt som svensk.
Med andra ord har inte Sverige hittills lyckats skaffa sig en Sverigebild internationellt så kommer inte detta att bli enklare nu när vår västerländska miljard har fått konkurrens med tre miljarder BRIC personer (BRIC=Brasilien, Ryssland, Indien, och Kina). Det är åtminstone logiskt så att vi blir starkare som en del av EU.
"Omvärldens uppfattning av vårt land är ett viktigt konkurrensmedel. Den har stor betydelse för hur vi lyckas attrahera turister, investeringar och talangfulla personer. Sverige måste därför kraftsamla så att kunskap om Sverige och Sveriges kompetens sprids mer effektivt i andra länder. Bilden av Sverige utomlands--i den mån den existerar--i huvudsak positiv. Då och då har negativa inslag och stereotyper kommit in, men för närvarande finns det få sådana svartmålningar att räta upp. Problemet är att en stor del av människorna i världen inte har någon Sverigebild över huvud taget."
Jag levde i Philadelphia, USA, i nästan 10 år och upptäckte detta att Sverige är lite för litet för att fastna på näthinnan. Jag prenumererade på The New York Times och läste om Sverige en gång som jag vill minnas på åtta år. Det var mordet på Olof Palme som dök upp under 3 dagar. Första dagen på förstasidan faktiskt.
Sverige representerar ju 2% av EUs befolkning och har c:a 4% av ekonomin. Chansen att rekrytera kapital och talanger till Sverige kanske går bättre om man gör detta på något sätt via EU? Att man börjar se sig som EUmedlemmar först? Vi är ett gäng här med liknade värderingar som försöker göra en skillnad här på Jorden? Argumentet går att säga som EUmedlem men blir lite svagt som svensk.
Med andra ord har inte Sverige hittills lyckats skaffa sig en Sverigebild internationellt så kommer inte detta att bli enklare nu när vår västerländska miljard har fått konkurrens med tre miljarder BRIC personer (BRIC=Brasilien, Ryssland, Indien, och Kina). Det är åtminstone logiskt så att vi blir starkare som en del av EU.
20081127
20081126
Rice and Gates trycker på för NATO medlemskap för Ukraina och Georgien
Samtidigt som det meddelas att republikanen Robert Gates stannar kvar på Pentagon under Obama, börjar Condoleezza Rice ringa runt för att få de motsträviga Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien och andra att gå med på ett inträde i NATO för Ukraina och Georgien utan att gå via MAP programmet.
Gates hade vidmakthållit Bukarest-diskussionen på NATO-ministermötet i Estland härom veckan och nu går de alltså mot Ryssland i denna fråga. Polen och Tjeckien hade inte gått med NATO via MAP programmet heller och det behöver inte försämra resultatet.
Jag antar att man frågar Europa om folk är intresserade av ett Amerikanskt ledarskap via NATO eller om de föredrar att vänta på Rysslands förslag att förhandla om en Europeisk säkerhetspakt som involverar dem?
Det uppkommande NATO-mötet blir ett viktigt prov på vad Europa vill i denna mycket centrala fråga.
Källa: iht.com1, iht.com2
Gates hade vidmakthållit Bukarest-diskussionen på NATO-ministermötet i Estland härom veckan och nu går de alltså mot Ryssland i denna fråga. Polen och Tjeckien hade inte gått med NATO via MAP programmet heller och det behöver inte försämra resultatet.
Jag antar att man frågar Europa om folk är intresserade av ett Amerikanskt ledarskap via NATO eller om de föredrar att vänta på Rysslands förslag att förhandla om en Europeisk säkerhetspakt som involverar dem?
Det uppkommande NATO-mötet blir ett viktigt prov på vad Europa vill i denna mycket centrala fråga.
Källa: iht.com1, iht.com2
Franska socialistpartiet drog åt vänster
Nicolas Sarkozy har ju anklagats för att ha introducerat socialistiska inslag i sin politik på sistone. PS, det franska socialistpartiet valde Martine Aubry, mest känd som den som introducerade 35 timmarsveckan i Frankrike, något som Sarkozy försöker bli av med.
Martine Aubry och Ségolène Royal fick i princip lika många röster i själva valet men de gamle i partiet valde Aubry. Aubry, enligt iht.com, är för en mer vänsterinriktad politik. Hon är också för en lateral toppstyrning snarare än Royal systemet, även kallat "royalisterna". Mer parti med en bred topp och mindre kungarike. Är detta en ny trend i Europa?
Jag antar att detta val skulle motsvara en vänsterförskjutning i Sverige som om Vänsterpartiet kom med i den infamösa Trekanten. Det borde bli lättare för Sarkozy att vinna nästa val eftersom det inte finns någon risk för att Francois Bayrou i Mouvement Démocrate, ett centristiskt parti, nu kan samarbeta med Ségolène Royal.
Martine Aubry och Ségolène Royal fick i princip lika många röster i själva valet men de gamle i partiet valde Aubry. Aubry, enligt iht.com, är för en mer vänsterinriktad politik. Hon är också för en lateral toppstyrning snarare än Royal systemet, även kallat "royalisterna". Mer parti med en bred topp och mindre kungarike. Är detta en ny trend i Europa?
Jag antar att detta val skulle motsvara en vänsterförskjutning i Sverige som om Vänsterpartiet kom med i den infamösa Trekanten. Det borde bli lättare för Sarkozy att vinna nästa val eftersom det inte finns någon risk för att Francois Bayrou i Mouvement Démocrate, ett centristiskt parti, nu kan samarbeta med Ségolène Royal.
20081125
Varför upphovsrätten är så viktig vilket gör fildelning omoralisk
Mitt förra fildelningsinlägg kommenterades av en av dessa 2m svenskar som fildelar och inte tycker att detta är fel. Personen i fråga kandiderade för åsikten att det skulle vara tillåtet att fildela utan vinstintresse. Frågan börjar intressera mig.
Jag tycker dock som Jan Guillou: fildelning är en moralisk fråga och därmed är dess bekämpning också en moralisk fråga. En ny lag IPRED är tydligen på förslag. Personligen lämnar jag detta till Beatrice Ask. Hon har mitt fulla förtroende.
Varför är upphovsrätten så viktig? För mig så är essensen hos mänskligheten att vi kan vara kreativa. Det för kulturen framåt. Det för vetenskapen och företagandet framåt. Kreativiteten med upphovsrätten och immaterialrätten är det som är hörnpelaren i globaliseringen och Sveriges möjlighet att vara kompetitivt. Det borde vara speciellt viktigt för unga människor, kanske de som fildelar mest, att visa respekt för upphovsrätten av denna orsak. Föräldrar och skola måste ta sitt ansvar att informera.
Därför är det intressant att så många inte håller med om detta. Nya medier som Wikipedia gör naturligtvis att folk får en känsla av att allt på Internet är gratis. Böckerna i skolan var gratis, åtminstone på min tid. Det går ju inte heller att lösa problemet med fildelning med en kassettavgift som vid inspelning av musik på band eller CD-skivor.
Biblioteken är ju en slags fildelningscentraler. Men konsumtionen där är ju måttlig. Det är lite frosseri över fildelningen. En dödssynd. Konsumismen är boven igen. Det är förstås lätt att sitta och moralisera när man inte själv har fildelat men som sagt, vad som intresserar mig är själva storleken på problemet.
På förekommen anledning vill jag också poängtera att jag inte driver den enda blogg jag har på blogger.com med något vinstintresse. Något företag är heller inte involverat. Jag är en privatperson.
Jag tycker dock som Jan Guillou: fildelning är en moralisk fråga och därmed är dess bekämpning också en moralisk fråga. En ny lag IPRED är tydligen på förslag. Personligen lämnar jag detta till Beatrice Ask. Hon har mitt fulla förtroende.
Varför är upphovsrätten så viktig? För mig så är essensen hos mänskligheten att vi kan vara kreativa. Det för kulturen framåt. Det för vetenskapen och företagandet framåt. Kreativiteten med upphovsrätten och immaterialrätten är det som är hörnpelaren i globaliseringen och Sveriges möjlighet att vara kompetitivt. Det borde vara speciellt viktigt för unga människor, kanske de som fildelar mest, att visa respekt för upphovsrätten av denna orsak. Föräldrar och skola måste ta sitt ansvar att informera.
Därför är det intressant att så många inte håller med om detta. Nya medier som Wikipedia gör naturligtvis att folk får en känsla av att allt på Internet är gratis. Böckerna i skolan var gratis, åtminstone på min tid. Det går ju inte heller att lösa problemet med fildelning med en kassettavgift som vid inspelning av musik på band eller CD-skivor.
Biblioteken är ju en slags fildelningscentraler. Men konsumtionen där är ju måttlig. Det är lite frosseri över fildelningen. En dödssynd. Konsumismen är boven igen. Det är förstås lätt att sitta och moralisera när man inte själv har fildelat men som sagt, vad som intresserar mig är själva storleken på problemet.
På förekommen anledning vill jag också poängtera att jag inte driver den enda blogg jag har på blogger.com med något vinstintresse. Något företag är heller inte involverat. Jag är en privatperson.
20081124
Det Svenska och Globalismen
I och med debatten om det eventuella kontraktet för invandrare som Moderaterna föreslagit så uppstår problemet med vad som är svenskt och vad ett dylikt kontrakt i så fall skulle innefatta.
Vad skall till exempel våra skolbarn lära sig för att kunna vara kompetitiva globalt. En lista på världslitteraturens främsta författare saknar nog de svenska helt och hållet, till exempel. Bland annat av denna anledning finns ju numera skolor där undervisningen sker på engelska i Sverige.
Om man tar något så enkelt som den svenska maten så har den ju förändrats ganska mycket de senaste 30 åren. I matbutiken finns det numera mycket mer att välja ifrån. Från hela världen, men kanske främst från Sydeuropa. Det "typiskt" svenska försvinner med andra ord. Jag hör väldigt mycket mindre Carl Jularbos dragspels musik på radion nuförtiden jämfört med för 30 år sedan. Sveriges populäraste TVprogram, Doobidoo, presenterar åtminstone hälften av låtarna på engelska. Jag tror att de uppkommande 30 åren kommer att medföra än större förändringar.
Vad som var typiskt svenskt för 50 år sedan börjar kanske redan etnologerna nosa på. Jag ser detta som ett framsteg. Europas historia är en enda lång alienation mellan England, Frankrike Tyskland och Ryssland. Hoppet för framtiden står till att EU samarbetet så småningom leder till en förlikning snarare än en konkurrens och att mindre angränsande länder som Sverige assimileras till de större. Annars blir det ånyo ett krig.
Det är mot bakgrund av detta som jag tror det är olyckligt att formalisera något typiskt svenskt. Förvägra en person bidrag för brott mot kontrakt och de hamnar i stället bland ghettobildande konpatrioter, alternativt så svälter de ihjäl. Anne-Marie Ekström sade att det krävs något mer än ett kontrakt. Jag tror det krävs en förståelse för den process som pågår för att förena Europa, snarare än att en person blir typiskt svensk.
Vad skall till exempel våra skolbarn lära sig för att kunna vara kompetitiva globalt. En lista på världslitteraturens främsta författare saknar nog de svenska helt och hållet, till exempel. Bland annat av denna anledning finns ju numera skolor där undervisningen sker på engelska i Sverige.
Om man tar något så enkelt som den svenska maten så har den ju förändrats ganska mycket de senaste 30 åren. I matbutiken finns det numera mycket mer att välja ifrån. Från hela världen, men kanske främst från Sydeuropa. Det "typiskt" svenska försvinner med andra ord. Jag hör väldigt mycket mindre Carl Jularbos dragspels musik på radion nuförtiden jämfört med för 30 år sedan. Sveriges populäraste TVprogram, Doobidoo, presenterar åtminstone hälften av låtarna på engelska. Jag tror att de uppkommande 30 åren kommer att medföra än större förändringar.
Vad som var typiskt svenskt för 50 år sedan börjar kanske redan etnologerna nosa på. Jag ser detta som ett framsteg. Europas historia är en enda lång alienation mellan England, Frankrike Tyskland och Ryssland. Hoppet för framtiden står till att EU samarbetet så småningom leder till en förlikning snarare än en konkurrens och att mindre angränsande länder som Sverige assimileras till de större. Annars blir det ånyo ett krig.
Det är mot bakgrund av detta som jag tror det är olyckligt att formalisera något typiskt svenskt. Förvägra en person bidrag för brott mot kontrakt och de hamnar i stället bland ghettobildande konpatrioter, alternativt så svälter de ihjäl. Anne-Marie Ekström sade att det krävs något mer än ett kontrakt. Jag tror det krävs en förståelse för den process som pågår för att förena Europa, snarare än att en person blir typiskt svensk.
Fildelning?
Det finns ju en väldigt massa blogginlägg som rör fildelning och den nya lagen Ipred. Jag har inte följt dessa då jag aldrig fildelat och inte haft något intresse av denna orsak.
Det slog mig dock att det kan vara av värde att publicera min åsikt som ytterligare en som tycker att det är en stöld att fildela. Såg en pollare på aftonbladet.se där 20% tyckte det var en stöld och därför inte fildelar. 64% tyckte inte det var en stöld! 15% tyckte det var en stöld men gjorde det ändå!
En vanlig bokcirkel är ju också en form av fildelning och dessa är ju ganska populära?
Jag har inte sett någon diskussion om huruvida nättidningars läsande skulle vara en stöld? Tror dock att nättidningar drivs av reklamintäkter och att det på detta vis inte är omoraliskt. Det fildelade materialet läggs ju heller inte ut av producenten. Vet som sagt inte riktigt hur fildelning fungerar men det verkar ju vara frågan om någon slags häleri.
Det enda intressanta i det ovanstående är väl att så många inte tycker att det är en stöld att fildela. Åker de gratis på bussen också då? Eller snattar i butik? Jag är nog för en lag som förbjuder fildelning och som på detta vis skulle öka intäkterna till producenterna. Ekonomin skulle ju inte fungera utan immaterialrätten.
Det slog mig dock att det kan vara av värde att publicera min åsikt som ytterligare en som tycker att det är en stöld att fildela. Såg en pollare på aftonbladet.se där 20% tyckte det var en stöld och därför inte fildelar. 64% tyckte inte det var en stöld! 15% tyckte det var en stöld men gjorde det ändå!
En vanlig bokcirkel är ju också en form av fildelning och dessa är ju ganska populära?
Jag har inte sett någon diskussion om huruvida nättidningars läsande skulle vara en stöld? Tror dock att nättidningar drivs av reklamintäkter och att det på detta vis inte är omoraliskt. Det fildelade materialet läggs ju heller inte ut av producenten. Vet som sagt inte riktigt hur fildelning fungerar men det verkar ju vara frågan om någon slags häleri.
Det enda intressanta i det ovanstående är väl att så många inte tycker att det är en stöld att fildela. Åker de gratis på bussen också då? Eller snattar i butik? Jag är nog för en lag som förbjuder fildelning och som på detta vis skulle öka intäkterna till producenterna. Ekonomin skulle ju inte fungera utan immaterialrätten.
Afghanistan och Pakistan
Eftersom Sverige är engagerad i Afghanistan sedan en tid med soldater och också nyligen med en ambassad så är det ju av visst intresse att försöka förstå situationen som dessa trupper befinner sig i. Funderade på detta för en tid sedan.
Både John McCain och Barack Obama talade om att lösa problemet med en "surge" precis som man gjorde i Irak. Detta skulle betyda att man förstärkte med c:a 20000 soldater enligt Los Angeles Times härom dagen.
Donald H. Rumsfeld publicerade dock igår en intressant artikel, One surge does not fit all, som verkar stämma bättre med annan information som jag passerat på vägen. Rumsfeld är den förre försvarministern i USA. För det första så säger han att han inte, som felaktigt påstås, var emot "the surge". Orsaken till att den fungerade var dock de omständigheter som rådde i Irak vid denna tidpunkt som berodde på det arbete som lagts ner vid pass denna tidpunkt. Det viktiga var att Irakier hjälpte till för att de var trötta på al Qaedas terrorism.
Därför menar Rumsfeld att man måste göra en "surge" med Afghanska trupper och att det viktigt är att utbilda fler av dessa snarare än att i nuläget göra en "surge" med fler utländska. Rumsfeld utesluter dock inte att förstärkningar kan vara gynnsamma. Obama skulle ju i så fall inte ha behov av att få fler soldater från andra NATO-länder, något som visat sig svårt.
Det finns en risk för att utländska trupper skapar animositet snarare än att de är behjälpliga, menar Rumsfeld. Artikeln är den bästa jag hittat hittills och analysen är positiv med tanke på prognosen.
Både John McCain och Barack Obama talade om att lösa problemet med en "surge" precis som man gjorde i Irak. Detta skulle betyda att man förstärkte med c:a 20000 soldater enligt Los Angeles Times härom dagen.
Donald H. Rumsfeld publicerade dock igår en intressant artikel, One surge does not fit all, som verkar stämma bättre med annan information som jag passerat på vägen. Rumsfeld är den förre försvarministern i USA. För det första så säger han att han inte, som felaktigt påstås, var emot "the surge". Orsaken till att den fungerade var dock de omständigheter som rådde i Irak vid denna tidpunkt som berodde på det arbete som lagts ner vid pass denna tidpunkt. Det viktiga var att Irakier hjälpte till för att de var trötta på al Qaedas terrorism.
Därför menar Rumsfeld att man måste göra en "surge" med Afghanska trupper och att det viktigt är att utbilda fler av dessa snarare än att i nuläget göra en "surge" med fler utländska. Rumsfeld utesluter dock inte att förstärkningar kan vara gynnsamma. Obama skulle ju i så fall inte ha behov av att få fler soldater från andra NATO-länder, något som visat sig svårt.
Det finns en risk för att utländska trupper skapar animositet snarare än att de är behjälpliga, menar Rumsfeld. Artikeln är den bästa jag hittat hittills och analysen är positiv med tanke på prognosen.
20081123
Invandrarkontrakt?
Läste lite kommentarer kring informationen på DN.se och SvD.se om så kallade kontrakt för invandring där det svenska samhällets regler förtydligas på Anne-Marie Ekström, Dick Erixon, Ulf Bjereld och Federley.
Jag tycker man kan börja med att fråga sig om en invandrare kommer till Sverige eller till EU. Skall de lära sig Svenska först eller skall de lära sig Engelska. Kanske har de större nytta av Engelska men relativt få skulle kanske föreslå att man börjar med detta? Det är dock ganska krävande att lära sig två nya språk.
Jag blir lite förvånad över hur "svensk" Erixon verkar vara fastän hans blogg normalt är ganska amerikansk. Själv tror jag nog att att det är rimligast att anta att en invandrare snarare invandrar till EU än till Sverige. De kommer alltid att vara invandrare. Känna sig lite utländska. Få integrerar sig absolut. Med andra ord kommer de alltid att känna sig hemma i EU men aldrig kanske helt i Sverige.
Jag tror jag sällar mig till Ekströms och Federleys reserveringar. Man kommer bara att krångla till det med ett kontrakt. Det blir lite ogästvänligt. Det är självklart att invandrare skall följa lagarna men det blir problem med att kräva att alla värderingar också skall följas till punkt och pricka.
Jag tycker man kan börja med att fråga sig om en invandrare kommer till Sverige eller till EU. Skall de lära sig Svenska först eller skall de lära sig Engelska. Kanske har de större nytta av Engelska men relativt få skulle kanske föreslå att man börjar med detta? Det är dock ganska krävande att lära sig två nya språk.
Jag blir lite förvånad över hur "svensk" Erixon verkar vara fastän hans blogg normalt är ganska amerikansk. Själv tror jag nog att att det är rimligast att anta att en invandrare snarare invandrar till EU än till Sverige. De kommer alltid att vara invandrare. Känna sig lite utländska. Få integrerar sig absolut. Med andra ord kommer de alltid att känna sig hemma i EU men aldrig kanske helt i Sverige.
Jag tror jag sällar mig till Ekströms och Federleys reserveringar. Man kommer bara att krångla till det med ett kontrakt. Det blir lite ogästvänligt. Det är självklart att invandrare skall följa lagarna men det blir problem med att kräva att alla värderingar också skall följas till punkt och pricka.
20081122
Till Europas Försvar
Dick Erixon sammanfattar läget efter rapporten om världens transformation enligt en rapport från USA. Det ligger mycket i vad han säger.
Det viktigaste är väl att notera att det inte bara är USA som relativt försvagas utan även Europa och att detta betyder att samarbetet måste ytterligare förstärkas.
Erixon kallar Europa för "ett dårarnas paradis". Visserligen har européerna lyckas ta död på en otrolig mängd människor förra seklet men detta beror på att den moderna människan utvecklats med början här i Europa. Kataklysmen timade här av den orsaken. Den var inbyggd i den teknologiska utveckligen med sammanhållning runt fosterlandsnationalitet snarare än nationalitet som bygger på en idé om frihet och demokrati.
Därför är det viktigt för Sverige att höja blicken och inte, som dagens ledare på DN.se verkar vilja, försjunka i nationalistisk neutralitet där varken EU eller USA finns med i kalkylen. Det är brottom. Fienden kommer krypande idag inte plötsligt i morgon.
40% av EU verkar vara ryssofila, dvs de vill anpassa sig till Ryssland snarare än att låta Ryssland anpassa sig till EU. Sverige enligt DN.se verkar vilja arbeta för ett neutralt Norden för att göra Ryssland tillfreds. Jag förslår att man snarare följer Norges exempel där man satsar framåt tillsammans med USA.
Det är sannerligen dags att välja sida. Välja ljuset före mörkret.
Det viktigaste är väl att notera att det inte bara är USA som relativt försvagas utan även Europa och att detta betyder att samarbetet måste ytterligare förstärkas.
Erixon kallar Europa för "ett dårarnas paradis". Visserligen har européerna lyckas ta död på en otrolig mängd människor förra seklet men detta beror på att den moderna människan utvecklats med början här i Europa. Kataklysmen timade här av den orsaken. Den var inbyggd i den teknologiska utveckligen med sammanhållning runt fosterlandsnationalitet snarare än nationalitet som bygger på en idé om frihet och demokrati.
Därför är det viktigt för Sverige att höja blicken och inte, som dagens ledare på DN.se verkar vilja, försjunka i nationalistisk neutralitet där varken EU eller USA finns med i kalkylen. Det är brottom. Fienden kommer krypande idag inte plötsligt i morgon.
40% av EU verkar vara ryssofila, dvs de vill anpassa sig till Ryssland snarare än att låta Ryssland anpassa sig till EU. Sverige enligt DN.se verkar vilja arbeta för ett neutralt Norden för att göra Ryssland tillfreds. Jag förslår att man snarare följer Norges exempel där man satsar framåt tillsammans med USA.
Det är sannerligen dags att välja sida. Välja ljuset före mörkret.
20081121
Försvagad al-Qaeda men ökat mörker i Ryssland och Östeuropa enligt ny rapport
Rapporten Global Trends 2025: A Transformed World har enligt en artikel på nytimes.com dystra nyheter förutom att al-Qaeda risken minskar. Rapporten kanske är en ouvertyr för att Obama skall kunna minska insatsen på Kriget mot Terrorismen?
Enligt rapporten:
"The report said Russia’s emergence as a world power was “clouded” by persistent corruption and lagging investment in its critical energy industry. It also noted, without naming a specific country, that a government in Eastern Europe “could be effectively taken over and run by organized crime.”"
Sten Tolgfors nämner i sin artikel på DN.se igår att det inte finns några militära risker för Sverige men vad betyder det att den organiserade brottsligheten blir så stark att den kan ta över ett land i Östeuropa? Hur försvarar man sig mot detta hot?
EUobserver noterar det följande:
"By 2025, the European Union will be a "hobbled giant" (haltande jätte) crippled by internal bickering and a eurosceptic citizenry. Eastern European organised crime could dominate one or more member state governments, and the bloc will likely be kowtowing to Moscow after having failed at all attempts to wean itself from Russian energy supplies."
Följande kommentar talar för att man bör söka ett NATO-medlemskap omgående och att effekten av att ingå Lissabonfördraget kan tänkas vara otillräckligt som försvar:
""Europe by 2025 will have made slow progress toward achieving the vision of current leaders and elites: a cohesive, integrated, and influential global actor," it begins 'optimistically', while declaring that the EU will at the same time not be a major military player.""
Om rapporten stämmer kommer ett fortsatt samarbete med USA att vara än viktigare, speciellt som USAs relativa styrka kommer att bli mindre, även om USA fortfarande kommer att vara den största aktören.
Vad kan tillförlitligheten på rapporten tänkas vara? Ryssland kommer tydligen att befinna sig bland molnen, svår att förutse med andra ord, men det finns risk för att den ryska maffian kan bli besvärlig. För övrigt har ju den senaste tidens friktioner i och med Georgienkriget och finanskrisen bekräftat hur långt kvar EU har att bli integrerad med en enhetlig strategi i världen och självständighet från Ryssland, denna avart till stat.
Frågan är hur euroskeptikerna tänker när de ser rapporten? Kommer länderna var och en för sig gå en säkrare framtid till mötes? Kommer ledarskap att finnas i Europa?
Enligt rapporten:
"The report said Russia’s emergence as a world power was “clouded” by persistent corruption and lagging investment in its critical energy industry. It also noted, without naming a specific country, that a government in Eastern Europe “could be effectively taken over and run by organized crime.”"
Sten Tolgfors nämner i sin artikel på DN.se igår att det inte finns några militära risker för Sverige men vad betyder det att den organiserade brottsligheten blir så stark att den kan ta över ett land i Östeuropa? Hur försvarar man sig mot detta hot?
EUobserver noterar det följande:
"By 2025, the European Union will be a "hobbled giant" (haltande jätte) crippled by internal bickering and a eurosceptic citizenry. Eastern European organised crime could dominate one or more member state governments, and the bloc will likely be kowtowing to Moscow after having failed at all attempts to wean itself from Russian energy supplies."
Följande kommentar talar för att man bör söka ett NATO-medlemskap omgående och att effekten av att ingå Lissabonfördraget kan tänkas vara otillräckligt som försvar:
""Europe by 2025 will have made slow progress toward achieving the vision of current leaders and elites: a cohesive, integrated, and influential global actor," it begins 'optimistically', while declaring that the EU will at the same time not be a major military player.""
Om rapporten stämmer kommer ett fortsatt samarbete med USA att vara än viktigare, speciellt som USAs relativa styrka kommer att bli mindre, även om USA fortfarande kommer att vara den största aktören.
Vad kan tillförlitligheten på rapporten tänkas vara? Ryssland kommer tydligen att befinna sig bland molnen, svår att förutse med andra ord, men det finns risk för att den ryska maffian kan bli besvärlig. För övrigt har ju den senaste tidens friktioner i och med Georgienkriget och finanskrisen bekräftat hur långt kvar EU har att bli integrerad med en enhetlig strategi i världen och självständighet från Ryssland, denna avart till stat.
Frågan är hur euroskeptikerna tänker när de ser rapporten? Kommer länderna var och en för sig gå en säkrare framtid till mötes? Kommer ledarskap att finnas i Europa?
20081120
Norge har tagit ansvar för vår halvö och köper Joint Strike Fighter av USA
Norge nobbar Jas Gripen hävdar DN.se. Det låter negativt men personligen tycker jag det var mycket klokt av Norge att behålla sin kontakt med NATO och USA snarare än att hjälpa Sverige med sitt ekonomiskt tveksamma projekt Gripen. Även kallat "gökungen".
Jag var väldigt förvånad att Sverige gav sig in och försökte störa Norges samarbete med USA genom att fresta med ett plan som kostade en tredjedel av J35 JSF. Man gav därmed avkall på regionens säkerhet för att vända opinionen mot Gripen projektet. Går inte den Indiska ordern i hamn är det nog dags att lägga ned projektet.
Vore det inte dags för Sverige att också köpa Amerikanska plan? Finland gjorde faktiskt detta för ett tag sedan. Speciellt som Sten Tolgfors talar om att de Nordiska länderna skall koordinera sina försvarsinsatser. Om svenska piloter flög amerikanskt kunde de få stridsträning som amerikanska piloter och kraftigt förbättra den svenska kompetensen?
Jag var väldigt förvånad att Sverige gav sig in och försökte störa Norges samarbete med USA genom att fresta med ett plan som kostade en tredjedel av J35 JSF. Man gav därmed avkall på regionens säkerhet för att vända opinionen mot Gripen projektet. Går inte den Indiska ordern i hamn är det nog dags att lägga ned projektet.
Vore det inte dags för Sverige att också köpa Amerikanska plan? Finland gjorde faktiskt detta för ett tag sedan. Speciellt som Sten Tolgfors talar om att de Nordiska länderna skall koordinera sina försvarsinsatser. Om svenska piloter flög amerikanskt kunde de få stridsträning som amerikanska piloter och kraftigt förbättra den svenska kompetensen?
Till vad rekryterar man soldater i Sverige?
Dick Erixons inlägg Förmågan att inte ta ställning... tar upp problemet med varför vi har soldater och deras moral. Desamma gör Sten Tolgfors artikel på DN.se idag kallad Vi är redo att försvara våra Nordiska grannar.
Erixon diskuterar Niklas Ekdals artikel Kriget som aldrig tog slut. Artikeln gör en jämförelse mellan Kriget mot Terrorismen, som startade 2001, med Första Världskriget. Detta är en jämförelse jag inte förstår, speciellt som det slutar med ett ode till den arabiske soldaten och dess överlägsna moral. I tider när jihadister sysslar med att göra själmordsbombare av barn är detta bizarrt.
Vad jag däremot saknar i både Ekdals och Tolgfors artiklar är orsaken till varför det krigas. Ekdal skriver om det hämningslösa industriella krigandet som om han ville skylla på industrin. Nog är det i vårt nuvarande fall fortfarande adaptationen från den industriella revolutionen och dess efterföljande sekel som pågår och som tar sin tribut men krigats har det nog alltid gjorts.
Tolgfors hävdar att vi kan tänkas behöva kriga för vårt och våra grannars försvar. Det är dock en väldig skillnad att rekrytera soldater till ett krig som kanske kommer att hända, även om Sverige inte har varit i krig på 200 år, och till internationella insatser där soldatens liv kan tänkas vara hotat från första dagen i tjänst.
Inslaget i Aktuellt på SVT häromdagen tog indirekt upp denna problematik. Man intervjuade en officer som inte kunde tänka sig att arbeta utomlands eftersom han hade skaffat sig ett 9 till 5 jobb och hade fru och barn. Det värnpliktiga som intervjuades rekryterades dock för nödvändig utlandstjänst i riskfyllda områden.
Ytterligare problematiskt blir det tydligen att rekrytera soldater där det finns risk för att dö. I Afghanistan är olika nationaliteter i ISAF styrkan uppdelade på olika områden där denna risk varierar betydligt.
I Sverige måste det i debatten om vår militär bli nödvändigt att ta upp frågan om varför vi krigar. Det måste då bli fråga om att erkänna att USAs orsaker är de som faktiskt kommer att gälla. Vi krigar för att försvara ett samhälle enligt våra och också Amerikas värderingar. Det blir nog väldigt svårt för Sverige att rekrytera soldater om inte det blir möjligt för folk i allmänhet att acceptera att soldater kommer att dö i strid för ädla orsaker.
Ekblad talar föraktfullt om hur 1900talet varit ett sekel där man producerar soldater med dess vidriga kultur. Han ger också Winston Churchill en känga som vore han en krigshetsare. Ett samhälle med dessa värderingar kommer inte att i längden överleva. Barbarerna kommer att knacka på dörren för eller senare. 1900talets krig var visserligen förödande men om de inte skett hade vårt samhälle inte varit som det är idag.
Frågan är om det kommer att bli lättare för soldater att ställa upp för idén av EUs plats i världen och dess värderingar än för fosterlandet Sveriges försvar. Orsakerna till rekryteringen blir väldigt olika.
Erixon diskuterar Niklas Ekdals artikel Kriget som aldrig tog slut. Artikeln gör en jämförelse mellan Kriget mot Terrorismen, som startade 2001, med Första Världskriget. Detta är en jämförelse jag inte förstår, speciellt som det slutar med ett ode till den arabiske soldaten och dess överlägsna moral. I tider när jihadister sysslar med att göra själmordsbombare av barn är detta bizarrt.
Vad jag däremot saknar i både Ekdals och Tolgfors artiklar är orsaken till varför det krigas. Ekdal skriver om det hämningslösa industriella krigandet som om han ville skylla på industrin. Nog är det i vårt nuvarande fall fortfarande adaptationen från den industriella revolutionen och dess efterföljande sekel som pågår och som tar sin tribut men krigats har det nog alltid gjorts.
Tolgfors hävdar att vi kan tänkas behöva kriga för vårt och våra grannars försvar. Det är dock en väldig skillnad att rekrytera soldater till ett krig som kanske kommer att hända, även om Sverige inte har varit i krig på 200 år, och till internationella insatser där soldatens liv kan tänkas vara hotat från första dagen i tjänst.
Inslaget i Aktuellt på SVT häromdagen tog indirekt upp denna problematik. Man intervjuade en officer som inte kunde tänka sig att arbeta utomlands eftersom han hade skaffat sig ett 9 till 5 jobb och hade fru och barn. Det värnpliktiga som intervjuades rekryterades dock för nödvändig utlandstjänst i riskfyllda områden.
Ytterligare problematiskt blir det tydligen att rekrytera soldater där det finns risk för att dö. I Afghanistan är olika nationaliteter i ISAF styrkan uppdelade på olika områden där denna risk varierar betydligt.
I Sverige måste det i debatten om vår militär bli nödvändigt att ta upp frågan om varför vi krigar. Det måste då bli fråga om att erkänna att USAs orsaker är de som faktiskt kommer att gälla. Vi krigar för att försvara ett samhälle enligt våra och också Amerikas värderingar. Det blir nog väldigt svårt för Sverige att rekrytera soldater om inte det blir möjligt för folk i allmänhet att acceptera att soldater kommer att dö i strid för ädla orsaker.
Ekblad talar föraktfullt om hur 1900talet varit ett sekel där man producerar soldater med dess vidriga kultur. Han ger också Winston Churchill en känga som vore han en krigshetsare. Ett samhälle med dessa värderingar kommer inte att i längden överleva. Barbarerna kommer att knacka på dörren för eller senare. 1900talets krig var visserligen förödande men om de inte skett hade vårt samhälle inte varit som det är idag.
Frågan är om det kommer att bli lättare för soldater att ställa upp för idén av EUs plats i världen och dess värderingar än för fosterlandet Sveriges försvar. Orsakerna till rekryteringen blir väldigt olika.
20081119
Ja till Lissabonfördraget
Har tidigare dryftat om Lissabonfördraget i ett flertal inlägg som kan läsas på etiketten "Lissabonfördraget". En del har ju hänt sedan dess och både kriget i Georgien och finanskrisen visar ju att fördraget i fråga kommer att förbättra Europas och därmed Sveriges läge.
Det har ju också diskuterats de senaste dagarna om vad man som bloggare kan åstadkomma. När det nu röstas i riksdagen utan att man direkt kan ha någon påverkan på detta beslut är ju faktiskt bloggandet just en sådan möjlighet.
Detta är ju intressant så tillvida att hela EU-affären ju är ett nytt koncept där man förlorar självständighet för freden och stabiliteten. Sverige blir mer och mer ett "län" i Europa. Vad jag tror är väldigt viktigt är att man får ett samlat europeiskt perspektiv.
Det franska ordförandeskapet i EU de senaste halvåret har ju fört med sig att svagheterna med EU som det är idag är förtydligade. Nicolas Sarkozy upplever att man ekonomiskt måste samlas enhetligt för att ta sig ur finanskrisen och har föreslagit att Euro-Klubben skall börja träffas nu när det blir ett år med icke-Euro länder vid rodret. Irlands nej gör ju att det kommer att ta ett tag innan Lissabonfördraget kan förverkligas--om detta nu sker.
The Economist och Storbritannien är ju euroskeptiska i största allmänhet. Det är väl den gamla inställningen att leva i "splendid isolation" som spökar. Historiskt sett har ju England alltid blivit orolig när för stora maktkoncentrationer sker på Kontinenten. Rysslands och Tysklands energi-giftemål oroar åtminstone mig. Där fanns dock en blänkare på EUobserver om att EU skulle avänja sig från sitt energiberoende av sin "fickle" distributör. Fördraget innebär ju att en stat kan dra sig ur EU och detta kanske Storbritannien kommer att göra.
Sedan är jag nog av den åsikten att Sverige inte har något anat val egentligen än att bli mer integrerad med EU, dvs, gå med i EMU. Jag har ställt frågan informellt om det finns en annan möjlighet via Storbritannien och USA men icke förvånande har något sådant inte materialiserat sig i bloggosfären, mig veterligt.
Lissabonfördraget innebär ju en mer enhetlig utrikespolitik för EU. Det medför att EU kan förhandla i energifrågor som en stor enhet och få bättre förutsättningar den vägen. Ett enat EU är ju dock en maktfaktor på den internationella arenan och detta, tror jag, är kanske den viktigaste faktorn för att godkänna fördraget. På detta följer väldigt mycket annat positivt.
Vad som inte är bra är att det i Europa på vänsterkanten finns väldigt starka anti-Amerikanska krafter. Egentligen är jag nog bara för ett EU som är USAvänligt. Tror dock att utvecklingen politiskt i Europa går vägen mot center-höger styre. Ett socialdemokratiskt EU tror jag inte på.
Cecilia Malmström skriver idag ipå SvD.se Sverige får ökat inflytande i EU
Det har ju också diskuterats de senaste dagarna om vad man som bloggare kan åstadkomma. När det nu röstas i riksdagen utan att man direkt kan ha någon påverkan på detta beslut är ju faktiskt bloggandet just en sådan möjlighet.
Detta är ju intressant så tillvida att hela EU-affären ju är ett nytt koncept där man förlorar självständighet för freden och stabiliteten. Sverige blir mer och mer ett "län" i Europa. Vad jag tror är väldigt viktigt är att man får ett samlat europeiskt perspektiv.
Det franska ordförandeskapet i EU de senaste halvåret har ju fört med sig att svagheterna med EU som det är idag är förtydligade. Nicolas Sarkozy upplever att man ekonomiskt måste samlas enhetligt för att ta sig ur finanskrisen och har föreslagit att Euro-Klubben skall börja träffas nu när det blir ett år med icke-Euro länder vid rodret. Irlands nej gör ju att det kommer att ta ett tag innan Lissabonfördraget kan förverkligas--om detta nu sker.
The Economist och Storbritannien är ju euroskeptiska i största allmänhet. Det är väl den gamla inställningen att leva i "splendid isolation" som spökar. Historiskt sett har ju England alltid blivit orolig när för stora maktkoncentrationer sker på Kontinenten. Rysslands och Tysklands energi-giftemål oroar åtminstone mig. Där fanns dock en blänkare på EUobserver om att EU skulle avänja sig från sitt energiberoende av sin "fickle" distributör. Fördraget innebär ju att en stat kan dra sig ur EU och detta kanske Storbritannien kommer att göra.
Sedan är jag nog av den åsikten att Sverige inte har något anat val egentligen än att bli mer integrerad med EU, dvs, gå med i EMU. Jag har ställt frågan informellt om det finns en annan möjlighet via Storbritannien och USA men icke förvånande har något sådant inte materialiserat sig i bloggosfären, mig veterligt.
Lissabonfördraget innebär ju en mer enhetlig utrikespolitik för EU. Det medför att EU kan förhandla i energifrågor som en stor enhet och få bättre förutsättningar den vägen. Ett enat EU är ju dock en maktfaktor på den internationella arenan och detta, tror jag, är kanske den viktigaste faktorn för att godkänna fördraget. På detta följer väldigt mycket annat positivt.
Vad som inte är bra är att det i Europa på vänsterkanten finns väldigt starka anti-Amerikanska krafter. Egentligen är jag nog bara för ett EU som är USAvänligt. Tror dock att utvecklingen politiskt i Europa går vägen mot center-höger styre. Ett socialdemokratiskt EU tror jag inte på.
Cecilia Malmström skriver idag ipå SvD.se Sverige får ökat inflytande i EU
20081118
Insatsen i Afghanistan är ett prov på vår lojalitet till våra vänner
Råkade se ett inslag på Aktuellt i går som handlade om en undersökning SVT gjort om det svenska intresset för Försvarets insats i Afghanistan. Gav referenser till Afghanistanproblematiken i ett inlägg häromdagen. Inslaget i Aktuellt gav ett generellt negativt intryck till tittarna och man ifrågasatte Sten Tolgfors utalande om att det finns ett brett stöd hos befolkningen för Afghanistaninsatsen. Även Carl Bildt menade att uppslutningen är stor.
Inslaget hade en del intervjuer med folk på gatan och med värnpliktiga. Det viktigaste som sades var förmodligen att Sverige inte längre är ett neutralt land. Det var en värnpliktig som lyfte denna utsaga till debatten.
Vi styr inte själva över vad som händer internationellt. Vi deltar i något som styrs av andra mer informerade och vi följer lojalt med. Detta kommer ju att bli mer och mer tydligt eftersom vi bara representerar 2% av EUs befolkning. Intressant nog är bloggning på engelska förmodligen en av de bästa möjligheter som finns för närvarande att nå ut för individen.
Det har alltså uppstått ett problem som Mats Knutsson på Aktuellt-inslaget nämnde. Det finns en skillnad mellan regeringens vilja och folkets vilja som är betydande. Med andra ord krävs det opinionsbildning för att öka förståelsen för Sveriges internationella position. Det krävs helt enkelt ett deltagande av Sverige som medlem i den fria världen.
Det krävs en tydlighet från regeringen om hur vår allians är konstruerad och om varför vi måste vara i en allians. Det hjälper ju inte heller att Cecilia Malmström talar sig varm för Lissabonfördraget, som om det införlivas, kommer att medföra att vi är i en försvarsallians inom EU. Afghanistan är ju ett uppdrag under NATO kommando enligt ett FN-mandat och Sverige bidrar som sympatisör.
Ulf Bjereld har utförligt beskrivit opinionsläget om Afghanistaninsatsen och NATO-medlemskap en en DN-debatt artikel. Jag tror att det krävs år av information med Alliansregeringen för att opinionen skall vända. Att opinionen inte är starkare idag visar att Svenskarna inte är informerade tillräckligt om vår situation i världen.
Sten Tolgfors menar, enligt Bjereld, att man inte diskuterar sig fram i NATO-frågan utan att det är en fråga om politisk vilja. Bjereld säger vidare att man skulle förlora sitt oberoende och sin handlingsfrihet om man går med i NATO. Han frågar sig också i en annan artikel om säkerhetsspolitik kan förenas med demokrati.
Frihet och demokrati är inte något som är självklart på Jorden utan något man faktiskt måste kämpa för. Man kan välja att få ett internationellt anseende genom att ställa upp solidariskt i denna kamp eller man kan förska dra sig undan som pacifist. Personligen tycker jag det är dags för Svenskarna att vara med och kämpa tillsammans med sina vänner.
Inslaget hade en del intervjuer med folk på gatan och med värnpliktiga. Det viktigaste som sades var förmodligen att Sverige inte längre är ett neutralt land. Det var en värnpliktig som lyfte denna utsaga till debatten.
Vi styr inte själva över vad som händer internationellt. Vi deltar i något som styrs av andra mer informerade och vi följer lojalt med. Detta kommer ju att bli mer och mer tydligt eftersom vi bara representerar 2% av EUs befolkning. Intressant nog är bloggning på engelska förmodligen en av de bästa möjligheter som finns för närvarande att nå ut för individen.
Det har alltså uppstått ett problem som Mats Knutsson på Aktuellt-inslaget nämnde. Det finns en skillnad mellan regeringens vilja och folkets vilja som är betydande. Med andra ord krävs det opinionsbildning för att öka förståelsen för Sveriges internationella position. Det krävs helt enkelt ett deltagande av Sverige som medlem i den fria världen.
Det krävs en tydlighet från regeringen om hur vår allians är konstruerad och om varför vi måste vara i en allians. Det hjälper ju inte heller att Cecilia Malmström talar sig varm för Lissabonfördraget, som om det införlivas, kommer att medföra att vi är i en försvarsallians inom EU. Afghanistan är ju ett uppdrag under NATO kommando enligt ett FN-mandat och Sverige bidrar som sympatisör.
Ulf Bjereld har utförligt beskrivit opinionsläget om Afghanistaninsatsen och NATO-medlemskap en en DN-debatt artikel. Jag tror att det krävs år av information med Alliansregeringen för att opinionen skall vända. Att opinionen inte är starkare idag visar att Svenskarna inte är informerade tillräckligt om vår situation i världen.
Sten Tolgfors menar, enligt Bjereld, att man inte diskuterar sig fram i NATO-frågan utan att det är en fråga om politisk vilja. Bjereld säger vidare att man skulle förlora sitt oberoende och sin handlingsfrihet om man går med i NATO. Han frågar sig också i en annan artikel om säkerhetsspolitik kan förenas med demokrati.
Frihet och demokrati är inte något som är självklart på Jorden utan något man faktiskt måste kämpa för. Man kan välja att få ett internationellt anseende genom att ställa upp solidariskt i denna kamp eller man kan förska dra sig undan som pacifist. Personligen tycker jag det är dags för Svenskarna att vara med och kämpa tillsammans med sina vänner.
20081116
Socialistpartiet i Frankrike har också problem att enas
Det är inte bara Mona Sahlin som har problem. Ségolène Royal har kämpat i helgen för att ena sitt parti och man har röstat på så kallade "motions", eller breda policy förslag, från olika kandidater för att välja en partiledare enligt en artikel på iht.com.
Ségolène Royal fick 30% av rösterna men Paris borgmästere Bertrand Delanoë fick 25% och stöttades av den utgående partiledaren, och Royals ex-partner, Francois Hollande. 25% fick också Martine Aubry, en före detta minister känd för att ha introducerat 35 timmars veckan. En kandidat på partiets vänsterflank Benoit Harmon fick 19%.
När Royal talade hejade man på och buade samtidigt. Hon är pressens älskling men anses i vissa partikretsar inte ha tillräckligt djup. Det finns en vem-som-helst-men-inte-Ségolène front i partiet.
Jag tycker det verkar som om socialisterna i Tyskland, Sverige och Frankrike har samma problem. De är splittrade i en center- och en vänsterfalang? Royal är den enda kandidaten som är villig att formera en koalition med centristiska partier vid presidentvalet 2012.
Ségolène Royal fick 30% av rösterna men Paris borgmästere Bertrand Delanoë fick 25% och stöttades av den utgående partiledaren, och Royals ex-partner, Francois Hollande. 25% fick också Martine Aubry, en före detta minister känd för att ha introducerat 35 timmars veckan. En kandidat på partiets vänsterflank Benoit Harmon fick 19%.
När Royal talade hejade man på och buade samtidigt. Hon är pressens älskling men anses i vissa partikretsar inte ha tillräckligt djup. Det finns en vem-som-helst-men-inte-Ségolène front i partiet.
Jag tycker det verkar som om socialisterna i Tyskland, Sverige och Frankrike har samma problem. De är splittrade i en center- och en vänsterfalang? Royal är den enda kandidaten som är villig att formera en koalition med centristiska partier vid presidentvalet 2012.
Al Gore will inte bli "energi-tsar" i för Obama
Enligt en artikel i Washinton Times så har Al Gore tackat nej till att bli en energi-tsar i Obamas administration. Barack Obama har dock sagt att han har en given plats vid bordet i diskussionerna.
Enligt artikeln letar Obama efter en ny drivkraft till den Amerikanska ekonomin. Energin verkar stå i första rummet:
"Finding the new driver of our economy is going to be critical. There´s no better driver that pervades all aspects of our economy than a new energy economy," Mr. Obama told Time magazine shortly before the election. "That´s going to be my No. 1 priority when I get into office."
Michael Wood, USAs ambassadör till Sverige de senaste åren har ju haft som enda projekt med Sverige, One Big Thing, dvs miljöteknik. Med Obama verkar det som om USA kommer att sätta igång och kanske bli världsledande.
Enligt artikeln letar Obama efter en ny drivkraft till den Amerikanska ekonomin. Energin verkar stå i första rummet:
"Finding the new driver of our economy is going to be critical. There´s no better driver that pervades all aspects of our economy than a new energy economy," Mr. Obama told Time magazine shortly before the election. "That´s going to be my No. 1 priority when I get into office."
Michael Wood, USAs ambassadör till Sverige de senaste åren har ju haft som enda projekt med Sverige, One Big Thing, dvs miljöteknik. Med Obama verkar det som om USA kommer att sätta igång och kanske bli världsledande.
Inget kolväte för elektricitet inom tio år i USA?
Läste just en artikel av Al Gore på nytimes.com där han hävdar att man skall försöka få bort behovet av fossilt bränsle för produktion av elektricitet på tio år. Jag har faktiskt hört den här utmaningen från honom tidigare men han gör det extra intressant med en jämförelse med John F Kennedys utmaning om att nå månen på tio år. Det tog tydligen bara åtta år och två månader.
Vad Gore säger är dock väldigt inspirerande. Genomsnitts åldern på ingenjörerna vid Apollo 11 uppskjutningen var 26 år vilket betydde att de var 18 när JFK kom med utmaningen. Obama har ju haft en gräsrotsarmé för sig och har också sagt att han vill att beroendet på olja från Mellan Östern skall arbetas bort på tio år. Något mindre vilt men något jag gillade när jag hörde detta på en av debatterna. Gore avslutar sin artikel med:
"This year similarly saw the rise of young Americans, whose enthusiasm electrified Barack Obama’s campaign. There is little doubt that this same group of energized youth will play an essential role in this project to secure our national future, once again turning seemingly impossible goals into inspiring success."
Ja, han säger faktiskt "seemingly impossible goals" men artikeln publicerades före Maud Olofssons utspel om att sluta med bilar som behöver fossilt bränsle före 2025. Jag hörde att man sade att detta var omöjligt. Det skall bli intressant att se om Al Gore får rätt. Det blir ju extra intressant eftersom man sätter upp det som ett projekt som skall dra USA ut ur den ekonomiska krisen.
Lägger man till kärnkraft också så kanske det till och med kommer att gå? Gillade speciellt Back-to-Balances kärnkraft i fickformat.
Vad Gore säger är dock väldigt inspirerande. Genomsnitts åldern på ingenjörerna vid Apollo 11 uppskjutningen var 26 år vilket betydde att de var 18 när JFK kom med utmaningen. Obama har ju haft en gräsrotsarmé för sig och har också sagt att han vill att beroendet på olja från Mellan Östern skall arbetas bort på tio år. Något mindre vilt men något jag gillade när jag hörde detta på en av debatterna. Gore avslutar sin artikel med:
"This year similarly saw the rise of young Americans, whose enthusiasm electrified Barack Obama’s campaign. There is little doubt that this same group of energized youth will play an essential role in this project to secure our national future, once again turning seemingly impossible goals into inspiring success."
Ja, han säger faktiskt "seemingly impossible goals" men artikeln publicerades före Maud Olofssons utspel om att sluta med bilar som behöver fossilt bränsle före 2025. Jag hörde att man sade att detta var omöjligt. Det skall bli intressant att se om Al Gore får rätt. Det blir ju extra intressant eftersom man sätter upp det som ett projekt som skall dra USA ut ur den ekonomiska krisen.
Lägger man till kärnkraft också så kanske det till och med kommer att gå? Gillade speciellt Back-to-Balances kärnkraft i fickformat.
20081114
Vad som planeras i Afghanistan
Hittade en utförlig artikel från Michael O'Hanlon från Brookings Institution kallad How to Win in Afghanistan och lade ut den som en länk på mitt inlägg At Swedish Outpost, A Lonely War Drags On.
Har också lagt till intressanta länkar på inläggen om G20 mötet och Rysslands relation med EU.
Har också lagt till intressanta länkar på inläggen om G20 mötet och Rysslands relation med EU.
Är Ukraina nästa offer för Ryssland?
Rysslandspecialisten Leon Aron på American Enterprise Institute, en konservativ tankesmedja i Washington DC, gör en bedömning av vad det betyder att Ryssland invaderade Georgien i en artikel han kallar The Georgia Watershed--Brytpunkten Georgien.
Ja, NATO konferensen i Estland häromdagen sågs inte i Svensk press!? Troligen på grund av att Sverige på sistone blivit mer Ryssofil. Ukrainas eventuella blivande medlemskap är ju en känslig fråga.
Jag har skrivit en hel del om Ryssland i bloggen och min egen position verkar skilja sig från EUs nuvarande linje där man tror att Ryssland skall kunna integreras i EUs ekonomi. Denna idé är så bra, om den vore sann, att man gärna vill tro på den. Aron hävdar dock också att Ryssland snarare håller på att isolera sig:
"We don't need illusions of partnership [with NATO]," Medvedev said on August 25 [2008]. "It is NATO that is most interested in our cooperation. . . . We are ready to make any decision, including the termination of the relationship with NATO altogether."
The next day, speaking to the government-owned television network Russia Today shortly after he had signed the decrees recognizing the "independence" of Abkhazia and South Ossetia, Medvedev added:
"We are afraid of nothing, including another Cold War. We have lived before in different [from the West] conditions and can live in the same way again."
Five days later, Lavrov elaborated:
"There is no doubt that for some time, and probably even a considerable amount of time, Russia and the West may live and act in two only rarely intersecting planes [ploskosti], in different systems of coordinates. This has happened before . . . so we won't have a hard time getting used to it again."
Aron gör vidare den bedömningen att Ryssland kommer att försöka få kontroll över sitt forna territorium från tiden med Sovjetunionen. Ukraina är då nästa land i turordningen. I ett samtal med George W. Bush sade Vladimir Putin att Ukraina är ju inte ens en riktig stat. Putin är ju också känd för att hävda att Sovjetunionens fall var den största katastrofen under 1900talet.
De "skilda koordinater" som Lavrov talade om kan skönjas i det följande:
"The search for "a path to the common European home" and the commonality of interests with the West in the strengthening of democracy, human rights, and "all-human values," which underlined the Gorbachev-Yeltsin foreign policy, have been discarded as the shameful artifacts of "weakness" and "chaos."
Russia's integration into the family of Western capitalist democracies (the "civilized world") is no longer accepted even as a distant goal. Today, "Russia is inclined not only completely to reject Western values but even to refuse to admit that something like that exists," one of the most astute observers of Russian foreign policy, Fyodor Lukyanov, wrote in August of this year.
These "values," another leading Russian expert noted, include "trifles like the rule of law and the respect for civil liberties and human rights," for which, in the Kremlin's opinion, the Russian people are somehow not yet "mature enough" and therefore need, in Putin's words, "about twenty years of manual control.""
En möjlig orsak till att man i EU nu försöker samtala med Ryssland är ju att oljepriset ligger under $60 fatet och att Rysslands budget är skriven med ett pris på $75 fatet. Den Ryska expansiviteten svällde ju betydligt innan man tappat 75% av sitt aktiekapital och oljepriset var $145 fatet. Frågan är om detta gör Ukraina säkrare eller osäkrare? Georgien invaderades faktiskt efter att aktiemarknaden hade fallit betydligt i Ryssland från sin topp i maj 2008.
15 november 2008: Sarkozy sympatiserar med Medvedev enligt Nice mötet mellan EU och Ryssland.
15 november 2008: Rysk akademiker hävdar att Ryssland varit lugn över NATOs frammarsch sedan 1990, än så länge?
Ja, NATO konferensen i Estland häromdagen sågs inte i Svensk press!? Troligen på grund av att Sverige på sistone blivit mer Ryssofil. Ukrainas eventuella blivande medlemskap är ju en känslig fråga.
Jag har skrivit en hel del om Ryssland i bloggen och min egen position verkar skilja sig från EUs nuvarande linje där man tror att Ryssland skall kunna integreras i EUs ekonomi. Denna idé är så bra, om den vore sann, att man gärna vill tro på den. Aron hävdar dock också att Ryssland snarare håller på att isolera sig:
"We don't need illusions of partnership [with NATO]," Medvedev said on August 25 [2008]. "It is NATO that is most interested in our cooperation. . . . We are ready to make any decision, including the termination of the relationship with NATO altogether."
The next day, speaking to the government-owned television network Russia Today shortly after he had signed the decrees recognizing the "independence" of Abkhazia and South Ossetia, Medvedev added:
"We are afraid of nothing, including another Cold War. We have lived before in different [from the West] conditions and can live in the same way again."
Five days later, Lavrov elaborated:
"There is no doubt that for some time, and probably even a considerable amount of time, Russia and the West may live and act in two only rarely intersecting planes [ploskosti], in different systems of coordinates. This has happened before . . . so we won't have a hard time getting used to it again."
Aron gör vidare den bedömningen att Ryssland kommer att försöka få kontroll över sitt forna territorium från tiden med Sovjetunionen. Ukraina är då nästa land i turordningen. I ett samtal med George W. Bush sade Vladimir Putin att Ukraina är ju inte ens en riktig stat. Putin är ju också känd för att hävda att Sovjetunionens fall var den största katastrofen under 1900talet.
De "skilda koordinater" som Lavrov talade om kan skönjas i det följande:
"The search for "a path to the common European home" and the commonality of interests with the West in the strengthening of democracy, human rights, and "all-human values," which underlined the Gorbachev-Yeltsin foreign policy, have been discarded as the shameful artifacts of "weakness" and "chaos."
Russia's integration into the family of Western capitalist democracies (the "civilized world") is no longer accepted even as a distant goal. Today, "Russia is inclined not only completely to reject Western values but even to refuse to admit that something like that exists," one of the most astute observers of Russian foreign policy, Fyodor Lukyanov, wrote in August of this year.
These "values," another leading Russian expert noted, include "trifles like the rule of law and the respect for civil liberties and human rights," for which, in the Kremlin's opinion, the Russian people are somehow not yet "mature enough" and therefore need, in Putin's words, "about twenty years of manual control.""
En möjlig orsak till att man i EU nu försöker samtala med Ryssland är ju att oljepriset ligger under $60 fatet och att Rysslands budget är skriven med ett pris på $75 fatet. Den Ryska expansiviteten svällde ju betydligt innan man tappat 75% av sitt aktiekapital och oljepriset var $145 fatet. Frågan är om detta gör Ukraina säkrare eller osäkrare? Georgien invaderades faktiskt efter att aktiemarknaden hade fallit betydligt i Ryssland från sin topp i maj 2008.
15 november 2008: Sarkozy sympatiserar med Medvedev enligt Nice mötet mellan EU och Ryssland.
15 november 2008: Rysk akademiker hävdar att Ryssland varit lugn över NATOs frammarsch sedan 1990, än så länge?
20081113
America at the Crossroads
Francis Fukuyama har varit en neokonservativ anhängare men har på sistone tagit avstånd på grund av Bush administrationens agerande de senaste åtta åren. Han definierar i sin bok America at the Crossroads från 2006 neokonservatismen för personer som menar att:
1) Den interna karaktären av regimer har betydelse. t.ex. det är fruktansvärt av Kina att ha så dåliga mänskliga rättigheter. Realister är inte så nogräknade vilket gör det lättare att samarbeta med dessa stater. Condoleezza Rice är en sådan. Henry A. Kissinger har varit det länge.
2) Amerikansk makt har och kan användas för ingripanden av moralisk karaktär. t.ex. jihadismen och/eller Saddam Hussein är så farlig att en attack på Irak var nödvändig.
3) En misstro inför användandet av ambitiös nationsbyggnad. t.ex Obama säger att USA skall fånga bin-Laden så snabbt som möjligt för att sedan lämna Afghanistan. Vi skall avsluta kriget i Irak.
4) Att vara skeptisk inför möjligheten för internationell lag och internationella institutioner att skapa säkerhet och/eller rättvisa. t.ex. att FNs säkerhetsråd oftast är blockerat av olika åsikter mellan demokratier och auktoritära stater. Att använda sig av en "Coalition of the Willing".
Jag intresserade mig för Fukuyamas argument att Bush-administrationen hade överdrivit riskerna med jihadismen. Han använder detta som ett huvudargument för att Irakkriget var fel. Som vanligt tar han upp detta med att man inte fann några massförstörelsevapen hos Saddam Hussein.
Jag har väldigt svårt för denna teori eftersom man haft så stora problem både i Irak och i Afghanistan. Det verkar ju snarare vara så att man underskattat styrkan i så kallade terroristers förmåga att rekrytera medhjälpare.
Jag tror fortfarande, efter att ha läst denna volym, att kriget var nödvändigt och att Irakierna nu har helt andra möjligheter att skapa sig en framtid. Det Amerikanska Inbördeskriget kostade 660000 liv. Irakierna har jämförelsevis kommit lindrigt undan och jämför man med det elände som Saddam Hussein skapade med Iran-Irak kriget, och vad han därmed skulle kunna ha vidare åstadkommit om han satt kvar, så finner jag också en vinst.
Det faktum att Pakistan nu har problem med säkerheten för sina kärnvapen har ju inte minskat jihadismens potential för ett katastrofscenario. USA och NATO befinner sig nu på plats och har större möjligheter att påverka detta hot.
En progressiv förhandling med Iran kan skapa ytterligare stabilitet i området. Iran verkar vara ett stabilare land än Pakistan. Har Pakistan atomvapen är det kanske inte hela världen om Iran också får det. Det kan vara mycket svårt att förhindra att detta sker. Iran har faktiskt inte anfallit någon och bör därför inte anfallas. Dessutom såg de hur USA tog sig an Irak vid Kuwaitkrisen och 2003. De gör inget överilat.
1) Den interna karaktären av regimer har betydelse. t.ex. det är fruktansvärt av Kina att ha så dåliga mänskliga rättigheter. Realister är inte så nogräknade vilket gör det lättare att samarbeta med dessa stater. Condoleezza Rice är en sådan. Henry A. Kissinger har varit det länge.
2) Amerikansk makt har och kan användas för ingripanden av moralisk karaktär. t.ex. jihadismen och/eller Saddam Hussein är så farlig att en attack på Irak var nödvändig.
3) En misstro inför användandet av ambitiös nationsbyggnad. t.ex Obama säger att USA skall fånga bin-Laden så snabbt som möjligt för att sedan lämna Afghanistan. Vi skall avsluta kriget i Irak.
4) Att vara skeptisk inför möjligheten för internationell lag och internationella institutioner att skapa säkerhet och/eller rättvisa. t.ex. att FNs säkerhetsråd oftast är blockerat av olika åsikter mellan demokratier och auktoritära stater. Att använda sig av en "Coalition of the Willing".
Jag intresserade mig för Fukuyamas argument att Bush-administrationen hade överdrivit riskerna med jihadismen. Han använder detta som ett huvudargument för att Irakkriget var fel. Som vanligt tar han upp detta med att man inte fann några massförstörelsevapen hos Saddam Hussein.
Jag har väldigt svårt för denna teori eftersom man haft så stora problem både i Irak och i Afghanistan. Det verkar ju snarare vara så att man underskattat styrkan i så kallade terroristers förmåga att rekrytera medhjälpare.
Jag tror fortfarande, efter att ha läst denna volym, att kriget var nödvändigt och att Irakierna nu har helt andra möjligheter att skapa sig en framtid. Det Amerikanska Inbördeskriget kostade 660000 liv. Irakierna har jämförelsevis kommit lindrigt undan och jämför man med det elände som Saddam Hussein skapade med Iran-Irak kriget, och vad han därmed skulle kunna ha vidare åstadkommit om han satt kvar, så finner jag också en vinst.
Det faktum att Pakistan nu har problem med säkerheten för sina kärnvapen har ju inte minskat jihadismens potential för ett katastrofscenario. USA och NATO befinner sig nu på plats och har större möjligheter att påverka detta hot.
En progressiv förhandling med Iran kan skapa ytterligare stabilitet i området. Iran verkar vara ett stabilare land än Pakistan. Har Pakistan atomvapen är det kanske inte hela världen om Iran också får det. Det kan vara mycket svårt att förhindra att detta sker. Iran har faktiskt inte anfallit någon och bör därför inte anfallas. Dessutom såg de hur USA tog sig an Irak vid Kuwaitkrisen och 2003. De gör inget överilat.
Obamas "Förändring" var endast önskad av den kontinentala troikan Frankrike, Tyskland och Ryssland?
I en sammanfattande artikel på Spiegel ONLINE International (SOI) kallad The EU-US Divide lägger editorerna ut riktlinjerna för Bretton Woods II på lördag i USA.
Obama är glömd. Den andra delen av artikel heter "US Not in Favor of Major Changes". Tydligen är inte Kina det heller. Den Brittiske Historikern Niall Ferguson kallade för övrigt paret USA och Kina för "Chimerica" härom dagen i en artikel på SOI.
För några dagar sedan skrev Medvedev till Angela Merkel att om vi kliar er på ryggen så är vi intresserade av att bli ett nytt regionalt finansiellt centrum i en ny världsekonomi. Undra om det var på detta sätt Tyskland ville vara med och modernisera Ryssland?
Kanske hade det varit bättre och inte haft så bråttom, Nicolas Sarkozy, och i stället invänta den nya direktionen?
Kanske inte? Här är ett tal av George W. Bush från New York idag.
Nästa veckas ledare för The Economist handlar också om mötet på lördag: Redesigning global finance
På iht.com diskuterar man den 14 november 2008 Nations to talk finance, without a single leader
Spiegel ONLINE International har en artikel av Angela Merkel kallad We Can No Longer Stand Passively By som verkar vara stöttad av fem amerikanska Nobelpristagare i ekonomi.
Obama är glömd. Den andra delen av artikel heter "US Not in Favor of Major Changes". Tydligen är inte Kina det heller. Den Brittiske Historikern Niall Ferguson kallade för övrigt paret USA och Kina för "Chimerica" härom dagen i en artikel på SOI.
För några dagar sedan skrev Medvedev till Angela Merkel att om vi kliar er på ryggen så är vi intresserade av att bli ett nytt regionalt finansiellt centrum i en ny världsekonomi. Undra om det var på detta sätt Tyskland ville vara med och modernisera Ryssland?
Kanske hade det varit bättre och inte haft så bråttom, Nicolas Sarkozy, och i stället invänta den nya direktionen?
Kanske inte? Här är ett tal av George W. Bush från New York idag.
Nästa veckas ledare för The Economist handlar också om mötet på lördag: Redesigning global finance
På iht.com diskuterar man den 14 november 2008 Nations to talk finance, without a single leader
Spiegel ONLINE International har en artikel av Angela Merkel kallad We Can No Longer Stand Passively By som verkar vara stöttad av fem amerikanska Nobelpristagare i ekonomi.
Somt föll i god jord och somt föll på hälleberget
Idag till morgonkaffet ger mig min mor en mycket kritisk blick och refererar till en artikel av Bo Rothstein i dagens Göteborgs-Posten vid namn Bloggar utan Spärrar.
Tack och lov bemöts artikeln av Rothsteins kollega Ulf Bjereld som jag skriver ut och ber henne läsa för att förhindra att hon tror att jag arbetar i en kloak, som Rothstein skriver.
Min mor tycker att det verkar farligt att ingen överser vad som skrivs. Vem som helst kan ju ärkekränka vem som helst, menar hon. Jag försöker försvara mig genom att säga att visst går det att skriva vad som helst men systemet är självreglerande. Ingen vettig människa spenderar tid på bloggar med skräp och okvädningsord.
Själv tycker jag att det finns bloggar med för mig personligen intressanta budskap. Jag rekommenderar varmt personerna i min bloggroll. Informationen i nättidskrifter och tidningar är dock fortfarande väldigt viktig--om man som jag är intresserad av vad som händer ute i världen.
Rothstein har dock rätt så till vida att där finns många nedslående bloggar. Folk som klistrar Hitlermustascher på centerpartistiska riksdagsledamöter och annat.
Jag håller med Bjereld att bloggarna kanske inte är ett demokratiredskap så mycket som de är opinionsbildande. Diskussionen i kommentarsfältet är i allmänhet begränsad. Dock förstår jag inte varför de inte är maktutjämnande--om man med makt avser att en persons kommentarer betraktas av andra och blir betydelsefulla för dessa personer. Det Bjereld säger om hierarkier och oförmåga för individen att bli sedd förutsätter ju en censurmekanism som i sin tur säger att det inte finns yttrandefrihet i bloggosfären?
Tack och lov bemöts artikeln av Rothsteins kollega Ulf Bjereld som jag skriver ut och ber henne läsa för att förhindra att hon tror att jag arbetar i en kloak, som Rothstein skriver.
Min mor tycker att det verkar farligt att ingen överser vad som skrivs. Vem som helst kan ju ärkekränka vem som helst, menar hon. Jag försöker försvara mig genom att säga att visst går det att skriva vad som helst men systemet är självreglerande. Ingen vettig människa spenderar tid på bloggar med skräp och okvädningsord.
Själv tycker jag att det finns bloggar med för mig personligen intressanta budskap. Jag rekommenderar varmt personerna i min bloggroll. Informationen i nättidskrifter och tidningar är dock fortfarande väldigt viktig--om man som jag är intresserad av vad som händer ute i världen.
Rothstein har dock rätt så till vida att där finns många nedslående bloggar. Folk som klistrar Hitlermustascher på centerpartistiska riksdagsledamöter och annat.
Jag håller med Bjereld att bloggarna kanske inte är ett demokratiredskap så mycket som de är opinionsbildande. Diskussionen i kommentarsfältet är i allmänhet begränsad. Dock förstår jag inte varför de inte är maktutjämnande--om man med makt avser att en persons kommentarer betraktas av andra och blir betydelsefulla för dessa personer. Det Bjereld säger om hierarkier och oförmåga för individen att bli sedd förutsätter ju en censurmekanism som i sin tur säger att det inte finns yttrandefrihet i bloggosfären?
20081111
At Swedish Outpost, A Lonely War Drags On
Läste artikeln At Afghan outpost, a lonely war drags on igår på iht.com. Man beskriver hur amerikanska soldater på en utsatt postering tar ordentligt med stryk dagarna i ända. Varför utsätta sina soldater för ett sådant liv?
Situationen i Afghanistan är tydligen mycket komplex och det blir förmodligen Barack Obamas knivigaste fråga på utrikesfronten i januari.
Det är Pakistan, som leds av Mr 10%, Asif Ali Zardari, som inte kan återinstifta huvuddomaren för då fälls han för korruption, med sin bundsförvant Kina som gav dem atombomben, de ville balansera ut Indien, ett pris som det nu finns risk skall hamna i fel händer. Kina är en av de länder som investerar mest i Afghanistan. Det är oljetransport från centralasien som är viktig. De investerar i en hamn på den västra delen av Pakistans kust kallad Gwadar. Pakistan stödde Talibanerna innan 2001.
Indien, en konkurrent till Pakistan, och Afghanistan är bundsförvanter. Indien har investerat stora summor, hundratals miljoner dollar, ej miljarder dollar som Väst, i Afghanistan. De har hjälpt till att bygga parlamentbyggnaden i Kabul och Hamid Karzai läste på universitet i Indien. Indiens ambassad i Kabul blev självmordsbombad i somras och Pakistanska säkerhetstrupper misstänks för dådet. Afghanistan är fattigt, med en BNP per capita på $1000 och en barnadödlighet på 150/1000 levande födda. Landet är också splittrat med avseende på språk och etnicitet.
Hur komplicerad denna strategiska situation är vet jag inte utan jag måste lita på USA och deras NATO-allierade. Men mitt i denna problematik finner man vansinniga människor som vill riva ner civilisationen och förstöra. Mest i ett område som Pakistans militär inte kontrollerar. Enligt en artikel i Foreign Affairs senaste nummer så har inte Afghanistan tillräckliga inkomster för att betala för de trupper och poliser som skulle behövas för att kontrollera de oroshärdar som förkommer just nu. NATO är alltså fast om de inte kan förändra situationen med en ny approach. Samtidigt som Indien och Kina är där med sina tentakler.
Sverige har ju en närvaro i Afghanistan i den norra delen. Det är viktigt att Sverige ställer upp och är solidarisk för de värderingar som USA och NATO-länderna delar. Ett land som vill tas på allvar måste ta sitt ansvar. Militära insatser kostar pengar och dessa måste man vara villig att betala för sin frihet. Det går inte att åka snålskjuts på andra.
Själv känner jag mig ibland som en Amerikansk soldat i "Kriget om idéerna", där jag sitter på min post och betraktar hur USA anfalls ideligen med diverse argument. Ju svårare argumenten är, ju mer smärtsamma är de. Men då är min situation kanske lite speciell.
Jag talar inte nödvändigtvis om ett krig mot terroristers argument. Jag talar faktiskt också om argument som läggs fram från Europa. Om de fundamentala skillnader som finns mellan USA och Europa. Om de skillnader som finns i strävandena mellan Europa och USA. Det finns dock fler likheter än skillnader.
Arnold Toynbee sade att om civilisationens gränser inte förs framåt utan avstannar så vinner barbarerna så småningom. Den Amerikanska revolutionen, spridandet av demokrati och frihet, måste fortgå. Man kan ha tålamod, men den måste gå framåt. Jag tolkar följande ord från Obama på detta vis:
"Today we begin in earnest the work of making sure that the world we leave is just a little bit better than the one we inhabit today".
Note Added in Proof, 14 November 2008:
Michael O'Hanlon, en Senior Fellow på The Brookings Institution skriver följande artikel:
How to Win in Afghanistan
Dick Erixon skriver i sin blogg om Afghanistan.
Carl Bildt skriver i Göteborgs-Posten den 15 november.
David Kilcullen intervjuas i The New Yorker om hur kriget i Afganistan kan vinnas, men det är knappt--man måste får befolkningen att känna sig tryggare.
Situationen i Afghanistan är tydligen mycket komplex och det blir förmodligen Barack Obamas knivigaste fråga på utrikesfronten i januari.
Det är Pakistan, som leds av Mr 10%, Asif Ali Zardari, som inte kan återinstifta huvuddomaren för då fälls han för korruption, med sin bundsförvant Kina som gav dem atombomben, de ville balansera ut Indien, ett pris som det nu finns risk skall hamna i fel händer. Kina är en av de länder som investerar mest i Afghanistan. Det är oljetransport från centralasien som är viktig. De investerar i en hamn på den västra delen av Pakistans kust kallad Gwadar. Pakistan stödde Talibanerna innan 2001.
Indien, en konkurrent till Pakistan, och Afghanistan är bundsförvanter. Indien har investerat stora summor, hundratals miljoner dollar, ej miljarder dollar som Väst, i Afghanistan. De har hjälpt till att bygga parlamentbyggnaden i Kabul och Hamid Karzai läste på universitet i Indien. Indiens ambassad i Kabul blev självmordsbombad i somras och Pakistanska säkerhetstrupper misstänks för dådet. Afghanistan är fattigt, med en BNP per capita på $1000 och en barnadödlighet på 150/1000 levande födda. Landet är också splittrat med avseende på språk och etnicitet.
Hur komplicerad denna strategiska situation är vet jag inte utan jag måste lita på USA och deras NATO-allierade. Men mitt i denna problematik finner man vansinniga människor som vill riva ner civilisationen och förstöra. Mest i ett område som Pakistans militär inte kontrollerar. Enligt en artikel i Foreign Affairs senaste nummer så har inte Afghanistan tillräckliga inkomster för att betala för de trupper och poliser som skulle behövas för att kontrollera de oroshärdar som förkommer just nu. NATO är alltså fast om de inte kan förändra situationen med en ny approach. Samtidigt som Indien och Kina är där med sina tentakler.
Sverige har ju en närvaro i Afghanistan i den norra delen. Det är viktigt att Sverige ställer upp och är solidarisk för de värderingar som USA och NATO-länderna delar. Ett land som vill tas på allvar måste ta sitt ansvar. Militära insatser kostar pengar och dessa måste man vara villig att betala för sin frihet. Det går inte att åka snålskjuts på andra.
Själv känner jag mig ibland som en Amerikansk soldat i "Kriget om idéerna", där jag sitter på min post och betraktar hur USA anfalls ideligen med diverse argument. Ju svårare argumenten är, ju mer smärtsamma är de. Men då är min situation kanske lite speciell.
Jag talar inte nödvändigtvis om ett krig mot terroristers argument. Jag talar faktiskt också om argument som läggs fram från Europa. Om de fundamentala skillnader som finns mellan USA och Europa. Om de skillnader som finns i strävandena mellan Europa och USA. Det finns dock fler likheter än skillnader.
Arnold Toynbee sade att om civilisationens gränser inte förs framåt utan avstannar så vinner barbarerna så småningom. Den Amerikanska revolutionen, spridandet av demokrati och frihet, måste fortgå. Man kan ha tålamod, men den måste gå framåt. Jag tolkar följande ord från Obama på detta vis:
"Today we begin in earnest the work of making sure that the world we leave is just a little bit better than the one we inhabit today".
Note Added in Proof, 14 November 2008:
Michael O'Hanlon, en Senior Fellow på The Brookings Institution skriver följande artikel:
How to Win in Afghanistan
Dick Erixon skriver i sin blogg om Afghanistan.
Carl Bildt skriver i Göteborgs-Posten den 15 november.
David Kilcullen intervjuas i The New Yorker om hur kriget i Afganistan kan vinnas, men det är knappt--man måste får befolkningen att känna sig tryggare.
Svenska Bloggares Intressen?
Jag tror jag nämnt detta förut i förbigående men det fascinerar mig och därför gör jag ytterligare en kommentar.
Svenska bloggare är ju EU-medlemmar men varför intresserar de sig inte för vad de Europeiska ledarna har för sig? På bilden ovan ser man hur lite Angela Merkel, Nicolas Sarkozy och Gordon Brown refereras i svenska bloggar. Jag har med Sarah Palin som referens. Jag har även följt dessa namn på den vanliga ordsökningen under många månader. Den stora toppen är det Amerikanska valet. Det går inte att ha med Barack Obama eftersom han refererades så mycket vid valet att andra personer hamnar i bruset. Frågan är om inte alla svenska bloggare refererade till honom.
Varför är inte Sverige med i en allians med USA när intresset är så mycket större? Eller är det så att det inte finns något att tala om eftersom man är så förtvivlat överens inom EU?
Djävulens advokat säger mig att en möjlighet är att det som skrivs om USA är negativt till största delen och att man undertrycker skrivande om EU. En slags Europeisk maktpolitik med syftet att nå ikapp USA världspolitiskt? Hemsidan Spiegel ONLINE International (SOI) arbetar ju politiskt på ett sådant sätt mot International Herald Tribune, som är The New York Times dotterbolag i Paris, och denna maktkamp kanske återspeglar sig i den svenska bloggosfären. Personpolitiskt betyder detta nu att Obama 'fightar' Steinmeier. Två personer som naturligtvis är bästa vänner.
Orsaken till denna maktkamp är väl kanske att EU just gått om USA i den totala BNPn. Med detta mandat verkar Nicolas Sarkozy just nu bakvägen söka kraft från SOIs glödande tirader. Under förevändningen att det är bråttom och hela världen står i brand dikterar han en lösning till den 15:e november i USA.
Detta visar hur farligt det är att bara titta på BNP sifforna när vad som saknas är en reell federal struktur på Europa. Kriget i Georgien visade hur EU är splittrat i viktiga strategiska frågor. Finanskrisen visar att EU inte är funktionell vad avser koordinerade ekonomiska motangrepp och att de större nationerna ser sig nödsakade att agera utan det fulla mandatet på 27 länder. Sarkozy varnar för att främmande makt skall komma och köpa upp deras bästa företag då de står som lägst i kurs och Merkel välkomnar utländskt kapital.
Det skall bli intressant att se om en Euro-Club ersätter Lissabonfördraget, som ju havererade i och med Irlands Nej. Betyder detta slutet på vidare integrering av hela EU eller en rusning bland EU-länder att gå med i EMU?
Sarkozy och SPD i en temporär allians mot Angela Merkel?
Jag kommenterade Nicolas Sarkozys tal inför Europaparlamentet där han föreslog att Euro-Klubben skulle bilda en "Ekonomiskt Regering" som komplement till EU.
I fredags tog Rolf Fredriksson vid SVT i Bryssel upp detta koncept klockan 21:00 på Aktuellt. Det kanske inte var så många som tittade på nyheter vid denna tidpunkt så det tål kanske att repeteras.
Fredriksson påpekade att Sarkozys, i andra ögons kanske något grandiosa planer, faktiskt sakta men säkert gör framsteg. Läser idag att Joschka Fischer, den förre utrikesministern i SPD regeringen, också är för en ekonomisk regering. Fredriksson poängterade att missnöje uppstått om att icke-Euro länder som Tjeckien och Sverige nu i finanskrisen skulle vara ledarnationer för EU. De var inte tillräckligt engagerade sade Sarkozy. Fredriksson trodde att någon form av Euro-Club skulle formeras under våren där troligtvis Sarkozy kommer vara ordförande. Detta med ett "Two-Speed Europe" har diskuterats i EU-kretsar under många år.
Sarkozy flirtar alltså med det tyska socialdemokratiska partiet med sin politik och detta kan ju ha betydelse för honom i maktkampen om EU:s ledarskap med Angela Merkel. Frank-Walter Steinmeier, tysklands utrikesminister, och SPDs kandidat för kanslerämbetet vid nästa års val, väntar i kulissen?
Gideon Rachman på FT.com diskuterar det troliga utfallet av mötet i USA den 15:e november. Initiativet för mötet var Sarkozys.
Addendum 12 november: Who is speaking for Europe?
I fredags tog Rolf Fredriksson vid SVT i Bryssel upp detta koncept klockan 21:00 på Aktuellt. Det kanske inte var så många som tittade på nyheter vid denna tidpunkt så det tål kanske att repeteras.
Fredriksson påpekade att Sarkozys, i andra ögons kanske något grandiosa planer, faktiskt sakta men säkert gör framsteg. Läser idag att Joschka Fischer, den förre utrikesministern i SPD regeringen, också är för en ekonomisk regering. Fredriksson poängterade att missnöje uppstått om att icke-Euro länder som Tjeckien och Sverige nu i finanskrisen skulle vara ledarnationer för EU. De var inte tillräckligt engagerade sade Sarkozy. Fredriksson trodde att någon form av Euro-Club skulle formeras under våren där troligtvis Sarkozy kommer vara ordförande. Detta med ett "Two-Speed Europe" har diskuterats i EU-kretsar under många år.
Sarkozy flirtar alltså med det tyska socialdemokratiska partiet med sin politik och detta kan ju ha betydelse för honom i maktkampen om EU:s ledarskap med Angela Merkel. Frank-Walter Steinmeier, tysklands utrikesminister, och SPDs kandidat för kanslerämbetet vid nästa års val, väntar i kulissen?
Gideon Rachman på FT.com diskuterar det troliga utfallet av mötet i USA den 15:e november. Initiativet för mötet var Sarkozys.
Addendum 12 november: Who is speaking for Europe?
Obamas kampanj liknade Reagans!
Följer efterdyningarna till det Amerikanska presidentvalet. Man ser en något förvirrad diskussion om hur det republikanska partiet, eller GOP--grand old party, Lincolns parti, skall förnya sig för att vinna valet 2012. Men behöver de det? Det kanske räcker med att säga rätt saker i rätt tid i denna pragmatiska värld?
Scott Rasmussen visar att den så kallade Reaganismen fortfarande fungerar enligt sonderingarna i artikeln The Polls Show that Reaganism is Not Dead på wsj.com. Rasmussens poll var den som förutsåg valresultatet bäst i år.
Rasmussen skriver det följande som stämmer med Reagans valsituation:
"Barack Obama won the White House by campaigning against an unpopular incumbent in a time of economic anxiety and lingering foreign policy concerns. He offered voters an upbeat message, praised the nation as a land of opportunity, promised tax cuts to just about everyone, and overcame doubts about his experience with a strong performance in the presidential debates."
Det intressanta är också att 59% höll med om det som Reagan sade i sitt första installationstal:
"Government is not the solution to our problem; government is the problem."
Bara 28% höll inte med om detta. Detta är ju också en typisk republikansk slogan. Och i tider där Kongressen har popularitets stöd i trakten av 17% är detta förståeligt, vilket är 10% lägre än President Bush.
Det lustiga i denna kråksång är att hälften av demokraterna anser att det är negativt att liknas med Reagan, vilket innebär olika förväntningar bland de som valt Obama.
Vad som kommer att bli intressant att se är hur en populär President skall regera med en impopulär Kongress. Kongressen var ju demokratisk och har blivit mer så. Har den blivit mer populär i och med valet?
Har det blivit viktigare för ett parti att fånga stämningen än att ha en ideologi?
Scott Rasmussen visar att den så kallade Reaganismen fortfarande fungerar enligt sonderingarna i artikeln The Polls Show that Reaganism is Not Dead på wsj.com. Rasmussens poll var den som förutsåg valresultatet bäst i år.
Rasmussen skriver det följande som stämmer med Reagans valsituation:
"Barack Obama won the White House by campaigning against an unpopular incumbent in a time of economic anxiety and lingering foreign policy concerns. He offered voters an upbeat message, praised the nation as a land of opportunity, promised tax cuts to just about everyone, and overcame doubts about his experience with a strong performance in the presidential debates."
Det intressanta är också att 59% höll med om det som Reagan sade i sitt första installationstal:
"Government is not the solution to our problem; government is the problem."
Bara 28% höll inte med om detta. Detta är ju också en typisk republikansk slogan. Och i tider där Kongressen har popularitets stöd i trakten av 17% är detta förståeligt, vilket är 10% lägre än President Bush.
Det lustiga i denna kråksång är att hälften av demokraterna anser att det är negativt att liknas med Reagan, vilket innebär olika förväntningar bland de som valt Obama.
Vad som kommer att bli intressant att se är hur en populär President skall regera med en impopulär Kongress. Kongressen var ju demokratisk och har blivit mer så. Har den blivit mer populär i och med valet?
Har det blivit viktigare för ett parti att fånga stämningen än att ha en ideologi?
20081107
The Office of the President-Elect
Barack Obama har satt upp en hemsida för sin Transition into Power: change.gov
David Brooks förändring?
Tillåt mig bli lite flummig, igen. Men jag har just läst en artikel av David Brooks på nytimes.com.
Han föreslår att de två partierna nu, under Obama, skall upplösas för att skapa The Dream Team. En administration som använder sig av all talang från båda partierna. Tänkandet skall komma från decentraliserade nätverk, bottom-up, inte från centristiska byråkrater, top-down (som i EU?).
Detta innebär att vart fjärde år separerar man befolkningen under två program, mysteriöst, som kämpar mot varandra för att sedan upplösas igen.
Detta påminner osökt om hur celldelningen sker inom biologin. Var 24:e timma ungefär så separerar kromosomerna, mysteriöst, för att sedan dela cellen i två som sedan går tillbaka till normal funktion igen.
Det återstår att se om det är denna förändring som Obama har i tankarna. Det har tydligen inte börjat så väl eftersom hans chief-of-staff anses vara en "partisansk pugilist".
Vad jag inte gillar med Brooks "dröm" är att oppositionen försvinner ur systemet under gång. Det blir väldigt kinesiskt även om det finns två partier vid valtillfällena. I Sverige är man ju van vid dessa sura kommentarer som ofta går tvärs emot det föreslagna. De är nog dock väldigt nyttiga i en fungerande demokrati. Folk måste skärpa sig hela tiden. Jag tror det är viktigare än att de får lugn och ro att arbeta.
Jag hör till dem som gillar idén med partier. Johan Ingerö menade att folk vill ha ledare inte politiker och att det bara var Obamas förtjänst att han hade blivit vald samtidigt som han förordar gräsrotsrörelsen. Jag söker inte en ledare men väl ett parti med många intressanta personer i ett samarbete.
Han föreslår att de två partierna nu, under Obama, skall upplösas för att skapa The Dream Team. En administration som använder sig av all talang från båda partierna. Tänkandet skall komma från decentraliserade nätverk, bottom-up, inte från centristiska byråkrater, top-down (som i EU?).
Detta innebär att vart fjärde år separerar man befolkningen under två program, mysteriöst, som kämpar mot varandra för att sedan upplösas igen.
Detta påminner osökt om hur celldelningen sker inom biologin. Var 24:e timma ungefär så separerar kromosomerna, mysteriöst, för att sedan dela cellen i två som sedan går tillbaka till normal funktion igen.
Det återstår att se om det är denna förändring som Obama har i tankarna. Det har tydligen inte börjat så väl eftersom hans chief-of-staff anses vara en "partisansk pugilist".
Vad jag inte gillar med Brooks "dröm" är att oppositionen försvinner ur systemet under gång. Det blir väldigt kinesiskt även om det finns två partier vid valtillfällena. I Sverige är man ju van vid dessa sura kommentarer som ofta går tvärs emot det föreslagna. De är nog dock väldigt nyttiga i en fungerande demokrati. Folk måste skärpa sig hela tiden. Jag tror det är viktigare än att de får lugn och ro att arbeta.
Jag hör till dem som gillar idén med partier. Johan Ingerö menade att folk vill ha ledare inte politiker och att det bara var Obamas förtjänst att han hade blivit vald samtidigt som han förordar gräsrotsrörelsen. Jag söker inte en ledare men väl ett parti med många intressanta personer i ett samarbete.
20081106
Fred mellan dem i utanförskap och svenskarna?
Läser en artikel på iht.com som heter In Mideast, Rice tempers hope, as talks are stalled by Israel elections.
Fredsprocessen kommer att bero på om Tzipi Livni vinner kommande val, som är för en två-statslösning, eller om Benyamin Netanyahu vinner, som numera förordar en enstatlösning med en "ekonomisk fred".
Vilket system skulle vara bäst för freden, för folket?
Tanken slog mig att man skulle kunna förflytta problemet till Sverige och ha dem i utanförskap som Palestinier. Israelerna blir då de vanliga svenskarna. Det finns arbetande bland dem i utanförskap precis som hos Palestinierna.
Skall Reinfelds jobblinje med en ekonomisk fred lösa problemet eller skall Sahlins bidragsväg vara en slags två-statslösning?
I Sverige skjuter man inte raketer men väl bränner man bilar vid missnöje. Naomi Klein talade om en framtid då svenskarna potentiellt kommer att leva i motsvarigheten till den gröna zonen i Bagdad. Hur förhindrar man att denna uppstår.
Problemet är ju något enklare i Sverige för religionen är ju mindre inblandad men många av moskéerna hamnar kanske i utanförskapet.
Fredsprocessen kommer att bero på om Tzipi Livni vinner kommande val, som är för en två-statslösning, eller om Benyamin Netanyahu vinner, som numera förordar en enstatlösning med en "ekonomisk fred".
Vilket system skulle vara bäst för freden, för folket?
Tanken slog mig att man skulle kunna förflytta problemet till Sverige och ha dem i utanförskap som Palestinier. Israelerna blir då de vanliga svenskarna. Det finns arbetande bland dem i utanförskap precis som hos Palestinierna.
Skall Reinfelds jobblinje med en ekonomisk fred lösa problemet eller skall Sahlins bidragsväg vara en slags två-statslösning?
I Sverige skjuter man inte raketer men väl bränner man bilar vid missnöje. Naomi Klein talade om en framtid då svenskarna potentiellt kommer att leva i motsvarigheten till den gröna zonen i Bagdad. Hur förhindrar man att denna uppstår.
Problemet är ju något enklare i Sverige för religionen är ju mindre inblandad men många av moskéerna hamnar kanske i utanförskapet.
20081105
Ryssland flyttar fram sina positioner
En artikel på BBC News beskriver hur Medvedev börjar bli aggressiv igen. Han vill också förlänga presidentämbetets duration från 4 till 6 år. Det är inte sagt om han gör detta för sig själv eller för Putins återkomst.
Man förmodar att Medvedevs 'State of the Union address' är en fråga till Obama.
No comments!
Man förmodar att Medvedevs 'State of the Union address' är en fråga till Obama.
No comments!
Även Europa vill förändra saker och ting?
Spiegel ONLINE International beskriver i en artikel kallad Presidential Memo: Europe to Tell US that it Wants Cooperation att EU nu minsann har ett telefonnummer.
Henry Kissingers berömda kommentar att han inte visste vilket telefonnummer han skulle ringa om han ville tala med Europa skall tydligen inte längre gälla. Idag Sarkozy, i januari Topolanek etc.
Det rör sig om ett sex sidor långt PM där man betonar fyra punkter: 1) bättre kooperation mellan militära och civila insatser i Afghanistan; 2) intensifierad diplomati med Ryssland; 3) intensifierade förhandlingar om fred mellan Israel och Palestina där Europa skall ko-garantera en eventuell fred; och 4) en betoning på multilateralism i styrandet av världen och reformer i FN och IMF samt en expansion av G8.
Var denna plötsliga enhet mellan alla de 27 staterna i EU kommer från nämns inte i artikeln men det verkar inte som om det kommer att fungera friktionsfritt att bli av med koncepten "Det Nya Europa" och "Det Gamla Europa", speciellt med avseende på relationen med Ryssland.
Det skall bli intressant att se hur Obamas administration bemöter detta PM.
Henry Kissingers berömda kommentar att han inte visste vilket telefonnummer han skulle ringa om han ville tala med Europa skall tydligen inte längre gälla. Idag Sarkozy, i januari Topolanek etc.
Det rör sig om ett sex sidor långt PM där man betonar fyra punkter: 1) bättre kooperation mellan militära och civila insatser i Afghanistan; 2) intensifierad diplomati med Ryssland; 3) intensifierade förhandlingar om fred mellan Israel och Palestina där Europa skall ko-garantera en eventuell fred; och 4) en betoning på multilateralism i styrandet av världen och reformer i FN och IMF samt en expansion av G8.
Var denna plötsliga enhet mellan alla de 27 staterna i EU kommer från nämns inte i artikeln men det verkar inte som om det kommer att fungera friktionsfritt att bli av med koncepten "Det Nya Europa" och "Det Gamla Europa", speciellt med avseende på relationen med Ryssland.
Det skall bli intressant att se hur Obamas administration bemöter detta PM.
John McCain and Sarah Palin kämpade ärofullt
Med mindre marginal än vad sonderingarna sagt, 51% för Obama och 48% för McCain, när 75% av resultaten inkommit, förlorade McCain teamet möjligheten att fortsätta Republikanernas viktiga utrikespolitiska arbete.
John McCain höll ett mycket inspirerat tacktal till alla som hjälpt teamet på vägen. Jag såg med saknad denne statsman ta farväl och hoppas att han kan fortsätta och tjäna USA i Senaten i många år till.
För mig är detta inte "The King is Dead. Long Live the King." utan början till det arbete som skall återföra Republikanernas politik till världsscenen igen.
Ett stort tack till John McCain och Sarah Palin och alla i deras kampanj för allt inspirerande arbete. Ungefär halva USAs befolkning och många utomlands är fortfarande engagerade.
John McCain höll ett mycket inspirerat tacktal till alla som hjälpt teamet på vägen. Jag såg med saknad denne statsman ta farväl och hoppas att han kan fortsätta och tjäna USA i Senaten i många år till.
För mig är detta inte "The King is Dead. Long Live the King." utan början till det arbete som skall återföra Republikanernas politik till världsscenen igen.
Ett stort tack till John McCain och Sarah Palin och alla i deras kampanj för allt inspirerande arbete. Ungefär halva USAs befolkning och många utomlands är fortfarande engagerade.
20081104
Obamas Förändring?
Vad menar Barack Obama med "en förändring som vi behöver"? Daniel Silander ger en ledtråd i sin artikel idag i Sydsvenskan kallad Ett Nytt USA Tonar Fram.
Tillåt mig tvivla. Jag ser att Daniel Silander har varit och arbetat i Filadelfia-förorten Haverford som ligger vackert belägen utanför centrum av staden. Mina nästan tio år i Filadelfia tillbringade jag i anknytning till Campus till University of Pennsylvania. Där rånas folk varje dag. Universitetet publicerar var i ett informationsblad dagligen. USA är ett kontrasternas land.
Jag fastnade för det citat Silander ger i sin artikel från Obama där han säger:
"kan vi bygga upp Bagdad måste vi kunna bygga upp Philadelphia”
Sverige representerar ett segment av det Amerikanska samhället. I Haverford känner man igen sig från Sverige medan där jag bodde nära slummen i Västra Filadelfia känner man sig alienerad. Men att tro att Obama skall förpassa alla slumområden i stora amerikanska städer är nog inte realistiskt.
Jag har en känsla av, dock, att detta är vad Obama vill göra. Han vill gärna se att USA utvecklas till att likna Europa i detta avseende. Men USA är inte Europa. Framförallt är USA inte Sverige. Det ligger ju dock nära till hands för en svensk att säga att USA bör inte engagera sig utomlands om de inte ser ut i förorterna som i Sverige. Detta är dock bara ett argument. Själv tycker jag att Ryssarna bör utveckla sitt land innan de angriper Georgien och börjar tala om sin position i världen, men detta är en skillnad. Ryssland har bara c:a $15000 i BNP per capita medan USA har c:a $46000.
Hur skulle Obama kunna bygga upp Filadelfia? Vi talar om en stad som har 5m innevånare om man räknar in omnejden. Stort som Danmark och med alla möjliga industrier och fem medicinska högskolor. Detta område är dessutom lokaliserat i ett lite större område med 50m innevånare med en väldigt högteknologisk utveckling. Slumkvarteren finns i USA det är en del av samhället. Några pengar kommer han inte att kunna spendera men förstås hans inspiration om hopp kan ju tänkas ha en effekt.
Å andra sidan menar Obama kanske att USA skall sluta spendera pengar på Irak. Kan han åstadkomma detta på ett vettigt sätt är detta ju ett bra argument men det är kanske lite fult att försöka lura Filadelfiabor att tro att han skall bygga upp Filadelfia.
Ungefär hälften av alla Amerikaner behöver tydligen inte Obamas hopp. Jag har en känsla av att de är dessa som kommer att driva USA vidare. Jag skulle röstat på John McCain och Sarah Palin. Den sistnämnda var tydligen inte etiskt komprometterad läser man idag i pressen.
Tillåt mig tvivla. Jag ser att Daniel Silander har varit och arbetat i Filadelfia-förorten Haverford som ligger vackert belägen utanför centrum av staden. Mina nästan tio år i Filadelfia tillbringade jag i anknytning till Campus till University of Pennsylvania. Där rånas folk varje dag. Universitetet publicerar var i ett informationsblad dagligen. USA är ett kontrasternas land.
Jag fastnade för det citat Silander ger i sin artikel från Obama där han säger:
"kan vi bygga upp Bagdad måste vi kunna bygga upp Philadelphia”
Sverige representerar ett segment av det Amerikanska samhället. I Haverford känner man igen sig från Sverige medan där jag bodde nära slummen i Västra Filadelfia känner man sig alienerad. Men att tro att Obama skall förpassa alla slumområden i stora amerikanska städer är nog inte realistiskt.
Jag har en känsla av, dock, att detta är vad Obama vill göra. Han vill gärna se att USA utvecklas till att likna Europa i detta avseende. Men USA är inte Europa. Framförallt är USA inte Sverige. Det ligger ju dock nära till hands för en svensk att säga att USA bör inte engagera sig utomlands om de inte ser ut i förorterna som i Sverige. Detta är dock bara ett argument. Själv tycker jag att Ryssarna bör utveckla sitt land innan de angriper Georgien och börjar tala om sin position i världen, men detta är en skillnad. Ryssland har bara c:a $15000 i BNP per capita medan USA har c:a $46000.
Hur skulle Obama kunna bygga upp Filadelfia? Vi talar om en stad som har 5m innevånare om man räknar in omnejden. Stort som Danmark och med alla möjliga industrier och fem medicinska högskolor. Detta område är dessutom lokaliserat i ett lite större område med 50m innevånare med en väldigt högteknologisk utveckling. Slumkvarteren finns i USA det är en del av samhället. Några pengar kommer han inte att kunna spendera men förstås hans inspiration om hopp kan ju tänkas ha en effekt.
Å andra sidan menar Obama kanske att USA skall sluta spendera pengar på Irak. Kan han åstadkomma detta på ett vettigt sätt är detta ju ett bra argument men det är kanske lite fult att försöka lura Filadelfiabor att tro att han skall bygga upp Filadelfia.
Ungefär hälften av alla Amerikaner behöver tydligen inte Obamas hopp. Jag har en känsla av att de är dessa som kommer att driva USA vidare. Jag skulle röstat på John McCain och Sarah Palin. Den sistnämnda var tydligen inte etiskt komprometterad läser man idag i pressen.
20081103
Marknaden följer Wall Street, t.o.m mer än tidigare
En artikel på iht.com visar att marknaden följer turerna på Wall Street trots att Spiegel ONLINE International hävdar att politiken globaliseras.
Politikens Globalisering?
Spiegel ONLINE International, denna extremt anti-Amerikanska blaska, börjar slå sig för bröstet. Tyskland är på marsch, utan USA, och konfererar med Indien och Kina hela vägen enligt artikeln Merkel's push for consensus: Crisis creates a new German politics.
Dirk Kurbjuweit skriver bl.a.:
"For Germany, this means that it can only prevail against the new major players, with which the Germans are not tied through shared values, within the EU. This is why global policy for German politicians must, most of all, be integration policy in Europe. In addition, the German elites must acquire global competency."
Ja, Sverige står nu inför ett viktigt vägval. Skall de integrera sig i EU med euron eller skall de hålla sig på sin kant och hoppas att Storbritannien också stannar utanför? Det verkar på det här citatet som om att det gäller för Svenskarna att platsa i den framtida Tyska eliten för att ha något att säga till om i världen.
Vad händer om man väljer frihetens och risktagandets väg snarare än stabilitetens och fredens och lutar sig på USA i stället? Det kanske vore något. Speciellt om Obama vinner i morgon. Men när allt kommer omkring är det kanske bara "business" mellan USA och Sverige?
Gordon Brown hävdade ju för en tid sedan i en TIME Magazine intervju att han har för avsikt att utöka antalet studenter som reser till USA och hoppas på motsatt flöde. Skulle Sverige kunna skapa ett dylikt "special relationship" nu när man skall sluta översätta Hollywood filmtitlarna och allting. Det skulle ta tid men vad vill Sverige på lång sikt?
Dick Erixon skriver att Australien verkar ha valt sida. De börjar censurera Internet. Gör de detta för att fjäska med Kina? De har för närvarande ett stort handelsutbyte. Kräver Kinesiska företag att de gör detta för att de skall etablera sig i Australien? En skrämmande utveckling i så fall. Autokratin är infektiös.
Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier sade vid ett tidigare tillfälle att de nu var dags att scanna av världen för nya möjligheter. C:a 80% av den Tyska populasen vill ju inte att USA utrikespolitik skall ha något med Tyskland att göra. Det verkar ju vara något dylikt som artikeln handlar om. Men behöver man verkligen detta? Behöver Sverige vänta och se vem som blir starkast eller skall man välja med värderingarna i stället?
Dirk Kurbjuweit skriver bl.a.:
"For Germany, this means that it can only prevail against the new major players, with which the Germans are not tied through shared values, within the EU. This is why global policy for German politicians must, most of all, be integration policy in Europe. In addition, the German elites must acquire global competency."
Ja, Sverige står nu inför ett viktigt vägval. Skall de integrera sig i EU med euron eller skall de hålla sig på sin kant och hoppas att Storbritannien också stannar utanför? Det verkar på det här citatet som om att det gäller för Svenskarna att platsa i den framtida Tyska eliten för att ha något att säga till om i världen.
Vad händer om man väljer frihetens och risktagandets väg snarare än stabilitetens och fredens och lutar sig på USA i stället? Det kanske vore något. Speciellt om Obama vinner i morgon. Men när allt kommer omkring är det kanske bara "business" mellan USA och Sverige?
Gordon Brown hävdade ju för en tid sedan i en TIME Magazine intervju att han har för avsikt att utöka antalet studenter som reser till USA och hoppas på motsatt flöde. Skulle Sverige kunna skapa ett dylikt "special relationship" nu när man skall sluta översätta Hollywood filmtitlarna och allting. Det skulle ta tid men vad vill Sverige på lång sikt?
Dick Erixon skriver att Australien verkar ha valt sida. De börjar censurera Internet. Gör de detta för att fjäska med Kina? De har för närvarande ett stort handelsutbyte. Kräver Kinesiska företag att de gör detta för att de skall etablera sig i Australien? En skrämmande utveckling i så fall. Autokratin är infektiös.
Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier sade vid ett tidigare tillfälle att de nu var dags att scanna av världen för nya möjligheter. C:a 80% av den Tyska populasen vill ju inte att USA utrikespolitik skall ha något med Tyskland att göra. Det verkar ju vara något dylikt som artikeln handlar om. Men behöver man verkligen detta? Behöver Sverige vänta och se vem som blir starkast eller skall man välja med värderingarna i stället?
Svensk forskning i en globaliserad värld
Professor Bo Rothstein, Statskunskap, Göteborg, skriver idag i Sydsvenskan om forskningens mål.
Målets hedervärdhet och möjligheterna att kompetitivt bearbeta ett forskningsfält måste ju med nödvändighet inte sammanfalla. Jag läste för ett tag sedan dock att Rothsteins förslag kan innebära att detta sker inom samhällsvetenskapen i Sverige.
De så kallade Fulbright stipendierna delas nämligen ut inom samhällsvetenskap men ej för naturvetenskap. Amerikanarna anser inte att de behöver tappa Sverige på information inom naturvetenskap men är intresserade av det politiska systemet.
Jag ger gärna socialdemokratin den poängen att de lyckats skapa ett ganska unikt och överlag bra politiskt system. Men frågan är om inte detta lågt korrumperade system offrat spetskompetensen inom naturvetenskapen?
Transparency internationals karta på världens länder visar på en något högre korruption i länder som leder inom naturvetenskaplig forskning. Det kan ju för all del vara en tillfällighet.
Om jag förstår Rothstein korrekt så frågar han om inte den samhällsvetenskapliga forskningen i Sverige är kvalitetsmässigt intressantare än den naturvetenskapliga och att man kanske därför skulle haft den med i det ökade stödet. Det är kanske en känslig fråga men Amerikanarna verkar också anse detta medelst Fulbright stipendierna.
Forskningspropositionens mål att öka innovationen för att framtida produkter skall kunna produceras borde ju annars leda till vinster som kan investeras i utvecklingsländer för att ge de ekonomiska förutsättningarna för att bygga korruptionsfria politiska system för optimal funktion. Speciellt i ett exportorienterat land som Sverige.
Målets hedervärdhet och möjligheterna att kompetitivt bearbeta ett forskningsfält måste ju med nödvändighet inte sammanfalla. Jag läste för ett tag sedan dock att Rothsteins förslag kan innebära att detta sker inom samhällsvetenskapen i Sverige.
De så kallade Fulbright stipendierna delas nämligen ut inom samhällsvetenskap men ej för naturvetenskap. Amerikanarna anser inte att de behöver tappa Sverige på information inom naturvetenskap men är intresserade av det politiska systemet.
Jag ger gärna socialdemokratin den poängen att de lyckats skapa ett ganska unikt och överlag bra politiskt system. Men frågan är om inte detta lågt korrumperade system offrat spetskompetensen inom naturvetenskapen?
Transparency internationals karta på världens länder visar på en något högre korruption i länder som leder inom naturvetenskaplig forskning. Det kan ju för all del vara en tillfällighet.
Om jag förstår Rothstein korrekt så frågar han om inte den samhällsvetenskapliga forskningen i Sverige är kvalitetsmässigt intressantare än den naturvetenskapliga och att man kanske därför skulle haft den med i det ökade stödet. Det är kanske en känslig fråga men Amerikanarna verkar också anse detta medelst Fulbright stipendierna.
Forskningspropositionens mål att öka innovationen för att framtida produkter skall kunna produceras borde ju annars leda till vinster som kan investeras i utvecklingsländer för att ge de ekonomiska förutsättningarna för att bygga korruptionsfria politiska system för optimal funktion. Speciellt i ett exportorienterat land som Sverige.
20081102
Göteborg och USA
Man vill ha en förändring i USA, kanske för hela världen, enligt dagens ledare i Götebors-Posten. Man hoppas att USA skall kunna bygga på sin internationella respekt.
Göteborg brukade vara den stad i Sverige som hade det bästa förhållandet med USA men man brände upp konsulatet på Linnégatan under Jerome Hollands ambassadörsskap i Sverige 1970 till 1972. Richard Nixon had utnämnt denne färgade PhD i sociologi och den förste afrikanske amerikan som spelat amerikansk fotboll på Cornell Universitetet.
Göteborg brukade vara den stad i Sverige som hade det bästa förhållandet med USA men man brände upp konsulatet på Linnégatan under Jerome Hollands ambassadörsskap i Sverige 1970 till 1972. Richard Nixon had utnämnt denne färgade PhD i sociologi och den förste afrikanske amerikan som spelat amerikansk fotboll på Cornell Universitetet.
Var USAs internationella respekt dålig då också? För vissa har den nog alltid varit detta. Personer som inte satt sig in i strategiska realiteter i världen.
Nu för tiden kanske man tappat förtroende på grund av att Ford har problem med Volvo personvagnar. Ledaren klagar i alla fall på George W. Bush och skyller slentrianmässigt all världens vedermödor på honom.
Det är dock så att vi lever i en tid som kanske är den mest fredliga hittills på Jorden och Bush har faktiskt del i detta. Varför man vill ha en förändring är inte klart för mig personligen. Vill man ha krig?
Erfarenhet eller förändring hävdar man i ledaren är vad som står på spel i slutspurten av valkampanjen. McCain's erfarenhet måste ju betraktas som viktigare i komplicerade tider än den förändring Obama kanske kan få till stånd.
20081101
Schwarzenegger för McCain
Dick Erixon tar i sin blogg upp den viktiga händelse som ett stöd från Californiens guvernör Arnold Schwarzenegger innebär. Californien är ju den tyngsta delstaten och Schwarzenegger är ju därmed USAs ledare #2.
Schwarzenegger säger att han lämnade det socialistiska Europa för att man där hindrar individer att lyckas. Han misstänker att Obama är inne på denna socialistiska linje. Han säger:
"I left Europe four decades ago because socialism has killed opportunities there," Schwarzenegger said. ". . . Now Sen. Obama says he wants to pursue the same 'spread the wealth' ideas that Europe had decades ago."
För mig är denna pricip för friheten mycket viktig. Jan Björklund inför just nu viktiga förändringar i skolan som kommer att förbättra läget för individen i Sverige. Jag kommer ihåg hur nivåuppdelning av matematik klassen i gymnasiet inte var populärt. Det var fel att vissa individer skulle framstå som bättre än andra trots att resultatet blev att alla gynnades eftersom lärarkapacitet kunde ökas för de mindre begåvade studenterna. Detta är en farsot som kanske börjar att minska i Sverige i och med Alliansens framsteg.
För några år sedan publicerade Romano Prodi, då EU-kommissionens chef, en artikel i Le Monde, den franska dagstidningen, där han tog upp vad han kallade en katastrof. Detta var att det i Europa bara var 5 forskare per 1000 arbetare medan det i USA och Japan fanns 8 respektive 9 forskare per tusen arbetare.
Frågan är alltså om Obama vill införa förändringar som hotar det absolut viktigaste med USA. Landet där individuell succé applåderas och inte bedöms med misstänksamhet. Vi lever ju när allt kommer omkring i Jantelagens land: tro inte du är bättre än någon annan.
Noam Chomsky kallade USA "the greatest country on earth" och tog upp yttrandefriheten som ett positivt exempel. Jag vet att det finns problem med yttrandefrihet i Sverige i form av suppression av bloggare. Vi behöver bättra oss! Prodis data får inte gå från katastrof till något värre i dessa globaliseringsens tider. Det har vi inte råd med.
Schwarzenegger säger att han lämnade det socialistiska Europa för att man där hindrar individer att lyckas. Han misstänker att Obama är inne på denna socialistiska linje. Han säger:
"I left Europe four decades ago because socialism has killed opportunities there," Schwarzenegger said. ". . . Now Sen. Obama says he wants to pursue the same 'spread the wealth' ideas that Europe had decades ago."
För mig är denna pricip för friheten mycket viktig. Jan Björklund inför just nu viktiga förändringar i skolan som kommer att förbättra läget för individen i Sverige. Jag kommer ihåg hur nivåuppdelning av matematik klassen i gymnasiet inte var populärt. Det var fel att vissa individer skulle framstå som bättre än andra trots att resultatet blev att alla gynnades eftersom lärarkapacitet kunde ökas för de mindre begåvade studenterna. Detta är en farsot som kanske börjar att minska i Sverige i och med Alliansens framsteg.
För några år sedan publicerade Romano Prodi, då EU-kommissionens chef, en artikel i Le Monde, den franska dagstidningen, där han tog upp vad han kallade en katastrof. Detta var att det i Europa bara var 5 forskare per 1000 arbetare medan det i USA och Japan fanns 8 respektive 9 forskare per tusen arbetare.
Frågan är alltså om Obama vill införa förändringar som hotar det absolut viktigaste med USA. Landet där individuell succé applåderas och inte bedöms med misstänksamhet. Vi lever ju när allt kommer omkring i Jantelagens land: tro inte du är bättre än någon annan.
Noam Chomsky kallade USA "the greatest country on earth" och tog upp yttrandefriheten som ett positivt exempel. Jag vet att det finns problem med yttrandefrihet i Sverige i form av suppression av bloggare. Vi behöver bättra oss! Prodis data får inte gå från katastrof till något värre i dessa globaliseringsens tider. Det har vi inte råd med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
