Mitt hundrade inlägg

Tog en promenad i blåsten. Havet var lite i uppror men ack så skimrande i solnedgången. Går den här promenaden även på vintern och slogs av mängden blommor längs stigen i den här annars så karga miljön.

På vintern är skärgården nästan lika ogästvänlig som den är underbar på sommaren. Den fuktiga vinden letar sig in igenom kläderna...

Försöker därför njuta av denna tid. Längs stranden är det tyst förutom vågornas skvalp och vindens sus. När arbetet tar vid, däremot, hörs mörkrets brus.

Bristande solidaritet?

Har vi varit schyssta mot våra civilisationsfränder sedan Andra Världskriget?

Det verkar inte så enligt Mikael Holmström i SvD som recenserar en avhandling av Robert Dalsjö kallad "Palmes dubbelspel förblir en gåta".

Sovjetunionen och dess kommunism gick alltså i konkurs 1991. Det Långa Kriget från 1914 var över. Enligt en rapport härförleden var denna kunskap ej etablerad bland Sveriges ungdomar. Farligt.

Svenskarna var helt enkelt inte solidariska mot Anglo-amerika och de Europeiska vännerna.

Förhoppningsvis kommer vår relation att kunna förbättras med vår nya regering men det kommer att ta många år.

Ett clip från hemsidan för den Amerikanska Ambassaden i Stockholm:

"Let me assure you that there is no closer partnership in the world than that between the United States and Europe. The U.S. and Europe do not constitute a single polity. But we do form a single community of values, interests, and responsibilities. Our roles in the world are not the same, but they are inextricably close, by choice but also by our very natures."

Fundamentalism?

Eva Johnsson diskuterar idag i SvD Brännpunkt om problemet med det hätska motstånd en balanserad diskussion om abort får i media och om hur viktigt det är att dessa debatter kan föras på ett trevligt sätt i en demokrati.

Sedan tiden för Aristoteles har det argumenterats för tiden vid fosterrörelsernas detekterande som tiden för början av livet. Det är först på senare tid som man argumenterat för konceptionen som livets begynnelse.

Själv tycker jag att en kontinuerlig diskussion om abort är synnerligen nödvändig. Orsaken är att jag själv är mentalt kluven i frågan. Totalt sett är jag för aborter. Jag tycker dock spontant illa om dem men mitt förnuft säger mig att de kan utföras.

35000 aborter per år är ett stort problem, speciellt när länder som Finland bara har hälften så många per capita och länder som Holland och Belgien bara har en tredjedel. Detta är inte bara kostsamt men ställer också till en massa lidande för alla berörda. Engagemang för att minska antalet aborter är beundransvärda.

Vidare är det bara en känsla jag har att det är fel att bryta av något som är avsett att generera en ny människa. Det känns fel helt enkelt.

Förutom vissa sociala fördelar kan förnuftsbaserade orsaker argumenteras för abort som att det mänskliga livet ej börjat vid tiden för en abort. Nervsystemet existerar ej om aborter görs tidigt. Människans själ existerar troligtvis inte vid fusionen av spermie-ägg för då skulle foster från enäggstvillingar bara ha en halv själ. Livet börjar därför inte vid konceptionen. En abort innebär följaktligen ej ett dödande.

Spontanaborter, eller missfall, är ju ett naturligt exempel på att kvinnans kropp själv beslutar om en graviditet skall fortgå eller ej och att en definition av liv vid tiden för konceptionen är synnerligen problematisk.

En pyrande spricka i vattnet

Ibland kan det vara intressant att pröva på en mental bild av ett fenomen för att få ett nytt perspektiv.

Kroppens celler kan ses som sprickor i en mängd vatten där biokemiska reaktioner ligger och pyr.

Denna array av pyrande sprickor kanske är beroende av den inbördes orienteringen av sprickorna?

Grad av weirdness

Livet skapas på en biologisk yta i cellen. Är denna yta strukturellt fraktal som kärlträdets eller luftvägarna?

Det kan vara så att denna yta är mindre "weird", mer förfinad, i mammala celler än den var för 3 miljarder år sedan.

Kan detta vara orsaken till att de mentala processerna startade i den nuvarande vävnaden?

Med andra ord, kan denna biologiska livsyta på något sett vara relaterad med det mentala livet?

Deuterium och liv

Det slog mig att jag hade arbetat med studier som gav lite information i riktningen hur mammala celler tål en deuterium miljö i försök där produktionen av isotopinnehållande monoklonala antikroppar för NMR experiment studerades.

Deuterium, eller tungt väte, är en väteatom med en neutron och en proton till skillnad från vanligt väte som bara har en proton.

Deuterium (D) beter sig kemiskt likt väte, men ej identiskt, vilket försök där en muscellinje odlas i olika proportioner av tungt vatten, D20, visar. Det visade sig att de cellinjer jag studerade bara tålde odlingsmedium upp emot 50% D20 i H20.

Livet slocknar alltså så sakta med denna förändring i molekylära interaktioner. Denna "weirdification" av livet. Funktionen av de molekylära vävnaderna förändras.

Det finns dock blågröna alger (lever med fotosyntes) som växer i kyltankarna på kärnkraftverk som tål högre procenttal D20. Använde mig av hydrolysat från dylika som källa till deuterarade aminosyror för andra experiment.

Man kan kanske hävda att den mammala cellen lever ett mindre "weird" liv än de fylogenetiskt äldre blågröna algerna.

Solnedgång

Idag var det vackert väder igen. Utsikten är som vackrast när det skymmer.

Molekylära vävnader kan kanske sägas representera ordningen som definierar livet. Detta skulle implicera molekylära interaktioner som nödvändiga för liv. En viss typ och en viss mängd ger liv. En dylik definition skulle kanske kunna inkorporera även "weird life".

Alternativa Tankar?

Om det nu är så att våra tankar ej kan reduceras till fysiken och dess lagar, kan det då vara på det viset att det finns ett listigare sätt att tänka på än logiken, eftersom man kan anta att vävnaden inte kan vara listigare än en datamaskin utan att hävda att vävnadens arbete också är det?

Representerar molekylerna i cellen en molekylär vävnad?

Min Kosmologi

Min kosmologi hänger på att det biologiska och det mentala livet uppkommit stegvis, snarare än kontinuerligt. Häromdagen testade jag den ena punkten med en kommentar på Zs blogg. Det var väl ett litet tankeexperiment där jag påstod att sannolikheten för att den första cellen uppstod är väldigt liten, ett genom tio upphöjt till åttio.

Det mest intressanta med ett sådant antagande är att information krävs av något slag för att livet då skall uppstå och det blir ju mindre spontant, får man väl ändå säga. Man kan då raljera och anta att någon står för denna information.

Jag hade tidigare gjort den kommentaren att jag själv inte behövde den uträkningen för att vara övertygad om hur liten sannolikheten var för att den första cellen skulle bildas spontant. Nu gladde mig Z med att veta att ursprunget till uträkningen med all sannolikhet var Roger Penrose, Sir Roger Penrose. Robert Godwin, författaren som gav mig sannolikheten hade ej refererat dess ursprung.

Min slutsats av diskussionen på Zs blogg var att Sir Penrose höll fanan högt och därmed öppnade dörren för Gud bland diskussionsmedlemmarna som förövrigt visade ett obetydligt intresse för själva tankeexperimentet.

Jag konsulterade Wikipedia för information om Sir Penrose som skulle göra mig mer eller mindre övertygad om vederbörandes kompetens i beräkningar av denna livets art och blev övertygad om att Sir Penrose nog kände till biologisk katalys och hade faktorerat in detta fenomen i sin beräkning.

Intressant är att Sir Penrose ej heller tror att medvetandet kan uppstå genom beräkningar. Gällande fysiska lagar kan inte förklara medvetandet något som tydligen är kontroversiellt. Det stämmer dock med gällande norm i ämnet Philosophy of Mind enligt Jaegwon Kim--tänkandet och medvetandet är inte reducerbart till fysiken. Intressant nog är Sir Penrose en distingerad medlem i The British Humanist Association och därför en ateist så han kanske säger att han räknat fel när jag påstår att han har bevisat Guds existens med sin sannolikhetsberäkning.

Iran och Världen

The Economist July 21st 2007 har en Special Report på 15 sidor om Iran och dess relation med oss andra. Här är ett axplock.

Fredagsbönen i Teheran inleds med en förbannelse av Irans fiender "Shame on you Israel, down with Israel" varpå de samlade knäböjande deltagarna med knutna nävar i takt skriker "Death to America". Sedan tar bönen vid.

Hr Khatami, presidenten före Ahmadinejad, försökte genomföra liberala reformer och talade om at skapa en dialog mellan civilisationer med omvärlden. Ahmadinejad, en krigsveteran och Revolutionary Guard medlem däremot verkar vara i färd med att genomföra en blodlös militärkupp med en förstärkt Revolutionary Guard.

Condoleezza Rice, den Amerikanska Utrikesministern, säger å sin sida att Iran representerar den viktigaste utmaningen från en singulär nation och de flesta av 2008 års presidentkandidater låter på ett liknande vis. Där finns dock Amerikanska röster som jämför Ahmadinejad med Hitler 1938.

Situationen i Iran, ur västerländska ögon, är ganska stängd. Yttrandefriheten är svag och ekonomisk statistik verkar vara påhittad. I mars i år misshandlade polisen hundratals män och kvinnor som samlats för att fira den Internationella Kvinnodagen. Iran, näst Kina, avrättar flest människor i världen och som ett exempel kan nämnas att homosexualitet bestraffas med döden.

Iran kan endast betraktas som en quasi-demokrati. Där finns en bestämmande icke-valbar del av myndigheterna. Där finns Revolutionary Guard samt The Supreme Leader och hans män. Dessa män kallar sig osoulgara eller de princip-orienterade. Detta är män som är starkt troende i revolutionens ideologi eller som åtminstone är starkt involverade.

Iran fördömde Arafats medgivande av två-stats lösningen som ett förräderi och fortsätter att beväpna grupper som Hamas, Islamic Jihad och Hizbullah. Det är dock inte klart att Ahmadinejad förnekar förintelsen utan om han snarare inte accepterar upprättandet av staten Israel på grund av förintelsen.

Det är svårt att prata med Israeler om kärnvapen, de har officiellt inga, men de som säger något bedömer risken med ett kärnvapenkrig med Iran som liten. Ehud Olmert, den Israeliska premiärminsitern, har dock sagt att Israel inte kan leva med ett kärnvapenbestyckat Iran.

Trots stora naturtillgångar på olja men framförallt naturgas så går Irans ekonomi dåligt. Inflationen bedöms av utländska ambassadtjänstemän till c:a 25%. Där är väldigt lite utländska investeringar. Utländska besökare kan inte använda kreditkort i landet. Olje exporten står för 80% av inkomsten. Bensinen subventioneras av staten och är billigast i världen, 11 UScents per liter.

Varje år kommer 800000 ungdomar till arbetsmarknaden men bara hälften får jobb. Av c:a 150000 universitetsexaminerade per år emigrerar hälften.

Vad som är viktigt är att där finns intressen som sammanfaller mellan Iran och Amerika. Båda vill ha ett stabilt Irak och erkänner den nuvarnde regimen. Ingen av dem vill ha tillbaka Talibanregimen. Iranierna, som shiiter, är lika emot al-Qaida som USA på grund av deras fientlighet mot shiiter och deras moskéer. Där finns därför möjligheter för en så kallad "Grand bargain".

Staden Qom har kallats shiiternas vatikan. Där finns bland annat c:a 60000 studenter i religion. Lustigt nog skall shiiten inte angagera sig i politik förrän den gömde imamen kommer tillbaka men på något sätt går styrandet igenom till politikerna ändå. Hojatoleslam Maybodi, som undervisar på ett traditionellt liberalt seminarium i Qom säger att: "Politics is an experimental, man-made activity and Islam should respect it". Detta visar att modern Political Science börjar ha effekt även på Iranierna i deras teokrati.

Individualism vs. collectivism

Ralph Waldo Emerson började publicera i slutet på 1830talet i USA. En av hans essäer, Self-Reliance, kom ut i en essäsamling 1841.

Följande citat kommer från denna essä: "What I must do is all that concerns me, not what the people think. This rule, equally arduous in actual and in intellectual life, may serve for the whole distinction between greatness and meanness. It is the harder because you will always find those who think they know what is your duty better than you know it. It is easy in the world to live after the world's opinion; it is easy in solitude to live after our own; but the great man is he who in the midst of the crowd keeps with perfect sweetness the independence of solitude."

Owe Wikström, professor i religionspsykologi, tillika präst, skriver en debattartikel på gp.se idag kallad Konsumtionen stjäl våra liv som handlar om att göra sig av med sin själviskhet. Glömmer man sig själv, vinner man sig själv. Vad betyder detta?

Wilfrid Stinissen säger också ofta detta i sin utmärkta bok Idag är Guds dag. Men är tron på sig själv en så dålig karaktär? Hur går det med självförtroendet om man inte kan tro på sig själv?

Emerson började sin karriär som präst men lade ner detta yrke då han nått visshet i att det var omöjligt för honom att förmedla kommunionen. Det var då hans författarskap började. Vad har hänt under tiden mellan Emersons och Wikströms essäer?

En sak är säker. Den katolska kyrkan har förändrats mindre än samhället i övrigt. Jag talar då om kyrkans tradition snarare än dess troskomponent. Har de kommit så långt ifrån varandra att klyftan blivit ohållbar? Var skulle t. ex. den västerländska civilisationen vara utan självförtroende och kompetitivitet. Utan entreprenörskap.

Finns det något tak för hur mycket ordning som kan skapas?

Om man definierar liv som en ett tillstånd där man erfar en ökad ordning, dvs ett tillstånd som befinner sig på ett visst avstånd från ett jämviktsläge, så är det ju intressant med en betraktelse i hur långt från jämviktsläget man kan komma med till exempel gängse molekylära förutsättningar, speciellt som jag har föreslagit att successiva ordningshöjningar skulle kunna generera nya former av liv.

Jag tänker mig också att det kan finnas nu okända icke-molekylära förutsättningar att skapa ordning.

Intuitivt tycker jag inte att där borde finnas något tak på hur mycket ordning som skulle kunna generas när jag använder begreppet ordning.

Jag blir däremot lite försiktigare när jag använder begreppet avstånd från ett jämviktsläge. Det verkar mera mätbart. En burk med kulor som studsar omkring kanske inte är en bra modell för att definiera livet? Rörelserna av stora molekyler i membran och på andra ställen kanske är för atypiska för en så enkel modell?

Arbetar man med ett Gudsbegrepp som är materiellt så borde man kunna nå signifikant kunskap om Gud givet så många ordningshöjningar där den första existensen är vad normalt kallas liv. Data talar för ett stegvis höjningsförfarande.

Ordning i vetenskapen oreda i tron

Spenderade dagen med att försöka förstå varför det tar så lång tid för de händelser som skapar en högre ordning att ske.

Det tog ju 10 miljarder år efter The Big Bang för Den Första Cellen att uppstå och sedan 3.5 miljarder år för det Mentala Livet. Kommer nästa steg att följa trenden, dvs ske på en kortare tid än 3.5 miljarder år?

Evolutionen ägde rum med information i DNA. Nästa steg har även information utanför kroppen. Det kanske hjälper till så att nästa typ av evolution går fortare?

Från ett skapelseperspektiv är det ju bra om evolutionen t. ex. fick nå en viss grad av mognad.

Men vad händer med människan vid nästa steg? Vi skulle bli ett slags djur bland en högre existens som upptår i en av hjärnornas tänkande. Hur går det med våra drömmar om frälsning och evigt liv?

Finner teorin mycket tilltalande vetenskapligt sett men som sagt den lider hittills av integrationsproblem.

Mot allt högre ordning

Man kan hittills se tillvaron uppdelad på tre olika existenser: 1) den geologiska; 2) den biologiska; och 3) den mentala. Jag har också diskuterat det cellulära jämfört med materien och vad för slutsatser man kan tänkas dra för övergången mellan det biologiska och det mentala.

Kanske är det så att Guds mening är att nå en allt högre ordning men att detta måste ske stegvis.

Meningen med det biologiska livet, en hälsosam motilitet, skulle kunna vara att förse det mänskliga, mentala livet med ett substrat att växa i.

Meningen med varje existens skulle då vara att nå nästa steg genom att vara substrat för det samma.

Detta skulle betyda att att en liknande intelligens i koppar och kisel inte är möjlig och att bio-nätet och ande-nätet är nödvändiga för denna typ av intelligens--grogrunden för nästa nivå.

Vad är mänskligt liv?

Det går att etablera cellkulturer från mänsklig vävnad och hålla dem levande, dvs i odling med celldelningar, väldigt länge. Oftast produceras sådana kulturer från cancervävnad. Här finner man: 1) Informationsbanken; 2) Celldelningsapparaten; och 3) Metabolismen. Livets treenighet på den cellulära nivån.

De som använder sig av sådana odlingar för forskningsändamål tvekar inte att kasta celler i sophinken. Dödar de mänskligt liv? Det finns inget regelverk mot detta mänskliga beteende.

De så kallade Hela cellerna, tagna från Henrietta Lacks som hade cervixcancer, gick upp i Högsta Domstolen i USA i målet John Moore vs. the Regents of the University of California och vanns av Universitetet.

Etablering av cellinjer och deras kommercialisering är därför möjlig på grund av att material taget under operation tillhör sjukhuset.


Nuförtiden kan man ju sekvensa individuella personers genom och man skulle med andra ord teoretiskt kunna reparera skadorna på t. ex. Hela cellernas kromosomer. Har Hela cellerna, och alla andra etablerade cellinjer, därmed fått potentialen för mänskligt liv? Dess genom skulle kunna användas för att klona Henrietta till liv igen.

Zygoten, den fuserade spermien och ägget, anses ju ha potentialen för mänskligt liv och här diskuteras ju allvarligt huruvida det går att döda dessa eller inte.

Kvinnans kropp godkänner dock ej alla zygoter som bildas. En stor del blir spontanaborter (missfall)--så mycket för den potentialen. Jag har sett siffror så höga som 50%. Är kvinnan en mördare?

Fortfarande kontroversiellt

TIME Magazine July 16, 2007 har på sidan 12 en liten notis om hur Fumio Kyuma, den Japanske Försvarsministern, tvingades att avgå på grund av vad han yttrade om atombombfällningarna vid Hiroshima och Nagasaki vid Andra Världskrigets slut.

Enligt Wikipedia, som redan har en artikel, avgick försvarsministern 3 juli för att han inte ville vara en belastning för Premiärministern Abe.

Naturligtvis är atombombsfällningarna en fruktansvärd tragedi och man hoppas att det aldrig kommer att hända igen. Dock tror jag, som Fumio Kyuma, att det var en militär nödvändighet att använda detta vapen för ett så lite, i liv räknat, kostsamt slut på kriget.

Fumio Kyuma hade sagt på ett tal vid Reitaku Universitetet utanför Tokyo den 30 juni 2007 att: "I understand the [atomic] bombings brought the war to its end. I think it was something that couln't be helped".

För detta ådrog han sig signifikant kritik från arga politiker och allmän opinion men har sedan dess tagit tillbaka sin kommentar och bett om ursäkt för att det han sa skulle ha varit riktat mot atombombsoffer enligt SvD. SvD avslutar sin artikel med att påstå att Japan var besegrat när bomberna släpptes och att detta inte skulle ha varit nödvändigt.

Personligen tror jag inte detta var fallet. Japan gav sig ju inte efter första bomben vilket ju klart säger att de inte var besegrade och att alternativen var beräknade att kosta fler människoliv. Tolkningarna av krigsslutet verkar ha fått en tro- och vetande-debatt karaktär vid det här laget.

Livets treenighet på den molekylära nivån

Analogier kan användas men det är svårt att veta vad de är värda. Jag intresserar mig för dem på grund av att de verkar påvisa hierarkier av livsprinciper.

Den så kallade treeningheten är ett centralt element i kristendomens Gudsbild. Den framställs på olika sätt men grundar sig på koncepten Fadern, Sonen och Den Helige Anden.

Sonen deriveras av Fadern och Den Helige Anden agerar som någon slags förenande, samlande kraft.

Den levande cellen har även den tre huvudmoduler som behöver varandra: 1) Informationsbanken; 2) Celldelningsapparaten; och 3) Metabolismen.

Cellcykeln, en process som koordinerar Informationsbanken med Celldelningsapparaten, föder Celldelningsapparaten (en mängd proteiner som utför celldelningen) ur Informationsbanken (den lagrade DNA informationen) på samma sätt som Sonen föds av Fadern...före all tid. Metabolismen förser processen med energi--en samlande kraft.

Båda formalismerna kan sägas vara skapade av Gud. Minnet, Kreativiteten och Tänkandet kanske är skapade enligt samma princip? Tror man som jag att språket, andligheten och tänkandet som vi känner det, tillsammans vad jag kallar ande-nätet, är skapade, snarare än evolverade, så ligger detta nära till hands.

Detta givet kan man låta den naturvetenskapliga förklaringen av cellfunktionen reflekteras på Gud och får då en vetenskaplig definition. Vi är skapade till Guds avbild--så även cellen.

En biologisk miljö som propageras

I skolan lär man sig att livet representeras av en lokal entropisänkning. På vilket sätt är man sanningen närmare om man kallar livet detta i stället för en biologisk miljö som propageras?

Lokala entropisänkningar skulle vara en ökad ordning på det molekylära planet. Det verkar röra sig om en förflyttning av problemet till den molekylära nivån.

Enligt läroboken finns där då beskrivningar av denna molekylära ordning dvs fotosyntesen och glycolys/citronsyrecykeln med den oxidativa fosforyleringen som genererar ATP för cellens energibehov och upprätthållandet av den lokala entropisänkningen.

Mekanismen för denna ordning verkar vara väldigt stabil och varje beboelig niche på vår Jord är utnyttjad för någon form av detta liv.

Använder man ett första cell koncept från kreationister kan man säga att evolutionen har verkat på denna cell så att en adaptation har skett till olika habitat. Man kan kanske alternativt tänka sig att denna ordning är något som uppstår här och var av någon anledning, enligt naturlagar som ännu är okända, i analogi med växter som kommer upp ur frön.

Data baserat på jämförelsen av högt konserverade ribosomala RNA sekvenser talar dock för ett enkelt ursprung som sedan grenar sig i Archebacteria, Bacteria och Eukaryota något som beskrivs med ett så kallat fylogenetiskt träd. Det fylogenetiska trädet stämmer bra med ett första cell koncept.

Det går naturligtvis att också tänka sig att en första cell uppstod enligt naturlagar. Att detta representerar en osannolik händelse och att det bara hände en gång.

När denna händelse är så osannolik hur kan den vara så stabil? Z driver en diskussion om en fysikalisk förklaring till livet. Hon kanske har svaret?

Den saknade länken

Det mest intressanta som hände mig det gångna året var när jag upptäckte möjligheten att funktionen av vårt språk inte formellt är kopplat till genetiken, dvs biologin, ännu.

För att få mer klarhet i förhållandena beställde jag en bok på amazon.com som heter Towards a Genetics of Language. Titeln är intressant så tillvida att den klart säger att det inte finns en språkets genetik ännu utan att man arbetar i den riktningen.

Irriterande nog har min order försenats nu för tredje gången och det verkar som om jag missunnas denna intressanta läsning. Är det någon som kan belysa denna intressanta saknad av information. Tvingas nu söka svaret på den lite mer arbetssamma vägen att attackera den vetenskapliga litteraturen. Hör av mig när, eller om, jag hittar något.

Frågan jag har ställt mig, och anledningen för mitt stora intresse, är: vad driver språket om det ej finns gener som kan länkas till grammatikfunktionen? Jag har alltså inte hittat på detta själv utan jag har sett i vanligtvis välunderättade källor notiser om att information saknas. Så har inget hänt nyligen kvarstår detta enigma.

Den så kallade FOXP2 genen var inte den saknade länken som den initialt utgavs att vara i populärpressen.

Det är ju möjligt att det går att förklara språkets funktion med microRNA kontroll och att de konventionella generna ej är involverade direkt. Ett barn lär sig språket så snabbt att imitation ej är tillräcklig som förklaring. Det har därför antagits att ett program för språkinformering ligger kodat i generna.

Det kan vara av värde att gå ett steg längre i sina antaganden och fråga sig vad språkstyrningen kan komma ifrån om den ej är lagrad i DNA över huvud taget. Speciellt som språket är en av de för människan unika egenskaperna.

Det kan hävdas att det är svårt att tänka sig en evolution av språket eftersom något mycket komplext kommit för snabbt på den evolutionistiska tidsskalan. Den spekulativa, men mycket intressanta, frågan är alltså om förklaringen på språkfunktionen är icke-genetisk.

Weird life II

Det är alltså en serie principer som utgör livet. Det kanske inte spelar någon roll vad det är som processsas bara en funktion propageras? En viss biologisk miljö som propageras.

Den typen av tankegångar leder till att man frågar sig vad meningen med livet är och det blir klart att det är svårt att definiera liv utan att diskutera dess mening inte bara dess ursprung.

Man kanske kan definiera en "wierd life" nivå där meningen med dess funktion är att komma till nästa nivå--det mänskliga livet.

Meningen med "wierd life" nivån är kanske att tillhandahålla en hälsosam motilitet med de berömda händerna och deras opponerande tummar. En viktig fråga är om denna hälsosamma motilitet är slutpunkten i evolutionen eller om man kan tänka sig vidare utveckling av kroppen? Kommer det mänskliga livet att generera aktiviteter som tar över evolutionens roll?

En intressant sak, som jag diskuterat förut, är att delfinens hjärna, som är större än vår, inte selekterades för det mänskliga livet--till synes för att den inte har ett par händer?

Frågan är om det mänskliga livet är beroende av vilket grundämne som sitter på fosfors plats i DNAet? Tydligen kan arsenik duga också. Med andra ord, kommer mänskligt liv att uppstå i andra biokemiska miljöer eller är vår kropp unik som mylla?

De kanske mest spännande frågorna är vilken ny form av "liv" som kommer att utvecklas i det mänskliga livet och vad meningen med det mänskliga livet är?

Det finns för mycket pessimism idag, som igår. Det är alltid någonting som folk tror kommer att leda till en undergång. När jag var ung vad det bristen på mat i en befolkningsexplosion. Det blev inte en befolkningsexplosion och maten kommer att räcka.

Meningen med det mänskliga livet kanske är att lösa problemen samtidigt som en positiv utveckling av vår civilisation fortgår. Personligen tror jag människor har det bättre idag än i går. Tänk bara på vad lite elektriskt ljus kan göra på Kinas och Indiens lantbygd för att stimulera tanken om kvällarna. Det kommer att vara värt lite mer luftföroreningar.

Weird life

En artikel i New York Times vetenskapssektion talar om behovet för att söka efter andra former av liv än de vi möter här på Jorden.

Detta dels för att söka idéer om hur liv uppstod på Jorden och för att hitta nya former av liv ut i rymden.

Z frågar sina läsare efter en definition av liv. Artikeln i New York Times föreslår sålunda en definition där DNA inte skulle vara nödvändigt. Likaså skulle andra former av liv kunna existera utan vatten.

Implict använder man sig kanske då av en definition medelst principerna: 1) någon form av metabolism; 2) någon form av informationslagring; och 3) någon form av reproduktion.

Är detta livets treenighet? Om man inte är kreationist uppstår problemet att bestämma vilken modul som uppstod först. En lärobok i Cellbiologi föreslår metabolismen som genererar ATP för att driva informationslagring och celldelning. De fortsätter inte detta resonemang med frågan om var metabolismens förutsättningar härstammar ifrån.

Artikelns författare föreslår att det finns goda själ att tro att livet som vi känner det här på Jorden föregicks av någon form av "weird life". Han nämner dock inte vilka dessa skäl är.

Med andra ord blir det svårt att definiera liv utan att tala om uppkomsten av livet.

Neutralitet är passé

Carl Bildt gav en resumé över den nuvarande policyn för Svensk utrikespolitik nyligen på sin blogg Alla Dessa Dagar. Från Avesta, Sverige kommer där via The Economist, June 30th, 2007, sidan 33 ett tillägg.

Det är en notis om hur Sverige och Finland förhåller sig till NATO. Båda länderna var neutrala under det kalla kriget. Det skulle vara populärt om de båda länderna blev NATO medlemmar på grund av bland annat att det skulle tufsa till Ryssland härska-genom-att-söndra politik som äger rum i Europa för närvarande. Geopolitiskt är de också rätt.

Enligt artikeln har Carl Bildt förbjudit ordet "neutral" om Svensk utrikespolitik. Den förfärliga neutralitetspolitiken från Socialdemokratin är alltså över.

Man gissar dock att det kan komma att dröja tills dess USA får en ny president. Demokraternas presidenter har ju traditionellt ett bättre förhållande med Europa så om en President Hilary Clinton skulle komma att be snällt kunde möjligheterna vara maximala.

Carl Bildt har ökat upp sin kritik mot Ryssslands förfall i demokratins namn och över dess politik i östeuropa.

Personligen tycker jag att ett NATO medlemskap för Sverige skulle ha kommit tidigare. Inte minst viktigt är ett säkerhetssamarbete för tillgången till information i vetenskap och teknologi. Möjlligheten för svenskar att få den bästa möjliga utbildningen som postdocs inom universitetsvärlden och möjligheter inom utländsk industri.

Målet med naturvetenskaplig forskning

Tidningen Katolskt Magasin nummer 7-8, 2007 innehåller en vacker predikan av Anders Piltz OP kallad Vem kan vara Herrens rådgivare. Predikan saknas på nätversionen av tidningen så jag måste referera till pappersversionen för den intakta artikeln.

Följande citat visar dock på en viktig fråga: "Hur långt forskningen än kommer att nå, så kommer den inte att loda djupet hos Gud." samt "Naturvetenskapen skall följa sina egna lagar och har inte till uppgift att bevisa något om Gud."

Kommer vi någonsin att närma oss Gud medelst naturvetenskaplig forskning? Går denna fråga att bearbeta med förnuftet eller är den endast en trosfråga?

Jag har berört frågan i ett tidigare inlägg. Det är kanske möjligt att exemplifiera med Guds resultat av evolutionen som ju tog 3.5 miljarder år från den första cellen till människan. Skulle det vara möjligt att tänka sig människan när man betraktade den första cellen?

Kan det på samma vis argumenteras att det är möjligt att nå fram till signifikant kunskap om Gud, givet tid? Man kan förvänta sig stor kunskapserövring under de nästkommande 3.5 miljarderna av år. Eller måste man kapitulera inför övermäktigheten som Anders Piltz gör: "Jag vill hellre kapitulera och instämma i Paulus förundran inför Gud: Vem kan känna Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare?"

I det andra citatet verkar Anders Piltz separera naturvetenskapen och dess lagar från Guds verklighet och detta förstår jag ej riktigt. Själv tror jag att det finns en materiell kontinuitet mellan naturvetenskapen och Guds spiritualitet eftersom Gud ju visade sig i Kristus som människa och därmed bevisade den materiella kontakten.

4th of July

Independence Day in the US

Gösta Berlings Saga

På grund av mitt besök på Mårbacka läste jag om Selma Lagerlöfs debutroman från 1891. Hon vann tydligen 500kr på en tävling med de första kapitlen och sedan använde hon pengarna för ett års tjänstledighet då hon färdigställde boken.

Jag har försökt förstå vad hon ville säga med valet av karaktären den försupne avsatte prästen. Det finns naturligtvis en massa forskning på detta men jag tänker gissa lite på egen hand.

Är det hon själv som inte trivdes i ett patriarkaliskt religöst sammanhang men som fungerade i ett annat? Hennes far dog ju utfattig och försupen. Eller är det ett försök att klaga på tidens religion och manssamhälle i stort? Marianne Sinclairs hyttande med kniven alldeles innan pappan fick sitt första slaganfall efter att ha lagt tillbaka stenen var ju ett exempel.

Hennes zoo-lika, mens collection, kavaljererna är ju en annan ledtråd. Det var naturligtvis bra för en ensam kvinnlig arbetsledare som majorskan att ha lite mansfolk att försvara sina sju bruk med och det hade hon tydligen råd med. Lagerlöf däremot, verkar ha använt sig av dessa karaktärer för att raljera med mansrollen. Hon kom ju själv sedan att driva Mårbacka gården som tydligen hade upp till 20 anställda som mest.

Enligt guiden på Mårbacka hade hon sagt att om hon skulle komma att dela Nobelpriset med en karl så fick det vara. Man gav henne då medaljen som ensam pristagare. En tidig kvinnosaks-kämpe med andra ord som blev invald i Svenska Akademin och fick Nobelpriset innan kvinnnorna i Sverige tilläts rösta 1921.

Semstern närmar sig sitt slut

Lagom till industrisemestern tänkte jag börja arbeta igen. Tog en liten tripp genom Värmland för att se Mårbacka och för att återse Kristinehamn, där jag gjort min militärtjänstgöring. Regementet A9 finns inte längre och förhoppningsvis blir Sverige en NATO medlem inom en inte alltför lång tid. På vägen tillbaka till Göteborg besökte jag Varnhems klosterkyrka och Domkyrkan i Skara.

På Mårbacka fick jag reda på att Selma Lagerlöf hade 42000 brev i sitt arkiv som hon låst i femtio år efter sin död. Man blir nyfiken på varför och detta står att finna i nyutkommen litteratur som man sålde på plats.

Bilden visar utsikten från min farbror sista viloplats. Den mycket natursköna Torrskogs Kyrka i Dalsland. Inledde min resa med närvaro på hans begravning.