Frankrike och USA

Efter President Obamas Europa tour har Frankrike hamnat precis mitt emellan Anglo-Amerika och Kontinentala Europa. En artikel i den senaste The Economist tar upp frågan.

Obama påpekade i Strasbourg att Frankrike var USAs första allierade. Napoléon sålde halva nuvarande USA till Amerika 1803--The Louisiana Purchase. La Statue de la Liberté presenterades till Amerikanerna 1886. Frankrike lämnade NATO 1966 men har nyligen associerat sig igen.

Själv valde jag Franska snarare än Tyska när detta val dök upp i skolan. Detta gjorde jag av estetiska skäl. Tyska var ju ett språk för hästar och militärer hette det på den tiden. Jag har kommit längre sedan dess. När jag arbetade i USA, bland bl.a. tyskar, blev jag intresserad av att lära mig detta språk. Även denna gång av estetiska skäl. Men jag hade helt enkelt inte tid. När jag kom tillbaka till Sverige 1993 beslöt jag mig att försöka lära mig lite Franska som ett EU språk i en autodidaktisk sekvens av studier i Internationell Politik och Ekonomi. Av en anledning som jag tror jag kommer att få komma tillbaka till längre fram i livet, så har jag svårt att lära mig språket i fråga.

Före finanskrisen verkade det som om Nicolas Sarkozy försökte få Frankrike associerat med Anglo-Amerika men efter finanskrisen verkar han ha blivit mer Kontinental. Eller har han satt sig i en egen stol? Han levererade en kraftfull insats som EU-president men sedan kom som sagt finanskrisen och nu verkar Europa vara på väg isär. Man skriver så sent som idag på DN.se om hur EU-parlamentsvalet inte verkar vara intressant för Européerna--speciellt så i Sverige. Sarkozy varnade för detta och argumenterade för att en ny typ av ledning med större länder i Euro-gruppen i stället skulle styra EU. Som en person med en federalistisk inställning tror jag han hade rätt. Jag tror att de mindre länderna i EU måste "hänga på" de större för att man skall förena Europa. Gänget i Montana representerar inte mycket till stat. Folk måste förstå allvaret i att ett förenat Europa behövs.

Sarkozy blev lite indignerad när Obama talade för Turkiets inkorporering i EU. Jag tar Frankrikes och Tysklands tveksamhet inför detta projekt som en framtida satsning på ett mer integrerat Europa. Vad som skulle intressera mig är om Sarkozys närmande till USA var av typen La Liberté eller om det var för dess ekonomiska stuktur mer i allmänhet. Eller kanske makten? Sarkozys svalka efter finanskrisen gör mig lite oroad. Friheten är ju oförändrad och Sarkozy spelar en stark roll i ett framtida EU.

Som jag nyss nämnde är jag oroad för friheten i EU. Det där som enligt Robert Kagan gör EU till ett mirakel...oroar mig.